Karotisstenos och stroke

Projektet syftar till att identifiera biologiska processer och centrala molekyler vid instabilitet i åderförkalkningsplack som kan användas för att bland annat utveckla biomarkörer (spårämnen) för instabil åderförkalkning hos riskpatienter. Projektet kan ge ny kunskap om orsakerna till instabil åderförkalkning hos patienter med förträngningar i halspulsådern, och bidra till att förhindra stroke.

Ulf Hedin

Professor/Överläkare

E-post: ulf.hedin@ki.se

Karotisstenos och stroke - från molekyl till människa

Slaganfall (stroke) är den tredje vanligaste orsaken till död och invaliditet och drabbar årligen mer än 30 000 individer i Sverige. När åderförkalkningsplack (ateroskleros) i halspulsådern blir instabila och förträngningen brister bildas en blodpropp som kan ta sig till hjärnan, förhindra blodflödet, orsaka syrebrist och ge upphov till slaganfall. Stroke förhindras genom att operera bort plack i halspulsådern men görs i första hand vid kliniska tecken på plackinstabilitet och mindre stroke (TIA) eller hos patienter utan symptom med hög risk. Idag saknas metoder för att detektera och lokalisera instabil åderförkalkning hos riskpatienter och riktade läkemedel som stabiliserar åderförkalkning och motverkar stroke (Fig 1).

Patient with Carotisstenos , CT antiography

Figur 1: Karotisstenos hos en patient med ischemisk stroke och plackruptur (pil) visualiserad med CT-angiografi (pil; CTA), med synlig ruptur (pil; CEA specimen) och blödning i lesionen (pil; Histology).

Projektets betydelse

Projektet kan ge ny kunskap om orsakerna till instabil åderförkalkning hos patienter med förträngningar i halspulsådern och leda till:

förbättrad selektion av patienter med hög strokerisk för kirurgisk behandling och optimerad riskprevention
utveckling av läkemedel som kan stabilisera åderförkalkningsplack och motverka stroke
förbättrad behandling av patienter med instabil åderförkalkning i andra kärl, t.ex. hjärtats kranskärl av betydelse för hjärtinfarkt

Projektets målsättning

Projektet syftar till att identifiera biologiska processer och centrala molekyler vid instabilitet i åderförkalkningsplack som kan användas för att utveckla:

biomarkörer (spårämnen) för instabil åderförkalkning hos riskpatienter
undersökningsmetoder för att lokalisera instabila förträngningar i halspulsådern
riktade läkemedel som stabiliserar åderförkalkning och därmed motverkar stroke

Arbetsplan

Forskningen bygger på en världsunik samling (Biobank of Karolinska Endarterectomies; BiKE) av mer än 1400 vävnads- och blodprover från patienter som opererats för halspulsåderförträngning vid vår enhet (Kärlkirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset). Proverna analyseras med modern molekylär biologisk teknik och frontlinjeteknologi med syftet att klarlägga vilka processer och molekyler som orsakar instabilitet, som läcker ut i blodet från förträngningen (spårämnen/biomarkörer) och som därmed kan bestämmas i ett blodprov. Genom dessa etablerade samarbeten har vi möjlighet att identifiera de arvsanlag (gener), proteiner och molekylära processer som är aktiva i instabil åderförkalkning och som både kan läcka ut i blodet som biomarkörer men som även kan utgöra grunden för framtida utveckling av läkemedel för att motverka instabilitet. Identifierade biomarkörer bearbetas genom jämförelser i andra patientgrupper och med experimentella metoder. Studier med analyser av identifierade biomarkörer i andra kohorter (bla. i den svenska nationella studien SCAPIS) har initierats. Projektet omfattar även utveckling av bilddiagnostik där preoperativa datortomografibilder av halskärl bearbetas med programvara (vascuCAP) så att plackkomponenter typiska för instabila åderförkalkningsplack kan visualiseras och jämföras med såväl histologiska som biologiska analyser av tillvaratagna plack (Fig 2).

Figur 2: Karotisstenos avbildad med kontrastförstärkt datortomografi (CTA), visualisering av fettkomponent (gult; L) i placket efter bildbearbetning med vascuCAP, och motsvarande histologiska bilda av det analyserade placket (*=kärlets lumen).