Transkribering av #164: Sjunker läsförmågan?

CECILIA

Anna-Eva Hallin är biträdande lektor vid Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, enheten för logopedi här på Karolinska institutet. Hennes fokus både i forskning och undervisning är läs-, språk och skrivutveckling och svårigheter med detta hos barn och ungdomar. Hon är legitimerad logoped och disputerad vid New York University. Hon brinner för att sprida forskningsbaserad kunskap om språkstörning och läs och skrivsvårigheter till andra professioner inom både vård och skola och för den delen den intresserade allmänheten.

ANDREAS

Som vi hoppas lyssnar på den här podden. Anna-Eva Hallin driver också bloggen språkforskning.se som firar tio år faktiskt just i år när vi spelar in det här 2025. Vi kommer att prata om skillnaderna i inlärning mellan om man läser eller lyssnar på en inläst bok och då kan det vara bra att ha med sig att Anna-Eva sitter i advisory board för ett företag som heter ILT Education som bland annat har tjänst i just det inlästa läromedel. Så en liten disclaimer kan man väl kalla det då.

CECILIA

Och din första fråga till henne det var, minskar läsförmågan bland unga i Sverige? 

ANNA-EVA

Jo men det tycker jag att det går att säga och då tittar man ju ofta på de här stora internationella läsundersökningarna till exempel PISA-undersökningen som är årskurs 9 eller 15-åringar runt om i världen och PEARLS som är årskurs 4 eller 10-åringar runt om i världen. Och där kan man se i både Sverige och i andra OECD-länder att poängen i läsförståelse går ner. Så det är inte bara i Sverige som det finns dalande poäng. Det man också kan se är att det är främst andelen elever som presterar väldigt svagt, den andelen ökar. Så att i senaste PISA-undersökningen var det 25% av årskurs 9 som inte uppnådde någon sorts grundläggande läsförståelse.

ANDREAS

I Sverige alltså?

ANNA-EVA

I Sverige. Och det är de mest sårbara eleverna som det här handlar om. Så att det är svagare resultat hos elever med lägre socioekonomisk bakgrund, elever som inte alltid pratar svenska i hemmet, har annan språklig bakgrund. Och det finns också ett gap mellan flickor och pojkar, där flickor presterar bättre än pojkar. Så det finns liksom ett läsgap och det här gapet verkar öka.

ANDREAS

Något annat som ökar är NPF-diagnoserna. Går det att se ett samband där också?

ANNA-EVA

Nej, jag tror att den största ökningen där kan vara för att vi diagnostiserar mer och för att vi i vissa fall är bättre på att upptäcka de här diagnoserna. Det gäller till exempel språkstörning eller developmental language disorder som är den funktionsnedsättningen som jag har fokuserat ganska mycket på i min forskning. Men om man tar till exempel ADHD-diagnoser som har ökat väldigt mycket så finns det de som diskuterar att det också kan vara att vi har en miljö till exempel i skolan som inte riktigt passar alla. Det får större konsekvenser om man inte kan koncentrera sig. Då kanske det blir att man skickar elever till utredning för att det är svårt att lösa hur miljön i skolan ser ut så att den passar unga.

ANDREAS

Jag tänker också att det finns en samvariation på ADHD, autism och dyslexi eller liknande problem.

ANNA-EVA

Absolut, så alla de här utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningarna som man kan använda som ett paraplybegrepp, de hänger ihop. De delar både genetiska förutsättningar men också har lite samma miljöriskfaktorer och förekommer också ofta tillsammans. Så absolut.

ANDREAS

Det minskar i övriga OECD-länder också, minskar läsförståelsen lika mycket som i Sverige eller är det stor skillnad mellan de här länderna?

ANNA-EVA

Det är inte så att Sverige sticker ut jättemycket i att det är mycket brantare minskning så. Och Sverige ligger fortfarande absolut i den övre halvan om man tittar på medelvärdet. Men det är väl, tänker jag, det som är så oroande är just det här läsgapet mellan de som kan och de som inte kan. För jag tänker att i bästa fall så ska ju skolan fungera kompenserande. Det vill säga att de som kanske inte har så starka hemresurser, inte har en lästradition hemma, de ska kunna ta igen det i skolan om vi ska kunna stänga det här gapet. Och här verkar gapet snarast öka. Och det är bekymrande tycker jag.

ANDREAS

Vad tror du att det beror på då, att gapet ökar?

ANNA-EVA

Alltså en del är ju den förändrande demografin som vi har i Sverige de senaste tio åren. Med ganska stora grupper med barn, unga och vuxna som kommer från andra länder och ska lära sig svenska. Det är inte flerspråkigheten i sig. Flerspråkighet är inte i sig en risk för att bli sämre på att läsa. Vi kan hantera många språk, men här finns det ju ett problem i om vi har ett segregerat samhälle. Så att segregeringen och otillräcklig exponering av svenska är absolut en delanledning. Men det finns lite andra förklaringar också såklart, och det här är väldigt komplext. En av de anledningarna som jag har engagerat mig i de senaste åren är hur den tidiga läsundervisningen ser ut. Där det finns ganska lite styrning i läroplanerna hur lärare ska lära ut läsning. Och där en översikt av lärarutbildningarna i landet visar att det är väldigt olika hur man lär lärarstudenter att lära elever att läsa. Och det som jättemycket forskning stödjer är att i ett språk som svenska där ljud symboliseras av bokstäver, och det kallas för ett alfabetiskt språk, där behöver man på ett strukturerat och väldigt explicit, alltså väldigt tydligt sätt, lära ut hur man ljudar. Från det lätta till det svåra. Och det här sker inte alltid så strukturerat som det skulle behöva göra. Och om man får lässvårigheter, om man inte knäcker koden där i lågstadiet, då finns det en jättestor risk att motivationen minskar, att det blir ännu jobbigare att läsa och att det blir en ond cirkel av det.

