Skip to main content

Ansiktsblindhet vanligt hos extremt för tidigt födda

Ansiktsblindhet är ett nyupptäckt och relativt okänt handikapp som drabbar extremt för tidigt födda barn i högre utsträckning. Det är precis som det låter en svårighet att koppla ihop synintrycket av ett ansikte med en person och det beror antagligen på en utvecklingsskada i hjärnan.

– Att känna igen ansikten är en otroligt komplex funktion som kräver väldigt mycket av nätverken i hjärnan. Dessa nätverk är ofta sämre utvecklade hos de extremt för tidigt födda barnen, säger Lena Jacobson, barnögonläkare vid Astrid Lingrens barnsjukhus.

Hon forskar om för tidigt födda barns synproblem och berättar att ansiktsblindheten är en del i ett större panorama av syntolkningsproblem som kan drabba extremt för tidigt födda barn i högre eller lägre grad. Där ingår även svårighet att bedöma djup och avstånd samt hastighet på föremål som kommer emot en liksom svårighet att hitta vägen.

Barnen kompenserar för sina svårigheter

Barnen tar ofta till knep för att försöka kompensera för sina svårigheter att känna igen personer.

– För små barn handlar det om lukt, känsel och röst och för större barn är det mer visuella igenkänningsmärken som glasögon, frisyr och färg på kläderna, säger hon.

Tidigare trodde forskarna att ansiktsblindhet var ett mycket ovanligt problem som i första hand drabbade personer som fysiskt skadat en viss del av hjärnan. Först 2002 visade det sig att så många som mellan två och tre procent i en normalbefolkning är drabbade i olika hög grad.

Hur vanligt det är att för tidigt födda är drabbade vet forskarna ännu inte, studier pågår för att kartlägga det, men att det är vanligare än i normalbefolkningen är det inget tvivel om.

– Hos de extremt för tidigt födda skulle jag säga att det är mycket vanligt med någon grad av syntolkningsproblem, kanske oftast svårigheter att bedöma djup och avstånd, men många har också svårt att känna igen ansikten, det är det intryck jag har hittills.

Det är väldigt få barn som jag har undersökt som är omärkta av att vara födda extremt för tidigt, säger Lena Jacobson.

Publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 2 2012.