Nyfiken på köns- och genusskillnader i hälsa

Hur kan vi lära oss mer om hur kön och genus hänger ihop med hälsan? En del av lösningen kan vara att öka uppmärksamheten på kön redan i den experimentella grundforskningen.

Genusglasögon
Illustration: Amanda Berglund

Män drabbas hårdare än kvinnor av covid-19, sjukdomen som orsakas av det nya coronaviruset sars-cov2. Fler män vårdas på intensivvårdsavdelning och andelen män som dör av sjukdomen är högre än andelen kvinnor. Vad dessa könsskillnader beror på vet vi inte ännu. Fler män är överviktiga vilket innebär en ökad risk, men det är känt sedan tidigare att immunsystemet generellt ofta är starkare hos kvinnor; de svarar bättre på vaccin och har ofta lägre dödlighet i infektioner. En hypotes är att mäns immunsystem bromsar coronavirusets förökning sämre och att de därför får en kraftigare sjukdom.

Men covid-19 är långt ifrån det enda exemplet på sjukdom som drabbar män och kvinnor olika. Depression och autoimmuna sjukdomar är till exempel vanligare bland kvinnor. Män drabbas oftare av Parkinsons sjukdom och begår oftare självmord. Läkemedel kan brytas ner i olika takt hos kvinnor och män och kvinnor söker generellt vård i högre utsträckning än män.

Karolina Kublickiene
Karolina Kublickiene Foto: Ulf Sirborn

Förklaringar finns på flera nivåer

– När det gäller njursjukdomar, som är mitt forskningsområde, ser vi att kvinnor genomgår njurtransplantationer mer sällan och får mindre dialys än män. Varför det är så vet vi inte riktigt, säger Karolina Kublickiene, läkare och docent vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik.

Förklaringar till könsskillnaderna kan finnas på flera nivåer. Det kan handla om biologiska faktorer som könshormoner, anatomi och genetik, men skillnaderna kan också bero på sociala aspekter kopplade till kön, det som kallas genus. Kön och genus kan också samverka. När det gäller smärta finns till exempel både biologiska könsskillnader i smärtsystemens fysiologi och skillnader mellan hur män och kvinnor beskriver sina symtom. 

I många fall är också mekanismerna som förklarar könsskillnaderna okända.

– Kunskapen om betydelsen av kön och genus för vår hälsa och i olika sjukdomsprocesser har ökat betydligt de senaste decennierna, men fortfarande finns stort utrymme för förbättring. Vi måste inkludera de här aspekterna i forskningen, för ju mer vi förstår om det, desto mer kan vi förbättra hälsan för alla, säger Karolina Kublickiene.

Som exempel nämner hon behov av att förstå varför vissa sjukdomar förekommer mer hos det ena könet, förstå skillnader i hur sjukdomarna utvecklas, vilka symtom vi uppvisar, möjligheten att få behandling och hur män och kvinnor svarar på behandling.

Internationell studie ska ge svar

Karolina Kublickiene deltar i ett internationellt forskningsprojekt, GOING-FWD, som undersöker betydelsen av köns- och genusaspekter vid hjärt-kärlsjukdom, diabetes, kronisk njursjukdom och neurologiska sjukdomar.

– I dag finns inget standardiserat sätt att mäta genus, det försöker vi utveckla. Vi vet från mindre studier att genusaspekter har betydelse för de här sjukdomarna, men för att undersöka det närmare behöver vi titta på större datamängder, säger Karolina Kublickiene.

Med hjälp av registerdata från fem olika länder ska forskarna undersöka vilka genus-aspekter som påverkar mått kopplade till patienternas sjukdom samt parametrar kopplade till vårdkostnader, som inläggning på sjukhus och återbesök. Det kan handla om exempelvis familjesituation, könsidentitet, relationer, utbildning och arbete. Studien är ett samarbete mellan forskare i Sverige, Kanada, Spanien, Österrike och Italien.

– Målet är att förstå hur kön och genus är kopplat till att olika patientgrupper får olika utfall, för att kunna förbättra vården utifrån det. Kön skulle till exempel kunna påverka individens biologiska risk att utveckla de här kroniska sjukdomarna, medan genus kan påverka genom exempelvis yrkesval och riskbeteenden. Kön kan påverka individens biologiska reaktion på ett läkemedel eller en behandling, medan genus kan påverka individens förmåga att följa en behandlingsplan eller hålla en hälsosam livsstil, vilket i sin tur påverkar sjukdomen. Det handlar om att förstå mer om det här för att komma närmare en individanpassad behandling, säger Karolina Kublickiene.

Tamsin Lindström
Tamsin Lindström Foto: Ulf Sirborn

Könsanalys saknas ofta i grundforskning

I epidemiologiska studier ingår ofta kön naturligt bland de variabler som analyseras. Även när det gäller kliniska studier finns numera en insikt om vikten av att inkludera båda könen i prövningar och analysera resultaten beroende på kön, även om det inte alltid görs i tillräcklig omfattning i praktiken. Men när det gäller grundläggande och preklinisk forskning saknas könsanalysen fortfarande i hög grad, konstaterar Tamsin Lindström, samordnare vid Karolinska Institutets Grants Office, som ger råd och guidning om forskningsfinansiering.

En förklaring är att forskare i stor utsträckning har förlitat sig på försöksdjur som är hanar; antingen i tron att skillnaderna inte är så stora mellan könen eller av rädsla för att hormonsvängningar hos honorna skulle försvåra mätningarna.

