Stöd inom barnhälsovården och barn- och ungdomsmedicinska mottagningar

Stöd inom barnhälsovården - BHV

Inom BHV får familjen stöd genom samtal med barnets BHV-sjuksköterska på BVC kring mat och rörelse. Det brukar innebära en något tätare kontakt än de årliga hälsokontrollerna. Barn med obesitas vid 2 års ålder bör däremot också remitteras till BUMM. Familjer som behöver stöd av psykolog kan även remitteras till det från BVC.

Stöd vid barn- och ungdomsmedicinsk mottagning - BUMM

På BUMM är grunden i behandlingen av obesitas kombinerad levnadsvanebehandling. Det kan till exempel handla om stöd för att få till regelbundna måltider, lagom portionsstorlekar, minskning av sötsaker och sockersötad dryck samt minskat stillasittande och ökad utevistelse. Vid årliga kontroller träffar familjen en läkare och resterade träffar är oftast med en barnsjuksköterska. Utöver dessa besök skickar BUMM remiss till dietist och fysioterapeut för att erbjuda familjen ytterligare stöd. Remiss kan även vid behov skickas till psykolog. 

Hur kan ett besök på BUMM se ut?

Nedan kan du läsa intervjuer som gjordes med personal vid BUMM när vi utvärderade MoM programmet, barnläkare Ola Eklund (Karolinska Universitetssjukhuset, Astrid Lindgrens barnsjukhus), barnsjuksköterskan Barbro Lind (som då arbetade på Huddinge BUMM) samt barnläkare Nilüfer Kuru (Karolinska Universitetssjukhuset, Astrid Lindgrens barnsjukhus).

Vad får familjerna vara med om när de går i behandling hos er?

Ola: Behandling ser i stort sett likadan ut på alla våra mottagningar. Oftast kommer remiss från BVC eller barnets skola. Vid nybesöket samtalar läkaren med barnet och förälder (ju äldre barn desto mer riktar vi oss till barnet). Vi brukar prata om ärftlighet, svårigheter och möjligheter och hur barnets vardag ser ut. Kort sagt - allt som kan ge oss en bra bild av vem barnet är och vilken miljö han/hon lever i.

Nilüfer: Vår behandling utgår ifrån landstingets vårdprogram för behandling av övervikt och obesitas hos barn och ungdomar. Behandlingen bygger på livsstilsråd, d.v.s. råd om mat och fysisk aktivitet, och syftet är att föräldrarna ska få hjälp och stöttning i att åstadkomma förändringar i vardagen som kan medföra en hälsosam livsstil.

Vad pratar du om i samtalen med familjerna?

Ola: Jag försöker att inte prata för mycket utan tar mig tid att lyssna på vad barnet och föräldrarna har att berätta. Jag försöker hjälpa familjen att identifiera orsaken till att barnet har ökat snabbt i vikt. Det är viktigt att även prata om de saker som barnet redan gör bra och att familjen själva får komma med förslag på livsstilsförändringar.

Barbro: Jag tycker att det är viktigt att föräldrarna inte ska känna någon skuld och därför brukar jag berätta att alla människor är olika, rent genetiskt. Jag brukar säga att på stenåldern var det en styrka att kunna lagra energi i form av kroppsfett och att det är därför som många har problem med vikten idag. Nästan alla kan få övervikt till en viss grad en del dock lättare än andra vilket kan kännas väldigt orättvist.

Vid samtalen tittar vi alltid på längd-, vikt- och ISO-BMI kurvorna. Om jag ser en förbättring sedan förra besöket brukar jag be föräldrarna berätta vilka förändringar de har gjort och hur de lyckades med dem.

Nilüfer: Jag brukar bland annat gå igenom tallriksmodellen och energibalans, sådant som många föräldrar och äldre barn redan har kännedom om. Tillsammans med familjen kartlägger vi de bidragande orsakerna till snabb viktutveckling och vilka riskfaktorer som kan finnas inför framtiden. Vid årskontrollerna försöker vi summera året som varit samt stödja föräldrarna i de förändringar de vill göra och har redan åstadkommit.

Är barnet alltid med vid samtalen eller kan föräldern träffa er enskilt?

