Skip to main content

Helkroppsdonation

Helkroppsdonationer är en ovärderlig resurs för medicinsk utbildning och utveckling. De flesta i Sverige som vill donera sin kropp kan göra det och på så sätt komma läkarvetenskapen till nytta.

Missing ALT text.
Löjtnantshjärta, foto: Sweetpanda/flickr.

Trots stora framgångar inom den tekniska och digitala utvecklingen finns det fortfarande ett stort behov av helkroppsdonationer för medicinsk utbildning och utveckling. Sofistikerade datorsimuleringar eller högteknologiska bildtekniker kan inte ersätta de mervärden som undervisning med en donerad kropp innebär. Dessa studier ger också viktig information och kunskap om skillnader mellan individer, åldrar och kön.

I Sverige sker årligen omkring åttio helkroppsdonationer för att främja medicinsk undervisning och utveckling. Mottagare är de anatomiska undervisningsavdelningarna vid universiteten i Umeå, Uppsala, Linköping och Göteborg samt vid Karolinska Institutet (KI) i Stockholm. Ur ett internationellt perspektiv har Sverige en relativt låg donationsfrekvens. En anledning till det kan vara att personer i allmänhet inte vet så mycket om helkroppsdonationer. Om flera valde att bli donatorer skulle det bidra till bättre medicinsk utbildning, forskning och sjukvård.

Så används donerade kroppar

Vid KI används de flesta donerade kropparna i anatomiundervisning för läkarstudenter och, i något mindre omfattning, för blivande tandläkare, fysioterapeuter samt i enstaka fall för andra vårdyrken. För många studenter är också anatomikurserna på en tidig utbildningsnivå deras första möte med en avliden person, vilket kopplas till diskussion, reflektion och riktade utbildningsmoment om de medicinska verksamheternas etik och professionalitet.

Ett annat användningsområde kan vara anatomisk träning och förkovran för specialister på avancerad nivå, exempelvis kirurger. I Sverige är detta inte så vanligt eftersom donationerna är ganska få och inte riktigt räcker till för detta ändamål. Även vid forskning och utveckling kan helkroppsdonationer spela en viktig roll, till exempel för att utveckla operationsmetoder och ta fram kunskap inom områden där djurförsök är otillräckliga. 

Vid KI används dock donerade kroppar i dagsläget enbart i den anatomiska undervisningen inom grundutbildningen. 

De flesta kan donera sin kropp

De allra flesta personer i Sverige som är över 18 år upp till 95 år och själva vill kan donera sin kropp till medicinsk utbildning och utveckling. En donator samtycker till att den döda kroppen hanteras vid den anatomiska avdelningen vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet.

Inför ett donationsbeslut är det viktigt att en blivande donator utan reservationer ha kommit fram till att den vill donera sin kropp. Detta uttrycks ofta som att "jag vill komma till nytta för läkarvetenskapen".

En förutsättning för att en donation ska kunna fullföljas är att kroppen efter donatorns bortgång kan hanteras fritt vid den anatomiska avdelningen. Det innebär bland annat att det inte får finnas några förbehåll av religiös eller existentiell natur rörande hanteringen av kroppen. Vissa sjukdomar, skador eller förändringar på kroppen kan förhindra att kroppen är lämplig för donation och kunna hanteras av anatomiska avdelningen. Även kraftig övervikt kan innebära ett hinder för hantering av anatomiska avdelningen. 

För många donatorer innebär beslutet en känsla av meningsfullhet – att kunna bidra till en bättre förståelse av människokroppen till gagn för kommande generationer. Denna inställning måste givetvis bemötas på ett seriöst och etiskt korrekt sätt hos den mottagande avdelningen och dess aktörer. Donatorn har gett ett stort förtroende till den medicinska fakulteten och en ovärderlig resurs i form av sin donation, ett beslut som skapar förpliktelser hos mottagaren av donationen.

Det är bra om anhöriga är införstådda i beslutet.

Även om det är ett i högsta grad personligt beslut att ingå avtal om helkroppsdonation så är det önskvärt att donatorns anhöriga eller motsvarande är informerade om och förstår vad beslutet innebär. Inte minst kan detta förebygga eventuella oklarheter om vad donationen innebär eller meningsskiljaktigheter om hur kroppen hanteras.

Avtal säkerställer donators rättigheter och lämplighet

Ett donationsavtal ingås av donatorn med den mottagande anatomiska avdelningen vid, institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet. Det är enbart donatorn själv som kan ingå ett sådant avtal om sin egen kropp. Anhöriga till den avlidne kan inte i efterhand donera kroppen.

Donationsavtal helkropp (pdf)

Avtalet med donators namnteckning fylls i och skickas till den anatomiska avdelningen. Där bedöms om erbjudandet om helkroppsdonation kan tas emot och om de önskemål och förbehåll som donatorn har uttryckt i formuläret är möjliga att uppfylla. Avtalet undertecknas i så fall av en donationshandläggare eller avdelningschefen. Donationsavtalet arkiveras vid den anatomiska avdelningen och en kopia skicka tillbaka till donatorn tillsammans med ett donationskort. Först då är den tilltänkta donationen giltig.

Donatorn bör se till att kopian av avtalet förvaras på ett känt ställe för närstående och även att eventuella sjukvårdande instanser får kännedom om beslutet.

