Transkribering av #119: Vem får ha sex?

Andreas Andersson: Peter Ueda är läkare på Centrum för diabetes i region Stockholm och han är docent vid avdelningen för klinisk epidemiologi vid institutionen för medicin, på Karolinska Institutet i Solna. Han är också anknuten forskare vid University of Tokyo, Japan med andra ord. I sin forskning undersöker han folkhälsofrågor, till exempel säkerhet och effekter av diabetesläkemedel, demenssjukdomar hos fotbollsspelare och förebyggande av hjärtkärlsjukdomar.

Cecilia Odlind: Och han studerar också sexuell hälsa med särskilt fokus på sexuell inaktivitet och kom nyligen ut med boken ”Man går sin egen väg, riktningar i sexlöshetens dimma”.

Andreas Andersson: Och till att börja med så frågade du Peter Ueda varför han har skrivit en bok om manlig sexlöshet?

Peter Ueda: Ja, den manliga sexualiteten är ju en jättestark kraft som påverkar både enskilda män och samhället i stort. Det är också ett ämne som är superkontroversiellt och där jag tycker att det saknats en bred diskussion som är nyanserad. Så den här boken den berättar berättelser om manlig sexlöshet och hur den kan uttrycka sig. Den ger också en överblick över forskningen på ämnet och går till botten med teorier om manlig sexualitet och sexlöshet som ofta slängs runt i media och på sociala medier.

Cecilia Odlind: Det känns lite som att du hittat en nisch här som inte riktigt var tagen?

Peter Ueda: Nej, de flesta sexuell hälsa-forskare är intresserade av sexualitet, så de har ofta inte ens tittat på andelen av befolkningen som inte har sex. De inaktiva. När jag började med det här så såg jag att det inte fanns några studier alls nästan på det här ämnet och det var därför jag fortsatte med det.

Cecilia Odlind: Jag har läst din bok och det förekommer en hel drös med ganska udda och för mig helt nya uttryck. Så jag tänkte att vi skulle dra igång det här avsnittet med att jag nämner några utvalda av de här termerna och så får du förklara vad de betyder. Först: Växtätar-män.

Peter Ueda: Japanska män som har tappat intresset för sexuella och romantiska relationer, som monterar ner sin sexualitet och även anses sakna driv och ambitioner.

Cecilia Odlind: Till skillnad från köttätar-män?

Peter Ueda: De kontrasteras mot köttätar-män som anses spegla den äldre generationen japanska män.

Cecilia Odlind: Varför den äldre generationen?

Peter Ueda: Som vanligt så anser man ju att de nya unga vuxna, de är annorlunda, de har tappat ambitionerna eller drivet. Och i Japan så är det mycket fokus på att de inte längre verkar dejta, att det är väldigt många som lever i kroniskt relationslöst liv. Och det här leder ju till lägre födelsetal som är en stor samhällsfråga i Japan.

Cecilia Odlind: Vi kommer väl att återkomma lite till det. Fiktisexualitet.

Peter Ueda: Att känna romantisk och sexuell attraktion för fiktiva karaktärer. Vissa anser att det ska erkännas som ytterligare en sexuell minoritet.

Cecilia Odlind: Det här är ganska vanligt i Japan, om jag förstår rätt?

Peter Ueda: I Japan finns en hel industri som skapar material till män som har någon sorts romantisk eller sexuell relation till fiktiva varelser. Den kallas också pseudoromantik. Den här industrin.

Cecilia Odlind: Jättefascinerande. Jag kände inte till det, men finns det något motsvarande i typ Sverige?

Peter Ueda: Man kan väl säga att relationer till digitalt medierade erotiska skådespelare eller karaktärer eller sociala media personligheter är någon sorts lightversion av det här som man kan se i Japan där det är betydligt mer utvecklat.

Cecilia Odlind: Det finns någon film som hette ”Her”, var det fiktisexualitet? Då är det som en datorröst som han blir kär i som inte finns.

Peter Ueda: Ja.

Cecilia Odlind: Du har japanskt påbrå?

Peter Ueda: Ja, min mamma är från Japan och jag är delvis uppvuxen där.

Cecilia Odlind: Och du pratar ju flytande japanska, har bott i Japan och har en del av din forskning där, så du har bra koll på Japan och det japanska samhället också. Ejakulationsfasta? Det kanske går att förstå.

Peter Ueda: Det går att förstå. Det handlar ju om att undvika ejakulation under längre perioder. Den här termen används främst inom manliga självhjälpskulturer som förespråkar att mannen behöver ta tillbaka kontrollen över sin sexualitet från porrindustrin eller andra krafter som försöker utnyttja deras sexualitet.

Cecilia Odlind: Även från kvinnor?

Peter Ueda: Ja det finns sådana röster inom den manliga självhjälpen och att de behöver ta tillbaka kontrollen över den och använda sin sexuella energi till självförbättringsprojekt för att bli den mannen de egentligen är under dimman av sexuella impulser och distraktioner.

Cecilia Odlind: Men du tittar lite närmare på det där. Ligger det någon sanning i det här?

Peter Ueda: Det har ju funnits länge en föreställning om att man förlorar en del av sin initiativkraft eller prestationsförmåga tillsammans med sin ejakulation.

Cecilia Odlind: Man blir lite trött efteråt, visserligen.

Peter Ueda: Det är välkänt att i idrottsvärlden är det vanligt att under fotbolls-VM så får spelarna inte ha sex till exempel.

Cecilia Odlind: Håller de sig till det då?

Peter Ueda: Det vet jag inte. Sen finns det några små studier där man har tittat på prestationer under och efter ejakulationsfasta, men de har varit väldigt små så det är svårt att säga om det har någon betydelse.

Cecilia Odlind: Men du skrev någonting i boken om att om man inte ägnar sig åt sex, då får man loss tid att ägna sig åt andra saker. Det är klart att det på det viset skulle kunna leda till att man kan ägna sig mer åt förbättringsprojekt, vad det nu kan vara.

Peter Ueda: Det jag skriver om i boken handlar främst om ejakulationsfasta i relation till porr och inte sexuell aktivitet med en partner.

Cecilia Odlind: Fomo, det vet jag vad det är: fear of missing out. Det är jag ganska bra på. Jag tycker att det är tråkigt att inte vara där det händer. Så jag tackar gärna ja till saker, vill inte missa nåt roligt. Men du beskriver något som heter Fobo.

Peter Ueda: Det är fear of better option, att fastna i en beslutsångest-paralys. Att inte kunna välja något på grund av en rädsla för att gå miste om ett bättre alternativ i framtiden. Det ordet används ibland när man beskriver fenomen inom onlinedejting.

