Anders Sondén

Målsättning Målsättningen är att undersöka och stärka psykologisk trygghet för operationssjuksköterskestudenter under deras kliniska placeringar, där handledare spelar en avgörande roll. Genom att validera ett svenskt mätinstrument för detta möjliggörs utvärdering av insatser för att förbättra utbildningsresultat och patientsäkerhet. Bakgrund Psykologisk trygghet är central för lärande, teamarbete och professionell utveckling. I perioperativa miljöer är denna trygghet avgörande, men faktorer som hierarki kan utgöra hinder, och kunskap om studenternas upplevelser är bristfällig. Preliminära resultat alternativt förarbeten Forskargruppen har tidigare belyst handledningens betydelse för psykologisk trygghet och studenters lärande. Design och metoder 4 delstudier: Översättning och validering av ett instrument för psykologisk trygghet, analyserat psykometriskt samt kartläggning av nuläge Kvalitativa intervjuer med 15–20 operationssjuksköterskestudenter för att analysera deras upplevelser av psykologisk trygghet under klinisk utbildning. Kvalitativa intervjuer med handledare för att undersöka deras perspektiv på att skapa trygghet. Utvärdering av ett utbildningspaket för handledare med mixad metod Projektets betydelse för utveckling av utbildning inom hälso- och sjukvård Låg psykologisk trygghet kan bidra till tidiga avhopp från yrket, medan en stödjande lärmiljö främjar självförtroende och intention att stanna. Ett validerat mätinstrument är centralt för att utvärdera insatser som ska stärka utbildningsmiljön. Beskriv hanteringen av etiska frågor Projektet ska granskas av Etikprövningsmyndigheten då diskussioner om psykologisk trygghet kan röra känsliga uppgifter kopplade till hälsa. Projektets möjligheter till bred implementering inom verksamheter utanför projektgruppen Resultaten kan användas för att utveckla utbildningsinsatser för handledare som stärker tryggheten i kliniska lärmiljöer. Projektets insikter har potential att tillämpas nationellt och internationellt, även inom andra utbildningar och miljöer.

