Daniel Häggkvist: ”Tog åtta år innan jag berättade om min MS”
Namn: Daniel Häggkvist, 32 år
Fick sin diagnos: 2006
Jobbar som: Träningsinstruktör.
Berättat för: Maja Lundbäck, först publicerat i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 4, 2016.
”En morgon när jag stod i duschen och väntade på att vattnet skulle bli skönt såg jag att det ångade mot benet, men jag kände ingen värme. När jag hällde över på andra benet brände jag mig ordentligt. Jag tänkte att det nog var en nerv som kommit i kläm, men efter några dagar började jag få svårt att gå och åkte in akut. Det första sjukhuset kunde inte hjälpa mig, men jag stod verkligen på mig och då skickade de mig vidare till ett större sjukhus. 72 timmar senare fick jag min diagnos, MS. Det var som ett slag rakt i bröstkorgen. Chocken satt i flera år och det tog åtta år innan jag berättade öppet om min diagnos. Jag var livrädd för att folk skulle se ner på mig och tänka att jag inte klarar av saker. När jag till slut berättade kom inte den reaktionen.
Jag har inte haft några allvarliga skov sedan mitt första men ibland kan benen vika sig, jag har stickningar, dålig balans och trötthet. Men om jag känner mig trött hittar jag ofta på en annan förklaring för mig själv och omgivningen. Det händer ofta att jag bortförklarar olika symtom.
Den första medicinen tog inte så bra, så jag fick byta och sedan dess har behandlingen fungerat. Ändå förbereder jag mig varje dag inför att kanske inte kunna gå när jag vaknar. Jag har också fått problem med självförtroendet och undrar ofta om jag är tillräcklig. Samtidigt hade jag tur, det var bra att diagnosen upptäcktes tidigt. Min inställning är att inte sätta upp gränser för mig själv. Jag tatuerade in en text på armen, ”Never let it win”, som har hjälpt mig mycket när jag tvivlar på mig själv.