I avtalet anges bland annat önskemål om gravsättning. Det är viktigt att formuläret blir ifyllt så noggrant och tydligt som möjligt och att donatorn kontaktar anatomiavdelningen om något behöver ändras i avtalet.

Donatorn kan när som helst och utan motivering bryta avtalet. Kontakta då anatomiavdelningen via brev, e-post eller telefon. Kontaktuppgifter finns längre ner på denna sida. Observera att även den anatomiska avdelningen kan bryta avtalet, exempelvis om kroppen efter dödsfallet uppvisar skador och liknande (se ovan). 

Organdonator och helkroppsdonator

I vissa fall är en person intresserad av två olika typer av donationer: att donera organ för livräddande transplantationer respektive av helkroppsdonation för undervisnings- och utvecklingssyften. Personen kan då ha skrivit in sig i organdonationsregistret och samtidigt ha ingått ett avtal om helkroppsdonation.

I praktiken är det inte möjligt att först bli organdonator för att sedan omhändertas som helkroppsdonator. Grundinställningen hos den medicinska professionen är, i de fall som en livräddande transplantation eller en helkroppsdonation skulle vara möjlig, att en livräddande transplantation har företräde.

Den som är intresserad av båda typerna av donationerna kan därför skriva in sig i organdonationsregistret och även ingå ett avtal om helkroppsdonation. Omständigheterna kring bortgången avgör sedan vilken typ av donation som blir aktuell.

Vid Hjärnbanken respektive Hjärnvävnadsbanken för forskning tar KI även emot donationer av vävnad från hjärna och ryggmärg för neurobiologisk och medicinsk forskning.

Vad händer när en donator avlidit?

Så snart som möjligt efter ett dödsfall ska den anatomiska avdelningen vid KI kontaktas, antingen av en anhörig eller av sjukvårdspersonal. Sedan kontrolleras att donationen fortfarande kan fullföljas. Bland annat undersöks att ansvarig läkare kan fastställa dödsorsak utan att obducera (en obduktion omöjliggör donation), att personen inte bär på eller har avlidit av en smittsam sjukdom eller att kroppen är skadad på annat sätt. Om de anhöriga inte vill gå vidare med donationen så avbryts den, trots att det går emot donatorns vilja.

Om donatorn fortfarande bedöms lämplig så transporteras kroppen från bårhuset till den anatomiska avdelningen vid KI. Här balsameras kroppen, och används sedan i undervisningen. Efter cirka ett till två år kremeras kroppen vanligen – om inget annat angetts – och överlämnas till anhöriga för begravning. Vanligtvis har dock en symbolisk begravningsceremoni hållits tidigare, redan ett par veckor efter bortgången.

Om donatorns anonymitet

I alla delar av en donationsprocess skyddas donators identitet strikt. Donationsavtal förvaras under hög säkerhet och är endast tillgängliga för ett fåtal behöriga personer. Vid ankomsten till den anatomiska avdelningen byts de sedvanliga ID-banden på den avlidna kroppen mot neutrala koder eller löpnummer. All personal och alla studenter som kommer i kontakt med donatorer är under sträng tystnadsplikt, både vad gäller alla aspekter som kan identifiera en individ och iakttagelser som görs på donatorerna.

Om kroppens avbildas, till exempel genom att fotograferas, får anletsdrag, tatueringar eller andra karaktäristiska som kan kopplas till donators identitet inte tas med. Att donatorn i alla avseenden är anonym vid hanteringen i den anatomiska avdelningen innebär också att det inte går att få ut något protokoll över fynd och iakttagelser kring individens medicinska tillstånd.

Ekonomiska aspekter

En helkroppsdonation är en ideell handling. Det ges ingen kontant ersättning under donators livstid. En fullföljd helkroppsdonation innebär däremot att dödsboet avlyfts vissa kostnader.

Universitetets ekonomiska åtaganden gäller inom Sverige och omfattar:

  • Transportkostnader för den avlidna kroppen från bårhus till anatomiavdelningen samt från anatomiavdelningen till krematorium eller begravningsplats i Sverige. 
  • Arvodeskostnader till begravningsentreprenör.
  • Kostnader för enklaste kista och urna.
  • Kostnader för att kremera och slutligen deponera aska/kvarlevor på begravningsplats i Sverige.

Det står anhöriga fritt att lägga till medel för att exempelvis ha en kista av mera påkostat slag än det enklaste, annonser, blommor och officiant. Minnesstund eller liknande bekostas inte av KI. I det fall en donator har tecknat en begravningsförsäkring ska denna i första hand täcka kostnaderna medan KI svarar för överskjutande belopp. Observera att KI inte administrerar gravsättning, nedsättning av urna eller spridning av aska på annan plats än begravningsplats i Sverige. För mer information om att sprida aska på annan plats (exempelvis till havs), kontakta Länsstyrelsen.

Kontakt

Har du frågor om helkroppsdonation, ring eller mejla:

08-33 68 55 | helkroppsdonation@ki.se

Postadress

Karolinska Institutet
Helkroppsdonation, undervisningsavdelningen neurovetenskap (BZ)
Berzelius väg 3
171 65 SOLNA

Verksamhetsansvarig

Johan Södergren, obduktionstekniker, intendent