BONEMORE-studien

Syfte med studien

• Att jämföra effekterna på skeletthållfastheten med isometrisk axial belastning (OsteoStrong), jämfört med dynamisk multikomponent träning.
• Att utforska deltagarnas uppfattningar och erfarenheter av träningsmetoderna.

Varför är denna studie viktig?

Benskörhet och benskörhetsfrakturer är ett stort folkhälsoproblem i Sverige och i världen över. Benskörhetsfrakturer resulterar i stora funktionsnedsättningar och lidande för den som drabbas, och kostar samtidigt det svenska samhället flera miljarder kronor varje år. Benskörhet är väldigt vanligt i den äldre befolkningen, både hos kvinnor och män, men framför allt hos kvinnor.

Fysisk träning är och bör vara en viktig del i både behandlande och förebyggande syfte av benskörhet och benskörhetsfrakturer. Det har i tidigare studier visat sig att träning kan minska benförlusten och förebygga fall. Däremot har vi mycket begränsad kunskap om hur träning påverkar benkvalitén och benmarkörer som speglar benombyggnadsprocessen. Vi vet heller inte om isometrisk (statisk) träning kan ha positiva effekter på skelettet och andra hälsoaspekter; och om isometrisk träning skulle kunna vara ett alternativ till andra former av dynamisk träning (dvs. träning som involverar rörelser i själva övningarna). Denna studie kommer bidra till ökad kunskap om dessa områden.

Studiedesign

• Randomiserad Kontrollerad Studie
• Kvalitativ intervjustudie
• Longitudinell studie

Träningsmetoder

Träningsmetod A: Isometrisk axial belastning (IAL) – OsteoStrong

Deltagarna tränade individuellt på OsteoStrong i Solna en gång i veckan, 20 minuter, i nio månader. Denna träning bestod av statisk belastning i fyra apparater, samt balansövningar på en vibrationsplatta. Träningen var ledd av träningsinstruktör.

 Specifika övningar:

• Balans på vibrationsplatta (exempelvis stå på ett ben)
• Upper growth trigger (statisk bröstpress)
• Lower growth trigger (statisk benpress)
• Core growth trigger (statisk pull-down)
• Postural growth trigger (statiskt marklyft/”skottkärran”)

Träningsmetod B: Dynamisk multikomponent träning (DME)

Deltagarna tränade i grupp på GIH två gånger i veckan (tisdagar 11.45 och torsdagar eftermiddag), 60 minuter per tillfälle, i nio månader. På tisdagarna tränade alla i helgrupp i stationsträning, och på torsdagarna i gymmet med maskiner. Denna träning baserades på aktuella rekommendationer och tidigare forskning gällande träning vid osteoporos. Det var fokus på styrka och balans, men även koordination, rörlighet och kondition. Träningen leddes och övervakades av träningsinstruktör.

Specifika övningar från stationsträningen: uppvärmning, knäböj, ryggliggande bäckenlyft, sidoliggande bäckenlyft, skridskohopp, armhävningar mot vägg, hoppsasteg, dead bug (bålövning), rygglyft i magliggande, step-up, balans (t.ex. stå på ett ben, stå på balansplatta).

Specifika övningar från gymträningen: uppvärmning (gåband, crosstrainer, cykel, eller rodd), benpress, latsdrag, roddrag, rygglyft i belly-back, bröstpress, benlyft åt sidan i liggande eller stående, balans (t.ex. stå på ett ben, stå på balansplatta).