ANDREAS

Jag som är född på 70-talet, jag kommer osökt att tänka på, enligt vissa i alla fall, Sveriges bästa barnprogram någonsin, nämligen Fem myror. Men de här barnen som dök upp och så ljudade de sina namn. Jag minns att jag tyckte att det var kanske det minst underhållande momentet i det där programmet som barn. Men det är precis den pedagogiken som du pratar om.

ANNA-EVA

Absolut. Och att man tar, jag menar som Fem myror, det är ett jättebra program och väldigt pedagogiskt, att man arbetar med några bokstäver i taget. Så snart man har lärt sig bokstaven och vilket ljud det är så börjar man sätta ihop dem till små ljud och får elever att känna att jag kan läsa. Lite “mor ror”, den typen av pedagogik. Och kan vi få med den här avkodningsdelen av läsningen, alltså att kunna ljuda, det är ett jätteviktigt första steg i läsningen. Men det är inte det som får en elev eller en person att bli en läsande person. Det är nödvändigt, men när vi väl har knäckt den här koden så behövs det ju mycket läsning. Man behöver läsa mycket för att bli bra på att läsa. Och det tror jag är den andra anledningen, att vi läser mindre.

ANDREAS

Även vuxna alltså?

ANNA-EVA

Ja, jag har data från barn och ungdomar, men jag kan ju gå till mig själv och andra och det man ser på tunnelbanan och sådär, att det ändå är barn, ungdomar och vuxna skulle jag säga. Och för att bli bra på att läsa så måste man läsa mycket så att man har knäckt koden och ljudar sig igenom ord. När man har ljudat sig igenom ett ord många gånger, då lagras ju det som en bild. Så då behöver man inte ljuda längre utan man ser det direkt. Och dessutom när man läser texter så får man ju liksom en exponering för skriftspråket som är mer komplext, det är mer variation av ord, det är mer komplext språk. Så för att bli bra på att läsa, både att få flyt och förstå så behöver man läsa mycket och varierat. Och vi vet från forskning att barn som säger att de gillar att läsa och förmodligen läser mer, de har bättre läsförståelse. En ganska stor longitudinell studie från Finland visar att läser man böcker på fritiden så har det ett positivt samband med läsförståelse i alla åldrar, i alla årskurser. Och den här nedåtgående trenden i hur mycket barn och unga läser har pågått ganska länge, och här finns det lite data från en studie från Högskolan i Dalarna som presenterar data från 2007 och 2017 och jämför det. Och 2017 så var det hälften av eleverna i årskurs 9 som inte ens läste en sida sammanhängande facklitteratur på papper eller skärm under skoldagen. Och 2007 var motsvarande siffra en tredjedel. Så att den här siffran på de som inte läser nästan någonting under en skoldag har ökat.

ANDREAS

Ja, och 2007 kom iPhonen också.

ANNA-EVA

Ja, här är det ju, när alla bär med sig en nöjesmaskin i fickan så finns det mycket som konkurrerar om vår uppmärksamhet. Och det är framförallt om man inte har kommit igång med läsningen och daglig läsning och övat upp det här flytet så är det en ansträngning. Och kanske framförallt om man tänker en längre text. Du behöver hålla din uppmärksamhet för att göra det. Och blir det jobbigt så blir det ännu större risk att de här distraktionerna tar över.

ANDREAS

Vi hade ju Sissela Bergman Nutley i podden nyligen som pratade om det här med det sabbade uppmärksamhetsspannet lite generellt. Vi är många som upplever att vi har svårt att koncentrera oss någon längre stund på en text. 

Men du, får jag bara kasta in en liten brandfackla här då i diskussionen. Som du ser det, vad har friskolereformen inneburit för läsförståelsen? För jag kan verkligen tänka mig att den har rullats ut ungefär samtidigt som vi har fått den här ökade invandringen. Och det har inneburit att i hög utsträckning, utan att jag sitter på några exakta siffror, men sådana finns att hitta för den som är intresserad, att föräldrar till högpresterande och kanske i högre grad svenska elever tenderar att sätta sina barn på en viss sorts skolor medan de mer lågpresterande blir då kvar och utsätts då i minskande grad kanske för svenska språket generellt. Kan det finnas ett samband där?

ANNA-EVA

Jag tror att vad det gäller friskolor så finns det både bra och dåliga friskolor, men segregeringen som systemet med det fria skolvalet har lett till, det tror jag ingen kan argumentera emot att det har lett till ökad segregering. Och det tror jag absolut är ett bekymmer och en bidragande faktor. 2017 är ju ett tag sedan, så det har hänt en del sedan dess. Det finns lite nyare data. Till exempel så har Mediemyndigheten en rapport som heter Ungar och medier. Och data från 2022. Där har de frågat 7 000 barn och unga i åldrarna 9-18 år om deras medievanor. Frågat dem hur ofta läser du böcker och tidningar på din fritid? Och då säger 27 % av 9-12-åringarna att de läser varje dag. Det betyder alltså att två tredjedelar inte läser böcker eller tidningar varje dag. 12 % av 13-16-åringar säger att de läser varje dag och 14 % av 17-18-åringarna.

