Transkribering av #189: Hur ren är vården?

CECILIA

Birgitta Lytsy är docent i vårdhygien, faktiskt bara en av tre i Sverige, vid institutionen för laboratoriemedicin vid Karolinska Institutet, samt hygienläkare  inom region Stockholm med ansvar för Karolinska universitetssjukhuset. Hon har tidigare främst verkat på Uppsala universitet och har i över 15 år undervisat läkarstudenter och AT-läkare om vårdhygien i Uppsala.

ANDREAS

Och min första fråga till henne apropå, vårdhygien alltså: Vad innebär det där begreppet egentligen?

BIRGITTA

Det det innebär är att den vården, behandling som bedrivs oavsett vårdform på äldreboenden, vårdcentraler, slutenvård, på förlossningar eller på den allra mest avancerade intensivvården, så innebär det att man förebygger att det blir en infektion av det hela.

ANDREAS

Och det handlar om att tvätta händerna och sådant där?

BIRGITTA

Alltså det handlar om, vi har förlorat det här, men perspektivet. Vi måste gå tillbaka till, jag skulle säga 1800-talet. Om man tänker sig. Det är en god idé att ha ett sjukhus där man har väldigt många människor infösta på en liten yta. Därför att det är rationellt och man kan liksom fösa in de där och så tar man en efter en och så botar man dem alla på samma ställe. Men baksidan av det, eller om man tänker hur det var på 1800-talet, då var det bara de fattiga som befann sig på sjukhus. Hade du den minsta möjlighet så undvek du till varje pris, hell hole sjukhus som det faktiskt var. Därför att kvaliteten på det här sjukhuset var så dålig så att det var en mortalitet på nästan 50 procent på sjukhuset. Hade du minsta möjlighet så tog du hem sjuksköterskan och läkaren. Man undvek sjukhus. Och det här måste vi komma ihåg idag, även ifall man har gjort betydande förändringar såtillvida att man ligger inte i halmhögar på golvet, man har sängar, man har enkelrum, man har  diskdesinfektorer, man har sterilcentraler, man har ventilation och rent vatten, så är varje dag, varje vårdform, varenda sak vi gör förenat med en risk  för infektion om man inte säkerställer aseptik. Och begreppet vårdhygien, det är ett svenskt begrepp. Och det finns även i Tyskland. Men de allra flesta andra vårdinrättningar i världen de kallar det för infektionsprevention. Infection prevention and control.

ANDREAS

Och det är det som ligger i själva hjärtat av det här begreppet som du brinner för?

BIRGITTA

Ja, det är bara en enda komplikation man tänker på och det är infektion. Det finns ju många andra vårdskador, det finns många andra komplikationer. Läkemedelsfel, fallskador, trycksår, you name it, av saker som kan hända inne på ett sjukhus. Inte med flit. Men det vi jobbar med, 50 läkare, 200 sjuksköterskor i Sverige, det är bara en enda komplikation: infektion.

ANDREAS

De som du pratar om nu, 50 plus 200, det är sådana som är specialutbildade inom det här området alltså, eller?

BIRGITTA

Det är de som har fått tjänsterna. Som man enligt lagen, enligt Socialstyrelsen, ska ha i varje region. Sjuksköterskor och läkare. Sen är det så för läkare, sen 2015 så är det en tilläggsspecialitet. Antingen så är man klinisk mikrobiolog eller så så är man infektionsläkare som har läst i fem år och sen läser man i två och ett halvt år till. Så att man blir hygienläkare, går kurser. Förhoppningsvis så kommer det bli en vidareutbildning också för sjuksköterskor. Det finns idag kurser på Högskolan i Skövde och tyvärr så har man lagt ner nyligen en kurs som gick i Göteborg.

ANDREAS

Om vi bågar tillbaka då för mig som i och för sig har jobbat i äldreomsorgen. Men det var mycket länge sen. Jag har aldrig jobbat på sjukhus eller så. Det känns ju rätt självklart att man ska tvätta händerna, sprita händerna och så vidare. Vilka andra åtgärder är det rent konkret som man på olika nivåer inom vården behöver göra?

