Forskarutbildning i logopedi

This page in English

Forskarutbildning leder till examen på forskarnivå (licentiat- eller doktorsexamen). Behörig att antas till forskarutbildning vid KI är den som har en examen på avancerad nivå år 1, t ex Logopedexamen. I en doktorsexamen ingår förutom avhandlingen kurser på forskarnivå om minst 30 hp, varav en del är obligatoriska.

Från och med 1 januari 2016 har forskarutbildningsprogrammet HÖST gått upp i Neurovetenskap, klicka här för mer information.


Registrerade doktorander

Femrell, Lovisa

Lovisa FemrellLeg logoped
Lovisa Femrell
lovisa.femrell@ki.se

Utvärdering av Lidcombeprogrammet i Sverige

Handledare

Anita McAllister, docent, leg. logoped, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet (huvudhandledare)
Elisabeth Lindström, docent, leg. logoped, Logopedi, Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi, Åbo Akademi (bihandledare)

Sammanfattning

Stamning är en störning i talets flyt som karaktäriseras av återkommande repetitioner eller förlängningar av ljud, stavelser eller ord eller återkommande uppehåll eller pauser som avbryter talströmmen. Stamning debuterar vanligtvis i åldrarna 2-5 år och ungefär 5-8 % av alla förskolebarn stammar någon gång under sin tal- och språkutveckling. En del barn slutar stamma spontant, vanligtvis under det första året efter att stamningen debuterat men ju längre barnet stammar desto större risk är det att tillståndet blir kroniskt. Då kronisk stamning kan leda till en negativ inverkan på individens självkänsla och begränsning av sociala kontakter är det motiverat med tidig intervention.

Lidcombeprogrammet är en behandlingsmetod för förskolebarn som stammar med målsättning att barnen ska sluta stamma. Programmet kommer ursprungligen från Australien och bygger på ett behavioristiskt synsätt där barnets naturliga flytande tal uppmuntras och stamningen korrigeras. Föräldrarna får handledning av logoped i hur de ska utföra behandlingen som sker dagligen. Programmet är uppdelat i två steg. Under steg 1 är målet att uppnå flytande tal. Under steg 2 är målet att upprätthålla det flytande talet. Programmet har visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för förskolebarn som stammar.

Syftet med detta forskningsprojekt är att utvärdera effekterna av Lidcombeprogrammet för barn som stammar i Sverige på kort och lång sikt. Denna forskning syftar till att kartlägga och utvärdera effekterna av tidig intervention för att motverka en negativ stamningsutveckling.

Planerade studier

  1. Two-year follow-up of the Lidcombe Program in ten Swedish-speaking children
  2. Outcomes of the Lidcombe Program on children’s language use and communicative behaviour

Hybbinette, Helena

Helena HybbinetteLeg logoped
Helena Hybbinette
helena.hybbinette@ki.se

Talapraxi – förekomst, differentialdiagnostik, förlopp samt relation till handmotorik och hjärnfunktion efter stroke

Handledare

Ellika Schalling, lektor, leg logoped, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet.
Per Östberg, docent, leg logoped, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet.
Påvel Lindberg, docent, leg fysioterapeut, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds Sjukhus, Karolinska Institutet och INSERM Université Paris Descartes.
Catharina Nygren-Deboussard, medicine doktor, överläkare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds Sjukhus, Karolinska Institutet.

Sammanfattning
Talapraxi är en neurologisk motorikstörning, orsakad av en nedsatt förmåga till planering och programmering av de artikulatoriska rörelser som vi behöver för att kunna tala. Personer med talapraxi får svårt att initiera och producera korrekta övergångar mellan olika språkljud, talhastigheten är ofta nedsatt, upprepningar och pauser vanliga. Nedsättningarna kan variera, från lätta svårigheter att producera korrekta artikulationsrörelser till en total oförmåga att kommunicera via tal. Som vanligast etiologi anges stroke i vänster hemisfär, men talapraxi kan också uppstå efter trauma, tumörer och vid neurodegenerativ sjukdom. Oklarhet råder dock angående vilka skadelokalisationer som kan orsaka talapraxi samt om differentialdiagnostiken mot andra tal- och språknedsättningar. Avsaknad av enhetliga diagnoskriterier samt brist på valida bedömningsinstrument medför att förekomsten av talapraxi efter förvärvad hjärnskada är osäker. Även kunskap om förloppet vid talapraxi är begränsad och prognostisk information saknas. Det debatteras också om nedsättningarna vid talapraxi kan härledas till en generell nedsättning av motorisk programmering.

