Snabb forskning tar nya vägar

När världen tar paus skruvar forskningen upp tempot till max. Tidsödande steg i forskningsprocessen hoppas nu över – men etiken får aldrig glömmas bort.

Forskning lunkar normalt på i sakta mak – det är i regel viktigare att forskningen håller hög kvalitet än att den går snabbt.

Men sedan kom coronapandemin och ritade om spelreglerna. Plötsligt uppstod i början av år 2020 ett akut världsläge som bara forskningen har chans att lösa – men resultaten måste levereras ovanligt snabbt. Och det gör de också. Tack vare en massiv forskningsaktivitet och förändrade arbetssätt har steg som normalt skulle ta år – från upptäckten av ett nytt virus till prövning av vaccin och behandlingar – nu tagits inom några få månader.

En av alla forskare som bidrar är Hans-Gustaf Ljunggren, professor i infektionsmedicin vid institutionen för medicin, Huddinge, och grundare av centrum för infektionsmedicin som snabbt har ställt om hela sin verksamhet för att bistå i forskningen kring covid-19. Vetenskapssvärldens snabba reaktion har enligt honom möjliggjorts genom att forskningsprocessen delvis görs på nya sätt.

Hans Gustaf Ljunggren. Foto: Stefan Zimmerman

– Det traditionella tillvägagångssättet - att man sätter ihop en artikel och skickar in den till en tidskrift och sedan väntar - håller inte nu, säger han.

Det går helt enkelt för långsamt.

– Först kanske det tar ett par månader innan tidskriften svarar efter att en initial bedömning gjorts. Sedan skall oftast artikeln revideras, nya experiment kan krävas, och dessa skall i sin tur granskas igen. Det kan inte sällan dröja upp till ett år, eller ibland ännu längre, innan den publiceras, säger Hans-Gustaf Ljunggren.

Flera vetenskapliga tidskrifter har visserligen ökat takten och infört snabbspår för covid-19-forskning. Men många forskare väljer en ännu snabbare väg och publicerar helt enkelt sina artiklar själva, på så kallade preprintservrar. Detta innebär att artiklarna inte har genomgått den förhandsgranskning av experter, peer review, som anses vara en hörnsten i kvalitetssäkringen av den forskning som publiceras i vetenskapliga tidskrifter.

Forskning granskas på nya sätt

Preprint-artiklar riskerar att innehålla fel som hade kunnat rättas till i en förhandsgranskning. Eller så håller forskningen så låg kvalitet att artikeln inte alls hade publicerats.

Men Hans-Gustaf Ljunggren menar att fördelarna med att forskningen snabbt tillgängliggörs överväger nackdelarna i detta fall. Så länge mottagarna är andra forskare kommer en granskning ändå att ske.

– Vi forskare är vana att granska varandras artiklar. Skillnaden är att vi vet att det är ogranskade artiklar vi får läsa. Som enskild forskare får man börja med att läsa utifrån det perspektivet och sortera det bättre från sämre och ta det för vad det är.

Han ser det som en tid av förändring, där forskarsamhället experimenterar med nya sätt att arbeta.

– Vi ser ansatser till att forskningsinstitutioner bygger upp egna system för granskning av denna typ av artiklar, något vi i viss utsträckning också har gjort inom Centrum för infektionsmedicin, säger Hans Gustaf Ljunggren.

En ambitiös sådan satsning görs av det immunologiska institutet inom Mount Sinai School of Medicine i New York, som den 22 mars annonserade på Twitter att de startar ett projekt för att sammanfatta flödet av immunologisk covid-19-forskning på preprintservrar. Syftet anges vara att ta vara på viljan inom institutet – hos studenter såväl som forskare – att bidra i kampen mot pandemin, samt att underlätta för både forskare och allmänhet som vill orientera sig i flödet av forskning. Inom loppet av en månad hade projektet publicerat 118 översiktsartiklar som diskuterar utvalda preprintartiklar.

