Den näsvisa smakdomaren
Näsans expertis är att skilja mellan bra och dåligt. Nu försöker forskarna använda luktsinnets kraft till att upptäcka något av det sämsta som finns – sjukdomar
Text: Ola Danielsson, först publicerad i tidningen Medicinsk Vetenskap nr 2/2013
Näsmusslor som skapar turbulens, sjögräsliknande hår som vispar runt doftämnen och receptorer som möjliggör en obegränsad upplevelserymd. Det låter som poesi när luktforskarna Johan Lundström och Mats Olsson räknar upp saker som jag inte visste fanns i min näsa.
Tack vare denna utrustning får jag tillgång till all den doft, lukt och stank som världen har att erbjuda, en förmåga som väger tungt i naturen. Förmågan att detektera kemiska ämnen, det vi människor kallar lukter, var det första sinnet som uppstod i evolutionen och finns hos alla levande organismer.
– Lukter kan färdas runt hörn och över stora avstånd, dag som natt. Det är en optimal signal att använda, säger Johan Lundström som är forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Sitt eget intresse för luktsinnet spårar han till en hund han hade förr, schäfertiken Ella. Hon hade en förmåga att genom att sniffa på marken utläsa information om andra hundar, som han fascinerades av.
– Jag började fundera på om vi människor har samma förmåga, säger han.
Ella blev senare polishund och spenderade sina sista dagar sniffandes efter kokain och bomber. Johan Lundström flyttade till USA och började forska om kemisk kommunikation hos människor. Nu är han tillbaka i Sverige och ska starta ett luktlaboratorium vid Karolinska Institutet tillsammans med Mats Olsson, professor i experimentell psykologi, som även han studerar hur luktsinnet påverkar oss.
Medan jag lyssnar levererar luktfabriken i min näsa en doft av bibliotek och rykande färskt kaffe till mitt medvetande. Det luktar trevligt. Men varför är lukten viktig? Om jag vill veta vad jag har i min kopp eller var jag befinner mig så är det tveklöst enklast att använda ögonen.
Mats Olsson förklarar att lukten inte konkurrerar med de andra sinnena, utan kompletterar dem. Faktum är att det i lukten nästan inte finns någon information alls om vad vi luktar på. I förvånansvärt få fall, färre än 50 procent, lyckas fullt friska människor korrekt namnge vanliga lukter som kaffe, citron eller vanilj om de inte redan vet vad de luktar på.
– Om någon som får se en penna inte kan klarar av att identifiera föremålet blir man orolig. Med lukten är det annorlunda. Oftast är det sammanhanget som gör att vi vet vilken lukt vi känner, säger Mats Olsson.
Normalt att inte kunna identifiera dofter
Lukten berättar alltså inte så mycket om världen som jag inte redan vet. Dessutom luktar det mesta illa. Av de miljontals doftämnen som människor kan känna ger majoriteten upphov till en känsla av obehag, berättar Mats Olsson. Men det är just detta som är finessen: Luktsinnet översätter kemiska ämnen till en kvalitativ upplevelse, en känsla, som är antingen behaglig eller obehaglig. På så sätt berättar näsan vad som är bra för oss och vad vi ska hålla oss undan från.
När vi gör något bra, till exempel äter en välkomponerad måltid, belönar oss luktsinnet rikligt. För vi äter med näsan - runt 90 procent av det vi känner när vi äter är egentligen luktupplevelser som uppkommer när ämnen från maten stimulerar de mer än 400 typerna av luktreceptorer som finns i näsan. Ämnen som vi andas in och känner lukten av färdas också i den motsatta riktningen, från näsan och ner i svalget.
Och hur det känns när luktsinnet säger ifrån på skarpen vet alla som har blivit matförgiftade. Avsmaken för det man åt den dagen kan sitta kvar i åratal. Det kallas luktaversion. Men luktsinnet leder oss ibland fel berättar Johan Lundström. Om vi blir sjuka på kvällen kopplas en tvärsäker äckelkänsla till middagen, det sista vi åt innan vi blev sjuka. Men eftersom det tar en tid att bli sjuk är det ofta måltiden dessförinnan – lunchen – som i själva verket är boven i dramat.