Studiens syfte är att via ett nytt talmotoriskt bedömningsinstrument och etablerade lingvistiska test samt avancerad hjärnavbildning inklusive funktionell konnektivitetsanalys, kartlägga förekomst av talapraxi efter förvärvad hjärnskada, studera differentialdiagnostik vid tal- och språknedsättningar samt longitudinellt följa förändringar i språk- och talmotoriska funktioner efter stroke. Genom att samordna datainsamlingen med en pågående studie av handmotoriken efter stroke, ”ProHand” på Rehabiliteringsmedicinska Universitetskliniken Danderyds Sjukhus, kommer även relationen mellan hand-, tal- och språkfunktion studeras.

Planerade studier

  • Delstudie I) Förekomst av talapraxi efter förvärvad hjärnskada hos en konsekutiv serie patienter i subakut skede.
  • Delstudie II) Differentialdiagnostik: Relationen mellan nedsatt tal- och språkfunktion och hjärnans strukturella organisation och funktionella konnektivitet efter stroke.
  • Delstudie III) Förlopp: Förändringar över tid samt prediktorer för återhämtning av nedsatt talprogrammeringsfunktion efter stroke.
  • Delstudie IV) Är funktionsnedsättningen vid talapraxi domänspecifik eller generell?

Körner Gustafsson, Joakim

Joakim GustafssonLeg logoped
Joakim Körner Gustafsson
joakim.gustafsson@ki.se

Röstanvändning vid Parkinsons sjukdom studerat med röstackumulator

Handledare
Ellika Schalling, lektor, leg logoped, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet.
Maria Södersten, docent, leg logoped, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet.
Sten Ternström, professor, Institutionen för Tal, Musik och Hörsel, Kungliga Tekniska Högskolan.

Sammanfattning
Utöver de generella motoriska symtomen vid Parkinsons sjukdom drabbas mellan 70-90% av en påverkan på tal- och röstfunktionen. De vanligaste perceptuellt observerbara symtomen gällande tal och röst är svag röstintensitet, monoton intonation, läckande röstkvalitet, varierande talhastighet samt oprecis artikulation av konsonanter.

Röstanvändning i vardagssituationer har tidigare huvudsakligen kunnat undersökas genom subjektiva skattningar av talaren och personer i dess omgivning eller under kontrollerade former genom studioinspelningar på kliniken. Med hjälp av en bärbar röstackumulator är det idag möjligt att samla in objektiva uppgifter om röstanvändning i situationer utanför behandlingsrummet eller inspelningsstudion, men mängden data som hittills sammanställts och rapporterats är mycket begränsad.

Målet med det aktuella forskningsprojektet är att inhämta objektiv information om röstanvändning i vardagssituationer för individer med Parkinsons sjukdom samt att utveckla och utvärdera en metod för att ge direkt taktil återkoppling gällande röststyrka i terapeutiskt syfte. Sådan information är mycket viktig då den kan användas som underlag inför planering av både terapeutiska och förebyggande åtgärder samt för att ytterligare utvärdera effekten av röstterapi för att stärka olika metoders evidens. Möjligheten att ge direkt återkoppling på röstanvändande i vardagen är även den ny och vidareutvecklandet av sådana metoder kan leda till mer effektiva insatser i framtiden då det kan underlätta överförandet av behandlingseffekt från behandlingsrum till verkligheten, vilket är den stora utmaningen med all beteendemodifierande terapi.

Planerade studier

  1. Röstanvändning vid Parkinsons sjukdom i vardags- och studiomiljö studerat med röstackumulator
  2. Effekt av Lee Silverman Voice Treatment studerat med röstackumulator.
  3. Principer för motorisk inlärning applicerade på direkt återkoppling på röstanvändning med en portabel röstackumulator för patienter med Parkinsons sjukdom.
  4. Effekt av direkt taktil återkoppling gällande röstintensitet hos personer med Parkinsons sjukdom.

Lieberman, Marion

Marion LiebermanLeg logoped
Marion Lieberman
marion.lieberman@ki.se

Uppföljning av tal, språk och kommunikation hos barn som inte har stavelsejoller vid 10 månaders ålder

Handledare
Anette Lohmander, professor, leg. logoped, Enheten för Logopedi, CLINTEC, Karolinska Institutet (huvudhandledare)
Carmela Miniscalco, docent/klinisk lektor, Inst för Neurovetenskap och Fysiologi, Göteborgs Universitet (bihandledare)
Lisa Gustavsson, forskare, Inst för lingvistik, Stockholms universitet (bihandledare)

