KI och arvet efter Anders och Gustaf Retzius: detta har hänt

Karolinska Institutet har i över 200 år utbildat studenter och utvecklat ny kunskap inom medicin, livsvetenskap och hälsa. Medicinsk praktik och vetenskap formas i samspel med sin tids värderingar och maktförhållanden.

Den koloniala världsordning som dominerade under 1800-talet påverkade även KI:s lärare och forskare. KI:s historia rymmer därför aspekter som med dagens synsätt är oetiska, ovetenskapliga, eller präglade av en hierarkisk och i vissa fall rasistisk syn på människor.

Historia

I dag betonar KI vikten av att ta ansvar för och respektera alla människors lika värde, att ha ett etiskt förhållningssätt och att reflekterera kritiskt kring verksamheten. I linje med detta ligger också att forska om och lära av historien, utan att reducera den till en förenklad bild av skurkar och hjältar, eller en ständig framgångssaga.

På senare år har arvet efter två kända KI-professorer, Anders och Gustaf Retzius diskuterats intensivt. Här presenterar vi en kortfattad översikt över den historiska bakgrunden och redogör för hur KI arbetar med detta historiska arv i dag.

Rasforskning på KI

Anders Retzius (1796-1860) och hans son Gustaf Retzius (1842-1919) var bägge två internationellt framstående forskare i sin tid, framförallt inom komparativ (jämförande) anatomi. Deras forskning om mänsklig variation baserades på den utbredda uppfattningen att det fanns disktinkta ”raser”. De arbetade med anatomiska metoder och gjorde mätningar av framförallt kranier, i förhoppningen att komma fram till kvantitativa metoder för att nationalitetsbestämma kranier. De samlade in mänskliga kvarlevor till forskning och undervisning med metoder som idag anses oetiska och vissa fall olagliga.

Både Anders och Gustaf Retzius figurerar i den internationella historien om den vetenskapliga rasismen. Arvet efter dem är dock mångtydigt. De stödde sociala reformer i sin samtid och var politiskt liberala. Mot slutet av sitt liv blev Gustaf Retzius allt mer reaktionär och gav uttryck för mer aggressiva uppfattningar om raskaraktärer, där det nordiska och germanska uppvärderades på andras bekostnad.

Från fysisk antropologi till rasbiologi

Gustaf Retzius forskade inom ramen för 1800-talets fysiska antropologi och ”kraniologi”. Omkring år 1900 ändrade forskning om mänsklig variation karaktär. Den nya rasbiologin använde sig av 1800-talets observationsdata, men omtolkade dem i ljuset av ärftlighetsläran. I Sverige genomfördes det mesta av detta arbete inte på Karolinska Institutet. Historien om KI och rasbiologin som medicinsk ärftlighetsforskning återstår dock att skriva.

Gustaf Retzius förhållningssätt till det rasbiologiska projektet var tvetydigt. Han erbjöds 1907 ordförandeskapet i Svenska sällskapet för rashygien, men tackade nej, och blev heller aldrig medlem. Däremot stöttade han tidigt Herman Lundborgs (Lundborg var chef för Statens institut för rasbiologi i Uppsala 1921-1935) kliniska forskning om ärftlig epilepsi.

KI:s kraniesamling

KI har i dag en samling med cirka 800 mänskliga kranier som delvis byggdes upp av Anders och Gustaf Retzius. En mycket stor del är arkeologiska, flera hundra eller tusen år gamla. Den största gruppen är svenska kranier tillvaratagna vid arkeologiska utgrävningar och obduktioner, strax under 200 individer. Ungefär 200 kommer från andra Europeiska länder. 400 kvarlevor är utomeuropeiska och dessa är 240 forntida från Egypten, Peru och Sibirien. Antalet kvarlevor i samlingen kan jämföras med samlingar i Uppsala: ca 1 200, Lund: 2 000, Helsingfors: 1 400, Oslo: 9 000, London: 25 000, Berlin: 15 000 och Harvard University: 22 000.