ANDREAS

Det är förskräckande få.

ANNA-EVA

Det är förskräckande få och vad gör de då istället? Ja men det är ju där flest säger att de gör det varje dag är ju just till exempel sociala medier. Något som kanske är positivt är att ungefär hälften av barnen och ungdomarna i alla åldersgrupper säger att de tycker själva att de läser för lite. Så att det finns kanske en medvetenhet men det är en ansträngning att välja texten och det som kräver mer jämfört med till exempel korta filmklipp.

ANDREAS

De där korta filmklippen förekommer ju så att säga över hela världen och inte bara i Sverige. Jag läste en intressant artikel för bara några dagar sedan i Dagens Nyheter som handlade just om pedagogik och hur man på sina håll, och det var ett exempel i den här texten från en skola där man samlade in alla mobiler i början av lektionen, fick inte ha dem i klassrummen. Och sen så var det väldigt engagerade lärare som jobbade väldigt hårt med det. I just det fallet tror jag det var en mattelärare som var intervjuad. Men ändå det här att man börjar inse att det funkar liksom inte. Men också så pratade man om de här kunskapsmålen i skolan och hur de inte är så himla lätta att förstå. Och någonstans tänker jag så fanns det säkert en god vilja att komma bort från den här katederundervisningen och att lära barn och unga att söka upp kunskap själv. Att det var mycket viktigare än att nödvändigtvis kunna rabbla sjuans multiplikationstabell. Och så gick vi väldigt långt på svenskt sätt. Vi har en tendens inom en massa områden i Sverige att när vi väl gör någonting då går vi längst av alla. Och sen så kom vi på att nu gick vi nog kanske lite för långt och så får vi backa. Har du några tankar kring det? Någonstans det här otroligt grundläggande med att kunna ljuda namnen som de gjorde i Fem myror. Hur kunde man ens glömma bort den så otroligt grundläggande träningen för att överhuvudtaget kunna ta till sig text?

ANNA-EVA

Jag tror att det är väldigt få lärare som inte ljudar med sina elever överhuvudtaget. Men det som forskning visar är att för en inte så liten minoritet av eleverna så behöver det här vara väldigt strukturerat och verkligen gå från det enkla till det mer komplexa. Här har ju lärare såklart en utmaning som alltid finns att elever börjar skolan med väldigt olika kunskaper. Vissa har redan knäckt koden, kan redan läsa när de börjar och andra har inte ens tänkt på att ord består av ljud. Så man behöver ha den insikten innan man kan börja koppla de här ljuden till bokstäver. Så här finns det en pedagogisk utmaning som på en sätt alltid finns, att man har en grupp med elever som är på olika ställen. Men om vi inte lägger lite tid i början på det här systematiska arbetet så riskerar vi att tappa kanske upp till 20 procent som blir osäkra avkodare. Det är en relaterad men lite annan diskussion det här. Jag tycker inte om det här begreppet katederundervisning för man får en bild i huvudet av någon lärare som bara står och mal. Det forskning visar är det som kallas för explicit eller vägledande undervisning. Alltså att läraren är lärare och ser till att vägleda sina elever genom det de ska lära sig med modeller, med exempel, med diskussioner och inte att lämna lärandet till eleverna själva att upptäcka. Det är viktigt i tidig läsinlärning, det är viktigt i all inlärning i skolan generellt och det är en annan ganska stor diskussion som pågår nu också. När det gäller det här med att elever kanske i högstadiet läser mindre än en sida text per dag i skolan, här tänker jag också att i skolan behöver det avsättas ganska mycket tid till läsning. Och då är det inte bara att lämna eleverna själva med en bok utan man kan läsa tillsammans, man kan läsa högt, man ska diskutera det man har läst, det måste vara aktiv läsning. Här finns det en forskare i Storbritannien, Teresa Cremin heter hon, som har forskat på Reading for pleasure pedagogy, som handlar om att skapa en reading community, att se till i skolan att läsning är något positivt, det är elevstyrt, man pratar om böcker, det blir en naturlig del av skoldagen att läsa på den nivå man är på. Så att det är självklart att vi är läsande människor och att ta tid till det i skolan och då tror jag också det krävs att man tar bort ganska mycket av de här distraktionerna. Ska eleverna orka att sitta med en text och klara sig igenom det och kämpa igenom så kan man inte ha massa flikar, andra flikar på en dator eller ha en telefon eller vad det nu är för att vi lämnar elever i sticket annars.

ANDREAS

Någonting som har ökat kraftigt på senare år är ljudböcker i takt med att teknologin har blivit tillgänglig. Ljudböcker både vad gäller skönlitteratur men också facklitteratur. Hur ser du på det när det gäller inlärning genom att lyssna på en bok kontra att läsa en bok?