Cecilia Odlind: Att man är på Tinder och så ser man någon som verkar spännande, men det kommer säkert en ny imorgon så då har man liksom svårt att satsa på en? Tråkigt. Proto-incels? Incels har jag ju koll på. Det kommer från ordet involuntary och celibat. Alltså ofrivilligt celibat. Alltså sexlöshet kan man säga. Men sen finns det visar det sig när jag läser din bok att det finns massor av olika Incels och man kan sätta massa ord före incels och ett som dök upp var proto-incels.

Peter Ueda: Ja, och det är ju, enligt den här incel-subkulturen, ska vi komma ihåg män som levde i ofrivilligt celibat innan ordet incel eller subkulturen fanns.

Cecilia Odlind: Nietzsche var en eller?

Peter Ueda: Ja, han räknas som en.

Cecilia Odlind: Proto-incel. Okej. Manosfären?

Peter Ueda: Det är män som diskuterar mansfrågor och mäns sexualitet på nätet, ofta på ett ganska extremt och radikalt sätt. I Manosfären ingår bland annat incels som vi pratat om, pickup-artists och mansrättsaktivister.

Cecilia Odlind: Vad gör mansrättsaktivister?

Peter Ueda: De är som en väldigt extrem form av feminismen, fast tvärtom. De tittar på alla områden i världen där det går sämre för män och menar då att mansfrågor också borde belysas och lyftas fram och att det finns ojämlikheter som drabbar männen. Men de kan vara väldigt radikala där.

Cecilia Odlind: Men till exempel att det är betydligt fler män som begår självmord?

Peter Ueda: Ja, det lyfter de ofta upp.

Cecilia Odlind: Det är många, många fler män som drabbas av våldsamhet.

Peter Ueda: Och fler män i riskfyllda yrken och i USA att män förlorar vårdnadstvister oftare och så.

Cecilia Odlind: SEAmaxa?

Peter Ueda: Det står för South East Asia Maxa och är en Incel-term för att en vit man åker till Sydostasien där han utnyttjar sin vithet och sin relativa ekonomiska styrka för att bli mer attraktiv på dejtingmarknaden där än vad han skulle ha varit på sin hemmamarknad.

Cecilia Odlind: Det är så... ja, vad ska man säga?

Peter Ueda: Ja, det är ganska rått.

Cecilia Odlind: Mandibulär Determinism?

Peter Ueda: Det är en tro på att käkbenets utformning bestämmer ens sexuella öde. Att en man med ett suboptimalt utformat käkben är dömd till en livslång relationslöshet.

Cecilia Odlind: Är det någon som har forskat på det?

Peter Ueda: Det finns väl lite forskning på manliga utseenden och vad som betraktas som attraktivt i snitt, men jag har inte sett någon forskning som kan koppla käkbenets utformning till sexuell aktivitet eller inaktivitet.

Cecilia Odlind: Man kan säga att det är osannolikt att det finns en tydlig koppling där, eller?

Peter Ueda: I och med att det saknas studier har jag svårt att säga någonting.

Cecilia Odlind: Bra forskarsvar.

Peter Ueda: Ja, men man kan väl säga att utseende spelar viss roll.

Cecilia Odlind: Just det, men vi återkommer till det. Slutligen, Betabux?

Peter Ueda: Ytterligare en manosfärterm eller en Incel-term. Det är att trots att man är en oattraktiv beta-hane som de kallar sig själva, så kan man ändå hitta en partner om man skaffar en stabil ekonomi.

Cecilia Odlind: Okej, men om vi då bara skulle definiera sexlöshet.

Peter Ueda: I studier brukar man använda definitionen minst ett års avsaknad av sexuell aktivitet med en partner.

Cecilia Odlind: Det är inte jättemycket.

Peter Ueda: Nej.

Cecilia Odlind: Det är ganska många som har upplevt sex sexlöshet i sina liv då.

Peter Ueda: Absolut. Och det är ganska vanligt.

Cecilia Odlind: Hur vanligt är det att personer lever med ofrivillig sexlöshet?

Peter Ueda: Det är svårt att definiera ofrivillig. Som vi kanske kan diskutera senare. Men om vi bara tittar på andelen som lever sexlöst enligt definitionen så i Sverige, om man tittar på unga vuxna mellan 18 och 35 så ligger det någonstans mellan 5 och 15 procent. Sen resten av världen kanske lite högre, mellan 5 och 20 procent.

Cecilia Odlind: Så Sverige är lite lägre?

Peter Ueda: Ja, det här är alltså nationella undersökningar, enkätundersökningar och jag är lite motvillig att jämföra exakta siffror för att det är så mycket felkällor i de här. Ungefär där nånstans kan man väl säga. Och det är svårt att jämföra länder.

Cecilia Odlind: Det kan vara svårt att mäta det här.

Peter Ueda: Det är svårt, för det beror på vilka som tackar ja till att vara med i undersökningen. Och sen om de rapporterar korrekt.

Cecilia Odlind: Det är en typisk grej som man kanske inte rapporterar korrekt om.

Peter Ueda: Kanske. Om man är en sexuellt inaktiv individ och Folkhälsomyndigheten kommer till dig och säger "Du har blivit utvald till en nationell sexuell hälsoundersökning" Kanske är man mer benägen att tacka nej då jämfört med om man är sexuellt aktiv.

Cecilia Odlind: Nu tänkte jag lista ett antal faktorer och så får du svara på om de påverkar risken att man ska drabbas av sexlöshet eller inte.

Peter Ueda: Om det finns ett samband eller inte?

Cecilia Odlind: Ja, tack. Manligt kön?

Peter Ueda: I vissa studier är det lite vanligare hos yngre män jämfört med yngre kvinnor men Könsskillnaderna brukar försvinna i äldre ålder.

Cecilia Odlind: Så det är ungefär lika vanligt bland äldre kvinnor som äldre män att de drabbas av ofrivillig sexlöshet?

Peter Ueda: Ja det kan man säga. Och faktiskt, när man tittar på hur folk rapporterar sin sexuella aktivitet så är det I de allra äldsta åldrarna fler män som säger att de är aktiva jämfört med kvinnor.

Cecilia Odlind: Sexuell läggning?

Peter Ueda: Lite olika, men man kan väl säga att homosexuella män har en högre sannolikhet för att ha många partners. De kollar också på mer porr och i vissa studier har kanske lägre sannolikhet för att vara sexuellt inaktiva jämfört med heterosexuella män. Men lite oklart där gällande inaktiviteten.

Cecilia Odlind: Kroppslängd? Det stod någonstans i den här Neil Strauss, så komplicerat. Skulle du kunna förklara vem Neil Strauss är?

Peter Ueda: Det var han som skrev The Game som var en sorts raggningsmanual för män. En bok som släpptes på nollnolltalet och sålde flera miljoner exemplar.

