”Jag försöker att aldrig skuldbelägga”

Namn: Houda Bahri
Ålder: 40 år
Vad: Jobbar 20 procent som hälsovägledare och 80 procent med tandreglering som ortodontiassistent inom Folktandvården.

Houda Bahri. Photo: Emil Nordin
Houda Bahri. Foto: Emil Nordin

”Jag har varit hälsovägledare i fyra år. Vi hälsovägledare träffar många olika typer av familjer, med bakgrund från såväl Sverige som andra länder. Då jag talar arabiska så vägleder jag mest arabisktalande familjer. De har varit i Sverige alltifrån en månad till några år. Det är helt vanliga barnfamiljer, men eftersom de inte kan språket ännu så underlättar det att de får hälsosamtalen på arabiska.

Anledningen till att jag kontaktar dem är att deras barn har behövt behandlas för omfattande karies. Många av familjerna kommer från krigsdrabbade områden, de har gått igenom jättesvåra situationer, de har sett döden så det här med tandhälsa har inte varit prio ett. De har kämpat för att överleva i första hand.

Jag upplever att alla älskar sina barn jättemycket, men alla är inte mottagliga för förändring på en gång. Då är det vår roll att hjälpa dem att öka mottagligheten för vårt budskap. Jag tror också att många känner skuldkänslor över att barnet har fått så mycket karies och blivit sövd. Då går de lätt in i ett slags försvar. Men jag försöker att aldrig skuldbelägga utan vara där för deras skull.

Först måste jag skapa ett förtroende hos familjen. Då kan jag lyssna på deras tankar och idéer sedan berätta om vad som funkar och inte funkar. Det är viktigt med mycket positiv återkoppling, acceptans och respekt.

Sedan handlar det om att förklara. Om man inte förstår logiken bakom blir allting svårare att ta till sig. När jag till exempel berättar om att tänderna behöver vila två timmar mellan varje måltid och samtidigt förklarar att det beror på pH-värdet så förstår de, det blir lite som en aha-upplevelse. Jag som hälsovägledare tror verkligen att det här är ett framgångsrikt sätt att arbeta för förbättrad tandhälsa.”

Text: Fredrik Hedlund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 4/2019.