ANNA-EVA

Först så kan man ju gå till de här data från mediemyndigheten igen då hur mycket barn och unga faktiskt lyssnar på ljudböcker. Nu är ju det här på fritiden. Men så vanligt bland unga är det inte ännu. Det är ju bara 10% av 9-12-åringarna som lyssnar på ljudbok varje dag. 3% av 13-16-åringarna och 5% av 17-18-åringarna. Så i alla fall på fritiden så är det inte en jättestor andel som lyssnar hela tiden. Sen att lyssna i sig, om du lyssnar på en bok, absolut inget fel med det. Om man tänker allt annat man kan göra, med sin telefon till exempel, så är att lyssna på en bok kanske en av de bättre sakerna. För man får ju fortfarande det här språket och ordförrådet, berättelsen eller faktan eller vad det nu är. Det får man ju fortfarande. Men om man tittar på forskning som jämför förståelsen mellan att lyssna och läsa samma text. Här kom det en metastudie för några år sedan. En metastudie är en studie som har sammanställt forskning enligt vissa kriterier över en längre period. Det här är en välgjord metastudie. Urvalet av studier här var just studier som har kollat på förståelsen av lyssnad text och läst text. Samma text. En spridning på åldrar, från yngre elever till vuxna. Och då ser man att mer bokstavlig förståelse, alltså sånt som står direkt i texten, där är det lika. Där är lyssna och läsa lika bra. Men om man vill ha mer förståelse mellan raderna eller koppla förståelse till tidigare kunskap, då är läsa i egen takt bättre. Jag tänker att man kan relatera till sig själv också. En av de stora skillnaderna mellan att läsa och lyssna är att när man läser så har man texten framför sig och man kan välja att stanna, tänka efter, gå tillbaka, läsa om och använda olika strategier. Det här är avsevärt svårare när man lyssnar. Sen tror jag också att när vi lyssnar så blir det ännu lättare att kanske tappa fokus. Man lyssnar ofta och gör något samtidigt.

ANDREAS

Exakt.

ANNA-EVA

Och det här kan ju vara positivt. Säger vi att vi sitter i bilen och lyssnar på en ljudbok, då kanske vi inte ens kan läsa för vi blir åksjuka eller vi kör bilen. Och det är ju jättepositivt att få en läsupplevelse då. Men här igen tänker jag att skolan har ett ansvar att om vi inte läser med ögonen så blir vi inte bättre på att läsa med ögonen. Alltså avkodningen blir inte bättre. Så om elever alltid får välja att lyssna istället så kommer deras läsförmåga inte bli bättre.

ANDREAS

Nej, det är jättelogiskt. Jag har själv lyssnat en del på ljudböcker men jag får ju erkänna att de ljudböcker som jag har lyssnat på känner inte jag att jag har läst på samma sätt som en bok som jag har läst med ögonen på papper. Och det har säkert med båda de här sakerna som du säger. Att när man zonar ut lite grann, för det är lätt hänt, när man läser en bok så är det lätt att se, nej men vänta, vad stod det nu? Och så backar man några rader. Det gör man ju inte när man lyssnar oftast. Och det beror ju också på den andra faktorn att det är ju väldigt ofta att man lyssnar samtidigt som man städar eller kanske är ute och cyklar eller promenerar eller vad det nu kan vara. Och då är det en massa andra intryck som du måste vara uppmärksam på. För annars skär du fingrarna av dig när du står där och diskar förskäraren. Så man har inte samma fokus. Men det är intressant det där. Känner du att du har läst en bok om du har lyssnat på den?

ANNA-EVA

Jag föredrar alltid att läsa. Ja, men det är bilen då möjligtvis när man verkligen inte… Långresor i bil. Men annars så, ja… Jag vill ha min egen röst och mitt eget tempo. Jag kan bli irriterad på röster och kan tycka att de inte gör boken rättvisa på det sättet som jag vill. Så jag har inte gått över till ljudbok själv.

ANDREAS

Men du har ju forskat kring och jobbat mycket med elever med läs och skriv och språksvårigheter på olika sätt. Kan ändå inte lyssning vara ett bättre sätt att ta in kunskap på än att inte ta in kunskap om man har väldigt stora problem med det?

ANNA-EVA

100 procent. Och här tycker jag att debatten kan hamna så snett. För har man funktionsnedsättningen dyslexi. Och dyslexi är en specifik lässvårighet som innebär att man trots att man har fått god undervisning, man har fått träna ljudning, man har jobbat med sin läsning på mycket sätt. Och trots det så blir inte avkodningen att få ihop bokstäverna på pappret och läsa ut ord rätt. Trots detta så blir det inte bättre. Utan det går fortfarande långsamt och det kan bli fel. Det är dyslexi. Ofta har ju personer med dyslexi ganska stora stavningssvårigheter också. Men för den här gruppen med personer så är det en rättighet och helt nödvändigt att få lyssna istället för att läsa. För avkodningen här blir inte tillräckligt bra av att läsa mycket. Och kommer man upp i mellanstadiet och framförallt högstadiet och uppåt med större textmängder, så för att kunna ta in kunskap så måste man få lyssna istället för att läsa. Och ibland så låter det som att, i debatten, som att vi måste ta bort lyssningen.

Vi kan inte låta elever lyssna för att ta till sig texter, utan alla ska läsa. Och då riskerar vi att gå tillbaka i utvecklingen, igen det här att vi kanske går till extremer, vi riskerar att gå tillbaka i utvecklingen för de som faktiskt har en funktionsnedsättning. Det finns en intressant undersökning som webbsidan Ämnesläraren gjorde, en enkätundersökning bland lärare som 1600 lärare svarade på. Nu bara för något halvår sedan. Drygt hälften av de här lärarna sa att de hade elever som alltid eller ofta lyssnar istället för att läsa i klassrummet. Och det var också hälften av lärarna som sa att en till tio procent av mina elever lyssnar återkommande till böcker istället. Och det är en helt rimlig siffra. Någonstans en till tio procent i varje klassrum kan man räkna med har dyslexi. De har svårt att ta till sig kunskap via text. Det betyder inte att man ska sluta att läsa helt med ögonen. Men när det handlar om biologi-faktatexten och fokus är på att inhämta kunskap, då är det toppen och nödvändigt att få lyssna istället. Träna läsning kan man försöka göra med en bok som ligger på rätt nivå och som är elevens intresse. Men det var ju också hälften av lärarna som sa att det var fler än tio procent i deras klassrum som lyssnar istället för att läsa. Och här är det kanske där det börjar bli lite risky, att vi kan skjuta ett problem framför oss. För om eleverna får möjlighet att säga nej till det här mer ansträngande att läsa utan att ha en funktionsnedsättning, så blir de inte heller bättre på att läsa. Och kommer man till en högskoleutbildning och ska börja läsa till exempel forskningsartiklar eller så, då blir det ganska svårt att ta till sig det genom lyssning.

ANDREAS

Men om vi går in på det som din forskning handlar om. Hur många är drabbade av dyslexi och kringliggande saker?

ANNA-EVA

Just dyslexi är lite intressant för det finns inte riktigt några bra prevalensstudier. Alltså stora studier som har testat alla i en befolkning. Eller alla i en befolkning kan man aldrig testa. Men ett representativt stort urval i en befolkning. Och dyslexi definieras också på lite olika sätt. Gränsen för hur stora svårigheterna ska vara för att kallas för dyslexi och så. Men i Sverige brukar vi säga att mellan fem och tio procent av alla elever har dyslexi. Och vissa av dem kommer också ha andra samförekommande funktionsnedsättningar. Som vi nämnde tidigare.

ANDREAS

Vad får det för konsekvenser på samhällsnivå tror du? Om vi har en hög andel elever som lämnar grundskolan och gymnasiet som faktiskt inte kan läsa ordentligt.

ANNA-EVA

Det här är ju någonting som har diskuterats i högskolans och universitetsvärlden också. Att man upplever att nyantagna studenter inte har en läs och skrivförmåga. Det hänger ju ihop läsning och skrivning som är tillräcklig. Att man behöver ägna mer tid åt att också utveckla de här mer grundläggande förmågorna hos universitetsstudenter. Sen kan man kan tycka att man lyssnar istället. Men om det just är de här lite mer djupare mellan raderna, koppla bakgrundskunskap. Det är den mer djupare förståelsen som man kanske offrar i vissa fall. Så det här med kritiskt tänkande och i ett informationssamhälle. Här finns det kanske också en risk att det blir väldigt ytlig kunskap. Och jag tänker att alla måste ju lämna grundskolan med någon sorts läsförmåga som gör att man kan ta till sig samhällsinformation, och kan fylla i en blankett. Det är helt nödvändigt i en demokrati, tänker jag.

ANDREAS

Det var en artikel för inte länge sedan, nu minns jag faktiskt inte om det var Läkartidningen eller Universitetsläraren eller någonting sånt där, förmodligen den senare. Men där det bland annat avslöjades att man har skurit ner på textmängden på KI's läkarprogram. Jag tror att det var andra årskursen eller andra terminen. Därför att studenterna pallar liksom inte.

ANNA-EVA

Nej. På logopedprogrammet så arbetar vi mycket mer aktivt med att stärka och ge återkoppling på våra studenters både läsande och skrivande. Mer än vad det gjordes för 20 år sedan. Mycket mer än vad det gjordes för 20 år sedan när jag gick logopedprogrammet. Och det är komplext detta. Det har också delvis med att göra med att många universitet satsar på breddad rekrytering. Att också faktiskt få studenter som inte bara är läkarbarn som antas till läkarutbildningen. Och det är ju en positiv sak. Det tänker jag att högre utbildning ska också spegla samhället. Men när de här sakerna kommer ihop, det vi har pratat om innan och breddad rekrytering, så ställer det andra krav och jag tror att vi behöver stötta våra studenter mer.

ANDREAS

Om vi återvänder till dyslexin då. Förutom att ge dem chansen att lyssna, kan man behandla dyslexi?

ANNA-EVA

Men att ha dyslexi betyder ju inte att man inte kan lära sig läsa. Jag har ju arbetat kliniskt med att göra läs och skrivutredningar i många år också. När jag pratar med elever och föräldrar så brukar jag säga att läsa en stund varje dag med ögonen. Det är som att cykla i uppförsbacke. Det blir långsamt bättre. Det är det som är själva dyslexin. Men att ändå komma upp till en nivå där man kan ta sig igenom en text själv är viktigt. Igen, jag tänker att det här gäller alla personer. Man vill snabbt kunna läsa vad som står på en vägskylt eller en meny på en restaurang eller vad det nu är. Man måste komma upp i någon sorts grundläggande förmåga. Så att strukturerad träning på det här med ljudande, det finns det forskningsstudier på, alltså med en lärare om man tänker i grundskolan. Och daglig läsning på rätt nivå. Även om man har dyslexi, det är faktiskt ingen skillnad.

ANDREAS

Går det att säga något om orsakerna till dyslexi? Är det ärftligt till exempel?

