Boken Ämnessprängarna

Självuppoffrande, ibland till och med hänsynslöst, genomdrev en ny generation unga forskare och institutionsledare en uppvärdering av den rena grundforskningen. Vetenskapshistorikern Olof Ljungström beskriver här en tid när den svenska staten ännu inte insett värdet och behovet av att på allvar stödja den medicinska grundforskningen.

De problem man mötte och de extraordinära åtgärderna för att säkra fortsatta vetenskapliga karriärer åt de mest lovande yngre forskarna omstöpte KI:s interna struktur. Genom den kollapsade den gamla medicinska ämnesstrukturen till förmån till dagens bredare biomedicinska forskningsfält, ämnena ”sprängdes”. Instrumentell för denna utveckling var Rockefellerstiftelsen i New York. Med en global medvetenhet om forskningens utveckling bröt man medvetet sönder gamla ämnesstrukturer och stödde i perioden 1930–1960 en första våg av tvärvetenskap genom sina program för ”molekylärbiologi” och ”psykobiologi”, begrepp stiftelsen själv myntat.

Karolinska Institutet blev på 1930-talet förmånstagare av anslag från den privata amerikanska Rockefellerstiftelsen. I denna hade industrimagnaten John D. Rockefeller öst sin förmögenhet i syfte att idka storskalig välgörenhet. Stiftelsens inriktning mot medicin och folkhälsa vidgades gradvis till att omfatta också biologisk grundforskning. Vid KI kom anslag inom naturvetenskaperna att gynna dess kemiinstitution och medicinska anslag dess fysiologiska forskning.

Olof Ljungström beskriver villkoren för experimentell forskning vid KI, framför allt dess kemiska och fysiologiska institutioner, under en period innan den svenska staten på allvar gjorde finansieringen av sådant arbete till en huvudangelägenhet. Boken är ett försök att förstå en intern dynamik i en period när ideal och praktiker för experimentell laboratorieforskning etablerades, men där verksamheten fortfarande var fri i den meningen att den var oreglerad, i hög grad självlärd och med oklara karriärvägar. Det var i den situationen Rockefellerstiftelsen uppenbarade sig som en möjlighet och ett komplement till inhemska privata anslag till en ännu blygsam forskningsverksamhet.

Vid Rockefellerstiftelsen formulerades redan på 1930-talet ett program för att stödja ”molekylärbiologisk” forskning. Begreppet myntades av chefen för dess naturvetenskaplig sektion Warren Weaver. Det var inom detta program anslagen till KI:s biokemister utbetalades. Under mellankrigsperioden spelade stiftelsen en viktig roll i KI:s utveckling av ett antal laboratorier som kom att ingå i ett internationellt nätverk av förstklassiga forskningsmiljöer, förenade bland annat av sin gynnade ställning hos Rockefellerstiftelsen. Processen kulminerade vid krigsslutet 1945 i och med upprättandet av det Medicinska Nobelinstitutet på KI.

Fakta om boken

Bokens titel: Ämnesprängarna. Karolinska Institutet och Rockefeller Foundation 1930–1945.

Författare: Olof Ljungström

ISBN: 9789185565405
Utgivningsdatum: december 2010
Sidor: 316