Cecilia Odlind: Jo, han sa ju någonting om preventivmedelseffektivitet, att P-piller var 99 procent säkert, kondomer procent säker, men 170 i längd, då var det procent  säkert att man inte blev gravid.

Peter Ueda: Ja, det är två separata saker. Neil Strauss var 168 centimeter lång och sen finns det ett incel-meme som säger det här om effektiviteten av olika preventivmedel och menar att om du är under 170 så är det 100 procent.

Cecilia Odlind: För du kommer inte få ligga?

Peter Ueda: Ja, det är det de menar.

Cecilia Odlind: Och stämmer det här påståendet?

Peter Ueda: Neil Strauss har ju barn och han blev ju enligt sin bok en framstående raggningsguru, så det stämmer ju inte alls till 100 procent. Alltså att en kort kroppslängd hos män skulle betyda 100 procent sannolikhet för sexuell aktivitet. Det stämmer inte.

Cecilia Odlind: Nej, såklart. Men hänger kroppslängden alls ihop med huruvida man har sex eller inte?

Peter Ueda: I större studier så kan man ju se ett samband mellan kortare kroppslängd och en högre sannolikhet för sexuell inaktivitet. Men där ses det för både kvinnor och män.

Cecilia Odlind:  Inkomst?

Peter Ueda: Lägre inkomst korrelerar starkt med sexlöshet hos män och med andra markörer för relationslöshet. Och det här kan ju bero på att inkomst kan vara en markör för andra egenskaper som påverkar sannolikheten för sexuell aktivitet, som personlighet eller initiativkraft eller värderingar. Men det kan också vara för att inkomst i sig kan uppfattas som attraktivt på dejtingmarknaden.

Cecilia Odlind: För att i Japan så läste jag i din bok att om man gifter sig och skaffar barn så brukar kvinnan stanna hemma med barnet.

Peter Ueda: Det är vanligt.

Cecilia Odlind: Och då för att klara det i den ekonomin så behöver mannen ha en ganska hög inkomst.

Peter Ueda: Ja, beroende på var man bor, men det är en stark faktor för livskvaliteten.

Cecilia Odlind: Så på dejtingsajter så skriver man ut vad man tjänar?

Peter Ueda: På vissa dejtingappar I Japan så kan man på den manliga profilsidan, förstasidan se en bild, ålder och årsinkomst.

Cecilia Odlind: Men om man inte har så hög årsinkomst kanske man inte ens är med på en sådan app.

Peter Ueda: Det är möjligt att man inte visar den.

Cecilia Odlind: Nej. Utbildning?

Peter Ueda: Inte lika starkt samband som för inkomst. Men även där finns ett samband mellan lägre utbildningsstatus och ökad sannolikhet för sexuell inaktivitet.

Cecilia Odlind: Status?

Peter Ueda: Ja, oavsett hur man mäter social status. Det kan man göra på olika sätt i olika samhällen. Som politisk makt, inkomst eller jaktförmåga, i sådana samhällen. Så verkar det korrelera starkt till sexlöshet eller markörer för relationer hos män.

Cecilia Odlind: Övervikt?

Peter Ueda: Finns några studier som visar att det finns en korrelation både hos män och kvinnor.

Cecilia Odlind: Och sedan utseende. Det är lite diffust.

Peter Ueda: Ja, det är ju lite svårt att kvantifiera, men det görs ju också och jag har inte sett någon specifik studie på sexuell inaktivitet och utseende. Men däremot kan man extrapolera från studier från dejtingappar och andra experiment som visar att utseende verkar vara något som folk bryr sig om när de väljer partner. Kanske behöver man inga studier för att visa det?

Cecilia Odlind: Nej, det är klart att det kan vara en sak att man bryr sig om utseendet, men olika personer kan tycka om olika utseende så det kunde finnas någon för alla så att säga?

Peter Ueda: Ja, det var en bra poäng. Sedan så verkar det som att preferenserna konvergerar hos många individer.

Cecilia Odlind: Ålder?

Peter Ueda: Ja, det kan man väl se att för unga män kan det finnas en högre sannolikhet jämfört med lite äldre män.

Cecilia Odlind: Med ökad ålder så får man så småningom tillgång till sex?

Peter Ueda: Ja, med ökad ålder ökar sannolikheten för att hitta en partner och det är också färre som är singlar. Att vara singel är en stark riskfaktor för sexuell inaktivitet.

Cecilia Odlind: Om man fortsätter att vara så att säga oskuld upp i ålder. Finns det studier som undersökt liksom hur det påverkar det lidandet, vi kommer att återkomma till det också. Men hänger det ihop på något vis? Har man sett hur det varierar med åldern?

Peter Ueda: Ja, det är en bra fråga, för hur du uppfattar din sexlöshet beror ju delvis på omgivande värderingar, på omgivningens värderingar och vad omgivningen gör. Om du är i ett samhälle där sexualiteten är en självklar del av ens självförverkligande eller vad du förväntas göra, så ju äldre du blir desto jobbigare är det väl att vara sexlös. Medan är du i ett samhälle är det helt normalt att vara oskuld tills man gifter sig i 30 årsåldern eller så, så är det inte samma kulturella komponent i den här upplevelsen, så det blir ju enklare. Men tittar man på intervjustudier så är det folk som är oskulder långt upp i åldrarna. De beskriver att det blir någon sorts ond cirkel, att det blir någonting som gör att de blir osäkra när de kommunicerar med potentiella partners, vilket i sin tur minskar sannolikheten för att det ska gå bra.

Cecilia Odlind: Ond cirkel? Det blir snarast värre då?

Peter Ueda: Det finns vissa intervjustudier som tyder på det. Och att de inte kan prata om det med någon för det är ett så känsligt ämne.

Cecilia Odlind: När du säger det så tänker jag på det här med att vara ofrivilligt barnlös, det påverkas också ganska mycket, tror jag, av kulturella kontexter. Om du är i ett samhälle där alla menar att det viktigaste du kan göra är att skaffa barn, ja då blir det ju liksom jättejobbigt att inte kunna få barn. Än om du är i ett samhälle där typ 40 % väljer att inte skaffa barn.

Peter Ueda: Ja, det där kan man ju se i Japan där det är jättevanligt att leva helt relationslöst och det är också jättevanligt att inte ha barn. Det är inte alls samma kulturella komponent i den här upplevelsen att det är lite jobbigt för att det är så normaliserat. Jag tror det är mycket bekvämare att vara relationslös eller sexlös i Japan jämfört med här i Sverige.

Cecilia Odlind: Psykisk ohälsa?

Peter Ueda: Har inte sett några specifika studier på det här, men det vore ju inte alls orimligt att det fanns ett samband.

