Knepen som fungerar på matkräsna barn
Matkräsenhet är vanligt hos barn. Föräldrafrustrationen kan stundtals vara hög, men ge inte upp, manar Paulina Nowicka, professor i kostvetenskap. Barn kan lära sig att äta mer varierat.
Text: Maja Lundbäck. Först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 4 2020
Pannkaka, pasta, köttbullar. Kanske även korv och gurka. Enligt Paulina Nowicka, professor i kostvetenskap vid Uppsala universitet samt forskare vid Karolinska Institutet, är det överraskande vanligt att barn inte vill eller klarar av att äta en varierad kost.
– När vi gjorde en stor studie på förskolebarn i Sverige med 1 500 familjer, såg vi att drygt vartannat barn hade en måttlig nivå av matkräsenhet. En tredjedel hade en hög nivå, säger hon.
Matkräsenhet börjar ofta märkas i tvåårsåldern hos barn med stark vilja, medan det hos barn med ärftlig sensorisk känslighet, som också har problem med starka ljud, dofter och knöliga kläder, kan bli synligt ännu tidigare. Ofta går kolhydrater bra medan grönsaker ratas.
Enligt definitionen innebär matkräsenhet att barnet äter så ensidigt att det upplevs som problematiskt för familjen. I allvarliga fall kan det också leda till näringsbrist och påverkad tillväxt. Paulina Nowicka har också upptäckt att matkräsenhet är lika vanligt hos barn med övervikt.
– Vi var det första eller andra teamet i världen som tittade på kopplingen matkräsenhet och barnfetma. I våra data stod det också klart att det blir en dubbelutmaning för föräldrarna. Förutom att tänka på att barnet inte överäter behöver de även se till att barnet inte äter ensidigt, säger hon.
Att matkräsenhet till stor del är ärftligt blir särskilt tydligt för föräldrar som har ett första barn som äter allt.
– Det som man trodde fungerade i föräldraskapet gör inte det längre. Oavsett vad föräldrarna gör för att få måltiderna att fungera så går det inte, säger Paulina Nowicka.
Barn som är matkräsna måste uppmuntras på ett annat sätt.
– Hos vissa föräldrar kan det trigga en frustration att barnet äter ensidigt. Matkräsenhet kan också leda till oro hos barnet. Hur föräldrarna agerar har stor betydelse, men matkräsenhet uppkommer inte ur föräldrarnas bristande förmåga att bemöta sitt barn, säger hon.
Ofta sätts föräldrarnas tålamod på prov, men en del kastar in handduken för tidigt, menar Paulina Nowicka.
– Nu vet vi att det inte räcker med tre gånger med samma maträtt, många barn behöver prova mat 10 till 20 gånger. För sensoriskt känsliga barn krävs ofta 30 gånger, säger hon.
Hemligheten är att exponera i små doser.
– Ta det stegvis, lägg upp mat på ett fat på bordet, fråga om lov innan du lägger upp på tallriken. Tar barnet en tugga får man vara glad, säger hon.
Att locka med efterrätt rekommenderar hon inte.
– Då inser barnet att det finns två kategorier mat, den mindre goda – och den goda som man belönas med. Mitt bästa råd är att inte ge upp, introducera successivt. Mitt näst bästa råd är att vara en god förebild, visa att du själv äter, men tvinga inte barnet, säger hon