Sammanfattning
Stavelsejoller (eng. canonical babbling) är ett exempel på en prediktor för god utveckling av tal och språk. Det finns ett positivt samband mellan förekomst av stavelsejoller och utveckling av expressivt ordförråd. Typiskt utvecklade barn ålder använder stavelsejoller vid senast 10 månaders ålder och de vanligaste konsonantljuden som används upp till ca 18 månader är främre orala konsonanter (främst/d/ och/b/). Försenad start kan leda till svårigheter i tal- och språkutvecklingen, vilket har beskrivits hos barn med hörselnedsättning och gomspalt. Även barn som senare får en medicinsk diagnos förefaller ha haft en begränsad utveckling av stavelsejoller. Den omgivande miljön spelar en viktig roll för att stödja och stimulera barnets tal- och språkutveckling. Både hur föräldrar talar och hur de kommunicerar är av betydelse för barnet. Ett följsamt beteende innebär förälderns omedelbara reaktion på barnets ljudanden eller handlingar och kan till exempel vara en imitation eller en tolkning av barnets vokalisationer. Förälderns följsamma beteenden har visat sig vara ett annat exempel på en prediktor för god utveckling av flera språkliga milstolpar vid 3 års ålder.

Projektet innehåller preliminärt fem delstudier. Den första är en metodstudie som undersökte validiteten för observation av stavelsejoller och produktion av konsonantljud. Resultaten visade att observation är en reliabel och valid och att stavelsejoller, oral och främre artikulation är variabler med hög specificitet och positivt prediktivt värde. I den andra studien undersökte stavelsejoller genom observation hos en grupp barn utan medicins diagnos och en klinisk grupp och omfattade en jämförelse mellan grupperna. Resultaten visade att barn utan medicinsk diagnos hade stavelsejoller och de vanliga konsonantljuden vid 10 månaders ålder och att alla resultaten skilde sig signifikant från resultaten i den kliniska gruppen. Syftet med den tredje studien är att utvärdera ett screeningförfarande av stavelsejoller vid 10 månaders ålder och undersöka om screeningen kan identifiera barn med svårigheter i tal, språk och kommunikation vid 2,5 - 3 års ålder. Den fjärde och femte studien fokuserar på föräldrarnas följsamhet och undersöker dessa beteenden hos föräldrar till barn utan stavelsejoller vid 10 månader jämfört med barn som använder stavelsejoller i samma ålder.


Malmenholt, Ann

Leg.logoped, M Sc
Ann Malmenholt
ann.malmenholt@ki.se

Tal- och språk hos 5-åringar med verbaldyspraktiska svårigheter samt effekt av behandling

Handledare
Anette Lohmander, professor, leg. logoped, Enheten för logopedi, CLINTEC, Karolinska Institutet (huvudhandledare)
Lisen Kjellmer, Ph. D., leg logoped, Enheten för logopedi , CLINTEC, Karolinska Institutet och  Logopedkliniken, Karolinska universitetssjukhuset (bihandledare)
Anita McAllister, docent, leg. logoped, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet (bihandledare)

Sammanfattning
Verbal dyspraxi (Childhood Apraxia of Speech (CAS)) är en neurologisk talstörning som beror på störd talplanering och / eller programmering av motoriska talrörelser. Vanliga talsymtom vid verbal dyspraxi är: inkonsekvent uttal, sekvenseringssvårigheter, letande efter talrörelser, svårigheter med vokaler, svårigheter med distinktionen tonande-tonlös, substitutioner och svårigheter gällande prosodi. Tal- och språkförmågan hos förskolebarn med verbaldyspraktiska svårigheter har inte beskrivits systematiskt.

Projektet kommer att undersöka och beskriva talet hos barn med diagnosen verbal dyspraxi samt ytterligare en patientgrupp, barn födda med läpp-käk-gomspalt (LKG) där en undergrupp på 25 % har kvarstående svårbehandlade talavvikelser vid 5 års ålder. Barn med LKG kommer därför att screenas för oral- och talmotoriska avvikelser och vid utfall utredas under frågeställning verbal dyspraxi. Barn med grava talavvikelser är ofta svårförståeliga och svårbedömda gällande sina språkliga förmågor som döljs av det avvikande talet. Samtliga barn med verbaldyspraktiska svårigheter kommer därför även att undersökas gällande sin språkliga kompetens. De tal- och språkprofiler som framkommer inom och mellan patientgrupperna förväntas ge ökad kunskap om den varierande problematiken vid verbal dyspraxi. Projektet innehåller även en behandlingsstudie där två olika bakomliggande svårigheter vid verbal dyspraxi behandlas.

Det övergripande syftet med projektet är explorativt, dvs. att beskriva talet och språket hos barn med talstörning av verbaldyspraktisk art vid 5 års ålder samt att öka kunskapen om effekter av behandling.  Resultatet av studierna kommer att påverka valet av framtida logopediska insatser för barn med verbaldyspraktiska svårigheter.