Cecilia Odlind: För där såg jag att det fanns en term som var mentalcels.

Peter Ueda: Ja, det är ju incels som anser att oavsett vilken lott du dragit med avseende på ditt utseende, har du stor social ångestproblematik, depression eller svårighet att kommunicera med andra människor så är du dömd till ensamhet.

Cecilia Odlind: Slutligen var det det här med käkbenslängd och det har ju vi varit inne på.

Peter Ueda: Det finns inga studier som tittar på sambandet med sexuell inaktivitet.

Cecilia Odlind: Men det finns de som hävdar det i de här incel-grupperna?

Peter Ueda: Ja, att det finns studier som pekar på att vissa typer av manliga utseenden eller ansiktsformer kanske uppfattas som mer attraktiva än andra. Extrapolerar man dem så skulle man kunna tänka sig att det finns någon betydelse.

Cecilia Odlind: Ja, men alla de här sakerna som vi pratar om nu, det gäller ju på populationsnivå som man säger i forskningen. Det vill säga om man tittar på en stor grupp av människor så kan man hitta de här sambanden. Men det betyder inte att det gäller för varje individ.

Peter Ueda: Nej, det här tycker jag är någonting som inte lyfts fram tillräckligt i tolkningen av studier, både av forskare och av allmänheten. Att bara för att det finns en gruppskillnad i sexuell inaktivitet mellan män med låg och hög inkomst, betyder det inte att sannolikheten för sexuell aktivitet är noll hos männen med låg inkomst. Det betyder bara att allt annat lika så verkar det vara bättre att ha hög inkomst. Man måste ju titta på det vi kallar den absoluta risken, den absoluta sannolikheten i den gruppen och se vad den ligger på oavsett vad sannolikheten ligger på i andra grupper. Så jag tycker att de här sambanden ibland tolkas väldigt radikalt och utanför sitt sammanhang av både forskare och framför allt av män på de här forumen.

Cecilia Odlind: Och det är viktigt för annars kan man ju riskera att bura in sig. Eller de se i de här termerna: ja, jag är kort, jag tjänar inte så bra och därför är dömd till evigt singelskap.

Peter Ueda: Och det blir ju ett sätt att på något sätt också ge upp i förtid. Och det är väl det som är en av de problematiska aspekterna med de här incel-forumen. Att de diskuterar de här studierna som förvisso visar på samband men inte alls visar att det är kört.

Cecilia Odlind: Det blir som en självuppfyllande profetia.

Peter Ueda: Och sen kan man ju säga samma sak om studier på kvinnliga preferenser. Du kanske har väldigt många olika typer av individer. Vissa bryr sig mycket om en viss typ av utseende. Andra bryr sig inte alls om inkomst. Vissa bryr sig mer om inkomst. Det finns en stor mångfald i preferenserna, men när du sedan ska koka ner det här till ett gruppsnitt så försvinner all den där mångfalden och du ser bara att ja, det verkar finnas en genomsnittlig preferens för högre inkomst, så det är lite synd att man fokuserar så mycket på gruppsnitt i den här forskningen.

Cecilia Odlind: Men det är kanske också någonting med att det är svårt för oss att ta ner det där. Vi får höra det där sambandet så har vi svårt att sortera ut vad det betyder för oss som individer. Nu har vi radat en rad faktorer och fler av dem som lyfts till exempel på dessa incel-forumen. Men när forskare undersöker det här ökade ju faktiskt sexlösheten, den har ökat bland män i världen. Så har man lyft fram massor av olika tänkbara orsaker som ökad psykisk ohälsa bland män och kvinnor eller hormonskadande ämnen som skulle kunna tänkas påverka sexlusten eller att unga i stället prioriterar studier och jobb i tuffa tider, att de flyttar hemifrån senare. Men i boken så också utvecklar du att titta närmare på några speciella faktorer. Till exempel det här med att det finns ett överskott i världen på män. Hur kommer det sig?

Peter Ueda: Till att börja med så föds det ungefär 105 män per hundra kvinnor, så redan vid födseln så finns det ett överskott av män.

Cecilia Odlind: Är det någon slags evolutionär effekt av att det stryker med fler män? Varför föds det fler män?

Peter Ueda: Det finns olika teorier. En är ju det här att att män stryker med. Andra är att Y-kromosomen, den manliga könskromosomen är mindre än X-kromosomen och då går det snabbare för den spermien att simma. Lite olika teorier. Men sen ska vi komma ihåg att när man tittar på undersökningar är det lite högre andel män än kvinnor som säger att de är strikt homosexuella, så det kan ju väga upp lite i alla fall. Jämna ut det här lite.

Cecilia Odlind: Men fanns det fler orsaker till att det finns ett överskott på män?

Peter Ueda: Ja, i många befolkningar finns det ett överskott på män på grund av selektiv migration. Till exempel att fler kvinnor än män flyttar från landsbygden för att utbilda sig och då blir det kvar många män där. I Sverige har vi också ett överskott på unga män för att vi har haft en migration där majoriteten varit unga män. Så då finns det ett underskott på kvinnor eller ett överskott på män. Och sen finns det ju länder med upp och nervända befolkningspyramider. Länder som genomgår en minskning i sin befolkningsstorlek och där är det ju alltid färre individer som är yngre. För varje generation så har du alltså nästa plan i den upp och nervända pyramiden är mindre alltså ju längre ned du går. Och i och med att män i heterosexuella relationer tenderar i snitt att vara lite äldre än kvinnorna så finns teorier att i sådana hemländer så blir det då en relationsmarknad där det är sämre att vara man. Så det är en högre konkurrens bland männen för att det alltid är färre individer i den yngre generationen. Och i och med att hela världen snart kommer gå in i en befolkningsminskning så kan man tänka sig att det här fenomenet kan bli mer tydligt i fler länder än Japan, Italien och såna ställen.

Cecilia Odlind: Men är det inte också så att i vissa länder, till exempel den här enbarns politiken i Kina gjorde att att man bara fick ha ett barn och då [föddes fler män än kvinnor] hur gick det till? Selekterades de bort?

Peter Ueda: Precis. Kina och Indien är ju specialfall. Det är demografiska tragedier som sker där, för där har man ju selektivt aborterat bort kvinnliga foster på grund av en kulturell preferens för söner. Så det finns ett jätte överskott på tiotals miljoner män i de här länderna och många av de här männen har inte ens kommit upp i en ålder där de är med på partnermarknaden.

Cecilia Odlind: För det är ju de två länder i världen som har störst befolkning.

Peter Ueda: Ja.

Cecilia Odlind: Ja. Men sedan så finns det också de som menar att kvinnor och män inte möts i sina preferenser. Kan du utveckla det?