Kirurgi för gallsten är ett av de vanligaste ingreppen i Sverige. Idag görs nästan all gallstenskirurgi laparoskopiskt. Till skillnad från många andra delar av världen görs i de flesta fall i Sverige en röntgen av gallvägarna, peroperativ kolangiografi, under operationen för att kartlägga gallvägarnas anatomi och för att påvisa eventuella stenar i djupa gallvägarna. Registerbaserade observationsstudier har visat att peroperativ kolangiografi troligen minskar risken för skador på gallvägarna, men detta har ännu inte kunnat bekräftas i någon stor randomiserad studie. Intravenös administrering av indocynaningrönt (ICG) och nära infraröd fluorescens skulle kunna vara ett komplement till peroperativ kolangiografi för att visualisera gallvägarna. Vad ICG tillför till rutinmässig kolangiografi är osäkert. Mindre jämförande studier avseende metoder för att avlägsna sten ur djupa gallvägarna har publicerats, men få har inkluderat intraoperativ Endoskopisk Retrograd CholangioPancreaticografi (ERCP) som alternativ och har inte gjort någon långtidsuppföljning av utfallet. I det aktuella projektet planerar vi att hitta strategier för säkrare visualisering av gallvägarna och extraktion av sten i djupa gallvägarna påvisade vid peroperativ kolangiografi genom sex delstudier: Validering av ICG som metod för att kartlägga anatomin i samband med rutinmässig gallstenskirurgi. Interbedömmarreliabiliteten för ICG skattas genom att två oberoende granskare bedömer bilder tagna under laparoskopiska cholecystektomier med respektive utan ICG. Randomiserad kontrollerad studie för att utvärdera nyttan av ICG i samband med gallstenskirurgi. Vi planerar att inkludera 294 patienter som genomgår laparoskopisk cholecystektomi med mål att jämföra laparoskopisk cholecystektomi utförd med respektive utan ICG. Primärt utfallsmått är tid till cholangiografi. Populationsbaserad studie av värdet av röntgenolog som extern bedömare av peroperativ cholangiografi. En populationsbaserad registerstudie med syfte att jämföra säkerhet och tidsåtgång om en röntgenolog bedömer cholangiografi tillsammans med opererande kirurg. Retrospektiv utvärdering av endobiliärt stent som temporär åtgärd inför subakut ERCP vid intraoperativt fynd av sten i gallvägarna. En retrospektiv genomgång av patienter där man lagt stent under laparoskopisk cholecystektomi via cholangiografikatetern för att möjliggöra senare ERCP. Metoden jämförs med nedläggning av guidewire nedlagd via cholangiografikatetern, med kanyleringsfrekvens som utfallsmått. Populationsbaserad registerstudie med jämförelse av olika metoder för att extrahera stenar påvisade intraoperativt. Registerbaserad studie med jämförelse mellan intraoperativ ERCP, laparoskoisk choledochotomi, transcystisk stenextraktion och öppen choledochostomi, med kvarsten som primärt utfallsmått. Kartläggning av gallgångsskadors anatomiska omfattning i relation till kirurgisk teknik. En registerbaserad studie. Dissektionstekniker använda vid laparoskopisk cholecystektomi jämförs, med anatomiska utbredningen av iatrogena gallgångsskador som utfallsmått. Vi förväntar oss att studierna kommer kunna ge data som kommer kunna fungera som underlag till revidering av befintliga riktlinjer avseende rutiner vid gallstenskirurgi, framförallt avseende värdet av ICG som komplement till rutinmässig peroperativ cholangiografi. Studierna bör också kunna ge vägledning i handläggning av sten i djupa gallvägarna och en ökad förståelse för när gallgångsskador uppstår och hur skadornas omfattning påverkas av den kirurgiska teknik man använt.

Syftet med vår forskning är att utveckla utbildningen av kliniska handledare. Den kliniska handledaren har en fundamental betydelse för verksamhetsförlagd utbildning. Att vara klinisk handledare är en komplicerad uppgift och kvaliteten på handledningen är avgörande för studenternas lärande. De många utmaningar som kliniska handledare står inför har beskrivits i ett flertal studier, men det finns fortfarande stora kunskapsluckor. Inom ramen för två doktorandprojekt fokuserar vår grupp på två områden där forskningen tidigare varit mycket begränsad. Det första projektet syftar till att öka förståelsen för övergången från medicinstudent till klinisk handledare. Att axla rollen som junior läkare innebär att anta en helt ny roll som handledare, oftast med minimala förberedelser. De utmaningar som beskrivits för seniora handledare är sannolikt mer uttalade för yngre läkare. Samtidigt finns det tänkbara fördelar pga mindre hierarkiska barriärer mellan handledare och student, men kunskaper saknas. Det andra projektet syftar till att utforska kompetenser som behövs när handledningen inte är begränsad till en studentprofession - interprofessionell handledning. Trots att interprofessionell handledning bedrivits på kliniska utbildningsavdelningar sedan 90-talet saknas det ännu studier om hur interprofessionell handledning bör utföras, möjligheter och hinder för lärande. Behovet av kunskap inom projektets fokusområden är stort och våra resultat har förutsättningar att direkt appliceras i KI:s handledarutbildningar.

Syftet med projektet är att förbättra studenters lärande inom verksamhetsförlagd utbildning genom ökad förståelse för patientens roll i lärandet. Patienter involveras idag i många aspekter av hälso- och sjukvården, och även inom utbildning. Detta har dock företrädesvis skett i formella utbildningsaktiviteter utanför klinisk praktik. Tidigare forskning har också fokuserat på just organiserade, campus-baserade initiativ. Vi vet betydligt mindre om hur patienter bidrar till studenters lärande i kliniska miljöer, trots att patienten är grunden för all verksamhetsförlagd utbildning. