Medicinvetarna #147: Vems kranier ska återlämnas?
Samlingen med mänskliga kvarlevor som finns på Karolinska Institutet väcker kontrovers och känslor. Ett flertal repatrieringar av kranier och skelettdelar har genomförts, och processen för att lämna över 80 kranier till Finland pågår för fullt. Maria Josephson är idé- och lärdomshistoriker vid Karolinska Institutet och har haft en central roll i processerna i flera år. Avsnittet publicerades 29 maj 2024.
Under framför allt 1800-talet blev det populärt bland medicinska fakulteter att samla på sig kvarlevor av olika slag. De användes i undervisningen av blivande läkare, men ansågs också vara viktiga för att kartlägga mänsklighetens historia. Idag vet vi att den forskningen var en återvändsgränd, men den kan ses som en föregångare till senare rasistiska tankegods, till exempel manifesterat i Rasbiologiska Institutet i Uppsala under 1900-talet. Många av skeletten och kranierna kom från ursprungsbefolkningar över hela världen, och insamlandet av dem har, inte utan fog, beskrivits som gravplundring. En mer detaljerad historisk genomgång av samlingen finns i avsnitt 8 av denna podcast: Historien om kranierna.
Under senare år har ett flertal kvarlevor återlämnats till olika ursprungsbefolkningar, senast Christina Larsdotters skelett till Malå Sameby, och det finns upparbetade protokoll för hur just den typen av kvarlevor ska lämnas tillbaka. Men det har saknats praxis för hur skelett ska återlämnas när de kommer från en majoritetsbefolkning. I Karolinska Institutets samlingar finns kvarlevor efter 82 individer som tillhörde den finska majoritetsbefolkningen, och när det här avsnittet publiceras har processen kommit långt med att återlämna kvarlevorna.
Maria Josephson är idé- och lärdomshistoriker som disputerade vid Uppsala universitet och har sedan dess också varit verksam vid Linköpings universitet och Södertörns högskola, förutom vid Karolinska Institutet förstås. Härom året gav hon ut boken ”Lex THX” som handlar om en veterinär som på 50-talet och långt därefter hävdade att han löst, bland annat, cancerns gåta genom att injicera ett extrakt från kalvbräss.
Idag arbetar hon på enheten för medicinens historia och kulturarv, och är också knuten till institutionen för lärande, informatik, management och etik vid Karolinska Institutet. Hon har länge haft en central roll i arbetet med att repatriera de mänskliga kvarlevor som finns på Karolinska Institutet.
Lyssnarfrågan: Vad kan joller berätta om barnet?
Ljudet av barns joller är ett mysigt ljud att lyssna på! Men kan jollret också säga någonting om barnets framtida utveckling? Dagens lyssnarfråga går till professor emerita Anette Lohmander, och det korta svaret är ja!
Anette Lohmander är professor emerita i logopedi vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet. Hennes forskning har handlat om olika sätt att förutse vilka barn som senare i livet kan drabbas av olika talstörningar. Det de flesta associerar med ordet joller är de ljud som barn typiskt sett börjar göra vid cirka sex månaders ålder, stavelsejoller som påminner om ord.
Om barnen inte börjar jollra kan det bero på en hörselnedsättning, så avsaknad av joller är också en hälsomässig ledtråd. Avvikande joller kan också påverkas av exempelvis gomspalt, som oftast upptäcks redan vid födseln. Annan påverkan kan ibland kopplas till brister i motorisk förmåga och avikande joller kan kopplas till olika neurologiska diagnoser som cerebral pares. Det finns också studier som tyder på att personer som senare diagnosticeras med autism har haft ett avvikande joller-beteende.
Foto: Maria Josephsson
#8: Historien om kranierna
Karolinska Institutets historiska samling av mänskliga kvarlevor väcker känslor. Hör Olof Ljungström berätta om kraniernas plats i medicinhistorien.