Peter Ueda: Vi vet ju att människor ofta dras till andra människor som liknar de själva. Liknande politiska värderingar, liknande utbildning, liknande inkomst. Och den här preferensen verkar vara extra stark hos kvinnor som har hög utbildning och hög inkomst. Samtidigt så bland de yngre generationerna så vet vi ju att det går sämre för pojkar i snitt i skolan. Så då har det blivit ett underskott på män som har en hög utbildning i nivå med kvinnornas utbildning, och en inkomst som är i nivå med kvinnornas inkomst. Och då kan man tänka sig att det blir en missmatch på partnermarknaden där kvinnor med hög socioekonomisk status inte hittar en man som de är intresserad av. Och det här kan ju också gälla politiska värderingar, om de skiljer sig mycket mellan könen så kanske det blir färre som matchar.

Cecilia Odlind: För det har jag läst om att det är många unga kvinnor som är mer åt vänster-hållet och många unga män som är mer åt extremhöger.

Peter Ueda: Ja, så det skulle man kunna tänka sig leder till en sämre matchning på en dejtingmarknad.

Cecilia Odlind: Ingen av dem kommer att hitta någon partner?

Peter Ueda: Möjligt.

Cecilia Odlind: Men det är lite oklart tycker du?

Peter Ueda: Ja, det är lite oklart. En intressant studie som jag själv gjorde faktiskt var när jag tittade på alla läkare i Sverige, 40-talister, 50-talister till-70 talister och såg vilka de hade haft barn med. Och då ser vi faktiskt att bland 70-talisterna så är det nästan en av fem både kvinnliga och manliga läkare som har barn med en annan läkare. Så där ser vi exempel på att folk söker sig till individer som liknar dem själva.

Cecilia Odlind: Ja, det känns ju väldigt vanligt att läkare blir ihop med läkare.

Peter Ueda: Och sen ser vi också att. Oavsett om de kvinnliga läkarna var 40, 50 eller 70 talister så hade de barn med manliga läkare eller manliga ingenjörer, främst. Deras partnerspreferens för män med liknande utbildning och bakgrund var helt stabil över generationerna. Medan hos män så såg man att vilka de hade barn med var mer en funktion av vilka kvinnor som fanns runt omkring dem. 40-talisterna hade främst barn med lärare. 50-60-talisterna med sjuksköterskor och sedan 70-talisterna. Då hade det blivit vanligast med kvinnliga läkare.

Cecilia Odlind: Då hade kvinnor också börjat kunna bli läkare?

Peter Ueda: Ja men det fanns ingen specifik preferens.

Cecilia Odlind: De tog lite mer det som fanns i närheten?

Peter Ueda: Ja.

Cecilia Odlind: Okej, det finns i alla fall en skillnad i preferenser då. Som man kan säga forskningsmässigt?

Peter Ueda: Forskningsmässigt så finns det i snitt en skillnad som förvisso blir mindre och mindre. är det viss forskning som tyder på.

Cecilia Odlind: När vi pratar om det här med preferenser så finns det ju i de här mansforumen en del som menar att kvinnor tenderar att dras till osympatiska män. I de här mansforumen så menar de att som den här Neil Strauss raggningsexperten, att man ska vara ganska otrevlig och inte alls snäll och sympatisk och ödmjuk. Ligger det någonting i det här? Jag vet att det fanns en studie som jämförde "Nice Todd" och "Jerk Todd"?

Peter Ueda: Ja, det är ju ett väldigt känsligt ämne att diskutera. Men man kan ju se att för det första finns det ju en mångfald av preferenser bland kvinnor, precis som det finns bland män. Sen finns det ändå studier som visar att en andel av den kvinnliga befolkningen kanske tycker att narcissism och till och med våldsbenägenhet kan uppfattas som attraktivt. Om man tittar på vissa studier, den här studien om "nice" jämfört med "jerk" Todd, då hade man för en grupp kvinnor lagt fram olika versioner av en kille som hette Todd, där en var en trevlig kille som pratade om känslor. Den andra var ett asshole som betedde sig som nån sorts mobbare på högstadiet och då var det vissa som tyckte att "Jerk Todd" var mer intressant, särskilt för en kortsiktig relation. Och tittar man på datan så verkar det ju som att kriminella män har en lägre sannolikhet att vara barnlösa jämfört med icke kriminella män. Och så finns det ju anekdotiska data från valfri högstadieskolgård eller massmördare som får beundrarbrev. Eller män som suttit inne som skriver det på sin Tinder profil och märker att det händer saker och så vidare. Så det finns en del data som tyder på att det här är narcissistiska, farliga beteendet kan vara tilltalande för en viss del av den kvinnliga befolkningen.

Cecilia Odlind: En mindre del, kan man säga så?

Peter Ueda: Ja. Jag har faktiskt dammsugit den feministiska litteraturen efter någon som kommenterar på det här men har inte hittat något.

Cecilia Odlind: Vi sa att vi skulle återkomma till det här om huruvida det är ofrivilligt eller inte att man är sexlös. Och i din bok så listar du tre faktorer som påverkar om en individ är sexuellt aktiv och det är: 1. Hur potentiella partners uppfattar den här individens attraktivitet. 2. Hur individen uppfattar potentiella partners attraktivitet. Och 3. Hur mycket individen är villig eller kapabel att anstränga sig för att träffa partners som hen är intresserad av och som besvarar intresset. Och så har du nagelfarit graden av ofrivillighet i det här. Kan du utveckla?

Peter Ueda: Ja, de här tre faktorerna, för trots att man slänger runt den här termen ofrivilligt sexlös eller ofrivilligt celibat väldigt mycket, så är det ingen som riktigt definierat den. Och när vi tittar på de här tre faktorerna och funderar på kan man påverka hur potentiella partners uppfattar ens attraktivitet? Kan man påverka vilka partners man själv uppfattar som attraktiva eller är intresserad av? Och kan man påverka hur mycket man vill anstränga sig eller hur mycket man är kapabel att göra för att träffa en partner så blir ju frågan väldigt filosofisk. Om vi har fri vilja, vem bestämmer vad vi vill och kan vi styra över vad vi vill?

Cecilia Odlind: För om man sitter och hävdar att man har två centimeter för lite för att någonsin kunna få en partner, då kan man ju tycka att man har låst in sig själv i det.

Peter Ueda: Ja.

Cecilia Odlind: I ett celibat kan man säga.

Peter Ueda: Ja, eller om man inte vill konfrontera det kortsiktiga obehaget av att kanske bli avvisad eller att ge sig ut för att träffa folk. Är man då ofrivilligt celibat eller är man frivilligt celibat? Det är en svår fråga att svara på.

