Varför används apor i forskning?
Alla djurförsök som utförs i Sverige ska godkännas av en etisk nämnd. Enligt djurskyddslagen får inga djurförsök utföras om det finns andra metoder att nå samma forskningsresultat. På Karolinska Institutet bedrivs forskning med apor, icke-mänskliga primater av släktet makaker, i en av Sveriges mest avancerade och djurvänliga anläggningar – Astrid Fagraeus laboratorium (KM-F).
Forskning med apor
Apor används i djurförsök endast när andra metoder eller djurarter inte kan besvara de frågor som forskningen riktar sig mot.
Apor delar i genomsnitt cirka 94 procent av sitt DNA med människor, vilket gör deras fysiologi och immunsystem betydligt mer relevant för att kunna överföra forskningsresultat till människa än när försöket utförts i gnagare som till exempel möss.
Eftersom apor är större och har en längre livslängd än gnagare kan de också följas under långa perioder för att kunna se hur väl vaccinationer eller andra behandlingar fungerar. Inom vaccinforskning är detta särskilt viktigt för att kunna utvärdera både behovet och effekten av påfyllnadsdoser.
Forskning på Karolinska Institutet
De två sorters apor som används i forskningen på Karolinska Institutet är rhesusmakaker och krabbmakaker. Forskningen handlar främst om hjärnans sjukdomar (Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, depression, psykos med flera), och utveckling av nya läkemedel mot dessa. Forskningen handlar också om utveckling av vaccin mot svåra infektionssjukdomar. Exempelvis är vår förståelse av corona- och hiv-virus och de bromsmediciner och vaccin som finns idag resultatet av medicinsk forskning på djur. Andra exempel där forskning på apor varit nödvändig är utvecklingen av förbättrade sätt att diagnostisera och utveckla nya läkemedel mot vissa cancerformer.
Vaccinforskning
Vaccination är en av vetenskapens mest betydelsefulla uppfinningar och har räddat miljontals liv. Trots detta saknas fortfarande effektiva vacciner mot flera livshotande infektionssjukdomar.
Utvecklingen av nya vacciner är ofta en komplex och långvarig process. För att ett vaccin eller läkemedelskandidat ska få testas på människor kräver både svensk och europeisk lagstiftning att de först har utvärderats i djurmodeller. Djurmodeller är avgörande för att kunna bedöma både säkerhet och effekt. Utan dessa vore det i praktiken omöjligt att ta fram nya vacciner mot svåra infektioner. Eftersom det är en stor utmaning att utveckla vaccin mot de farligaste infektionerna, har behovet av att förstå den underliggande immunologin blivit alltmer centralt. För att denna kunskap ska vara relevant krävs att det immunologiska svaret efter vaccination liknar det hos människan så mycket som möjligt.
På grund av att makaker är så lika människan spelar de därför en unik och oersättlig roll i de sena stadierna av vaccinutveckling. Målgruppen för vaccin är oftast friska människor, inklusive barn. Detta gör att det är extra viktigt att säkerställa att vaccinet både är säkert och har en skyddande effekt innan man ger det till den friska personen. Makaker används därför endast i samband med exceptionellt lovande vaccinkandidater som redan har genomgått omfattande testning i flera andra system, både i celler och ofta även i gnagare.
Undersökningar med PET-kamera
Apor har använts i forskning med avbildningstekniken positronemissionstomografi (PET) sedan 1980-talet för att studera hjärnans funktion, utveckling av nya läkemedel och diagnostiska metoder. Under decennier så har ovärderlig information inhämtats för att förstå hjärnan och varit grundläggande för förståelse och diagnostik av sjukdomar som påverkar hjärnan, andra organ och cancer.
Precis som vid vaccinframställning är det viktigt att studera nya läkemedelsegenskaper i en art som är så närbesläktad med människan som möjligt. Ett kritiskt steg i utvärdering av nya läkemedel är att visa att läkemedlet når det organ det är tänkt att behandla. Detta är extra viktigt för läkemedel som ska behandla sjukdomar i hjärnan som skyddas av en så kallad blod-hjärnbarriär, vilket gör att många potentiella läkemedel stoppas för att de inte kan passera denna barriär.
För att drastiskt öka sannolikheten för framgångsrika kliniska prövningar i människa, och möjlighet att komma patienter till gagn så fort som möjligt, så kan PET i makaker bidra med unik kunskap om just detta. PET har också möjlighet att förbättra de kliniska prövningarna i form av rätt dosering till rätt patient och har även visat sig ha stor betydelse för hur läkemedel administreras till patienter för att minska onödiga biverkningar och göra så att läkemedlet har så god effekt som möjligt på sjukdomen. Försöken medför alltså att de kliniska prövningarna i människa är mindre riskfyllda, och att läkemedlet har större chans att lyckas.