Under 1800-talet ansågs kranierna vara centrala för forskningen om människans ursprung och folkgruppers geografiska spridning. På KI ingick de i en större anatomisk museisamling som innehöll normala och patologiska skelett av människor i olika åldrar, preparat av friska och sjukliga organ i glasburkar, men också en mängd djurskelett, från näbbmus till afrikansk elefant. Sådana samlingar skapades samtidigt runt om i världen. Det anatomiska museets betydelse minskade kring 1900, då mikroskopiska preparat hade blivit viktigare för forskning och undervisning. Samtidigt slutade man samla in och forska på kranier.

Mycket litet av de anatomiska samlingarna följde med när KI flyttade till sitt nuvarande campus i Solna med början 1945. De gamla museisamlingarna ansågs oanvändbara för modern undervisning och forskning. Kraniesamlingen bevarades, men användes inte till något. År 1968 deponerades den historiska kraniesamlingen till den nystartade osteologiska institutionen vid Stockholms universitet. Därifrån deponerades 2005 största delen av samlingen vidare till det Medicinhistoriska museet i Stockholm. Då museet lades ner samma år, magasinerades samlingen och förvarades så till år 2015. De fornegyptiska kvarlevorna deponerades istället till Uppsala universitet, där de fortfarande är kvar.

I dag förvaras och förvaltas kranierna i enlighet med internationella lagar och etiska regler. Ansvaret för detta ligger hos verksamheten Medicinens historia och kulturarv vid KI. MHK arbetar med att dokumentera samlingen och målet är att ta reda på hur varje enskild individ kommit till KI:s samling. Vi prioriterar också att repatriera (återlämna) kvarlevor till urfolk. Bakgrunden är att många urfolk fortfarande lider konsekvenser av ett kolonialt förtryck och exploatering, där insamlandet av kvarlevor utgjorde en del. Repatriering ses som ett led i en process för gottgörelse och försoning.

Nutid

2013–2021: Repatriering, utredning och etik

2013: en medicin- och vetenskapshistorisk verksamhet etableras

Medicinens historia och kulturarv (MHK) vid KI inrättas genom en sammanslagning av Hagströmerbiblioteket och den tidigare Kulturenheten vid KI. Vid MHK finns medicin- och vetenskapshistorisk kompetens. Verksamheten ansvarar för förvaltning och utveckling av KI:s kuluturarvssamlingar, samt för att förmedla och utveckla kunskap om KI:s historia.

2014: förslag väcks om att avlägsna namnet Retzius

Förslag om att namnet Retzius tas bort från byggnader och lärosalar vid KI ställs av doktorander vid Neurovetenskapliga institutionen, på grund av att Gustaf Retzius forskning uppfattas som rasistisk. Medicinens historia och kulturarv håller seminarium på Neurovetenskapliga institutionen och upprättar en dialog med doktoranderna. Förslag tas fram om en utställning för att problematisera och kontextualisera Anders och Gustaf Retzius rasforskning.

2015: KI tar hand om och påbörjar kartläggning av kraniesamlingen. Repatrieringar prioriteras

KI återtar hela kraniesamlingen från Medicinhistoriska museets magasin som ett uttryck för KI:s ambition att ta ett utökat ansvar för sitt historiska arv och att säkerställa att kvarlevorna förvaras och hanteras på ett värdigt och rättssäkert vis.

Ett kartläggnings- och dokumentationsprojekt inleds, lett av Medicinens historia och kulturarv. Syftet är att klarlägga vilka kvarlevor som finns i KI:s samling, hur de hamnade på KI och var de kommit ifrån. Denna information är bristfällig eller saknas helt (originalkataloger förstördes i en brand 1892 tillsammans med ca 200 kranier, bland annat ca 40 samiska). En arkivarie/osteolog rekryteras för att förstärka kompetensen kring analys och bevarande av kvarlevor. Kartläggningen är nödvändig för att kunna arbeta vidare med repatrieringar.

Repatrieringar (återlämningar) av kvarlevor från urfolk prioriteras i arbetet med samlingen. KI:s samling förvaltas i linje med internationell och nationell praxis, det vill säga ICOM:s (International Committee of Museums) riktlinjer för bevarande och hantering av mänskliga kvarlevor och repatrieringar till urfolk. Varje återlämning görs efter omfattande utredning och kontakter med urfolksrepresentanter, samt kräver regeringsbeslut. Två repatrieringar har genomförts tidigare, till Nordamerika (1996) och Hawaii (2009).