– Men nu har det blivit allt mer uppenbart att det finns könsskillnader, inte bara inom området reproduktion, och att även om hormoncykler skapar variabilitet hos honmöss är den inte större än variabiliteten som finns bland hanar. Naturligtvis kan det finnas fall när man behöver ta hänsyn till de variationerna, beroende på vad man undersöker, och det finns flera sätt att göra det, säger hon.

Det viktiga är att utforma studierna och analysera resultaten på ett sådant sätt att forskaren kan upptäcka könsskillnader i materialet de studerar, om sådana skillnader existerar.

Det kan till exempel innebära att i den mån det är möjligt använda celler från både män och kvinnor eller honor och hanar i försöken, eller försöksdjur av båda könen – både i kontrollgrupper och testgrupper – och att sedan dela upp resultaten för att se om det finns skillnader som döljs när data från könen slås ihop. Utmaningar kan vara att kommersiella cellinjer ofta har sitt ursprung från endast ett kön eller har tappat sina könskaraktäristika.

Hon- och hanråttor
Illustration: Amanda Berglund

Kan få betydelse för behandling

Genom att inkludera kön som en variabel i den tidiga forskningen kan man hitta viktiga sjukdomsmekanismer som i förlängningen kan påverka diagnostik och behandling, konstaterar Tamsin Lindström. Som exempel nämner hon smärtforskning, där forskare genom att göra fler studier med honförsöksdjur har hittat mekanismer för hur smärtprocesserna skiljer sig åt mellan könen, på molekylär, genetisk och cellulär nivå. Detsamma gäller multipel skleros, som är vanligare bland kvinnor men där män tenderar att ha ett svårare sjukdomsförlopp. Genom att studera djurmodeller av båda könen har forskare hittat skillnader i hur sjukdomen utvecklas vilket kan ha betydelse för hur den kan behandlas.

Könsaspekten har också betydelse för att forskningsresultat ska kunna upprepas av andra forskargrupper; ett viktigt kvalitetskriterium för forskning. Tidigare har nämligen uppgifter om könet på de djur eller de celler som har använts i forskningen saknats i många studier, vilket försvårar för den som vill bygga vidare på resultaten.

Att inkludera ytterligare ett kön i forskningen kan dock göra att arbetet tar längre tid och blir dyrare, eftersom det kan krävas fler experiment för att se skillnader mellan könen.

– Ja, det kan behövas mer pengar, men vissa forskningsfinansiärer anslår extra medel för det och förhoppningsvis följer fler efter. För genom att inkludera kön som en biologisk variabel förbättrar vi forskningens reproducerbarhet och kvalitet, liksom chansen att lyckas ta resultaten vidare från preklinisk forskning, säger Tamsin Lindström.

Att köns- och genusaspekter ska integreras i forskningen är något allt fler forskningsfinansiärer efterfrågar idag. Från och med i år måste till exempel forskare som söker medel från Vetenskapsrådet, Sveriges största statliga forskningsfinansiär, redogöra för om köns- och genusperspektiv är relevanta i den planerade forskningen, hur studien i så fall planerar att ta hänsyn till dessa perspektiv eller varför man väljer att inte göra det. Liknande krav ställs även från forskningsfinansiärer i USA, Kanada och Tyskland, liksom EU-kommissionen. Detsamma gäller även en rad vetenskapliga tidskrifter.

En del forskare menar att kraven har gått till överdrift, och att det är svårt att dra slutsatser om mäns och kvinnors hälsa utifrån studier på han- och hondjur eller celler från dessa. De undrar också varför man efterfrågar just hänsyn till kön och genus, när även andra faktorer – exempelvis ålder – påverkar utfallet.

– Forskningsfinansiärer börjar nu införa regeländringar som kräver större hänsyn även till ålder. Men det gör det inte mindre viktigt att ta hänsyn till kön, säger Tamsin Lindström.

Och betydelsen av att ta in könsaspekterna överväger de eventuella nackdelarna, menar Karolina Kublickiene.

– Det kanske kostar mer just då, men nyttan från forskningen måste ju komma till alla. Om man gör forskning som är relaterad till människors hälsa måste man beakta alla relevanta saker som kan spegla hälsa, säger hon.

Exempel på könsskillnader i hälsa

Vad är kön och genus?

Kön är en biologisk egenskap som delar in sexuellt reproducerande organismer, vanligen i honor och hanar. Kön definieras genom kromosomuppsättning, könskörtlar och vissa fysiska egenskaper som särskiljer könen. Vissa människor föds med varianter eller kombinationer av könskarakteristika. Man kan också ha en könsidentitet som inte stämmer överens med det juridiska kön man blev tilldelad när man föddes eller identifiera sig bortom de traditionella könskategorierna eller inte definiera sin könsidentitet alls.

Celler har antingen två X-kromosomer (hona/kvinna) eller en X- och en Y-kromosom (hane/man), vilket ger upphov till könsskillnader när isolerade celler studeras. Gener på Y-kromosomen uttrycks bara hos hanar och flera av dem har ingen motsvarighet hos honor. X-kromosomen är större än Y-kromosomen och innehåller betydligt fler gener, över 1 600 stycken.

Genus beskriver de sociala och kulturella processer som konstruerar förväntningar och normer kring kön.

Text: Sara Nilsson, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3 2020