BIRGITTA

Tvätta händer, sprita händer såklart. Rena kläder, eller skyddade kläder. Sen är det ytorna. Alla föremål. Vissa räcker det med att de bara är rengjorda. Vissa behöver vara desinfekterade och vissa behöver till och med vara steriliserade. Så det är både ytor och lokaler. Lokalerna behöver också ta höjd för att det finns en risk för att när man duschar, att man får legionella eller att det skvätter upp patogener ur handfat eller att man har dålig ventilation och så vidare. Så det är på något sätt det grundläggande, vårdhygienisk standard behöver finnas. Men det räcker inte utan man måste sedan för varje infektionstyp ta till ett antal åtgärder. Till exempel den vanligaste vårdrelaterade infektionen det är ju urinvägsinfektion på grund av urinkateter. Då behöver du ha rena händer. Ja, du behöver skydda dina kläder och du behöver ha steril kateter, men du behöver göra andra saker också. Och det är att dra kateter, inte sätta den överhuvudtaget. Sätta den sterilt och sköta den sterilt också. Man kallar det här för åtgärdspaket. Så varje vårdrelaterad infektion har åtgärdspaket. Evidensbaserade åtgärdspaket. Det är första punkten i varje åtgärdspaket. Det är handhygien och grundläggande krav på lokaler och utrustning. Sen är det massa andra åtgärder också som är allt annat än rocket science. Det är så lätt med vårdhygien. Ur den aspekten, vad man ska göra. Det som är svårt det är att det blir gjort.

ANDREAS

Jag ser till exempel att du har mycket eleganta ringar och jag tvingade dig, eller snarare föreslog att du skulle ta ut dina eleganta örhängen innan vi började intervjun för de gör ont under hörlurarna efter en stund. Men det där är väl också en sån klassisk sak?

BIRGITTA

Ringarna som aldrig exponerar huden så mycket så att handdesinfektionen biter. Utan det vet man att under alla mina ringar så finns det, även om jag spritar händerna så kommer det inte att komma in under ringar. Så det betyder alltså att om man går och jobbar ett helt arbetspass med sina ringar och har spritat precis som man ska så kommer man ändå på ett effektivt sätt att bära med sig hem allt som man har.. alla patienter som man har tagit i.

ANDREAS

När det gäller, du nämnde det här med ytor och städning, där tycker jag mig ha hört att det liksom har larmats om att städningen är otillräcklig. Stämmer det på någon slags generell nivå?

BIRGITTA

Jag tror inte att man kan säga så generellt. Det är väldigt mycket fokus på städning i vården och hur dålig den är och patienter som rapporterar och de som jobbar ser. Men det stora problemet idag skulle jag säga är lokalernas underhåll. De är slitna, de är svåra att städa. Det andra problemet är att de flesta vårdgivare har upphandlat städning. Det är väldigt svårt att upphandla en tjänst och säkerställa tillräcklig kvalitet. Hur ska man utvärdera om en städning är tillräckligt bra? Vad ska man ha för metod för det? Det andra problemet är också att många städentreprenörer jobbar på.. Man har upphandlat så att de ska göra ett visst rum på en viss tid. Så den blir ibland otillräcklig. Och viss städning kommer vi aldrig kunna upphandla  därför att det måste utföras av vårdpersonal. Och de har hela tiden piskan på sig att städa snabbt  för den platsen ska det snart in en ny patient på. Det vi har tillräckligt mycket forskning om, det är att vårdrum som inte är rengjorda och där ytorna inte är desinfekterade, de är en smittspridare.

ANDREAS

Och vad kan det handla om för smittor som sprids då om man inte har fått..?

BIRGITTA

Vinterkräksjuka, det vet vi. Och klostridier.

ANDREAS

Vad är det för något?

BIRGITTA

Klostridier med sporer. Det är sporbildande tarmbakterie. Vi vet det med MRSA, vi vet det med ESBL-bildande bakterier. Det finns jättemånga studier och litteraturöversikter och meta-analyser som visar att risken för att få en resistent bakterie, exakt samma bakterier, är väldigt stor om en patient med samma bakterier har legat inne på det här vårdrummet tidigare.

ANDREAS

Två förkortningar som du sa nu, som du gärna får berätta vad det är för någonting.

BIRGITTA

Ja, det finns en väldigt stark koppling mellan vårdrelaterade infektioner och antibiotikaresistens. Och det jag sa, det var två typer av resistenta bakterier. Den ena är meticillinresistent stafylaurus, heter MRSA. Och den andra är en ESBL-bildande tarmbakterie som är väldigt resistent.