Cecilia Odlind: Men du påpekar också att partnermarknaden är en av de få kvarvarande platser där man öppet får lov att diskriminera. Man kan avvisa en potentiell partner för att personen är för kort eller väger för mycket eller tjänar för lite. Ja, det har man ju rätt att göra. Men hur mycket av ens preferenser påverkas av samhällsnormer? Finns det forskning som tittar på det?

Peter Ueda: Man kan ju säga att oavsett vilket samhälle man studerar så verkar ju status vara attraktivt och hur vi fördelar status eller hur vi definierar det, det är ju baserat på normer. Så självklart blir det ju så att de kulturella krafterna eller normerna och värderingarna styr ju vem som betraktas som attraktiv med hjälp av status. Och sedan finns det ju även vissa saker som hur olika typer av människor framställs i populärkultur. Här tycker jag den asiatiska mannen är väldigt intressant att titta på. Visst, jag är ju halvasiat själv så jag har ju följt det här, men man kan väl säga att fram tills för ungefär tio år sedan så var ju den asiatiska mannen i Hollywoodfilmer totalt avsexualiserad. Antingen var han någon sorts, ja, oattraktiv sidekick till en vit huvudkaraktär. Ja, alltså han är bra på matte och sitter och skickar massa koordinater till Spindelmannen. Eller så kunde han också vara cool. Tänk de här kampsportarna. Men de var ju aldrig involverade i någon sexscen eller i någon romans även när de var coola. Det här är någonting som de asiatiska männen som levde i USA har uppmärksammat och menar att det formade preferenserna i USA baserat på de här stereotyperna. Och nu under senare år har det ju kommit Hollywoodfilmer med sexiga asiatiska män som huvudkaraktärer. Och så har man ju sett på K-pop boomen att plötsligt så finns det massa sexualiserade tonårsidoler som är asiatiska män. Och det här kan man se har förändrat lite den asiatiska mannens status på relationsmarknaden också.

Cecilia Odlind: I vetenskapliga studier kan man se det?

Peter Ueda: Okej, det här är jättebra för det här är mer generellt hur det uppfattas och vad man läser på forum och så. Men det är klart, det hade man ju velat testa. Om det stämmer.

Cecilia Odlind: Okej, det är kvinnor som väljer och inte män. Stämmer det?

Peter Ueda: Det stämmer väl i snitt kan man säga. Tittar man på alla möjliga typer av forskning, från studier på dejtingappar till blinddejting experiment och andra typer av studier, så ser man att kvinnor i snitt tenderar att ha striktare preferenser och smalare kriterier när de utvärderar potentiella män.

Cecilia Odlind: Att de swajpar höger mer sällan?

Peter Ueda: Ja.

Cecilia Odlind: Det stämmer ju med din studie där. Vad läkare gifter sig med för några?

Peter Ueda: Ja, men det här gäller ju i snitt. Det finns väldigt selektiva män också så klart.

Cecilia Odlind: Forskare har ju undersökt hur kvinnor och män reproducerat sig genom historien. Vad kom de fram till?

Peter Ueda: De har kommit fram till att det är fler kvinnor än män som har efterlämnat en avkomma, vilket betyder att vissa män hade barn med flera kvinnor, medan andra män inte hade barn alls.

Cecilia Odlind: Så andelen män som har fört sitt DNA vidare är färre än andelen kvinnor.

Peter Ueda: Ja, det är den slutsatsen man drar.

Cecilia Odlind: Och hur gjorde de när de undersökte det här?

Peter Ueda: Man undersökte delar av DNA som ärvs specifikt från fadern, i det här fallet Y-kromosomen, den manliga köns kromosomen och delar av DNA som ärvs specifikt från modern, mitokondriellt DNA.

Cecilia Odlind: Mitokondrien är en organell som det heter, ett organ i cellen kan man säga. Och det där mitokondrie DNA får man bara från sin mamma. Men hur förklarar de här forskarna att det är kvinnor som verkar reproducera sig betydligt mer än män?

Peter Ueda: Det förklarar man genom större ojämlikheter i reproduktion hos män jämfört med kvinnor. Det verkar ha varit vissa män i snitt och under mänsklig historia som haft barn med flera kvinnor och andra män som inte haft barn alls, medan kvinnor i större utsträckning har haft barn. Då finns olika teorier varför det är så här. En är att det är socioekonomiska eller ekonomiska ojämlikheter som också lett till reproduktionsmässiga ojämlikheter. För man ser att det här mönstret med färre reproducerande män var extra uttalat under den yngre stenåldern. Och det var också då man gick över från jägare-samlare samhällen till jordbrukssamhällen och i jordbrukssamhällen är det vissa som kan lägga beslag på en större andel av resurserna. Och det var också då man såg att ojämlikheterna i reproduktion blev större hos män, men inte hos kvinnor. Så att vissa män då både haft mycket materiella tillgångar och det har lett till mer reproduktionsmöjligheter är en teori. Sen tror man också att det här mönstret har förstärkts av att grupper av män, särskilt under den yngre stenåldern, har slagits mot varann eller krigat mot varandra. Och så har den vinnande gruppen dödat alla män i den förlorande gruppen och sen inkorporerat kvinnorna från den förlorade gruppen i sin egen grupp. Så de dominerande teorierna är en kombination av ekonomiska ojämlikheter och könsspecifika folkmord.

Cecilia Odlind: Sexuell selektion pratar du om också i din bok. Det har ju skapat färggranna påfåglar och andra opraktiska fenotyper som man säger hos hannar i djurvärlden och det här som man kallar sexuell selektion. Det inträffar när någon av två partners gör en större investering i fortplantningen. När det gäller påfåglar så är det honorna som gör en större investering i fortplantning än hanar.

Peter Ueda: Ja, så är det. Sen kan det ju ske även när det inte är så stor skillnad i investering, men det är särskilt uttalat i sådana arter.

Cecilia Odlind: Och då funderar jag, vilken slags attribut har selekterats fram hos män? För ibland i mänskliga relationer så gör ju kvinnan en betydligt större investering i fortplantningen än män, vilket har rimligen lett till en sexuell selektion bland människor. Och vilka egenskaper har selekterats fram hos män då?

Peter Ueda: Det du beskrev i din fråga var ju bara det man kallar honornas val, alltså att honorna väljer en specifik typ av hanne och det leder till att vissa drag hos hanarna blir mer framträdande utmed evolutionens gång. Den andra komponenten i sexuell selektion är ju intrasexuell konkurrens. Att man man konkurrerar inom sitt kön om reproduktionspartners. Och det kan ju också leda till olika saker. Det här är förstås svårt att studera exakt vad som har lett till vad, för det är väldigt komplext. Men man tänker ju att mäns större kroppsstorlek är en faktor som kanske uppstått på grund av en intrasexuell konkurrens. Deras muskelstyrka och fysiska styrka och prestationsförmåga i snitt är ju högre än kvinnors, så det kan man också tänka sig. Riskbenägenhet och våldsbenägenhet, aggression tror man också skulle kunna vara sexuellt selekterade egenskaper.

