Trodde tuberkulosen var cancer

”Förra julen började det växa en boll på halsen, den var ganska stor, ungefär som en aprikos. Jag trodde direkt att det var cancer, så jag blev skraj. Proverna visade att jag hade en bakteriell infektion och jag fick antibiotika, men klumpen blev inte mindre av det, bara större. Efter ett tag ringde de från infektionsavdelningen i Huddinge och bad mig komma dit. Där fick jag göra en lungröntgen och lämna två spottprover.

Läkaren sa ”Grattis du har inte cancer, däremot så har du körteltuberkulos, men det är ingen fara, det finns medicin och du kommer bli botad”. Jag tänkte direkt på min pappa och bror som båda två dog i tuberkulos, men blev samtidigt lugnad av min läkares ord att det nuförtiden finns behandling och att man blir frisk. Men precis när jag fick beskedet kändes det som om jag skulle svimma.

Jag hade en tuff uppväxt i ett fattigt torp med två rum i Finland efter kriget. Många dog av tuberkulos då. Min pappa och bror hostade väldigt mycket. Jag var bara sju år när pappa dog. Jag undrar fortfarande hur jag kunde få tuberkulos nu. Jag har jobbat inom vården och varit blodgivare i 25 år, men aldrig att någon sett att jag haft smittan i kroppen. Min läkare sa att den kan ligga inkapslad i kroppen och det har den alltså gjort sedan jag fick smittan för 70 år sedan i Finland av min familj. Jag fick äta tabletter i olika dos i ett halvår och jag har verkligen varit noga med det.

Jag mår bra nu och har börjat gå upp de kilon jag tappade när jag blev sjuk. Mitt viktigaste budskap till de som får tuberkulos är att det blir bra, du kan bli frisk.”

Berättat för: Anna-Maria E. Alsand, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3/2018.