ANDREAS

Okej, då är jag med. Man kan ju tycka att år 2025, när vi sitter och spelar in det här  i slutet av november, så har det hunnit bli ganska lång tid  som har förflutit sen Semmelweis kom på att  barnadödligheten sjönk om förlossningsläkarna  tvättade händerna mellan de olika patienterna. Det var 1800-tal. Har du funderat på hur det kan komma sig att det fortfarande finns brister i det här överhuvudtaget? Med tanke på allt vi vet.

BIRGITTA

Det är dilemmat och det är det som är det svåra i vårdhygien. Att vi vet vad vi ska göra för att förebygga alla, samtliga vårdrelaterade infektioner. Vi behöver inte ansöka om forskningsmedel för vad vi ska göra. Hur vi ska göra det här med handhygien. Problemet är att man inte tillämpar kunskapen. Det finns ett glapp mellan vad vi vet och vad som görs. Då kan man komma till nästa fråga, varför finns det ett glapp? Ja, till en viss del handlar det om okunskap. Men jag skulle inte säga att det är bristande kunskap idag. Så var det för 20 år sedan. Idag är det inte bristande kunskap, utan det är någonting annat. Och en sak kan man vara helt säker på, och det är att ingen läkare, sjuksköterska eller undersköterska går till jobbet och tänker: Idag ska jag strunta i handhygien. Det är det inte. Och då måste vi komma till vad det är då. Det är systemet. Det är brist på tid. Det är brist på vårdplatser, det är brist på personal, det är stress. Det är lika upprörande att folk inte hinner äta lunch. Man hinner inte gå på toaletten ens. Om det är något som är visat så är det att har du för mycket att göra så är det första som får stryka på foten hygienregler. Det har vi tillräckligt med forskning också. Vi har ett till fenomen och det är kultur, ledarskap. Jag säger inte att det är överallt, men det är ofta, påfallande ofta, en chef som har annat för ögonen. Vad det nu kan vara, till exempel att fylla sjukluckor och så vidare. Men att man ser genom fingrarna. Man vet precis vilka det är som slarvar med handhygienen, som aldrig tar på sig förkläde och som kommer med långärmade och klockor och det är tillåtet. Du blir inte av med jobbet om man struntar i hygienregler. Till skillnad från andra renrumsverksamheter. Till exempel om du jobbar i läkemedelsframställning, chipframställning eller renrum  så följer du inte hygienregler då får inte du jobba kvar ens det arbetspasset. Du måste omedelbart gå. Så är det inte i vården. Du kan bryta mot hygienregler och folk säger åt dig, men du blir aldrig av med jobbet för det.

ANDREAS

Och vad beror det på?

BIRGITTA

Kultur skulle jag säga. Organisationskultur. Det är annat som värderas. Och här tror jag, som vi har varit inne på, många i vårdhygien, att för att det ska förändras så behöver vi göra många saker. Men en sak är att vi behöver börja prissätta konsekvenserna av en dålig hygien. Sätta prislapp på det.

ANDREAS

Men vad finns det för siffror på hur mycket bristande hygien kostar samhället på olika nivåer?

BIRGITTA

Det finns i Sverige relativt få siffror jämfört med många andra länder. Till exempel Norge, Storbritannien, Tyskland, Holland och så vidare. Det är någonting som vi alla som jobbar i vårdhygien och Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen försöker råda bot på. Den senaste mätningen på nationell nivå av förekomsten av vårdrelaterade infektioner, den gjordes 2019, innan pandemin. Det var SKR som publicerade sin rapport. Det gjorde de varje år. Sen slutade SKR att föra den här statistiken.

ANDREAS

Sveriges kommuner och regioner. Varför slutade de med det?

BIRGITTA

Ja, av ekonomiska skäl. Det är ju en intresseorganisation som får anslag från staten och jobbar mycket i satsningar. Så det är egentligen inte robust att lägga sådana data på den aktören. Och det flyttade man då till Socialstyrelsen för att de skulle ta över den här rapporteringen. Och så kom pandemin och nu håller Socialstyrelsen på för fullt och försöka skapa de här rapporterna. Men det vi vet från 2019, senast då, om kostnader och konsekvenser av vårdrelaterade infektioner, är att 57 000 människor drabbas i Sverige varje år. 1300 dör varje år. Och det är tre till fyra patienter varje dag som dör, antingen direkt av en vårdrelaterad infektion, eller indirekt.

