”Vården kan hjälpa till att hitta en levande donator”

Text: Annika Lund, först publicerat i tidningen Medicinsk Vetenskap, nr 2/2020.

Ska sjukvården ta ett större ansvar i att få fram levande donatorer?
– Man kan se det så här:  Det finns en struktur kring donation från avlidna personer. Sjukvården vet när och hur de ska prata med de närstående till den som avlidit. Vi har inte motsvarande struktur kring donation från levande personer. Är det rimligt att det är den som är njursjuk som ska fråga sina närstående? Det kan vara mycket känsligt och svårt. Alla har heller inte lika stora nätverk. Därför skulle det behövas en struktur även kring levande donation.

Tar sjukvården några sådana initiativ i dag?
– Ja. I Stockholm använder Danderyds sjukhus sedan flera år ett färdigformulerat brev som skickas till vissa närstående. Vilka som får brevet bestäms av den njursjuka patienten. Brevet innehåller bland annat information om vad levande njurdonation är och telefonnummer till vårdpersonal för den som vill veta mer. Det är ett brev som lyfter frågan om donation, som ger vägar att söka sig vidare för den som själv vill. Den stora poängen är att det är sjukvården som är avsändare, inte patienten. Ett liknande brev är på väg att börja användas även av Akademiska sjukhuset i Uppsala. På Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge ordnas regelbundet informationsträffar, öppna för den som vill gå dit, och där kan man få träffa personer som skänkt eller fått organ och få lära sig mer, helt utan förpliktelser.

Hur har brevet uppfattats?
– Jag har djupintervjuat 15 personer som fått brevet. De har tyckt brevet och dess syfte har varit bra, oavsett om de har velat gå vidare och skaffa mer information eller inte. Ingen har tagit illa upp och ingen har tyckt att det har varit okänsligt.