Luktsinnet är nära kopplat till amygdala och hippocampus, delar av hjärnan som är viktiga för känslor respektive minne. Men det är inte lukterna som hjärnan fäster vikt vid, utan det som den tror är orsaken till lukten. En namnlös lukt som inte kopplas till något objekt alls är snart som bortblåst, den är i stort sett omöjlig att komma ihåg. Och det namn en lukt får avgör märkligt nog hur den luktar.
– Om man säger "lukta på det här" och håller fram en burk med parmesanost så undrar många vem som har spytt i burken. Om burken istället presenteras med orden "lukta på den här osten" kan samma person tycka att det luktar utsökt gott, berättar Johan Lundström, som i sin forskning försöker förstå hur lukten och andra sinnen samverkar för att skapa helhetsupplevelser.
Luktkänsligheten kan ökas
Johan Lundström har visat att människor är mer känsliga för obehagliga lukter än för behagliga, och att känsligheten för specifika lukter kan ökas markant - om de presenteras tillsammans med små elchocker. Doften får då nackdelen att börjar lukta illa, men Johan Lundström hoppas att forskningen ska leda till en ökad förståelse för hur luktinlärning fungerar i hjärnan och till nya sätt att träna upp luktsinnet hos personer med luktnedsättningar.
Hundar har erkänt god luktförmåga och hajar kan upptäcka några droppar välsmakande blod i vattnet på mils avstånd. Vi människor är däremot inte kända för att ha känsliga näsor. Tvärtom - forskare konstaterade på 1800-talet att människans luktsinne är så gott som obefi ntligt. Sedan dess har forskningen om synen och andra sinnen gjort stora framsteg men luktsinnet har ignorerats nästan totalt. En riktig miss, menar Johan Lundström.
– Det stämmer inte att människan har dåligt luktsinne. Det är faktiskt väldigt väl utvecklat, men våra hjärnor är kopplade så att vi inte bryr oss så mycket om det, säger han och refererar till nyare vetenskapliga experiment som har gått till botten med frågan. Bland annat ett där försökspersoner fick i uppgift att krypa på alla fyra med förbundna ögon och spåra choklad som dragits längs marken.
Men att fånga luktsinnets flyktiga natur är inte lätt. En doft ger ofta olika upplevelser vid olika tidpunkter - det som luktar gott för en person på morgonen kan lukta illa för samma person på kvällen, då luktsinnet dessutom tenderar att vara uppemot 50 procent sämre. Till och med försökspersonernas näsor är under ständig omvandling. Varje månad försvinner de miljontals luktreceptorerna för att sedan pusslas ihop igen - på ett sätt som ingen förstår.
– Varje månad får man ett nytt luktsinne. Hur vi ändå kan känna samma lukter är ett av luktforskningens mysterier, säger Johan Lundström.
För vissa personer, som har luktstörningen parosmi, verkar luktsinnet ha monterats ihop på fel sätt. Resultatet är ett felkopplat luktsinne som mestadels uppfattar behagliga dofter som negativa - banan kan lukta bajs, och vanilj kan lukta ruttet ägg. Det enda som har visat sig hjälpa i vissa fall är att bränna bort hela luktsinnet och låta det växa tillbaka.
– Ingen vet hur det går till men ibland blir luktsinnet då återställt, säger Johan Lundström.
Lukter bearbetas till stor del på en omedveten nivå i hjärnan - vi detekterar och påverkas av många fler lukter än vi märker. Och den stora skillnaden mellan människor och andra djurarter är inte hur bra luktsinne vi har, utan vilka lukter det är inställt på att registrera.
– Djur som jagar är jättebra på att känna lukten av kött. Vi människor är jättekänsliga för andra luktämnen, exempelvis för vissa ämnen som finns i svett, säger Johan Lundström.