ANDREAS

Vad kan det innebära indirekt?

BIRGITTA

Ja du har fått en stroke och ligger på IVA och så får du en lunginflammation. För att du har en tub och ligger i respirator och då dör du av det.

ANDREAS

Och är det direkt eller indirekt?

BIRGITTA

Då är det indirekt. Därför att du har ju också en stroke.

ANDREAS

Ja, fattar.

BIRGITTA

Och det här är intressant tycker jag. Om man tittar på den siffran, vad kan man jämföra det med? 1 300 patienter per år.

ANDREAS

Hur många dör i trafiken i Sverige i snitt?

BIRGITTA

200. Så det här brukar jag ofta tänka på, 1300 som dör,  var ser vi dem någonstans? När talar vi om dem? Jämför det med jetplan. Hur många går in i ett jetplan? 300. Om det hade varit fyra jetplanskrascher varje år i Sverige, det hade blivit haverikommission. Det hade blivit krigsrubriker. Det här är också mortalitet. Så det är så bra att ha data. Det är inte bra att det här händer, men utan data så blir vårdhygien ett tyckande. Sen vet vi också vad det här kostar i Sverige i form av att patienterna kan inte skrivas ut därför att då måste de ligga kvar med att få antibiotika och uppta en vårdplats. Och vi vet att 57 000 patienter får en vårdrelaterad infektion och att det här kostar 4,4 miljarder kronor, skattekronor per år.

ANDREAS

Det är ganska mycket pengar.

BIRGITTA

6 procent av vår somatiska sjukvårdsbudget. Underfinansierad. Så det är det här jag menar. Du ställde frågan om varför vi idag, trots att Semmelweiss levde på 1800-talet, att vi fortfarande har vårdrelaterade infektioner. En förklaring är att vi har inte bra data på det här. Det blir ett icke-problem, därför att det är allas och ingens ansvar. Jag har träffat en del kirurger som på fullaste allvar säger till mig att vi har komplikationer. Det är lite årstidsbundet att de får infektioner. Det är som att är du läkare i min ålder, jag är född 68, så har du hela yrkeslivet varit botande läkare, kurativ. Ja men de får en infektion, ja men då sätter jag in antibiotika. Istället för att vidta de förebyggande åtgärder som vi vet har effekt.

ANDREAS

Det här är ju, som du beskriver det, ett stort samhällsproblem. Vi har gjort avsnitt tidigare om vårdekonomi och sådana saker. Och som jag minns det, det var ett par år sedan, så  kan man se att vårdens andel av den gemensamma kakan, så att säga, den ligger ganska still, möjligen ökar. Ändå läser man väldigt ofta rubriker om kris i vården och barnmorskorna säger upp sig. Allting sånt där. Då har jag funderat på om det kan vara så  att i takt med att vi utvecklar allt mer avancerade och kanske dyrbara metoder och läkemedel,  men vi vill inte höja skatterna, att man då försöker tjäna in de där pengarna på till exempel att öka pressen kanske på undersköterskor och sjuksköterskor  att de ska ta emot ännu fler patienter. Och att det är där någonstans som det här uppstår. Och att det är förbaskat svårt att göra någonting åt det  från ett politiskt håll, därför att vi har val vart fjärde år  i det här landet. Det är inte särskilt lätt, tänker jag, att gå till val och säga att vi vill höja skatten med 5 procent  så att vi kan minska vårdskadorna.

BIRGITTA

Nej, precis. Nej, det går ju inte. Jag tycker att jag har kommit fram till att det är vi i professionen som behöver skakas om. Se siffror. Därför att vi har också ett starkt etos som läkare och sjuksköterskor. Och det här är möjligt att förebygga. Det är visat. Det gäller att bli motiverad. Det är inte rocket science hur man ska göra det här och vad vi ska göra. Men det är inte inne i vårt medvetande på det sättet som det behövs.

