BONEMORE-studien
En studie där vi jämför två olika träningsmetoder och dess effekt på skelettet och många andra viktiga utfallsmått på hälsa. Studien genomfördes år 2021 till 2023.
Syfte med studien
- Att jämföra effekterna på skeletthållfastheten med isometrisk axial belastning (OsteoStrong), jämfört med dynamisk multikomponent träning.
- Att utforska deltagarnas uppfattningar och erfarenheter av träningsmetoderna.
Varför är denna studie viktig?
Benskörhet och benskörhetsfrakturer är ett stort folkhälsoproblem i Sverige och i världen över. Benskörhetsfrakturer resulterar i stora funktionsnedsättningar och lidande för den som drabbas, och kostar samtidigt det svenska samhället flera miljarder kronor varje år. Benskörhet är väldigt vanligt i den äldre befolkningen, både hos kvinnor och män, men framför allt hos kvinnor.
Fysisk träning är och bör vara en viktig del i både behandlande och förebyggande syfte av benskörhet och benskörhetsfrakturer. Det har i tidigare studier visat sig att träning kan minska benförlusten och förebygga fall. Däremot har vi mycket begränsad kunskap om hur träning påverkar benkvalitén och benmarkörer som speglar benombyggnadsprocessen. Vi vet heller inte om isometrisk (statisk) träning kan ha positiva effekter på skelettet och andra hälsoaspekter; och om isometrisk träning skulle kunna vara ett alternativ till andra former av dynamisk träning (dvs. träning som involverar rörelser i själva övningarna). Denna studie kommer bidra till ökad kunskap om dessa områden.
Studiedesign
- Randomiserad Kontrollerad Studie
- Kvalitativ intervjustudie
- Longitudinell studie
Träningsmetoder
Träningsmetod A: Isometrisk axial belastning (IAL) – OsteoStrong
Deltagarna tränade individuellt på OsteoStrong i Solna en gång i veckan, 20 minuter, i nio månader. Denna träning bestod av statisk belastning i fyra apparater, samt balansövningar på en vibrationsplatta. Träningen var ledd av träningsinstruktör.
Specifika övningar:
- Balans på vibrationsplatta (exempelvis stå på ett ben)
- Upper growth trigger (statisk bröstpress)
- Lower growth trigger (statisk benpress)
- Core growth trigger (statisk pull-down)
- Postural growth trigger (statiskt marklyft/”skottkärran”)
Träningsmetod B: Dynamisk multikomponent träning (DME)
Deltagarna tränade i grupp på GIH två gånger i veckan (tisdagar 11.45 och torsdagar eftermiddag), 60 minuter per tillfälle, i nio månader. På tisdagarna tränade alla i helgrupp i stationsträning, och på torsdagarna i gymmet med maskiner. Denna träning baserades på aktuella rekommendationer och tidigare forskning gällande träning vid osteoporos. Det var fokus på styrka och balans, men även koordination, rörlighet och kondition. Träningen leddes och övervakades av träningsinstruktör.
Specifika övningar från stationsträningen: uppvärmning, knäböj, ryggliggande bäckenlyft, sidoliggande bäckenlyft, skridskohopp, armhävningar mot vägg, hoppsasteg, dead bug (bålövning), rygglyft i magliggande, step-up, balans (t.ex. stå på ett ben, stå på balansplatta).
Specifika övningar från gymträningen: uppvärmning (gåband, crosstrainer, cykel, eller rodd), benpress, latsdrag, roddrag, rygglyft i belly-back, bröstpress, benlyft åt sidan i liggande eller stående, balans (t.ex. stå på ett ben, stå på balansplatta).
Mätningar och utfallsmått
- Utfallsmått för skelettets hållfasthet (bone strength): Bone material strength index (BMSi) via mikroindentation (ett mått på hållfastheten och benkvalitén); bentäthet (BMD) via DXA-röntgen; benmarkörer via blodprov (speglar aktiviteten av uppbyggnad och nedbrytning av skelettet); kotfrakturer via vertebral fracture assessment (VFA).
- Frågeformulär: självskattad hälsa (SF-36), levnadsvanor, fallrädsla (Falls Efficacy Scale), fallrisk (Downton Fall Risk Index), frågeformulär om benskörhet.
- Fysiska tester: muskelstyrka, muskeluthållighet, balanstester, balans med BtrackS, gång- och förflyttningstest.
