Lång väg tillbaka efter TBC-diagnosen

”Fortfarande idag vet jag inte hur jag blev smittad, den stam som jag hade har man inte sett i Sverige, vare sig förr eller senare. Jag har rest, men inte till forna Sovjet eller till något afrikanskt land. Jag kan ha blivit smittad på ett flygplan, men lika gärna på tunnelbanan, säger mina läkare.

Det började med att jag fick jätteont i magen julen 2014 och jag fick svårt att äta. Jag gick till läkare flera gånger, men fick aldrig rätt diagnos. En morgon vaknade jag och kunde inte andas utan att det gjorde jätteont. På sjukhuset röntgades jag eftersom de misstänkte en propp i lungan, men då fanns det en läkare som hade sett tuberkulos tidigare och han kunde ganska snabbt konstatera att det var det.

Efter odling och åtta veckors väntande fick jag beskedet att jag drabbats av en multiresistent variant och att jag måste isoleras och läggas in på sjukhus. Det var en tuff tid. Man bor på sjukhuset och läkarna kommer in med ansiktsmasker. Familjen kan besöka, men de fick bara träffa mig på en slags loftgång utomhus. Man kan ju inte låta bli att googla heller. I början trodde jag inte att jag skulle överleva så jag skrev brev till mina barn och så.

Totalt var jag isolerad i fyra månader, men två dagar innan julafton 2015 visade mina prover att jag inte var smittsam så jag fick flytta hem. Det var en julklapp det! Men sedan fick jag fortsätta ta medicin i ytterligare 18 månader och tvingades vara sjukskriven hela tiden eftersom jag mådde så dåligt. Jag ser på livet på ett annat sätt nu. Jag är glad för varje dag och jag är tacksam för att jag bor i Sverige där vi kan få den här vården.”

Berättat för: Fredrik Hedlund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3/2018.