ANDREAS

Vad säger vetenskapen då? Är det en invändning du får? Att så mycket vetenskap finns det inte, eller

BIRGITTA

Ja, det händer. Och det är framförallt läkare som kommer och säger att de synar när man kommer ut och visar hygienregler. Vilket är bra därför att det är någonting som vi läkare får med oss i modersmjölken att vara kritisk och syna andra. Så det är otroligt vanligt att jag får frågan att de vill se evidensen om till exempel varför man inte får ha klockor och ringar på sig, varför de måste plocka av sig handskar, varför man ska ha förkläden. Det är väldigt grundläggande vårdhygieniska arbetssätt. Och där har jag kommit fram till att när någon ställer den frågan, vad de indirekt säger till mig, det är att man inte har fått lära sig detta på läkarprogrammet. Och så är det. Vi har sju medicinska universitet. Vi inom Svenska hygienläkarföreningen har gjort en kartläggning och kommit fram till att det är ett brett spann med de här universitetens vårdhygieniska utbildning, alltifrån 20 timmar till 0 timmar. Så om man träffar läkare som frågar om det mest grundläggande i vårdhygien, så har vi ett jobb att göra. För har de inte fått det här på läkarprogrammet, då måste man få det i sin ST.

ANDREAS

Den här podcasten ges ut av ett medicinskt universitet som heter Karolinska Institutet som utbildar läkare bland annat. Hur ser det ut på vår egen läkarutbildning?

BIRGITTA

Det finns ingen, inte ens en timmes vårdhygienisk utbildning utförd av en specialist i vårdhygien eller en hygiensjuksköterska. Till skillnad från Uppsala där man har 20 timmar under läkarprogrammet. Så vi ligger ju i pipeline här inom Svenska hygienläkarföreningen och föreslår ett curriculum och ska approchera våra dekaner. Så jag har gott hopp alltså. Och inte minst så förra veckan så gick ju Forssmed, sjukvårdsministern, ut och presenterade  den nya svenska strategin mot antibiotikaresistens. 17 punkter där en av punkterna är att man ska minska vårdrelaterade infektioner med en tredjedel under de kommande tio åren.

ANDREAS

Det låter ju fantastiskt.

BIRGITTA

Och det är också vad vi har visat i litteraturen. Man kan ha en nollvision, men om man klumpar ihop alla de här infektionstyperna i en, så är det möjligt att minska dem med en tredjedel. Från att man inte gör något, till att man gör det man har visat. Och det beror på att det är ju en väldigt skör population i vården. De har ju nedsatt immunförsvar. Men då gäller det att plocka de infektioner som vi faktiskt kan förebygga.

ANDREAS

Du har berättat tidigare att du har blivit kallad hygienpolis och hygienbitch. Är det liksom det här motståndet som du upplever ibland, har det nånting att göra med att det här med hygien är så väldigt nära kopplat till personligheten?

BIRGITTA

Ja, det har det.

ANDREAS

Jag har berättat här i podden om när jag hade väldiga problem med bihåleinflammation. Jag kände inga dofter över huvud taget och gick omkring och var rädd för att lukta illa.

BIRGITTA

Det är så grundläggande. Jag undrar om inte det på nåt sätt är lite medfött hos oss, som en medfödd egenskap. Det är det värsta som kan hända, det är att vi luktar illa och att vi är ohygieniska. Så det är en utmaning, och det är liksom konsten med att vara hygienläkare och hygiensjuksköterska. Att förmedla budskapet utan att trampa på folks integritet. Det är konsten. Det är det svåra i vårdhygien. Därför det är inte svårt att visa. Det är inte svårt att förebygga någon infektion. Men det är svårt att få det tillämpat. För det första om man inte har en timmes utbildning. Jag är säker på att Karolinska Institutet säger att de har utbildning av andra. Men vi behöver komma in som specialister och utbilda i vårdhygien. Så har man ingen utbildning så kan man bara få det tryckt i ansiktet att man ska göra så här en dag. Och varför då, undrar man. De allra flesta i vården har också en stark uppfattning om vad som är en bra hygien. Det måste vi också tackla. Alla har en stark uppfattning om hur ofta man ska duscha, tvätta underkläder och byta lakan. Man bråkar om hygien med sin partner, eller så gör man det inte. Man kan ha storasyskon som kommer in och skriker att man luktar illa och behöver städa och är snuskig. Jag menar, man har ett förhållande till hygien, en åsikt. Det är också en vanlig källa till bråk. Inte bara hemma och i en relation, utan även på jobbet. Mellan olika yrkesgrupper. Mellan operationspersonal och anestesipersonal till exempel. Mellan läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Så mitt akademiska ämne, det jag är docent i, det är ett bråkämne. Det är det som är svårt med att vara hygienläkare. Det är inte rocket science, vetenskapen, över huvud taget. Men det är det som gör att det är en utmaning. Om någon kallar mig för hygienbitchen Lytsy, då vet jag att den personen kommer aldrig att höra av sig igen. Den är förlorad för mig. Jag har inte kommit fram. Det har inte nått fram. Där har jag gått på den personens integritet och blivit personlig.