Planerade studier

  1. Kartläggning av kunskapsläge och praxis hos svenska logopeder gällande bedömning av barn med verbal dyspraxi
  2. Talprofiler hos 5-årigar med diagnosen verbal dyspraxi
  3. Förekomst av verbaldyspraktiska svårigheter hos 5-åringar med talstörning relaterad till LKG-spalt  
  4. Förekomst av språkliga svårigheter hos 5-åringar med verbaldyspraktiska avvikelser med och utan LKG
  5. Verbal dyspraxi: Intervention av arbetsminne och verbalmotorik

Mogren, Åsa

Åsa MogrenLeg.logoped
Åsa Mogren
asa.mogren@ki.se

Bettfunktion och bettrelation hos barn med orofacial dysfunktion och
motorisk talstörning

Handledare
Anita McAllister, docent, leg. logoped, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet (huvudhandledare)
Monica Barr Agholme, MD., lektor, Avd. för pedodonti, Odontologiska Institutionen, Karolinska Institutet (bihandledare)
Lotta Sjögreen, med.dr., leg logoped, Mun-H-Center, Göteborg

Sammanfattning
Käkmuskulaturen är den orofacial muskelgrupp som utvecklas och stabiliseras tidigast hos det lilla barnet. Kontroll över käkmuskulaturen anses spela en viktig roll i den tidiga talutvecklingen. Käkmuskulaturen används på ett vuxenliknande sätt redan vid 12 månaders ålder medan läpparna utvecklar motsvarande förmåga någon gång mellan två och sex års ålder. Kliniska erfarenheter visar att barn som har nedsatt tuggförmåga, avvikande artikulation och nedsatt salivkontroll ofta uppvisar bristande stabilitet och kontroll av käkmuskulaturen. Det finns få studier som undersöker bettfunktionen hos barn med orofaciala funktionsnedsättningar. Övergripande syfte med projektet är att öka kunskapen om bettfunktionens och bettrelationens betydelse för orofaciala funktioner såsom artikulationsförmåga, ätande, salivkontroll och orala vanor hos barn med och utan orofacial dysfunktion och motorisk talstörning.

Frågeställningar:

  • Skiljer sig bettfunktion och bettrelation hos barn med orofacial dysfunktion och motorisk talstörning jämfört med hos barn med typisk utveckling?
  • Är bettfunktion relaterat till orofaciala funktionsnedsättningar och motorisk talstörning?
    Hur ser det sambandet i så fall ut?
  • Finns det ett samband mellan bettfunktion och bettrelation och olika typer av artikulationsavvikelser hos barn med motorisk talstörning?
  • Är behandlingsmetoder för att förbättra bettfunktion effektiva? Kan en förbättrad bettfunktion ha en positiv inverkan på artikulationsförmågan hos barn med motorisk talstörning.

Nyman, Anna

Anna Nyman
Anna Nyman
anna.nyman@ki.se

Speech and language in early childhood neurodevelopmental disability: the development during the first three years of life and the effect of treatment.

Handledare
Anette Lohmander, professor, leg. logoped, Enheten för Logopedi, CLINTEC, Karolinska Institutet (huvudhandledare)
Carmela Miniscalco, docent/klinisk lektor, Inst för Neurovetenskap och Fysiologi, Göteborgs Universitet (bihandledare)
Katarina Lindström, Med. Dr., Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Huddinge (bihandledare)

Tal- och språksvårigheter är vanliga hos barn med neurologiska utvecklingsavvikelser, men trots detta är den longitudinella utvecklingen av tal och språk endast sparsamt beskriven i litteraturen och det behövs mer forskning om vilken intervention som är effektiv för att behandla tal- och språksvårigheter hos denna grupp barn. Forskning på andra patientgrupper tyder på att olika aspekter av joller och tidigt ljudande kan studeras för att predicera tal- och språkutveckling.

Syftet med detta forskningsprojekt är (1) att beskriva den tidiga tal-, språk- och kommunikationsutvecklingen hos barn med tidiga neurologiska utvecklingsavvikelser; (2) att undersöka förhållandet mellan joller vid 10 och 18 månader å ena sidan och tal och språk vid 36 månader å andra sidan; samt (3) att utvärdera en föräldraimplementerad behandling för att öka ordförrådet hos barn med cerebral pares och försenad tal- och språkutveckling.

Studie 1 undersökte joller och konsonantproduktion hos en grupp barn som fick insatser från habiliteringen i Stockholm. Dessa barn hade i signifikant lägre grad utvecklat stavelsejoller, jämfört med en referensdata för typiskt utvecklade barn.