Cecilia Odlind: Ja, för att du skriver i boken att för den enskilda individen så hade det sannolikt varit mer behagligt att inte vara utformad för sexuell konkurrens. Vad menar du med det?

Peter Ueda: Jag menar ju att vi ofta utgår från att drag hos både människor och djur har selekterats fram under evolutionen för att förbättra överlevnaden. Det är ju det som den bäst lämpades överlevnad handlar om, survival of the fittest. Men egentligen är det ju reproduktion som är evolutionens hårdaste valuta. Det är ju många drag som selekteras fram för att de leder till reproduktion, även om det sker på bekostnad av just överlevnad eller för den delen välmående. Så att sexualiteten är ju där för att den har lett till reproduktion, inte för att den får människor att överleva bättre eller för att den får människor att må bättre. Och jag tror att det är många individer som kanske skulle ha mått bättre om de inte hade behövt besväras av sin sexualitet.

Cecilia Odlind: Intressant. När vi ändå pratar om det, hur mår personer som är ofrivilligt sexlösa?

Peter Ueda: Förstås finns det individuell variation. Men det finns komponenter av det här som både är fysiologiska, hur man mår i kroppen, psykologiska, hur man mår i tankarna och kulturella, hur det omgivande samhället påverkar ens mående. Vi vet att sex och intimitet frisätter hormoner och endorfiner som gör att man mår bättre. Så att inte ha tillgång till det här gör att man kanske mår fysiskt sämre. Sen vet vi också att om vi konstant jämför oss med andra och tänker på vad vi går miste om så mår vi sämre. Så i ett samhälle där det finns mycket sex runt omkring oss kan man ju då lida psykologiskt också av ångest och av skam. Och som vi diskuterade tidigare, det lär ju bli sämre i länder som här i väst, där sex är överallt, där sexualiteten är en del av det man förväntas göra i sitt liv, medan i andra länder där det inte alls är samma normer som omger en så kanske det är mindre jobbigt.

Cecilia Odlind: Finns det någon behandling mot ofrivillig sexlöshet? Eller kanske mot det lidande som uppstår av det här som du beskrev?

Peter Ueda: Jag tror att om du söker för det här, att du mår dåligt på grund av intimitetsbrist på en vårdcentral, så kanske du erbjuds psykologbehandling, Kognitiv beteendeterapi om hur du ska hantera dina känslor och det lidande som du går igenom. Går du och frågar en vän så kanske den personen hjälper dig att försöka komma åt problemet. Hur kan du komma ur din situation?

Cecilia Odlind: För att om man kunde ta ett piller som bara tog bort ens sexlust så kanske det skulle kunna vara en lösning?

Peter Ueda: Ja, jag tror att det skulle vara väldigt kontroversiellt att utveckla en sådan behandling. Sen är ju antidepressiva läkemedel, en känd biverkan här är ju att sexlusten går ner. Så jag tror att om man börjar uttryckligen prata om att eliminera sin sexdrift för att slippa besväras av den så kommer det nog bli lite kontroversiellt. Men det är ett ämne värt att diskutera i alla fall.

Cecilia Odlind: Tror du att det finns individer som känner lidande över det här som skulle vara intresserade av ett sådant piller?

Peter Ueda: Det kan jag tänka mig. För tittar man också på ett land som Japan igen, med den här industrin som vänder sig till män med substitut för verkliga relationer, alltså fiktisexualitet och olika typer av skärmmedierade sexarbetare som också finns i Japan, där de har en intim relation via skärmen mot betalning så ser man ju att det finns en stor efterfrågan och den kommer inte att ändras. Den har funnits i alla tider. Och man ser ju också att riskkapitalbolag investerar mycket i AI-relationer och sexrobotar och VR porr. Så jag tror en efterfrågan finns för olika sätt för män att hantera sin sexualitet på.

Cecilia Odlind: För AI kanske skulle vara en lösning också?

Peter Ueda: Ja, det är ju en del fiktisexualitetsaktivister som har stora förhoppningar på framtidens AI. Om man lyckas framställa en intim relation på ett trovärdigt sätt och kombinera det med någon sorts fysisk upplevelse så är det en del som tror att det är många som skulle välja en fiktiv relation över en verklig relation. Du har en partner som är utformad efter dina preferenser och ja, aldrig skulle det bli...

Cecilia Odlind: Man behöver inte bråka.

Peter Ueda: Man behöver inte bråka och det är väl mer praktiskt.

Cecilia Odlind: Man blir aldrig lämnad.

Peter Ueda: Aldrig lämnad. Så det är en del som tycker att den här fiktisexuella typen av relationer är mycket bättre än verkliga relationer för att det kommer utan de här riskerna. Andra menar till och med att man måste investera mer i att utveckla substitut för verkliga relationer, för det är så många som lider av det här.

Cecilia Odlind: Ja, precis.

Peter Ueda: Och det är ju inte moraliskt fel att ägna sig åt fiktiva relationer, för det skadar ju ingen annan. Det är väl en hyfsat stor sannolikhet att det kommer bli större i framtiden.

Cecilia Odlind: För att ofrivillig sexlöshet kan ju leda till väldigt stor frustration. Det har vi pratat om mycket nu. Och i din bok så ger du fyra exempel på vägar som det här kan leda in män på och du har rubricerat de här vägarna med flykt, bedräglighet, destruktion eller disciplin? Kan du kort förklara de här fyra förhållningssätten och ge exempel?

Peter Ueda: Flykt är ju en reträtt från romantiken. Att säga det här obehaget, att riskera avvisning eller att behöva göra saker för att kanske hitta en partner, det är för jobbigt. Så jag lägger ner den biten. Antingen så ger jag upp min sexualitet eller så hittar jag alternativa sätt att uttrycka den på, till exempel fiktisexualitet. Och ett exempel här som jag tar i boken, huvudpersonen för temat flykt i boken är ju Gumpy. En drygt 30 årig japansk komiker som blev rikskänd när han var med i en intervju och berättade om att vara en trettioårig oskuld. Och sedan har han blivit en sexslöshets youtuber och har nu etablerat sig i den japanska underhållningsindustrins grädda. Men han har byggt hela sin karriär på att vara oskuld. Lite svårt för honom att ta sig ur den situationen.

Cecilia Odlind: Det är en vän till dig?

Peter Ueda: Ja, han blev ju känd i samma klipp där både jag och han var med och jag pratade om min forskning och sen så var han med i en intervju och sen har jag inkorporerats i hans entourage.