Hans-Gustaf Ljunggren tycker att det ska bli intressant att se i vilken mån nya strukturer lever kvar efter pandemin. Han ser bland annat en större öppenhet som kanske är här för att stanna.

– Världsläget är för allvarligt nu för att vi ska konkurrera. Det finns en stor vilja till samarbete mellan forskare i hela världen. Även när pandemin är över tror jag vi kommer vi se mer av att data publiceras i databaser som forskare kan använda fritt, säger han.

Redan i början av 2016, under utbrottet zikaviruset i Nord- och Sydamerika, gick 30 stora vetenskapliga tidskrifter och forskningsfinansiärer ut med ett ställningstagande för att forskning och data bör tillgängliggöras öppet under hälsokriser, samt att möjligheten till preprint-publicering bör utnyttjas för att snabba upp processen. Liknande ställningstaganden har gjorts under covid-19-pandemin.

Forskning från 2018 visar att preprintartiklar faktiskt bidrog till snabbare spridning av värdefull information under ebola-epidemin 2014 och det efterföljande zikautbrottet. De innehöll både nya data och analyser – och i de fall artiklarna senare publicerades i vetenskapliga tidskrifter skedde det runt 100 dagar senare.

Men trots fördelarna var det mindre än fem procent av artiklarna om ebola och zika och som publicerades på preprintservrar. En tydlig förändring mellan de två utbrotten var att andelen preprintartiklar som innehöll nya data ökade, från 7 procent för ebola-artiklarna till 46 procent under zika-utbrottet.

Stort behov av öppenhet

Robin Fondberg, doktorand i psykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, är engagerad i open science-rörelsen som strävar efter att forskning ska bli mer transparent och tillgänglig. I bakgrunden finns den så kallade replikeringskrisen, som innebär att publicerad forskning ofta har visat sig vara svår att upprepa. I den största metastudien på det psykologiska området gällde detta 60 procent av studierna.

Robin Fondberg. Foto: privat

– När någon försöker göra om ett experiment så går det inte, det blir ett annat resultat. Problemet uppmärksammades först inom psykologisk forskning, men det finns också brett över det biomedicinska fältet, säger Robin Fondberg.

En förutsättning för att forskning ska gå att upprepa är enligt henne att alla steg i forskningsprocessen redovisas öppet, från hypoteser till rådata och analyser. Här ser hon glädjande tecken i hur covid-19-forskningen redovisas.

– Det har varit en klick som har tjatat om detta medan de flesta fortsatt som vanligt. Det har saknats starka incitament för att ändra på systemet. Men nu, när forskningen handlar om liv och död, tror jag många fler förstår att öppenhet och transparens är jätteviktigt. Behovet av att data inte ska gömmas undan utan delas öppet är större än någonsin, säger Robin Fondberg.

Sociala medier viktig kanal

Replikeringskrisen visar att peer review-systemet inte är någon garanti för att forskning håller måttet. En kollegial granskning kan också äga rum i andra kanaler, menar även Robin Fondberg. Hon är själv en aktiv vetenskapstwittrare och följer bland annat diskussioner kring ny covid-19-forskning som förs i sociala medier. Betydelsen av dessa snabba digitala kanaler ska inte underskattas, menar hon.

– Diskussioner på Twitter kan ibland hålla en högre vetenskaplig nivå än peer review. Det är ett väldigt effektivt sätt att nå många personer som är experter på precis rätt sak, och det går mycket snabbare, säger Robin Fondberg.

Det finns exempel på att studier som publicerats på preprintservrar snabbt har dragits tillbaka efter en kritisk diskussion på sociala medier – bland annat en studie som antydde att covid-19 har likheter med hiv.

De ogranskade studierna blir mer problematiska när grupper som inte har möjlighet att granska studier tar del av resultaten, vilket i stor utsträckning sker under den pågående pandemin.

