Skip to main content

Peter: ”En dag ska jag dö, alla andra dagar ska jag leva”

Namn: Peter Örn
Ålder: 65 år
Familj: Gift och har två barn.
Vad: Botad från prostatacancer ”tills annat kan bevisas”. Har skrivit om sina erfarenheter i boken ”Prostatacancer – en bok om hopp”.

Missing ALT text.
Peter Örn. Foto: Rebecka Uhlin

”Först kommer livet, sedan kontinensen och sist potensen, sa min läkare till mig. Jag hade precis fått veta att jag hade prostatacancer. Jag hade haft mina misstankar och hade därför läst in mig på sjukdomen. När beskedet kom så var jag bestämd att jag ville ha en operation. Jag ville ha ut det ur min kropp, bara bort med det.

Nu har det gått sex år och det går inte en vecka utan att jag tänker på att jag har varit sjuk. Det finns en sorg i att ha varit sjuk, men den har mer övergått till en tacksamhet för att jag lever och en förskjutning i mitt förhållningssätt mot att värdera de små sakerna i livet.

Mitt råd till alla som drabbas är; Lär dig mer om din sjukdom och var en aktiv patient i mötet med din läkare. För läkaren kommer att ställa dig inför flera val, exempelvis operation, strålning eller att vänta. Behandlingarna kan ge biverkningar som inkontinens och impotens.

Inkontinens kan vara svårt att acceptera. Det kan till och med bli ett socialt trauma så man inte vill vara bland folk.

Impotens påverkar sexlivet som är en viktig del i en relation med den närhet och ömsinthet som följer med. En viktig lärdom är att man måste prata om det och inte vända sin partner ryggen. Kärlekslivet kan ta sig andra uttryck.

Under hela mitt liv har jag varit väldigt rädd för döden. Prostatacancern öppnade slussarna för min rädsla, men gjorde också att jag vågade se döden i ögonen och till och med planera min egen begravning. Och sedan vänder döden i dörren och då hör jag inom mig min doktors ord; ”Livet först…”. Jag är mer livsbejakande idag än vad jag var förut. Dödsrädslan finns där, men den har bleknat. Jag tänker nu att en dag ska jag dö, men alla andra dagar ska jag leva.”

Berättat för: Fredrik Hedlund
Tidigare publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 3, 2019