ANDREAS

Så då har du i praktiken misslyckats?

BIRGITTA

Jag har misslyckats, ja. Man kan skratta åt det, men det är synd.

ANDREAS

Det måste vara utmanande att ligga precis rätt när man är ute och missionerar om det här. Men hur kom du in på ämnet från början?

BIRGITTA

Och varför kickar jag på det här? För det gör ju alla läkare på någonting, över att man gör något bra. Över att man hjälper någon. Jag kom in på det därför att jag ville bli infektionsläkare. Och jag jobbade på mikrobiologen och var då ST-läkare i mikrobiologi. Men jag ville alltid tillbaka till kliniken och bli infektionsläkare. Och så gick jag där på labbet, och så en dag så blev jag mer eller mindre satt på vårdhygien av tvång. Fast det var ju med glimten i ögat därför att det här är 20 år sedan och Akademiska sjukhuset hade 300 patienter som hade blivit smittade av en och samma multiresistenta tarmbakterie.

ANDREAS

Vid Uppsala nu alltså? 

BIRGITTA

Ja. Så där kom jag in i vårdhygien och fick sitta och jobba med det jättestora utbrottet. Och där så insåg jag hur mycket man kan göra för patienterna bara genom den allra mest basala hygien. Och det jag ofta brukar säga när jag träffar kirurger eller vårdpersonal är att det är rocket science, i synnerhet här på Karolinska sjukhuset. Men om man inte har en bra hygien så fallerar det. Och varför gör det det? Jo, därför att den tiden är förbi när vi hade verksam antibiotika. För de infektionerna som är vårdrelaterade, de orsakas av resistenta bakterier.

ANDREAS

Och då spelar det ingen roll hur starka antibiotika man sätter in?

BIRGITTA

Nej, utan då behöver vi förebygga infektionerna istället. Och sen såklart så kommer vi behöva ta fram nya antibiotikasorter därför det går inte att förhindra alla. Men det är helt fullt möjligt som man nu har skrivit in i den svenska antibiotikastrategin att det går att minska vårdrelaterade infektioner med en tredjedel. Då kan vi minska antibiotikaanvändningen och bromsa resistensutvecklingen.

ANDREAS

Just det.

BIRGITTA

Så det kommer ge mig draghjälp i mitt jobb.

ANDREAS

Finns det skillnader i medvetenheten mellan olika yrkesgrupper  och för den delen mellan olika generationer av exempelvis läkare?

BIRGITTA

Det finns väldiga skillnader på specialiteter i läkargrupper. Om vi börjar med det. Till exempel inom de verksamheter där man omedelbart får effekt av bristande hygienrutiner. Där är ju medvetenheten väldigt hög, därför där finns den här motivationen. Och dit hör till exempel brännskadevård, neonatalvård, hematologi, transplantation och ortopedisk kirurgi, thoraxkirurgi. Där man under samma vårdtid får en infektion för att man har brustit i de basala hygienrutinerna, eller städrutiner eller åtgärderna, de förebyggande åtgärderna. Så där har man en hög motivation bland alla yrkesgrupper. Problemet är när man kommer till de verksamheter  där infektionerna uppkommer men inte upptäcks. Inom operationsverksamhet så sätter man katetrar  och man opererar. Man söver. Fallerar det ingreppet så kommer det inte att upptäckas av den personalen som gjorde ingreppen, förutom kirurger. Alltså operationssjuksköterskorna, anestesin. Jag menar, de söver och sen så försvinner patienten tillbaka till vården. Och så går det några dagar och så diagnostiserar man den här infektionen. Men det är ett annat gäng, andra läkare, andra sjuksköterskor.