– För kliniker, journalister och den vetenskapsintresserade allmänheten är det svårare att tolka informationen. Osäkra resultat kan få en enorm spridning, säger Robin Fondberg.

Risk för att kvalitetsribban sänks

Aldrig förr har forskning känts så angelägen, varit så uppmärksammad och berört så många. Just därför tycker Robin Fondberg att det är läge för ett extra kritiskt förhållningssätt. Enligt henne har felaktiga forskningsresultat störst risk att spridas när många fokuserar på samma område – det kan göra att olika incitament som kan påverka det objektiva sanningssökandet blir lite väl starka.

– Alla vill vara den som hjälper till att avvärja hotet mot folkhälsan. Det finns både forskningspengar och mycket prestige att vinna. Forskare är också generellt ganska bra på att blåsa upp sina egna resultat. Den effekten blir ännu större nu. Det här är ingen optimal forskningsmiljö om syftet är att komma så nära sanningen som möjligt, säger hon.

Robin Fondberg varnar för att ribban för forskningskvalitet och vetenskaplig evidens kan sänkas under pandemin. Hon exemplifierar med läkemedlet hydroxiklorokin som tidigt i pandemin började användas kliniskt mot covid-19 – något som också USA:s president Donald Trump uppmuntrade. Bakgrunden var två studier som visat på en effekt, men deras kvalitet har ifrågasatts.

– Det är tveksamt om dessa studier hade publicerats under normala omständigheter. I vanliga fall hade aldrig läkemedlet använts eftersom evidensen är för svag, säger Robin Fondberg.

Senare studier har kastat tvivel över läkemedlets nytta i behandling av covid-19. Tvärtom har allvarliga biverkningar upptäckts i form av hjärtarytmi och ökad risk att dö om den ges tillsammans med vissa andra läkemedel, som antibiotikumet azithromycin.

Samma etik gäller som vanligt

Niklas Juth, docent i medicinsk etik vid institutionen för lärande, informatik, management och etik, ser en risk för att personer som deltar i brådskande forskning under covid-19-pandemin kan utsättas för onödig fara som kan vara större än själva grundsjukdomen.

Niklas Juth, foto: Stefan Zimmerman

– Det är extraordinära omständigheter, nästan en känsla av undantagstillstånd. Då är det lätt att man tappar huvudet och tänker att det faktiskt är undantagstillstånd, säger han.

Han är sammankallande för den expertgrupp för forskningsetiska frågor kring covid-19 som inrättats vid Karolinska Institutet. Syftet är att snabbt ge vägledning i de regelverk och etiska principer som finns. Han menar att det är viktigt att forskare som är ivriga att hjälpa till nu får extra snabb hjälp med etiska frågor. Men det etiska regelverket ser ut precis som vanligt och all forskning ska genomgå etikprövning.

– Lösningen är inte att ta genvägar och slarva med de procedurer som finns för att garantera säkerheten. Lösningen är att satsa mer resurser på forskning och kanske omfördela forskningsresurser som finns. Om man inte är försiktig nu så kommer det att bita en i rumpan senare, säger Niklas Juth.

Det forskningsetiska regelverket är till för att skydda försökspersoners säkerhet och rätt att själva bestämma om de ska vara med i forskningen. Men vad händer om försökspersonerna själva väljer att utsätta sig för ovanliga risker? I USA har hundratals personer anmält sig frivilliga för att smittas av covid-19 som ett sätt att snabba upp vaccinutvecklingen.

Niklas Juth ser inte detta som en forskningsetiskt framkomlig väg.

– Nej, det finns gränser för vilka risker du får utsätta dig för och samtycka till. Återigen: så är det i vanliga fall och så bör det vara även nu. Dessutom finns det tillräckligt många som redan är smittade som frivilligt ställer upp för att man ska kunna genomföra kvalitativ forskning, så att smitta sig för forskningens skull är inte bara en för stor risk, det är en onödig risk, säger han.

Text: Ola Danielsson. Först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 2 2020