Just svett är högintressant i forskarnas jakt på luktämnen som kan spela roll i mänsklig social kommunikation - motsvarigheten till urinets nyckelroll i hundarnas värld. Ett ämne i svett har pekats ut som kommunikationslänken som gör att kvinnor som lever tillsammans tenderar att synkronisera sina menstruationscykler.
Mats Olsson har visat att samma ämne, som finns rikligt i manlig svett, kan påverka kvinnors sinnestämning även om lukten maskeras så att den inte går att känna.
Det luktar sjukt gammalt
Svettens sammansättning kan påverkas av sjukdomar och det är välkänt att olika sjukdomar är förknippade med vissa dofter, vilket historiskt har varit viktig kunskap för läkare. Mats Olsson undrade om människan kanske är extra känsliga för lukten av sjukdomar, så att det med näsans hjälp är möjligt att upptäcka en sjukdom innan den märks på annat sätt.
Han testade genom att ge försökspersoner ett ämne som aktiverade deras immunförsvar som om de höll på att bli sjuka. När andra personer sedan fick lukta på de låtsassjukas tröjor visade sig mycket riktigt att de tyckte att de luktade mer illa än tröjor som kontrollpersoner burit.
– Det är en svag effekt men ändå fullt mätbar. Man kan tänka sig att detta har varit viktigt under evolutionen, att kunna känna av vilka människor som håller på att bli sjuka och hålla avståndet till dem, säger Mats Olsson.
Johan Lundström har varit inne på samma spår och har visat att människor är känsliga för lukten av gamla människor.
– Det luktar inte illa, men det är en säregen lukt som man kan känna till exempel på ålderdomshem. Det verkar som att lukten av äldre personer egentligen är lukten av immunreaktioner. De har helt enkelt fler krämpor, säger Johan Lundström.
Forskarna har ännu inte identifierat vilka doftmolekyler som förmedlar lukten av sjukdom. Men insikten att sjukdomar och immunreaktioner lämnar doftspår har lett forskare till att försöka utveckla nya diagnosmetoder som bygger på detektion av doftämnen. Johan Lundström har i samarbete med andra forskare utvecklat en elektronisk näsa som nu tränas att känna igen doftämnen som tyder på hudcancer, bröstcancer och till och med hjärnskador.
Målet med projektet, som finansieras av amerikanska armén, är bland annat att snabbt kunna sniffa efter tecken på hjärnskador på soldater i fält, ungefär som en vara scannas av i snabbköpet.
– Luktdetektion kan få stor användning även i den vanliga sjukvården eftersom det är mycket snabbare och enklare än vanliga diagnosmetoder som biopsier eller blodprov, säger Johan Lundström.
Johan Lundström undersöker för tillfället hur lukter påverkar hur vi uppfattar främmande människor. Resultaten är ännu inte helt sammanställda, men forskningen tyder på att kroppslukten från främlingar gör oss negativt inställda till omvärlden. En bild av ett neutralt ansikte kan plötsligt uppfattas som ett argt ansikte om bilden först prepareras med en kroppslukt, även om den är för svag för att uppfattas medvetet.
Luktsinnet gör oss alltså främlingsfientliga?
– Ja, fast det är en väldigt bra funktion att ha. Man kan se det som att lukterna gör oss mer skärpta och uppmärksamma på omvärlden när vi möter nya människor. I dagens samhälle behöver vi kanske inte vara på vår vakt hela tiden, men förr i tiden har det nog varit avgörande, säger Johan Lundström.
När människor graderar sina fem sinnen efter viktighet hamnar lukten oftast på sista plats. Samtidigt är luktforskningen på stark frammarsch och det händer att luktforskare höjer luktsinnets betydelse till skyarna. Men Mats Olsson manar till besinning.
– Luktsinnet påverkar oss på andra sätt än vi vanligen tror, men man klarar sig ganska bra utan luktsinne i dagens samhälle om man jämför med hur det är att leva utan till exempel syn eller hörsel. Men visst skulle livet bli tråkigare utan lukter. Vissa av dem skulle jag sakna mycket, som doften av mina barn, säger han.