Den smutsiga sanningen om dammet

Upp ur röran tornar ett nybyggt hus där yrkeshygienikern Pernilla Wiebert har sitt kontor på tionde våningen. Hon arbetar på Centrum för arbets- och miljömedicin vid Stockholms läns landsting med att hjälpa patienter som har drabbats av arbetsrelaterade hälsoproblem, samt forskar om damm och hälsoproblem i arbetslivet på Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.

Lokalerna är tysta, ljusa och fräscha. Patienterna, som i vissa fall har utvecklat en känslighet mot damm och starka lukter, tas emot på trästolar som är lätta att hålla rena.

– Vi har en väldigt bra städare här, säger Pernilla Wiebert. Hon förklarar att en del av patienterna har exponerats för kvartsdamm, som fortfarande är ett viktigt arbetsmiljöproblem inom byggindustrin.

Hårda partiklar av kiseldioxid

Liksom måndamm består kvartsdamm av hårda partiklar av kiseldioxid som kroppen inte kan bryta ned. Partiklarna kapslas istället in i ärrvävnad i lungblåsorna vilket på sikt kan leda till stelnade lungor och den obotliga sjukdomen silikos, även känd som stendammslunga.

– Silikos är i förlängningen en dödlig sjukdom, så det är allvarligt, förklarar Pernilla Wiebert.

Kvartsdamm ökar även risken för lungsjukdomen KOL, som är vanligare bland byggnadsarbetare än hos andra. Att det även är cancerframkallande är känt från bland annat studier på Gustavsbergs porslinsfabrik där halterna av kvartsdamm låg på tio gånger över gränsvärdet under 1970- och 80-talen. När Pernilla Wiebert och hennes forskarkollegor undersökte cancerförekomsten hos den tidigare personalen visade det sig att fler än vanligt hade drabbats av lungcancer, men även cancer i urinorganen. Kvarts finns i berggrunden och jorden i Sverige och ingår i produkter som betong, keramik och glas. Problemet med kvartsdamm är störst inom byggbranschen och gruv- och stenindustrin, men finns även inom bland annat jordbruk och vid renhållningsarbete som sandsopning.

Häromdagen besökte hon bygget på andra sidan gatan, och blev ”riktigt imponerad” av deras arbetsmiljöarbete. Men generellt sett är hon inte alls nöjd.

– Dammexponeringen har minskat sedan problemet först uppmärksammades, men nu ser vi att problemet ökar igen. De personer som var engagerade byts efterhand ut, och det är så mycket lättare att fokusera på risken för olyckor. Dammet är lurigare eftersom det påverkar på lång sikt, säger hon.

För att skydda sig krävs bra städrutiner och användning av andningsmask – och skägg måste bort.

– En andningsmask måste sluta tätt och fungerar dåligt man har skägg eller skäggstubb. Det finns bra sätt att skydda sig, men det slarvas mycket med sådana viktiga detaljer. Hade man bara använt den kunskap som finns så hade vi inte haft något problem, säger Pernilla Wiebert.

Damm är också lurigt eftersom den farligaste sorten varken syns eller luktar. Större partiklar kan visserligen förvärra astma och ge allergi, om det innehåller allergiframkallande ämnen.Men luftvägarnas flimmerhår kan snabbt transportera dem till svalget där de sväljs ned, och de märks tydligt som en irritation i näsa och svalg. Små partiklar, som finns i bland annat kvartsdamm, når ända ner i lungans kapillärer och lungblåsor där de blir kvar under en längre tid, eller kapslas in för alltid.

Märkt med en radioaktiv isotop

Det är oklart i vilken utsträckning små partiklar tar sig ännu längre, förbi lungorna, och var de i så fall till sist hamnar. För att besvara den frågan använde Pernilla Wiebert i sitt avhandlingsarbete en apparat som generar ett moln av kolpartiklar, var och en märkt med en radioaktiv isotop som gör den spårbar. Det radioaktiva kolmolnet andades sedan in av försökspersoner.

– Jag trodde att en del partiklar kanske skulle komma ut i blodomloppet. Men det visade sig att nästan alla partiklar, även de allra minsta, stannade kvar i lungorna, säger hon.

Så var det med just det kolmolnet. Men andra forskare har funnit inandade nanopartiklar i organ som levern, njurarna och hjärnan. Även om partiklar vanligen stannar i lungan betyder inte det att de är ofarliga för kroppen i övrigt. En inflammation i lungan kan nämligen leda till inflammation i hjärtkärlsystemet och hjärtinfarkt, något som är vanligare inom yrken med hög exponering för partiklar. Särskilt hög är risken inom yrken med hög exponering av små partiklar från förbränning, som motoravgaser.