Studie 2 och 3 kommer att följa joller-, tal- och språkutvecklingen hos en grupp barn som identifieras som försenade i sin psykomotoriska utveckling vid sexmånaderskontrollen på BVC. Studie 2 fokuserar på resultaten från 10 och 18 månaders ålder, medan studie 3 fokuserar på resultaten från 36 månader, samt jämför dessa med resultaten från yngre åldrar.

Studie 4 är en interventionsstudie som utvärderar en teknik för att öka ordförrådet hos barn: focused stimulation. Tekniken innebär att en vuxen frekvent upprepar språkliga strukturer (i detta fall ord som barnet behöver lära sig) under lek eller annan interaktion tillsammans med barnet. 5-6 barn med cerebral pares och talstörning kommer att inkluderas i studien. 

Resultatet från detta forskningsprojekt kommer att bidra med kunskap om tidig tal- och språkutveckling hos barn med neurologiska utvecklingsavvikelser, vilket i sin tur kan underlätta vid beslut om lämplig behandling för barnen och deras familjer. Förhoppningen är att det även ska leda till att fler barn med särskilda behov får tidig intervention. Tidig behandling för tal- och språksvårigheter vid CP har hittills främst riktats till barn i behov av alternativ kompletterande kommunikation (AKK). Interventionsstudien som presenteras här kan, om interventionen visar sig verksam, komma att bidra med vetenskapligt stöd för en annan möjlig behandling, med fokus på tal.


Persson, Anna

Anna PerssonM. Ed.
Anna Persson
anna.persson.3@ki.se

Hörsel, tal- och språkutveckling hos barn med lätt till måttlig-grav hörselnedsättning de tre första åren

Handledare
Traci Flynn, Med.Dr., CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet (huvudhandledare)
Anette Lohmander, professor, leg. logoped, CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet (bihandledare)

Sammanfattning

I Sverige föds det cirka 300 barn varje år med en varierande grad av hörselnedsättning. Innan hörselscreeningen (UNHS) för nyfödda infördes, förlitade sig många barn som föddes med hörselnedsättning på visuella ledtrådar för att tolka talad kommunikation och förväntningarna på tal- och talspråksutvecklingen var mycket låg. Efter UNHS infördes i slutet av 2000-talet sjönk den genomsnittliga åldern för hörapparatsanpassning hos småbarn från cirka 2,5 år till att möjliggöra denna vid 2,5 månader. Genomförandet av UNHS innebar att många barn fick tidigare tillgång till en förbättrad hörsel, vilket är en viktig förutsättning för att utveckla talspråk. Trots den tidiga upptäckten av hörselnedsättning och framsteg inom hörapparattekniken, visar aktuell forskning att det fortfarande finns många barn med lätt till grav hörselnedsättning som inte utvecklat åldersadekvat tal och språk när de börjar skolan.

Syftet med mitt projekt är att undersöka den tidiga hörsel, tal- och språkutvecklingen hos barn med lätt till grav hörselnedsättning förstärkta med bakom-örat-hörapparater och att undersöka vilka faktorer som kan vara relaterade till deras resultat vid tre års ålder. Målet är att få mer kunskap om hur tidig förstärkning med hörapparater påverkar hörsel, tal- och språkutvecklingen över tid. Detta kommer att ske genom att undersöka barnens tidiga hörselbeteenden, funktionell hörsel samt tal- och språkutveckling från dagen för hörapparatutprovning och var sjätte månad tills barnen är tre år gamla. Projektet har en longitudinell prospektiv design och kommer att använda en samtida kontrollgrupp av barn med typisk hörsel.

Genom den långsiktiga uppföljningen av barnen kan vi lära oss mer om hur enskilda faktorer påverkar den tidiga språkutvecklingen över tid. Resultaten från detta projekt kan användas som en grund för att skapa kliniska protokoll i den tidiga interventionen för målgruppen och deras familjer. Utfallsdata kan även användas som vägledning för föräldrar gällande förväntningar och målsättningar för enskilda barns tal- och språkutveckling.