Ola: Det händer att vi enbart träffar föräldrarna men det vanligaste är att barnet är med. Yngre barn, från 4 år och ibland upptill 10 år, kan inte förväntas ta eget ansvar för vad de äter utan det är föräldrarnas ansvar. Ju äldre barnet är, desto mer krut lägger jag på samtalet med barnet.

Barbro: När det gäller yngre barn kan jag ibland prata med föräldrarna under ett lite längre föräldrasamtal och då får barnet komma hit för vägning och mätning någon annan dag. Men det allra vanligaste är att barnet är med vid besöket och då får barnet självklart gå ut och leka i väntrummet om han/hon vill.
Jag försöker alltid tänka på hur jag uttrycker mig när barnet är med och vi pratar ju inte om utseende utan om hälsa, vikt i förhållande till längd osv. Jag brukar fråga barnen vilka grönsaker de tycker om osv. och jag försöker alltid att hålla samtalet positivt. Det är viktigt att tyngdpunkten ligger på det som gått bra och de positiva förändringar som familjen har gjort, även om de inte alltid syns på viktutvecklingen.

Nilüfer: Behandlingen bygger mycket på samtal med föräldrarna men när det gäller äldre barn kan de delta mer aktivt i behandlingen. För att kunna följa upp barnets tillväxt brukar vi mäta och väga barnet vid besöken men ett alternativ är att man väger och mäter barnet på BVC istället. Vid läkarbesöken brukar barnet följa med eftersom vi då även undersöker barnet och tar bukomfång, blodtryck och blodprov om det behövs.

Vilka är de vanligaste frågorna familjerna har?

Ola: Många föräldrar har funderingar kring vad som kan ha orsakat barnets obesitas, vilka risker det kan medföra och naturligtvis vad de, som föräldrar, kan göra: Varför har mitt barn fått obesitas trots att han inte äter mer än andra barn, vilken risk finns för att han kommer att blir sjuk senare i livet och hur kan jag på bästa sätt hjälpa honom?

Barbro: Jag tycker inte att det finns några frågor som är direkt vanligare än andra. Många familjer har inte så mycket frågor i början utan de kan komma efter ett tag, när de har börjat arbeta mer med att förändra sina vanor.

Nilüfer: Det är relativt vanligt att föräldrarna frågar om barnets övervikt eller obesitas kan bero på fel på ämnesomsättningen. Kroppens ämnesomsättning regleras till stor del av sköldkörtelns hormoner. Det är en mycket liten andel av våra patienter som har förändrade hormonnivåer och de upptäcker vi när vi tar blodprov på barnet. Det är sällan som barnet behöver medicin utan hormonrubbningarna brukar försvinna när barnet når en mer hälsosam vikt.

Vilket är ditt bästa råd till föräldrar som har ett barn som väger för mycket?

Ola: Belöna aldrig med sötsaker utan försök istället hitta på aktiviteter tillsammans med barnet (utelekar, promenad, bollspel eller lek inomhus). Andra råd är regelbunden måltidsordning, (frukost, lunch, middag), att bara äta en portion mat och minimera intaget av godis och läsk. Att hitta en regelbunden aktivitet som familjen kan göra tillsammans är också jättebra, till exempel att åka och bada i simhall, promenad under helgen mm. Egentligen handlar det om allmängiltiga råd som kan ha stor effekt på barnets vikt om familjen lyckas följa dem, men ofta är det just det som är utmaningen.

Barbro: De bästa råden är de råd som föräldrarna tycker är bra och som de känner passar just dem. Det är jätteviktigt att inte komma med pekpinnar och säga åt föräldrarna vad de borde göra och inte. Det är bättre om de själva får komma på vad de vill förändra. Jag kan visserligen presentera ett smörgåsbord med förslag på ändringar som familjen kan plocka ifrån och inspireras av men det är de som måste komma med idéer om vad de vill förändra. Det är de som ska leva med förändringarna, inte jag. Jag brukar uppmana föräldrarna att göra förändringar i små steg och fundera över vilka förändringar som de skulle kunna göra tills nästa gång vi ses.

Nilüfer: Egentligen handlar det om sådant som är bra för alla barn: att äta varierat och hälsosamt, att undvika sötsaker samt att man uppmuntrar barnet till att röra på sig regelbundet.