”Obefogad rädsla ska inte hindra behandling”

Den här förändringen inleddes 2002 med resultaten från en stor amerikansk studie, den så kallade WHI-studien, Women’s Health Initiative. Där fick 16 000 kvinnor mellan 50 och 79 år hormonbehandling i fem till sju år.

– Det nya för oss gynekologer var att det gick att se en något ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Den risken visade sig dock gälla framför allt äldre kvinnor, som inte motsvarar den stora grupp som har behov av hormonläkemedel för klimakteriesymtom. Men det som medierna rapporterade om var istället ökad risk för bröstcancer, säger hon.

I studien gav behandlingen åtta extra fall av bröstcancer per 10 000 kvinnor och år, en riskökning på 30 procent.

– Det anses vara en relativt liten riskökning. Man kan jämföra med fetma, ett BMI över 30, som fördubblar den relativa risken för bröstcancer om man är postmenopausal kvinna, säger hon.

I studien ingick även kvinnor utan livmoder, som därför bara fick östrogen (se faktaruta).

– Deras risk för bröstcancer minskade eller var neutral. Enbart östrogen ökar alltså inte risken, utan den lilla ökningen står kombinationen gestagen eller progesteron och östrogen för, säger hon.

Många blev avskräckta

Att många blev avskräckta från hormonbehandling har varit olyckligt, menar Angelica Lindén Hirschberg. Inte minst för de kvinnor som kommer i klimakteriet tidigt. Det kan ske redan vid 30-års ålder, men oftare runt 40, vilket är tio år tidigare än normalt. En kvinna på hundra drabbas.

– Dessa kvinnor ska ha hormonbehandling. Annars löper de ökad risk att drabbas av hjärtkärlsjukdom, benskörhet, och på sikt även nedsatt kognitiv förmåga, alltså demens, säger hon.

Kvinnorna behöver få hormonersättning fram till åtminstone normal menopaus, runt 50-års ålder.

– Detta är ett budskap jag vill förmedla till behandlande doktorer. Jag har haft patienter vars husläkare avrått från fortsatt behandling efter fem år. En annan patient var på mammografi när sjuksköterskan säger att ”åh, äter du hormoner – det som är så farligt”. Gissa om hon slutade, säger Angelica Lindén Hirschberg.

Förskrivningen av hormonläkemedel har alltså minskat kraftigt, men något som däremot ökar, enligt Angelica Lindén Hirschberg, är att kvinnor vill vara sin egen doktor.

– Jag och mina kollegor ser allt oftare att patienter har gjort sin egen cocktail av hormoner köpta på nätet, ofta inspirerad av bloggare eller någon kändis i sociala medier. Detta vill jag absolut avråda ifrån. Hormoner är potenta substanser och det kan bli pannkaka av alltihop, säger hon.

En anledning är att hormoner finns i en rad olika styrkor och i olika beredningsformer, som alla fungerar olika. Dessutom är det komplexa samspelet mellan olika slags hormoner avgörande för behandlingens effekt.

– Det innebär att även om patienten mår bra i stunden, kan felaktigt användande på längre sikt leda till problem, i värsta fall sjukdom och cancer, säger hon.

Syntetiska hormoner ska undersökas

Agelica Lindén Hirschberg har länge forskat om könshormoner, såväl kvinnliga som manliga. Näst på tur är en studie som ska jämföra syntetiska hormoner med bioidentiska. Bioidentiska hormoner är kemiskt tillverkade men ser likadana ut som kroppens egna, medan syntetiska hormoner skiljer sig lite från kroppsidentiska hormoner. I Sverige används av tradition syntetiskt progesteron, kallat gestagen, medan man i till exempel Tyskland och Frankrike framför allt använder bioidentiskt progesteron. Detta efterfrågas nu av allt fler svenska kvinnor, något som avspeglas i ökad licensförskrivning. En anledning är att gestagen hos vissa kan ge humörpåverkan liknande den vid PMS. En annan orsak kan vara att bioidentiskt progesteron som tas till natten kan ge bättre sömn, då det har lugnande effekt.

– Enligt de få observationsstudier som gjorts, ger bioidentiskt progesteron aningen lägre risk för bröstcancer än gestagen, men samtidigt ökar risken för livmodercancer. Vi vill i vår randomiserade studie se om det verkligen är någon skillnad, säger Angelica Lindén Hirschberg.

Studien ska omfatta 330 kvinnor med klimakteriesymtom, som behandlas med östrogenspray. Hälften lottas till att också få gestagen, medan resten får bioidentiskt progesteron. Varken deltagare eller forskare vet vem som får vad och behandlingen ska pågå ett år. Det är för kort tid för att se skillnader i cancerrisk, något som forskarna löser genom att mäta så kallade surrogatmarkörer.

– Vi kommer att mäta så kallad mammografisk täthet, inför och efter behandling. Då analyseras bröstens täthet, det vita på bilden, som indikerar ökad risk för bröstcancer. Vi tar också vävnadsprov från livmoderslemhinnan, säger hon.

Om allt går i lås med finansiering och tillstånd kommer studien igång i höst.

– Det ska bli intressant att se om det är skillnad mellan de olika varianterna. Studien ger också tillfälle för svenska gynekologer att på ett kontrollerat vis få erfarenhet av bioidentiskt hormon.

Slutligen, vilken är den vanligaste missuppfattningen om hormonbehandling?

– Att östrogen ger bröstcancer, det finns inga bevis för det. Det är snarare gestagenet som är boven i dramat. Vi ska inte tillbaka till 1990-talet där kvinnor fick hormonbehandling för att må bättre generellt, men obefogad rädsla ska inte hindra kvinnor att få tillgång till effektiv behandling om de har svåra klimakteriesymtom, säger Angelica Lindén Hirschberg.