ANDREAS

Men pratar man inte med varandra på ett sjukhus om sådana saker?

BIRGITTA

Nej, det gör man inte.

ANDREAS

Spännande.

BIRGITTA

Och det är det vi behöver börja med, med infektionsregistrering. Vi behöver data. Man behöver data. Och det hör jag väldigt ofta att sjuksköterskor som opererar, de får aldrig delta i de här konferenserna där man går igenom vilka komplikationer man hade. Till exempel på en operationsavdelning på gyn. Aldrig att de får veta hur många som fick en infektion. Om de inte är specifika och frågar en kirurg. Så där har vi ett systemfel. Och det var det jag var inne på tidigare. Att det här med patientsäkerhet. Här finns det en väldigt bra kurs som Karolinska institutet ger som heter Patientsäkerhet, eller Säkerhet i komplexa system och som handlar om patientsäkerhet. Inte bara vårdrelaterade infektioner  som är den vanligaste vårdskadan, utan även alla andra. Om systemet att alla nivåer behöver bara göra sina saker för att det inte ska bli en vårdskada eller en infektion. Precis som vi var inne på, politiken, myndigheterna, regeringen, regionledningen, vårdgivaren, sjukhuset eller kommunen, verksamhetschefen, enhetschefen och så den enskilda människan som står i direkt patientkontakt. Man kan inte ändra på allt. Utan man kan bara göra det som man har mandat för.

ANDREAS

Just det.

BIRGITTA

Och därför så blir det allas och inget ansvar.

ANDREAS

Du pratar ju nästan som en politiker. Har du funderat på att ge dig in i det politiska?

BIRGITTA

Ja, det har jag. Och jag tänker ofta på det. För jag märker att jag är väldigt engagerad i det här, alltid när jag föreläser. Därför att det finns en stark etisk aspekt. Därför det här handlar om kvalitet. Det här handlar om att vi har ett förtroende att förvalta från patienter, anhöriga, föräldrar. Föräldrar som frivilligt låter sina barn rullas in och tas omhand av människor som de har noll kontroll över. Och här har vi ett etiskt ansvar att inte bara göra de svåra ingreppen utan göra det här med en kvalitet utan att man kommer ut med en infektion. Så det är jättemycket känslor med vårdhygien. Det är jättemycket ethos i det.

ANDREAS

Berätta om din egen forskning.

BIRGITTA

Min egen forskning handlade till att börja med om hur man förhindrar de här stora utbrotten som vi hade för 20 år sedan på sjukhus med multiresistenta bakterier. Där handlar det om att följa handhygien, klädregler och säkerställa ytor och utrustning. Idag har vi inte de stora utbrotten som vi hade för 20 år sedan. Till exempel på Akademiska med 300 patienter. Det finns några undantag. Till exempel har man  precis haft ett stort utbrott på Sahlgrenska, men det är ovanligt idag. Så det var så jag kom in i Vårdhygien och det är ju starkt kopplat till antibiotikaresistens. Det jag har intresserat mig för mest och fortfarande är mest intresserad av och samarbetar med, det handlar om operationsavdelningar och hygien att förebygga postoperativa sårinfektioner. Den är roligast att jobba med därför att den är mest komplex. Det är mest, liksom, antalet förebyggande åtgärder är så många för att förebygga en och samma problematik, att få en infektion. Det måste fungera från att patienter kommer in, operationsplaneras, tills att den befinner sig på en vårdavdelning, duschar, rullas in, sövs, allt det som händer inne i operationsavdelningen, ren luft som behövs ibland men inte alltid. Det är ungefär 25-30 åtgärder man behöver hålla koll på. Så det är främst det som jag har forskat om på senare år.

ANDREAS

Jag har varit med om det ett par gånger. Att jag har blivit ingreppad kirurgiskt med sövning och så. Och som jag minns det, att det skulle vara något annat än perfekt hygien i samband med det där, det tror jag inte ens föresvävade mig.

BIRGITTA

Eller hur? Och det är det jag menar. Vi låter oss frivilligt sövas. Till och med våra barn, som vi älskar mer än oss själva, låter vi någon söva. Vi har ett jätteansvar att förvalta. Och det går. Det går. Det är det jag går igång på.