Rex, Susanne

Susanne RexLeg. logoped
Susanne Rex
susanne.rex@ki.se

Talstörning hos barn; differentialdiagnostik, komorbiditet och intervention vid verbal dyspraxi

Handledare
Anita McAllister, docent, leg. logoped, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet
Kristina Hansson, docent, leg. logoped, Avdelningen för Logopedi, Foniatri och Audiologi, Lunds Universitet
Edythe Strand, professor, leg. logoped, Department of Neurology, Mayo Clinic Rochester, USA

Sammanfattning
Talstörningar (speech sound disorders (SSD)) är den vanligaste pediatriska kommunikationsstörningen hos barn. Barn med SSD har ofta svårt att göra sig förstådda. Talstörning kan ha olika orsaksgrund och det är viktigt att utreda vilken nivå i talproduktionen som är påverkad. Det kan vara en språklig nivå och/eller en motorisk nivå, men även anatomiska orsaker förekommer. Differentialdiagnostik är avgörande för att kunna lägga upp en intervention som bygger på rätt nivå i talproduktionen. Många barn med grava talstörningar har även svårigheter med andra aspekter av språket, koncentration, motorik eller sensorik och detta kan påverka förmågan till oberoende och delaktighet. Komorbiditet kan också inverka på möjligheten att tillgodogöra sig intervention.

Taldyspraxi (verbal dyspraxi) hos barn är en neurologisk motorisk talstörning, med störd talplaneringsförmåga vilket resulterar i avvikande uttal och prosodi. Edythe Strand har utvecklat ett test att använda vid differentialdiagnostik hos barn med grav talstörning, Dynamic Evaluation of Motor Speech Skills; DEMSS, som uppfyller kriterier för reliabilitet och validitet (Strand et. al, 2013) och bygger på teorier om motorisk inlärning. Detta test har varit utgångspunkten vid utvecklingen av en svensk utvidgad version av testet; Dynamisk Motorisk Talbedömning; DYMTA (Rex et al, 2016). DYMTA används i doktorandprojektet tillsammans med tillgängliga test som bedömer språkförståelse, grammatik, fonologi, nonordsdiskrimination och -repetition samt oral funktion hos 51 barn med talstörning och 105 barn med typisk språkförmåga i åldrarna 3 till 9 år. En enkät, baserad på ICF-CY (International Classification of Function), om funktioner som sensorik, motorik och koncentration distribueras till vårdnadshavare för samtliga deltagande barn. Det finns flera behandlingsmetoder för barn med motoriska talstörningar, men få är evidensbaserade. En vetenskapligt grundad behandlingsstudie baserad på motorisk inlärningsteori kommer också att genomföras.

Doktorandprojektet syftar således till att utveckla och normera ett test på svenska för differentialdiagnostisering vid misstänkt taldyspraxi, att beskriva och identifiera talkaraktäristika och diagnostiska markörer hos barn med talstörning, undersöka komorbiditet samt utvärdera intervention.

Samson, Ineke

Ineke SamsonLeg. logoped
Ineke Samson
ineke.samson@ki.se

Stuttering in young women and men

Handledare

Ellika Schalling, lektor, leg logoped, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet.
Agneta Herlitz, professor i psykologi, Sektionen för psykologi, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Elisabeth Lindström, docent, leg. logoped, Logopedi, Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi, Åbo Akademi

Sammanfattning
Stamning beskrivs oftast som en talstörning med återkommande upprepningar, förlängningar av ljud eller ord, tvekan eller pauser som stör talrytmen. Hur stamningen yttrar sig och upplevs kan dock variera avsevärt mellan olika individer. I en del fall är det inte det faktiska talbeteendet som är det avgörande problemet utan upplevelsen av stamningen.

 I stort sett lika många flickor som pojkar börja stamma i tidig barndom. Flickor bedöms dock inte löpa samma risk för att stamningen ska bli bestående och prevalensen bland vuxna män är högre än bland vuxna kvinnor. Mycket varierande könsfördelning hos vuxna, från 2:1 till 10:1 (m:k), har dock påvisats i olika studier. Olika faktorer kan bidra till variationen, såsom fel i urvals- eller rapporteringsförfarande, att symtomen kan vara mer uttalade för män än för kvinnor, att sociokulturella roller kan ha betydelse för hur män och kvinnor söker vård och/eller att medicinsk tradition systematiskt bortser från eller avfärdar vissa symptom utifrån kulturella föreställningar och normer för kön.

Det övergripande syftet med projektet är att undersöka stamningsprevalens och symptom hos flickor och pojkar i tonåren som i tidig ålder diagnostiserats med stamning. Hur upplever och hanterar de stamningen under tonåren? Tonåringarna kommer att följas upp och genom semistrukturerade intervjuer undersöks om den tillfrågade upplever att stamning fortfarande finns i talet. Personliga erfarenheter av stamning, val av strategier för att hantera stamningen och vad just dessa val fyller för funktion utforskas i djupintervjuer. För att undersöka om det finns olika profiler av hur stamningen inverkar på livskvaliteten under uppväxten för flickor respektive pojkar, görs en kvantitativ analys av data från resultatet av ett självskattningsformulär som mäter självupplevda besvär av stamning. I projektet ingår även att genom kvalitativ innehållsanalys undersöka icke-stammande ungdomars attityd till stammat tal hos unga kvinnor och unga män, med data inhämtat i fokusgruppsdiskussioner.

