Detektor bromsar TBC-smittan
Antonio Rothfuchs, docent vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi vid Karolinska Institutet har skapat en apparat som kan fånga tuberkulosbakterier i luften.
Text: Fredrik Hedlund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3/2018.
Vad har ni gjort och varför?
– Vi har utvecklat en tuberkulosdetektor, vi kallar den för TB Hotspot Detector, eller THOR. Med den kan vi ta reda på om det finns bakterier i luften. Får man ett positivt utslag innebär det att det finns en risk att smittas. Tanken är att det ska vara ett sätt att spåra och förhindra smittspridning.
På vilket sätt skulle er detektor göra skillnad?
– Ett problem som man har med tuberkulos idag är att diagnostiken är passiv. Först när folk blir sjuka och får symtom går de till sjukvården och då tas en massa prover. Men patienterna smittar andra människor långt innan dess. Det är dock för dyrt med existerande metoder att gå ut i en högriskmiljö och screena. Man skulle då kunna använda sig av apparaten för att spåra smittan i luften. På så sätt blir aktiv smittspårning både ekonomisk och praktisk.
Var tänker ni att smittspårningen skulle ske?
– Det finns ett antal olika miljöer där detta skulle kunna vara användbart, som fängelser, i skolor och i väntrum på sjukhus till exempel. Vi genomför just nu praktiska test i fängelser i Brasilien. Apparaten ska stå där som en slags rökdetektor för tuberkulos. Men man skulle också kunna be en person hosta på apparaten. Den kommer att bli väldigt billig att tillverka, men den finns ännu bara som prototyp.
En gammal historia
I Norden finns tuberkulosbakterien påvisad i skelettfynd åtminstone sedan 1100-talet. Men det var först på 1800-talet när städerna växte till som sjukdomen fick ordentlig spridning. Tuberkulos, tbc, drabbade i första hand de fattiga som bodde trångt och åt dåligt. Eftersom bakterien är luftburen och smittar vid upphostningar ökar smittrisken vid trångboddhet. Den som är undernärd och i allmänt sämre kondition har en ökad risk att drabbas av den aktiva formen av sjukdomen.
I slutet av århundradet startades en offensiv mot tuberkulos då ett stort antal sanatorier byggdes runt om i Sverige. Där skulle patienterna få vila, ”hälsosam luft” och näringsrik mat. Sanatorierna hade en begränsad effekt, liksom även införandet av BCG-vaccineringen 1927. I början av 1940-talet insjuknade över 300 personer per 100 000 invånare i Sverige.
När antibiotika upptäcktes och började användas i slutet av 1940-talet sjönk förekomsten dramatiskt under några decennier och har sedan 1990-talet legat på cirka fem fall per 100 000 invånare, motsvarande runt 500 fall per år. En svag ökning har skett under hela 2000-talet som toppade 2015 under flyktingvågen då förekomsten ökade till cirka åtta fall per 100 000 invånare, eller 831 fall. Men den senaste statistiken visar att förekomsten är tillbaka på samma nivå som före flyktingvågen.
Källor: Riksarkivet, Nationalencyklopedin, Folkhälsomyndigheten