Christina Larsdotter
Christina Larsdotter föddes i en samisk familj 1819 i Brännäs utanför nuvarande Malå. Hon avled 1854 i sin födelseort. Hon var ovanligt lång på grund av en tillväxtsjukdom och blev på grund av sin längd ett känt och omskrivet namn i samtiden. Larsdotter undersöktes av Karolinska Institutets lärarkollegium och professor Anders Retzius 1837. Hon uppträdde också på världsutställningen i London 1851.
Christina Larsdotter, som kom att kallas för Stor-Stina, var en ovanlig person på flera sätt. Samtidigt som hon var ett studieobjekt för samtidens medicinska elit framträder hon i historiska källor som egensinnig och självständig. Under sina resor till södra Sverige och ut i Europa tjänade hon pengar på att visa upp sig mot betalning och hon köpte så småningom en bit mark i Brännäs. Där uppförde hon ett hus åt sig och sin syster, och blev så den enda kvinnliga hemmansägaren i trakten. I sin egenskap av markägare tog hon plats i Malås beslutande församling och deltog bland annat i beslutet att bygga Malå kyrka, som stod färdig 1852.
Vårvintern 1854 blev Christina Larsdotter sjuk under en resa i England. Exakt vad hon drabbats av är osäkert, men den tillväxtsjukdom hon led av innebar att hon aldrig slutade växa, vilket i sin tur gav upphov till olika komplikationer. Christina Larsdotter avled den 27 maj 1854 i Brännäs. Dödsorsaken angavs vara kallbrand.
Året efter hennes död fraktades Larsdotters skelett till Karolinska Institutet där det ställdes ut i det anatomiska museet. Anders Retzius lät också tillverka flera gipsavgjutningar av hennes bäcken. År 1892 härjade en brand i museet och kvarlevorna efter Christina Larsdotter antogs ha förstörts. Vid en inventering år 2022 återfanns dock en felmärkt låda som visade sig innehålla Larsdotters kvarlevor. Karolinska Institutet återlämnade Christina Larsdotters kvarlevor till Malå sameby och Malå sameförening 2024.
Om namnet på salen: Christina Larsdotters liv och inte minst händelserna efter hennes död är en del av Karolinska Institutets och den medicinska vetenskapens historia. Det som hände henne är ett exempel på hur etiska gränser överträddes i den medicinska vetenskapens namn och hur etiska förhållningssätt har förändrats sedan dess. Hennes historia är också en påminnelse om att sådana överträdelser skapar långtgående konsekvenser för samhällen, familjer och individer. Salen Christina Larsdotter hette tidigare Gustaf Retzius efter Anders Retzius son, som liksom fadern samlade in mänskliga kvarlevor för att undersöka mänsklig utveckling beträffande ras, evolution och patologier