ANNA-EVA

Dyslexi är ärftligt. Precis som andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar. Man föds med risk för dyslexi. Nu läser ju inte ettåringar. Man kan inte upptäcka dyslexin förrän man börjar läsa. Även om det finns riskfaktorer som man kan se innan, till exempel i förskolan när man börjar rimma och leka med ljud. Vilket ljud kommer först? Det är något som man kan se att barn som senare utvecklar dyslexi har svårare med detta redan där än andra barn. Det har att göra med en ljudsäkerhet. Det som forskare kallar för fonologisk bearbetningsförmåga. Förmågan att bearbeta ljuden i språket är en viktig grundläggande orsak. Och det gör den här ljudande läsningen mödosam, svår och kanske felaktig. Men sen är det också ofta en svårighet i att automatisera. Jag sa tidigare att för att bli en god läsare behöver man ha ljudat sig igenom ett ord rätt många gånger och sen sparas den här ordbilden in. Och har man dyslexi så sparas inte den här ordbilden in lika snabbt. Och då blir det ju fortsatt mödosamt att läsa. Men jag måste få nämna det, för dyslexi är ju inte den enda svårigheten som kan leda till lässvårigheter. Jag forskar och utbildar om funktionsnedsättningen språkstörning. Och då har man också lässvårigheter, men där är det inte själva avkodningen, alltså inte det här att läsa ut orden som är svårt, utan det är språket i texten. Alltså att förstå orden, att förstå formuleringar, att få ihop det. Man har svårigheter att lära sig sitt eller sina modersmål på samma sätt som en jämnårig. Och då hjälper det ju inte att lyssna. Så det som är jättebra för en elev med dyslexi, för att där är ju inte språket ett problem, utan där är det ju att få ihop de här krumelurerna på pappret. Så då ska vi lyssna för att lära oss. Men har man språkstörning så är det precis lika svår text när man lyssnar som när man läser. Så att tänka att det här med lyssning är någon sorts universallösning för alla som har svårt att lära sig att läsa blir ju också fel.

ANDREAS

Hur många har den där störningen ungefär?

ANNA-EVA

Språkstörning räknar man med att vi har 7-8% av alla barn, ungdomar och vuxna har. Så att det är en vanlig funktionsnedsättning, men mycket mer okänd än sina kusiner dyslexi, ADHD och autism.

ANDREAS

Men är det ett överlapp också? Räknar man in de här 7-8 procenten som har språkstörning, har de också dyslexi? Ingår de i de där 5-10?

ANNA-EVA

Ungefär hälften av dem med språkstörning, det beror på igen hur man har definierat dyslexi, men ungefär hälften av dem med språkstörning har också dyslexi. Så då har man svårigheter med båda delarna som behövs för läsning.

ANDREAS

Men det är en liknelse där med att cykla i uppförsbacke då. För det är logiskt om det går långsammare att lära sig om man har dyslexi, men övar man och övar och övar så kommer det ändå långsamt att bli mindre plågsamt att ta sig upp för den där backen. Hur är det för dem med språkstörning då? Hur ska man hjälpa dem?

ANNA-EVA

Det är klurigare och det var en av anledningarna till att jag valde att fördjupa mig i det här området. När jag började göra läs och skrivutredningar, som var mitt första jobb som logoped, så var det många barn och ungdomar som jag träffade som absolut hade dyslexi, alltså avkodningssvårigheter. Men där lyssningen fungerade bra och det fanns en god språklig förmåga och då kunde man ju säga så här, ja men cykla uppförsbacke men du kan också få inlästa böcker. Toppen. Och stavningsprogram och så där. Men sen var det ju ganska många barn och ungdomar som jag såg också hade stora språkliga svårigheter. Och jag visste liksom inte vad jag skulle säga till den här eleven och lärarna. Hur gör man? Så det är en av anledningarna till att jag just fördjupade mig i det här. Och jag tycker fortfarande att det är svårt. Men det finns absolut saker att göra. Här är det den här gemensamma textbearbetningen tillsammans i klassrummet med kompisar, med lärare, som blir väldigt viktig. Att kanske prata innan om det är några svåra ord. Att få skapa en bild innan man läser en text. Lite vad den kommer att handla om, kanske titta på något litet videoklipp som förklarar delar. Att liksom diskutera, aktivera förkunskaper. Och sen läsa texten för att få stöd med just innehåll och språk.

ANDREAS

Och sammanhanget liksom?

ANNA-EVA

Och sammanhanget. Läsning är ju väldigt mycket att koppla det man läser på pappret till en verklighet. Och koppla ihop det med kunskap man redan har. Och det här är ju bra för alla elever, men det är helt nödvändigt om man har en språkstörning. Att försöka aktivera tidigare kunskap. Att gå igenom om det är några nya ord. Prata om dem. Se till att eleverna har lite koll på dem. Och sen läsa texten. Då har man stöttat för att det ska finnas en möjlighet att förstå.

ANDREAS

Det låter lite tidskrävande kan jag tycka.

ANNA-EVA

Absolut. Det är det. Och elever med språkstörning är ju en grupp i skolan som det inte går så bra för om man tittar i undersökningar. Det är kämpigt. Skolan är väldigt språktung. Det är läsning och skrivning, men det är också den här genomgången som läraren har. Som kan ha krångliga ord och som kan gå för snabbt kanske för att man ska hinna med. Så det är en utmanande funktionsnedsättning. Mest för eleven själv, men såklart också för lärarna som försöker stötta de här eleverna i en klass på kanske 25-30 elever.

ANDREAS

Hur har man historiskt sett på personer med de här problemen? Det undrar jag dels, och sen undrar jag om det ökar eller minskar över tid.

