Ulf von Euler fann nyckeln till sympatiska nervsystemet

I människans nervsystem spelar kemiska budbärare som kallas signalsubstanser en nyckelroll. När nervsignalen kommer fram till änden av en nervcell frisätts signalsubstanser, som för signalen vidare till nästa cell eller sätter igång aktivitet i det organ nerven reglerar.

Ulf von Euler är forskaren som upptäckte att signalsubstansen noradrenalin står för den kemiska signaleringen i det sympatiska nervsystemet. Det är en del av nervsystemet vi inte kan påverka med viljan, som bland annat reglerar blodtryck och puls och som aktiveras när kroppen behöver använda mycket av sina krafter.

Viktigt för alla däggdjur

Den här upptäckten ligger till grund för att Ulf von Euler år 1970 tilldelas Nobelpriset i medicin eller fysiologi tillsammans med Bernhard Katz och Julius Axelrod, för sina ”upptäckter rörande signalsubstanser i nervcellernas kontaktorgan och mekanismerna för deras upplagring, frisättning och inaktivering”.

Ulf von Euler gjorde sina banbrytande upptäckter om noradrenalin på Karolinska Institutet, där han var verksam under hela sin karriär och blev professor i fysiologi 1937. När han började var kemiska signalsubstanser ett känt fenomen, men baserat på experiment på grodor trodde man att adrenalin är signalsubstansen i det sympatiska nervsystemet.

I sin forskning kunde Ulf von Euler visa att det hos däggdjur i stället är noradrenalin som fyller funktionen som sympatisk signalsubstans. Detta visade sig också gälla för flera andra arter.

Genom systematiska studier visade Ulf von Euler att noradrenalin finns i nästan alla organ och all vävnad, med undantag för moderkakan som saknar nerver.

Lagras i nervändarna

Noradrenalin visade sig utsöndras i urinen i små mängder, vilket gjorde det relativt enkelt att mäta aktiviteten i det sympatiska nervsystemet vid olika tillstånd. På det sättet kunde Ulf von Euler och hans kollegor visa att det frisätts mer noradrenalin vid högt blodtryck, i vissa stressituationer och av tumören feokromcytom.

Tillsammans med kollegan Åke Hillarp lyckades Ulf von Euler också visa hur noradrenalinet lagras i nerverna, nämligen i små partiklar, vesiklar, i nervändarna.

Stöttande föräldrar och gudfar

Ulf von Euler föddes i Stockholm 1905 och började läsa till läkare på Karolinska Institutet 1922. Enligt honom själv var den vetenskaplig atmosfären hemma en viktig del i hans växande intresse för forskning, som underlättades men aldrig påtvingades av föräldrarna.

Hans pappa, Hans von Euler-Chelpin fick Nobelpriset i kemi 1929 och hans mamma Astrid Cleve disputerade inom botanik och forskade inom kemi. Hans gudfar var Svante Arrenius, Nobelpristagare i kemi 1903.

Ulf von Euler doktorerade och blev docent i farmakologi 1930 under professor Göran Liljestrand. Samma år fick han genom Liljestrand ett Rockefeller-stipendium för postdoc-studier hos Sir Henry Dale, som senare tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina upptäckter om kemisk överföring av nervimpulser.

Hos honom upptäckte Ulf von Euler en intressant biologiskt aktiv substans i tarmextrakt som får namnet substans P.

Åter på Karolinska Institutet undersökte han den vidare och hittade då en annan substans som han gav namnet prostaglandin. Karaktäriseringen av den kom sedan att ligga till grund för Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1982 som tilldelades Sune Bergström och Bengt Samuelsson.

Ulf von Euler avled 1983.