Cecilia Odlind: Bedräglighet?

Peter Ueda: Bedräglighet. Det handlar om att hitta quickfix-lösningar, att modifiera sitt beteende och hålla på med manipulativa konversationstekniker och sånt för att låtsas vara en attraktiv man.

Cecilia Odlind: Som Neil Strauss?

Peter Ueda: Neil Strauss är exemplet i boken, han som skrev The Game, en raggningsmanual för män.

Cecilia Odlind: När kom den ut?

Peter Ueda: Den kom 2005. Det har ju blivit någon sorts generationsmarkör för millenials.

Cecilia Odlind: Alltså problemet med det är liksom att man inte riktigt är sig själv utan man spelar ett game som han sa?

Peter Ueda: Det finns ju ett korn av sanning, självklart. Att vara socialt, mindre orädd och inte så hämmad. Och ha tekniker att luta sig mot när man får social ångest är ju klart att det kan ju hjälpa.

Cecilia Odlind: En form av KBT?

Peter Ueda: Ja, det behöver inte vara dåligt i sig, det är många som behöver träna på det. Men när det går för långt till extremen så handlar det om manipulation, objektifiering och en väldigt trist och avhumaniserande människosyn som också kan leda till sexuella trakasserier eller så. Så det har varit mycket kontroverser kring det.

Cecilia Odlind: Om man är nervös och rädd så om man sätter upp för mycket såna här face eller vad man ska säga?

Peter Ueda: Om man bara är den där karaktären och är någon helt annan under under det lagret av sitt game som de kallar det, så blir man väldigt skör och man ser att det är många av de här männen sen som havererade och imploderade på olika sätt.

Cecilia Odlind: Man når inte lycka ändå då, även om man kanske får ligga.

Peter Ueda: Precis, det blir inte hållbart.

Cecilia Odlind: Destruktion?

Peter Ueda: Destruktion är att ge upp inför bitterheten och sorgen och frustrationen. Exemplet i boken är ju incelsubkulturen, alltså män som samlas på nätforum för att klaga över vilken nitlott de dragit i det genetiska lotteriet och på ytliga kvinnliga preferenser som de uppfattar det. Och i extremfall kan ju det leda till incelsubkulturen och massa dåliga saker.

Cecilia Odlind: Du lyfte ju till och med exempel av mord som sker i förlängningen av det här dåliga måendet.

Peter Ueda: Ja, det är extremfallen, incelterrorister.

Cecilia Odlind: Och slutligen, disciplin?

Peter Ueda: Ja, disciplin handlar ju om att ta sig själv i kragen, slita av sig offerkoftan och resa sig, förbättra sig själv och försöka bli en person som är mer tilltalande för potentiella partners och en person som man är nöjd med själv. Att jobba på sin produkt. Huvudpersonen för det här temat i boken är ju Jordan Peterson, den kanadensiska psykologen som är kontroversiell i många avseenden, särskilt när han är ute och svingar på Twitter gällande ämnen som är långt utanför hans expertis. Men om man bara tittar på hans självhjälpsråd till män så är det inte så mycket kontroversiellt som han säger. Men där menar han att: sluta klaga, gör det bästa av situationen. Han har det klassiska självhjälpsrådet: det är inte ditt fel att du befinner dig i en viss situation, men det är ditt ansvar att göra det bästa av det. Sedan förpackar han det med referenser till mytologi och Bibeln och så vidare och pratar på ett väldigt mästrande sätt som det verkar ha funnits efterfrågan bland unga män för en karaktär som honom.

Cecilia Odlind: För att han har väldigt många följare?

Peter Ueda: Ja, och tittar man på hela det manliga självhjälpsfältet så på nollnolltalet så var det ju mycket det här med att modifiera ditt beteende för att hitta quickfix lösningar. The Game och pickup-artists och sen var det nån som tänkte "men om vi lägger så här mycket energi på att försöka låtsas vara en attraktiv man med bra självkänsla ska vi inte lägga åtminstone en liten bit av den energin på att försöka bli en attraktiv man med bra självkänsla?" Och så ser man att hela fältet har rört sig mot något mer holistiskt disciplininriktat. Att bygga från grunden. Ett liv som man är nöjd med.

Cecilia Odlind: Ja, det är olika förhållningssätt. Men kan samhället göra någonting för att minska lidandet som de här personerna går igenom och följderna av det så att säga?

Peter Ueda: Man kan säga att samhället åtminstone har ett ansvar att ha en bred och öppen diskussion om det här, så att män som befinner sig i den här situationen kan ta in information om hur de kan ta sig ur det här och för att inte lämna fältet öppet för de extremare och destruktiva formerna av manliga subkulturer som finns på nätet. Delar av manosfären eller incels. Så jag tycker väl att börja ha en öppen diskussion om kraften i unga mäns sexualitet och hur den får dem att må och hur det kan yttra sig, det är en bra början.

Cecilia Odlind: Att inte ha sex är idag skambelagt kan man säga. Bör vi se på de här incels med mer empatisk blick?

Peter Ueda: Alltså, incels är ju den här lilla subkulturen på nätet med män som har en väldigt problematisk inställning till sin sexlöshet. Så jag skulle säga att den inte är representativ för den stora gruppen av sexlösa män. Så jag tycker väl att man kan börja med att inte fokusera så mycket på incels och titta på sexlösa män som grupp. Och då är det ju ett problem att vi förknippar manlig sexlöshet med kvinnohat och skam och även toxicitet i det man kallar toxisk maskulinitet.

Cecilia Odlind: För när jag har sagt till folk att jag ska intervjua dig om manlig sexlöshet, då säger alla "jaha incels?"

Peter Ueda: Och det är ju ett jätteproblem, för det här gör ju att det inte går att prata om det och det blir jätte skambelagt och det skapar dessutom en rädsla för sexlösa män som är oftast obefogad. Vi ska komma ihåg att människor är djur. De har ju sin sexualitet inom sig och den går inte bara att stänga av som man vill eller man kan inte bara sluta besväras av den. Och en del män känner sig fångade av den och det är ju ändå en grund för empati. Det handlar ju om att ge möjligheter för män att bete sig på ett ansvarsfullt sätt. Och då måste vi som samhälle kunna erbjuda sådana möjligheter.

Cecilia Odlind: Vad är din roll i det? Du har skrivit en bok och du har också forskat på det här fältet? Vad handlar din forskning om?

Peter Ueda: Min forskning handlar ju om sexuell inaktivitet och relaterade ämnen, så vi undersöker hur vanligt det är. Och så undersöker vi olika faktorer som förknippas med det här, alltså olika möjliga orsaker till att individer är sexlösa och hur sexlösa individer mår eller uppger att de mår.