ANNA-EVA

Dyslexi kallades ju för ordblindhet tidigare. Man tänkte att det hade någonting med ögonen att göra. Vilket man vet nu att det inte har. Dyslexi sitter inte i ögonen, utan det är bearbetning av både ljud och såklart visuella intryck. Men inte själva ögonen. Och svaga läsare har det ju alltid funnits. Men det har också funnits kanske mer vägar för dem som inte har varit så bra på att läsa. Till exempel det här, det diskuteras ju mycket nu också, det här att vi har betyg F som gör att man inte blir behörig till gymnasiet. Eller framförallt till gymnasiet. Att det finns en stor del elever som inte får godkänt i svenska, engelska eller matte i nian, som då hamnar i någon sorts utanförskap. Och där är det, man tänker ett gammalt system, men en etta liksom. Ja, det har alltid funnits personer som inte har lyckats så bra av olika anledningar. Men att vi måste se till att det finns vägar fram. Funktionsnedsättningarna i sig, om man tänker språkstörning så finns det sådana här stora epidemiologiska studier från den engelskspråkiga världen. Och alltså, 1997, 2016 och 2022 finns det liksom tre. Och det har legat ganska stabilt.

Mellan 7-8 procent. Så att den stora andelen av de här personerna, de här 25 procent av eleverna i årskurs 9 som inte har tillräcklig läsförståelse, de flesta av dem har ju inte någon funktionsnedsättning. Det vill säga, skulle man få rätt stöd och läsa mer tillsammans, skapa en läsande kultur, så skulle det inte behöva ut så här.

ANDREAS

Och dessutom så är det så att för 50 år sedan, eller 100 år sedan, så fanns det massor med möjligheter för någon som inte lyckades så bra i skolan. Att börja jobba på bruket, eller i fabriken, eller på sjukhuset. Det är ett jobb som idag inte sällan kräver definitivt gymnasiekompetens, men ofta högskoleutbildning. Vad ska vi göra med alla de här ungdomarna som inte kommer fram?

ANNA-EVA

Där har jag väl inget bra svar, vad vi ska göra nu. Jag tänker att det behövs mycket stöttning, men det här behöver verkligen tas på allvar. Det upplever jag också att det görs, men jag tänker att det börjar redan på lågstadiet. Om vi kan se till att alla elever, oavsett bakgrund, knäcker läskoden och tänker positivt kring läsning och börjar läsa redan då. Och självklart uppmärksammar dem som trots all hjälp vi ger dem inte hänger med. För det kommer alltid finnas elever som har en medfödd funktionsnedsättning. Men om vi kan börja där och sen hålla i det, så tror jag… Jag är ganska positiv som person. Jag tror ändå att vi kan vända den här utvecklingen. Men skolan är en del. Här är det också samhället och vad vi som vuxna gör. Till exempel, hur använder vi våra mobiler? Hur mycket böcker läser vi? Hur visar vi barn och unga vad som är viktigt? Det är också viktigt.

ANDREAS

Utifrån dina kunskaper och din erfarenhet, vad skulle vara den mest effektiva åtgärden på fem års sikt? Vad skulle du vilja förändra konkret? Kanske framför allt när det gäller förskola och lågstadium i Sverige, för att förbättra de här fälten?

ANNA-EVA

Det finns några saker som står på önskelistan, där ett är att läroplanerna för lågstadiet ska bli mycket tydligare i hur tidig läsundervisning ska ske. Det här är faktiskt på gång, det är både utredningar och nya läroplaner på gång. Jag har ganska stora förhoppningar att det kommer bli bättre. Det vill säga att det är tydligt att det är det här strukturerad ljudningsmetod tidigt. Vi pratar förskoleklass, årskurs ett eller kanske nya ettan om det blir tioårig grundskola, vilket verkar vara på gång också. Och inte bara att läroplanerna ändras utan också att alla lärarstudenter och befintliga lärare får de verktygen och den kunskap de behöver för att göra det här på ett evidensbaserat sätt. Och här ingår det ju också att de som undervisar elever i svenska som andraspråk måste ha en, om inte ännu mer, gedigen grund i detta. Eftersom man både håller på att lära sig ett nytt språk samtidigt som man håller på att lära sig att läsa, kanske lära sig ett nytt ljudsystem, så behöver den här undervisningen kanske vara ännu mer fokuserad och tydlig och strukturerad.

Här kan vi ju se det här läsgapet, det syns ju redan i lågstadiet tyvärr. Om vi tittar på resultat från nationella prov i årskurs tre i svenska så är det nästan 60 procent av eleverna som läser svenska som andraspråk som har underkänt, eller det är inte betyg utan man når inte upp till kravnivån, i minst ett av deltesten. 60 procent. Och bland elever som läser kursplan svenska så är den siffran 27 procent, vilket ju också är alldeles för högt, men motsvarar lite de här 25 procent som vi ser i årskurs nio. Så det är redan där i lågstadiet. Och även innan så förskolans kompenserande uppdrag, nu är ju förskolan inte obligatorisk i Sverige, även om väldigt många går. Jag tänker att man som förälder så måste man absolut få välja själv, men att förskolan, och här finns det ju helt fantastiska förskolor som jobbar på, alltså gör ett så otroligt bra arbete. För förskolan att arbeta språkutvecklande, arbeta med alla kunskaper som är viktiga för senare skolgång, läsinlärning och så där. Och det kan man göra på ett lekfullt sätt. Det är inte så att man ska börja skolan ännu tidigare, men att arbeta språkutvecklande, så otroligt viktigt.

ANDREAS

Och du nämnde något väldigt viktigt där också, nämligen föräldrarna. Hur ska man tänka som förälder?