Planerade studier                                                               

  • Stamningssymtom ur ett genusperspektiv - en uppföljningsstudie av ungdomar, diagnostiserade med stamning i barndomen.
  • Ungdomars strategier för att undvika hörbar stamning: en fenomenologisk analys.
  • Könsrelaterad analys av stamningens påverkan - en granskning av resultaten på självskattningsformuläret The Overall Assessment of the Speaker’s Experience of Stuttering för skolbarn och tonåringar (OASES-S-S, OASES-T-S).
  • Ungdomars attityder till stammat tal hos män och kvinnor.

Sand, Fredrik

Fredrik SansLeg. logoped
Fredrik Sand
fredrik.sand@ki.se

Syntaktisk komplexitet som prediktor av Alzheimers sjukdom: en prospektiv longitudinell kohortstudie

Handledare
Per Östberg, universitetslektor, leg. logoped, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet
Marco Kuhlmann, TeknD, Docent, Institutionen för datavetenskap, Linköpings universitet
Vesna Jelic, Med.Dr., överläkare, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle. Sektionen för klinisk geriatrik

Alzheimers sjukdom (AS) är en neurodegenerativ sjukdom där skador i det centrala nervsystemet ackumuleras under lång tid vilket bl.a. leder till nedsättningar i det episodiska minnet. Även språkförmågan påverkas och språkliga svårigheter, inklusive skrivsvårigheter, är vanliga i sjukdomsförloppet. Den språkliga komplexiteten minskar med stigande sjukdomsgrad och ett samband mellan låg syntaktisk komplexitet (enklare meningsbyggnad) och kognitiv nedsättning har observerats i retrospektiva studier. En prospektiv longitudinell studie behövs för att utvärdera syntaktisk komplexitet som klinisk markör för AS och sambanden mellan syntaktisk komplexitet, neuroradiologiska förändringar och neurokognitiva funktionsmått.

Syftet med doktorandprojektet är att utvärdera sambandet mellan syntaktisk komplexitet mätt med automatiserade analysprogram och kognitiv nedsättning vid AS. Deltagare med subjektiva kognitiva besvär och lindrig kognitiv störning, tillstånd då en subjektiva eller objektiva minnessvårigheter föreligger men utan att kriterierna för AS är uppfyllda, är av primärt intresse som möjliga förstadier till sjukdomen. En longitudinell uppföljning i syfte att utvärdera syntaktisk komplexitet som en prediktor för kognitiv nedsättning kommer att genomföras efter fyra år. Utmärkande neuroradiologiska drag för stratifierade grupper (hög/låg syntaktisk komplexitet) kommer att analyseras och validiteten hos de syntaktiska komplexitetsmåtten utvärderas med mått på kognitiv funktion.


Szabo Portela, Annika

Annika Szabo PortelaLeg. logoped
Annika Szabo Portela
annika.szabo@ki.se

Kvinnorösten i röstkrävande yrken. Fältstudier med bärbara röstackumulatorer

Handledare
Maria Södersten, Docent, leg logoped, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet
Svante Granqvist, Tekn Dr, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet
Sten Ternström, Professor, Institutionen för Tal, Musik och Hörsel, Kungliga Tekniska Högskolan, KTH

Sammanfattning
Rösten är för många yrkesverksamma ett betydelsefullt arbetsredskap. Kvinnor med röstkrävande yrken, t.ex. förskollärare och lärare, löper särskilt stor risk att utveckla funktionella röststörningar vilket ofta medför nedsatt arbetsförmåga och försämrat psykosocialt mående. Trots att forskning kring arbetsmiljöns roll vid röst­problem har ökat är det långt ifrån givet att arbetsrelaterade röststörningar klassi­ficeras som arbetsskador. För att avgöra huruvida röststörningar är relaterade till röstbelast­ning på arbetet är det viktigt att dokumentera röstanvändning på arbetet och på fritiden i vardagssituationer, snarare än på kliniken. För detta ändamål behövs bärbara röstmätare, så kallade röstackumulatorer, som fungerar som stegmätare för stämbandsvibrationer. En metodologisk fördel är att användarens integritet bevaras då det vid hantering av data inte går att utläsa innehållet i det som sägs. Doktorandprojektet fokuserar på metoder för att mäta röstanvändning i det dagliga livet och riskfaktorer för rösthälsan relaterade till omgivningsbuller.

