Forskargrupp Karin Modig: Osteoporos bland äldre
Osteoporos (eller benskörhet) är en sjukdom som försvagar skelettet och ökar risken för frakturer. Osteoporos drabbar främst äldre och är underdiagnostiserat och underbehandlat i Sverige, såväl som i resten av världen. Vi har visat i två studier hur förskrivningen överlag är låg samt att regionala skillnader förekommer. Projektet fortsätter nu mot att ta reda på varför det ser ut så.
Socialstyrelsen ger ut nationella riktlinjer för utvärdering och behandling av osteoporos. Redan 2014 rekommenderade Socialstyrelsen s.k. frakturkedjor (Fracture Liaison Services, FLS) och i de senaste riktlinjerna från 2021 höjdes det till en stark rekommendation. Tanken med frakturkedjor är att fånga upp patienter omedelbart efter en fraktur för vidare bedömning och behandling. De bör också länka olika vårdgivare till varandra för att undvika att patienter faller mellan stolarna. Det finns olika typer av frakturkedjor (kallade A, B och C) och vilken som används bestäms till stor del av den regionala organisationen av vården och ibland till och med mer lokalt än så. Frakturkedjor verkar dock inte ha införts i alla regioner och de låga siffrorna för medicinsk behandling indikerar också att de inte följs fullt ut.
Vi vill förstå varför det är så, och utifrån det ta fram konkreta förslag på vad som kan förenkla arbetet med att följa upp frakturpatienter. Inom projektet hoppas vi även kunna studera sambandet mellan hur väl regionerna arbetar med frakturkedjor och förekomsten av frakturer och upprepade frakturer.
Vi hoppas att projektet också kan bidra till att öka medvetenheten om sekundär frakturprevention och osteoporosbehandling.
Frågeställningar
- Hur många regioner, och vilka olika typer av kliniker använder frakturkedjor i Sverige?
- Vilka olika typer av frakturkedjor används, vilka fungerar bäst för personalen att använda och vilka är mest effektiva för att identifiera patienter som är i behov av sekundärprevention?
- Vilka är de hinder och flaskhalsar som förhindrar fungerande frakturkedjor?
- Vilka är framgångsfaktorerna? Beskriva exempel på när det fungerar bra.
Projektet är en fortsättning på ett projekt där vi undersökt förskrivning av benstärkande läkemedel och konstaterat att även om läkemedelsbehandling för osteoporos har ökat något över tid är nivåerna fortfarande för låga, och de regionala skillnaderna stora.
Hur?
Projektet består av både kvalitativa och kvantitativa metoder. Vi kommer att fråga och besöka regionerna, kartlägga vårdflöden och genomföra intervjuer med vårdpersonal. Vi kommer också att använda registerdata (Research group Karin Modig: Ageing and Health Cohort | Karolinska Institutet (ki.se)). Det senare främst för att få en bild av frakturmönster i olika regioner, och för att koppla detta till hur respektive region arbetar med sekundärprevention för personer med osteoporos.
Vilka?
Karin Modig, Projektledare. Senior Lektor, Docent i Epidemiologi
Margareta Hedström. Ortoped och adjungerad professor
Maria Sääf, Endokrinolog och anknuten forskare vid Karolinska Institutet
Finansiering
För låg osteoporosbehandling – vad kan vi göra bättre? En inventering i regionerna och sökande efter bad och good practice (2024-2025). Privat donation till Karolinska Institutet från familjen Krook
Färre frakturer genom en mer effektiv förskrivning av osteoporosläkemedel? (2020-2023), Privat donation till Karolinska Institutet från familjen Krook.
Publikationer
Andra relevanta publikationer från gruppen