ANNA-EVA

Som förälder så ska man också lägga ifrån sig mobilen. Man ska prata med sina barn. Det finns också en ganska stor studie som fick lite uppmärksamhet här förra året. En stor internationell studie som tittar på mängd prat och antal talturer relaterat till språkutveckling som ser att det här är jätteviktigt, alltså hur mycket språk, ett eller flera språk som ett barn får exponering av och tränar sig på att använda. Det hänger ihop med språkutvecklingen. Man behöver också så att säga träna på att få exponering av, träna på att samtala och berätta och förstå och diskutera. Och barn som hela tiden måste slåss om sina föräldrars uppmärksamhet för att föräldrarna kanske sitter med en skärm. Där kommer det ju bli mindre pratat. Och också, det här tjatar vi logopeder om ganska mycket, men att läsa böcker tillsammans hemma också. Och för yngre barn så handlar det kanske inte om att läsa ord för ord, det kan bli för tråkigt eller för svårt för dem. Då kan man istället prata om bilderna. Men det här att faktiskt läsa böcker tillsammans och titta på böcker tillsammans och prata om bilder och prata tillsammans. Min femåring kan ju stoppa mig och säga, men mamma, läs bara vad det står när jag vill stanna upp och prata och diskutera. Så han har väl liksom förstått det här att jag försöker göra någonting mer. Men just det som kallas för mer interaktiv läsning. Att ha den här dagliga lässtunden per dag med sitt barn. En jättefin stund tillsammans och någonting som också utvecklar språk och också lusten för läsning förhoppningsvis, men också det här att läsning är någonting vi gör varje dag.

ANDREAS

Berätta mer om din egen forskning, för den har vi inte pratat så mycket om än.

ANNA-EVA

Precis, vi har inte pratat så mycket om specifikt min forskning, men det är ju det här området som jag forskar inom såklart. Så framförallt skolbarn och ungdomar med språk-, läs och skrivsvårigheter. Och också en del om läsutveckling i allmänhet. Så ett fokusområde är just barn och ungdomar med språkstörning och där har mitt fokusområde varit någonting som heter spontantalsanalys, där jag vill titta på till exempel hur förklarar och berättar barn och ungdomar med språkstörning jämfört med barn och ungdomar utan språkstörning. Och det här är för att utveckla verktyg för logopeder att göra språkliga bedömningar. Och också beskriva hur ser den här funktionsnedsättningen ut och vilka konsekvenser får den. Så det är liksom ett spår. Sen ett annat spår är inom läsning och då är jag en av forskarna som hör till stiftelsen LegiLexi. Och LegiLexi är en stiftelse med mål att alla barn ska lära sig att läsa. Och tillhandahåller ett gratis screeningverktyg som används av väldigt många lärare runt om i Sverige nu för att kunna upptäcka elever som halkar efter i sin läsutveckling och få råd och stöd i hur de ska kunna lägga upp sin undervisning och vilka områden de behöver arbeta med. Så en del av forskningen är att utveckla det här verktyget vidare och se till att de här testerna är riktigt bra. Och en annan forskning är att analysera den datan från svenska lågstadieelever. Till exempel så gjorde vi en studie där vi kollade på läsresultat före och efter covid-19-pandemin för att se om det har påverkat barns och ungas läsning. Och eftersom vi höll skolor öppna, även om det såklart av många anledningar var disruptions även fast vi inte stängde ner, så kunde vi inte se ett lästapp på grund av pandemin. Vilket var väldigt fint att visa. Sen är det ju fortfarande de här 20-25 procent av eleverna som kämpar oavsett pandemi eller inte som vi har pratat om idag. Och sen håller jag på att precis starta upp en lite ny linje i min forskning för att jag fick bara för några månader sedan ett projektbidrag från Vetenskapsrådet. Så det är ett fyraårigt projekt som jag ska leda. Och det handlar om lärarfortbildning för att högstadielärare ska kunna göra sin undervisning mer språkligt tillgänglig.

Så hur kan man som lärare tänka för att stötta elever som av olika anledningar kämpar med språk? Och det kan vara otillräcklig exponering, andraspråk, språkstörning och så. Och där ska jag få vidareutveckla ett australiensiskt befintligt lärarfortbildningsprogram. Ta det till Sverige och sen så testa det i en massa skolor och en massa elever och titta både på hur lärare och elever upplever det här. Och så klart effekter på till exempel inlärning men också delaktighet i klassrummet. Så det blir så superspännande verkligen att få börja den delen av min forskning eftersom väldigt mycket av det som jag har gjort professionellt utanför min tjänst på Karolinska institutet är att föreläsa för lärare och kommuner om språkstörning och om hur man kan jobba i klassrummet. Så att nu ska jag faktiskt få omsätta det här i forskning och faktiskt titta på hur kan vi göra någonting som verkligen på riktigt hjälper de här eleverna.

ANDREAS

Då blir du tvungen att åka till Australien då förstås?

ANNA-EVA

Då blir jag tvungen att åka till Australien, så tråkigt. Ja, nej 18 månader kommer jag och familjen vara i Australien. Och de ligger ganska i framkant i mycket forskning där just vad det gäller skolbarn, vad det gäller inkluderande undervisning och också språkstörning. Så att det är ju långt bort och det är stor tidsskillnad. Så att det blir väldigt kul att vara på plats och kunna knyta kontakter och få igenom det här projektet. Jag samarbetar med en forskare som heter Natalie Munro som också är med i projektet. Så att vi ska samarbeta där i 18 månader i Australien.