KI tar initiativ till ett nordiskt nätverk för institutioner som förvaltar historiska mänskliga kvarlevor. Syftet är ömsesidigt lärande för att förbättra vårt sätt att hantera komplexa frågor kring samlingarna. KI och det nordiska nätverket samarbetar med Riksantikvarieämbetet.

2016: Repatriering till Franska Polynesien

Repatriering till Franska Polynesien genomförs i samarbete med Uppsala universitet. En delegation tar över kvarlevorna och överför dem till Franska Polynesien tillsammans med en kurir från Uppsala universitet.

2017: Repatriering till Aotearoa/Nya Zeeland, samt Nordamerika

Repatriering till Nya Zeeland: överlämning till en delegation från Aotearoa/Nya Zeeland vid en ceremoni som leds av maorier i Haga Tingshus.

Repatriering till Nordamerika med kurir från KI.

2018: Repatriering till Australien och Nordamerika. Fråga väcks om återlämning till Finland

Repatriering till Australien, överlämning vid en ceremoni i den australiske ambassadörens residens. Vid ceremonin representeras de australiska urfolken av en samisk delegation.

Repatriering till Nordamerika, med kurir från KI.

KI inrättar ett etikråd med både externa och interna medlemmar. Rådet arbetar aktivt och brett med etiska frågor som har bäring på KI.

En sverigefinsk kommitté väcker frågan om återlämning av de finska kvarlevor som finns i KI:s samling. Ärendet är komplicerat. Det finns ingen internationell praxis för återlämning mellan självständiga stater och som gäller en majoritetsbefolkning. KI för via MHK dialog med kommittén och berörda svenska och finska myndigheter.

KI flyttar ut ur Retziuslaboratoriet  och en byst av Gustaf Retzius magasineras.

2019: KI ber om ursäkt för oetisk utgrävning och insamling. KI antar Strategi 2030

KI svarar på den Sverigefinska kommitténs brev och ber om ursäkt för den oetiska och opportunistiska utgrävningen och utförseln av kvarlevor från finska ödekyrkogårdar år 1873.

KI antar ett strategidokument, Strategi 2030, där frågor av etisk karaktär samt historia och kultur lyfts fram som prioriterade.

2020: Rektors arbetsgrupp för etiska perspektiv på det historiska arvet

Rektor tillsätter en särskild arbetsgrupp för att studera KI:s historiska arv ur ett etiskt perspektiv, under ledning av Gert Helgesson, professor i medicinsk etik och med deltagare med olika kompetenser, både från KI och andra lärosäten. Arbetsgruppen får i uppdrag att

  1. inleda en översyn av hur personnamn på gator, lärosalar och andra lokaler hanteras på KI:s campus. Rekrytering av extern historiker startar.
  2. Se över förvaltning och hantering av den historiska antomiska samlingen ur ett etiskt perspektiv.

En byst av Anders Retzius som funnits på campus Solna tas bort och magasineras.

Den lärosal på campus Solna som bär Retzius namn förses med en uppdaterad informationsskylt och länk till ytterligare information. 

En planerad repatriering till Nordamerika skjuts upp på grund av coronapandemin.

2021: Arbetsgruppen håller seminarium och skriver rapporter

Ett första seminarium om KI:s historiska arv genomförs (februari 2021).

Rektors arbetsgrupp planerar att lägga fram delrapport nr 1 efter sommaren 2021. Denna ska utreda om personnamn som används till gatunamn och undervisningssalar på KI:s campus kan kopplas till bl. a. rasforskning och högerextrema rörelser. Rapporten ska föreslå beslut och principer för hantering av problematiska personnamn.

Utredning av uppdragets andra del inleds under hösten 2021 och ska resultera i bl. a. ytterligare ett öppet seminarium som fokuserar på den historiska anatomiska samlingen och dess förvaltning, samt en delrapport som även redogör för samlingarnas historia.

Medicinens historia och kulturarv fortsätter arbetet att utreda och dokumentera kraniesamlingen och dess historia, samt förbereda för eventuella framtida repatrieringar.

Medicinens historia och kulturarv har initierat kontakt och arbetar med att skapa en referensgrupp med representanter för finsk arkeologi för samarbete avseende de finska kvarlevorna. Möten är planerade under hösten 2020 och 2021.