Medicinvetarna #144: Vad är bipolär sjukdom?

Runt 2,5 procent av befolkningen är drabbade av bipolär sjukdom. Det är en ärftlig sjukdom som kan innebära stora svårigheter att fungera när den är obehandlad. Förutom perioder av nedstämdhet drabbas dessa individer även av hypomaniska eller – ännu allvarligare – maniska perioder.

– Ett sådant skov brukar börja med en euforisk glädje. Den kan sedan övergå i ökad irritabilitet. Allt går extremt fort, personen upplever att hen inte behöver sova och har ofta vanföreställningar. Samtidigt har personen också en överdrivet positiv självkänsla och tro på vad hen kan åstadkomma. Detta resulterar ofta i mycket riskfyllda beteenden, exempelvis att man gör av med stora summor pengar, säger Carl Sellgren Majkowitz, specialist i psykiatri och gruppledare och docent vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet. 

I sin forskning försöker han förstå hur avvikelser i hjärnans utveckling kan orsaka sjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom. 

– Detta är framför allt en genetisk sjukdom, vi känner till hundratals genetiska förändringar som ökar risken. Var och en ger oftast bara en liten riskökning men vi ser en kombinationseffekt, säger Carl Sellgren Majkowitz.

Det finns överlappande symtom med framför allt schizofreni, vilket även ses i de genetiska analyserna. Kopplingen mellan bipolär sjukdom och självmord är mycket stark. Risken för självmord är cirka 20 gånger högre hos personer med sjukdomen och 10-15 procent begår självmord. 

– De stämningsstabiliserande läkemedelsbehandlingar vi har fungerar bra för de flesta och det klassiska litium har en viss självmordspreventiv effekt. Så det är mycket viktigt att patienten kommer i behandling. Ofta kan det ta runt ett år att hitta den rätta läkemedelskombinationen som fungerar för en viss patient, säger Carl Sellgren Majkowitz.

En person med bipolär sjukdom behöver också göra vissa anpassningar sitt liv för minska risken för svängningar i sitt psykiska mående, menar han. 

– Man kan jämföra med exempelvis diabetes. Det går att göra det mesta, men det kräver oftast lite mer planering. Och det ser lite liknande ut här. De allra flesta kan resa, skaffa barn och leva som andra. Man behöver inte begränsa livet, men det måste ändå anpassas och där kan vården och anhöriga hjälpa till, säger Carl Sellgren Majkowitz.