Pernilla Wiebert arbetar just nu med ett forskningsprojekt som jämför förekomsten av hjärtinfarkt i olika yrken med data om partikelexponering – målet är att nå ny kunskap om vilka typer av partiklar som är farligast.

Damm med biologiskt ursprung kan innehålla bland annat djurproteiner, bakterier och mögelsporer och kan i höga halter ge infl uensaliknande symtom, så kallat ODTS (Organic Dust Toxic Syndrome). Långvarig inandning kan ge inflammatoriska förändringar i lungan som forskarna kallar allergisk alveoit, men som inom olika yrken kan gå under namn som tröskdammlunga, lantbrukarlunga, fågelskötarlunga och fliseldarsjuka.

Svinskötare har förhöjd risk

Särskilt elakt är det damm som bildas i svinstior. Svinskötare har förhöjd risk att drabbas av ODTS, men även lungsjukdomarna kronisk bronkit och KOL som normalt drabbar främst rökare. Lena Palmberg, forskare vid Institutet för miljömedicin, har visat att svinskötare har ett nedsatt medfött immunförsvar och en kronisk inflammation i luftvägarna. Även försökspersoner som tillfälligt provar på arbetet får snabbt kraftigt förhöjda nivåer av vita blodkroppar och tecken på luftvägsinflammation. Forskningen tyder på att det är bakterier eller bakteriekomponenter från grisarnas avföring som påverkar lungorna negativt hos svinskötare.

Även den som inte har ett dammigt yrke exponeras oundvikligen för damm i hemmet eller i utomhusmiljön. Vanligt hushållsdamm består till stor del av relativt harmlösa fragment av död hud och fibrer från textilier. Men om dammet innehåller hormonstörande ämnen eller andra kemikalier från omgivningen finns en farhåga att allvarliga hälsoffeker skulle kunna uppstå på lång sikt.

Detta undersöks just nu i flera studier vid Karolinska Institutet, bland annat i projekt där damm analyseras i förskolor. De bekräftade hälsoeffekterna är desto större när det gäller dammet utomhus. Men till skillnad från dammiga yrken, där några få individer har märkbart förhöjd risk att bli sjuka, ger dammiga städer ganska små ökningar av olika hälsorisker, men för ett stort antal individer.

– För en enskild individ är inte riskökningen särskilt stor. Men sett till hela befolkningen orsakar partiklar i luften många förtida dödsfall varje år, säger Tom Bellander, professor miljömedicinsk epidemiologi vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet. 

På våren dammar det särskilt mycket i städerna, då gatorna torkar upp och de partiklar som lagrats på fuktiga vägbanor under vintern rörs upp i luften. Små partiklar från förbränning anses allmänt ha de allvarligaste hälsoeffekterna. Men på senare tid har uppfattningen att grövre partiklar, som till exempel uppstår när dubbdäck sliter på vägbanan, på sin höjd skulle vara irriterande, omvärderats.

– Vi vet nu, bland annat från studier av miljöer där sand från Sahara ofta blåser in, att även större partiklar bidrar till en ökad dödlighet, säger Tom Bellander.

Reglera partikelhalter i luften

Generellt sett är det enligt Tom Bellander mycket svårt att avgöra vad som gör en viss partikel farlig och att mäta exakt vilka partiklar som ansvarar för de negativa hälsoeffekterna. De riktlinjer som används för att reglera partikelhalter i luften fokuserar på partiklarnas storlek. Världshälsoorganisationens riktlinjer säger till exempel att luften långsiktigt inte bör innehålla mer än 10 mikrogram per kubikmeter av partiklar som är upp till 2,5 mikrometer stora. Det finns även lagstadgade normer för sådana och något större partiklar. Men Tom Bellander anser att en stor brist med riktlinjerna är att de inte tar större hänsyn till partiklarnas form, ursprung och kemiska egenskaper. Kunskapsläget är helt enkelt inte tillräckligt för det.

På politisk nivå anser Tom Bellander att det finns massor att göra för att minska partikelhalterna i luften. Målet bör vara att minska utsläppen och flytta dem från miljöer där människor bor. Som individ är det inte mycket man kan göra förutom att bosätta sig på en så ren plats som möjligt.

– Om du bor i Peking, Delhi eller Mexiko city tycker jag detta är mycket relevant att tänka på. I Sverige är det nog mer en faktor bland andra att tänka på när man planerar att flytta, såvida man inte har en särskild känslighet som gör att man får besvär.

Men rådet att flytta kan förstås inte följas av alla.

– Utsläppen finns där människorna finns. Så om alla skulle flytta utanför innerstaden dröjer det inte länge innan en stor del av luftföroreningarna flyttar efter.