Skip to main content

FAQ om mänskliga kvarlevor i samlingarna

Varför har KI samlingar av mänskliga kranier och andra kvarlevor?

Karolinska Institutet hade under 1800-talet ett anatomiskt museum, där man samlade och ställde ut kvarlevor av människor och djur. Museet användes i undervisning och forskning och var även öppet för allmänheten. Liknande samlingar fanns på de medicinska fakulteterna vid Uppsalas och Lunds universitet, liksom i våra nordiska grannländer och runtom i världen. Idag finns mycket litet kvar av de anatomiska samlingarna vid Karolinska Institutet.

Hur stor är kraniesamlingen?

Den bevarade samlingen av mänskliga kranier innehåller lämningar av ca 800 individer. Siffran kan jämföras med 2048 kranier i Lunds anatomiska institutions samling, eller 1425 vid Helsingfors universitet.

Hur tillkom kraniesamlingen?

Kranierna samlades av de anatomer som studerade människans historia, utbredning och variation. Denna fysiska antropologi beskrev geografisk och etnisk variation i termer av ras och studerade bland annat kranier för att undersöka likheter och skillnader mellan nutida och forntida nordbor för att söka klarhet i hur Norden befolkades efter den senaste istiden. Även kvarlevor från andra delar av världen samlades in och studerades. KI:s forskare fick kvarlevor genom utbyte med andra vetenskapsmän, insamling vid forskningsexpeditioner och genom diplomater, sjökaptener och handlare.

Vad gör KI med kraniesamlingen i dag?

Vid Karolinska Institutet pågår nu arbete med att dokumentera och sammanställa uppgifter om de historiska anatomiska samlingarna. Arbetet består i historisk, arkivbaserad forskning inriktad på brev, protokoll och andra dokument. En central uppgift är att ta reda på hur kvarlevorna samlats in och hur de kommit till KI. Den historiska anatomiska samlingen är inte tillgänglig för naturvetenskaplig forskning, den förevisas inte publikt och kvarlevorna förvaras på ett säkert och värdigt vis. All hantering av dessa kvarlevor görs i enlighet med International Committee of Museums (ICOM) etiska riktlinjer.

Varför tar dokumentation av kraniesamlingen så lång tid?

Alla delar av KI:s samling lider av ett underskott av dokumentation, som innebär stora osäkerheter beträffande ursprung och under vilka omständigheterna kvarlevor kom in i samlingen. Den största orsaken är förlusten av kataloger i den brand som 1892 förstörde en del av samlingen, framför allt samlingen av samiska kvarlevor. I samband med nyordnandet av samlingen åren efter, på 1890-talet, avstod man från att upprätta någon ny katalog men bytte samtidigt hela numreringssystemet. Det gör att den numrering som sedan 1890-talet gäller för samlingen inte direkt korresponderar med de uppgifter som finns. Med andra ord: det finns ett glapp mellan bevarad dokumentation och de faktiska samlingarna.

Varför går inte repatrieringsprocesser snabbare?

Sett utifrån kan det tyckas märkligt att repatrieringsprocesser tar så lång tid, ibland tiotals år. Skälen till detta är i huvudsak två. Det första är att repatriering är en formell process där en rad myndighetsbeslut måste föregå det konkreta återlämnandet. Det andra är att det måste vara till 100 procent säkerställt att rätt kvarlevor repatrieras, vilket i sin tur är avhängigt frågorna ovan. Karolinska Institutet har på begäran från Nya Zeeland, Australien, Franska Polynesien och USA återlämnat (repatrierat) kvarlevor till ursprungsbefolkningar i dessa länder. Vi har också själva tagit initiativ till att kontakta urfolksrepresentanter i Nordamerika, där det sedan 1990-talet finns en etablerad organisation för repatriering. Dessa kontakter har hittills resulterat i flera återlämningar.

Aktuellt om samlingen

Återlämning till Australien

Om finska kvarlevor i Karolinska Institutets samling

Medicinvetarna om kraniesamlingen