- Lungfunktion i dynamisk spirometer (Welch Allyn).
- Fysiska aktivitetsnivåer med accelerometer (aktivitetsmätare) och enkäter.
- Fysiska aktivitetsvanor under studien med en aktivitetsdagbok som deltagarna fyller i varje dag under träningsperioden (nio månader).
- Gruppintervjuer till den kvalitativa studien.
Mättillfällen och uppföljningar
- Före träningsstart: Samtliga tester utförs.
- Tre månader efter träningsstart: Blodprov och uppföljningssamtal via telefon.
- Efter avslutad träning (9 mån): Upprepning av samtliga tester som utfördes före träningsstart.
- Efter avslutad träning utförs även intervjuer i smågrupper.
- Sex månader efter avslutad träning: Enkätundersökning.
Preliminära resultat
I den här studien deltog totalt 194 kvinnor som slumpmässigt lottades till träning på OsteoStrong eller dynamisk multikomponent träning (DME) i nio månader. Effekten på skelettet mättes genom deltagarnas benkvalitet (bone material strength index, BMSi) genom ett specifikt test som utfördes på smalbenet, bentäthet via DXA-röntgen, samt benmarkörer i blodet som speglar benomsättningen. Vi undersökte förekomst av kotfrakturer före och efter träningsinterventionen.
Skeletteffekter
Sammanfattningsvis såg vi inga statistiskt signifikanta skillnader mellan träningsgrupperna avseende benkvalitet, bentäthet och benmarkörer vid uppföljning. Däremot såg vi förbättringar inom grupperna. Inom OsteoStrong-gruppen, såg vi en ökning av benkvalitet med 2,9 procent, och inom DME-gruppen såg vi en ökning av bentätheten i ländryggen med 0,8 procent. Vi såg inga förändringar i bentäthet i höfterna. Vi såg inte heller några förändringar vare sig inom eller mellan grupperna avseende benmarkörerna.
I båda grupperna var bentätheten i ländryggen och höfterna oförändrade vid uppföljningen, vilket innebär att bentätheten var bibehållen. Detta är positivt eftersom man normalt sett ser en minskning av bentäthet över tid.
Kotfrakturer
Vid uppföljningen efter genomförd träning i nio månader fann vi fyra nya fall av kotfrakturer, varav två hade inträffat vid olyckor utanför studien. De resterande två (en i varje grupp) kan vi inte fastställa orsaken till, och kan inte heller avgöra deras samband med träningsinterventionen.
Slutsats
Effekten på benkvalitet, bentäthet och benmarkörer skilde sig inte mellan träning på OsteoStrong och dynamisk multikomponent träning.
Kommande resultat
Utöver måtten på skelettet har tester gjorts på bland annat muskelstyrka, muskeluthållighet, balans, gånghastighet, självskattad hälsa, och levnadsvanor. Vi har också genomfört en kvalitativ intervjustudie. Dessa analyser kommer redovisas i kommande artiklar och kommer ge ytterligare kunskap om effekterna av de två träningsmetoderna.
Länkar
Huvudansvarig
Helena Salminen
Lektor/SpecialistläkareForskare
Ann-Charlotte Grahn Kronhed, Med Dr, Docent, Leg. Sjukgymnast, Specialist i Äldres hälsa, Linköpings Universitet
Christina Kaijser Alin, Med Dr, Leg. Sjukgymnast, Specialist i Äldres hälsa, Karolinska Institutet
Eva Andersson, Med Dr, Docent, Leg. Läkare, idrottsfysiolog, Gymnastik- & Idrottshögskolan
Eva Toth-Pal, Med Dr, Leg. Läkare, Specialist i Allmänmedicin, Karolinska Institutet
Hans Ranch Lundin, Med Dr, Leg. Läkare, Specialist i Allmänmedicin, Karolinska Institutet
Kristin Møystad Michelet, Doktorand, ST-läkare i Allmänmedicin, Karolinska Institutet
Maria Sääf, Med Dr, Leg. Läkare, Specialist i Endokrinologi, Karolinska Institutet
Per Magnusson, Professor Klinisk Kemi, Linköpings Universitet
Peter Lindberg, Doktorand, Leg. Fysioterapeut, Specialist i Smärta, Karolinska Institutet
Sven Nyrén, Med Dr, Docent, Leg. Läkare, Specialist i Thoraxradiologi, Karolinska Institutet
Forskningshuvudman
Region Stockholm