Åsa Bartonek

Min forskning baseras på klinisk erfarenhet från rehabiliteringsverksamheter i Sverige, Tyskland och Italien, samt på samarbeten med forskningsteam i Charité – Universitätsmedizin Berlin, Kennedy Krieger Institute i Baltimore, USA, University of Modena and Reggio Emilia samt Sapienzauniversitetet i Rom.

Många barn uppvisar en kombination av ortopediska, neurologiska och kognitiva aspekter i sin funktionsnedsättning, vilket gör det till en betydande utmaning att identifiera vilka faktorer som är mest avgörande för barnets motoriska utveckling och gång.

I det följande ger jag en kort inblick i de perspektiv som har styrt min forskning genom åren:

När det gäller motorisk utveckling och gångförmåga följs många barn som föds med myelomeningocele inom ortopedin. Tillståndet involverar missbildningar även i ryggmärg och hjärna, vilket kan leda till balansstörningar och rörelserädsla. Detta har visat sig påverka den motoriska funktionen till och med mer än konsekvenserna av muskelförlamningarna från ryggmärgsbråcket själv. På liknande sätt kan ett barn med cerebral pares vars primära begränsningar är motoriska dra nytta av ortopediska insatser för att förbättra gångförmågan. Å andra sidan kan ett barn uppvisa betydande kognitiva utmaningar som påverkar rörelseuppfattning och rumslig perception, vilket resulterar i begränsad gångfunktion trots relativt mild motorisk nedsättning. Att identifiera vilka aspekter av det sensorimotoriska systemet som påverkas mest är därför avgörande, eftersom "rörelsekänslan" (sense of movement) beror på varierande bidrag från syn, proprioception, vestibulära funktioner och andra faktorer beroende på uppgift och omgivning. Gruppen av barn med ledkontrakturer som arthrogrypos och amyoplasi tillhör främst ortopedi, medan vissa former även involverar dysfunktion i centrala nervsystemet, vilket kan påverka målsättningen för gångförmåga.

För att bättre förstå barns förmåga att navigera i sin omgivning har jag också studerat topografiskt arbetsminne vid gång, jämfört med visuospatialt arbetsminne vid sittande uppgifter med händerna.

Barn inom flera diagnosgrupper behöver ortoser. Med tiden har vår förståelse ökat för vad det innebär för ett barn att integrera en ortos i sitt kroppsschema. Ett aktuellt forskningsområde är utvecklingen av ett frågeformulär för barn, med syfte att möjliggöra barnets synpunkter vid ortosbehandling.

Biomekaniska metoder har använts för att studera gångmönster och krafter som påverkar leder och kroppssegment hos flera olika diagnoser. Hos barn med bendysmeli har 3D gånganalys använts för att detaljerat kunna beskriva gången med både ortoser och proteser. Biomekanik har också använts för att förstå barns sensorimotoriska strategier, såsom deras förmåga att anpassa gånghastigheten.

Utöver kvantitativa metoder har även fokus lagts på hälsotillstånd och upplevd smärta, för att bättre förstå barns kompensationsstrategier.

Slutligen har retrospektiva studier gett värdefull kunskap från att kunna följa samma individer in i vuxen ålder.