Medicinvetarna #87: Hur farlig är antibiotikaresistens?

Antibiotika upptäcktes 1929 av Alexander Fleming, en upptäckt som Nobelprisbelönades 1945. Runt 1950 började antibiotika användas i stor skala, vilket innebar en revolution för vården. Tidigare livshotande infektioner kunde nu botas, och komplicerade kirurgiska ingrepp kunde utföras med kraftigt minskad risk för infektion som följd.

Men de bakterier som orsakar infektionerna slutade inte utvecklas, och så småningom växte problemen med resistens, samtidigt som utvecklingsarbetet med att ta fram nya verksamma varianter av antibiotika av olika skäl stannat av. Redan 1945 varnade Alexander Fleming själv för att allt för utbredd användning skulle kunna leda till resistens, och idag är det många som fruktar att epoken med verksamma antibiotika kommer bli en historisk parentes i den mänskliga utvecklingen.

Professor Cecilia Stålsby Lundborg, vid institutionen för global folkhälsa vid Karolinska Institutet har länge forskat på konsekvenserna av antibiotikaresistens, särskilt i låglöneländer, men också på hur vi på olika sätt kan mildra effekterna. Utbildning och förebyggande arbete för att minska risken för infektioner står i centrum, och begreppet "One health-perspective" är centralt för hur myndigheter och forskare i Sverige tycker att problemet bör hanteras. I avsnittet diskuteras också hur man kan tänka för att i så låg grad som möjligt förvärra problemet. 

I avsnittet medverkar också professor emeritus Torbjörn Åkerstedt, institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, för att svara på en lyssnarfråga om hälsoeffekter av ökad sömn under pandemin.

• Lyssna på avsnittet via Spotify
• Lyssna på avsnittet via iTunes
• Läs en transkriberad version av intervjun med Cecilia Stålsby Lundborg.