Syftet är att:

  • Utforska samband mellan röstbeteende, självupplevda röstbesvär och bakgrundsbuller hos kvinnor med röstkrävande yrken
  • Undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan: (1) patienter med arbetsrelaterade röststörningar och röstfriska kontroller avseende hur starkt och mycket de talar eller med vilket taltonläge samt (2) mellan arbete och fritid
  • Kartlägga grad av subjektiva skattningar av röstsymptom, talmängd och störande bakgrundsbuller och undersöka eventuella samband med objektiva mått på röstbelastning

Röst- och bullerdatata har registrerats från morgon till kväll under en vecka för 10 patienter med diagnosen fonasteni (rösttrötthet), 10 paitenter med stämbandsknottror samt 20 röstfriska kontroller i ungefär samma ålder matchade avseende yrke och arbetsplats. Deltagarna skattade även grad av rösttrötthet, heshet, upplevd talmängd och störande bakgrundsbuller på visuella analogskalor fyra gånger om dagen under veckan. Resultatet från detta forskningsprojekt kommer att bidra med ökad kunskap om hur röstanvändning påverkas av bakgrundsbuller vilket kan ligga till grund för röstergonomiska rekommendationer för att underlätta röstrehabilitering och förebygga röststörningar på röstkrävande och/eller bullriga arbetsplatser.


Stormoen, Sara

Sara StormoenLeg. logoped
Sara Stormoen
sara.stormoen@ki.se

Beslutsförmåga och resonemang gällande deltagande i medicinsk forskning vid nedsatt kognitiv funktion.

Handledare
Ing-Mari Tallberg, docent
Maria Eriksdotter Jönhagen, docent
Erik Sundström, docent

Sammanfattning
Risken att insjukna i demens ökar med stigande ålder och i takt med en allt äldre befolkning beräknas andelen som insjuknar i demens öka. AD klassas som den vanligaste demensdiagnosen och karaktäriseras av en smygande debut med successiv funktionsförsämring som påtagligt inverkar på personens vardagliga liv. Den funktionsnedsättning som krävs för diagnos är nedsatt minne samt sviktande funktion inom minst ytterligare en funktion däribland afasi, apraxi, agnosi och/eller exekutiva funktion. Språk- och kommunikationssvårigheter som uppkommer vid AD är till exempel innehållsfattigt tal med inslag av nonsensuttryck, och bristande förmåga att följa den röda tråden i samtal. Redan vid lindrig AD ses en signifikant försämring av förmåga att förstå komplex syntax i talat och skrivet språk jämfört med normalt åldrande personer. En omdebatterad fråga i forskningssammanhang är det etiska dilemmat kring inhämtande av informerat samtycke hos personer med nedsatt kognitiv förmåga. Nedsatt kognitiv funktion kan påverka olika förmågor som anses relevanta för att kunna fatta ett beslut. Det övergripande syftet med doktorandprojektet är att undersöka hur språk och kognition påverkar möjligheten för personer med MCI och AD att fatta ett beslut, uttrycka det verbalt och kunna värdera risk och nytta. Forskning om språkets betydelse avseende förmågan att formulera och motivera ett beslut och förhållandet mellan aktuell och premorbid kognitiv funktion anses relevant för att uttala sig om komplexiteten kring beslutsförmåga.


Thalén, Liv

Liv TahlénLeg.logoped
Liv Thalén
liv.thalen@ki.se

Främjande av kommunikation, delaktighet och autonomi hos personer med demens

Handledare

Huvudhandledare: Ing-Mari Tallberg
Bihandledare: Eric Sundström, Katarina Mühlenbock

Sammanfattning

Antalet personer med demenssjukdom ökar med en åldrande befolkning. Det är ett välkänt problem att personer med demens utvecklar kommunikationssvårigheter allteftersom sjukdomen förvärras. Detta drabbar dessas livskvalitet men även närstående och personal som ställs inför etiska dilemman när det inte längre säkert går att förstå vad den sjuka personen önskar. Det är en utmaning att inom sjukvården kunna erbjuda bästa möjliga omhändertagande gällande kommunikativa svårigheter. En viktig del i detta är att kunna hjälpa personerna att på ett förståeligt sätt uttrycka åsikter och beslut i frågor som rör den egna personen. Utmaningen innefattar också att kunna presentera information på ett sätt som dessa personer kan tillgodogöra sig. Projektet kommer dels utvärdera två metoder att förbättra kommunikationen för personer med demens, dels ta fram och utvärdera ett test för bedömning av beslutskompetens hos personer med demens. Samtliga planerade studier kommer ge resultat som är kliniskt tillämpbara om metoderna och materialen visar sig uppfylla önskvärda krav på användbarhet och reliabilitet.


Logopedi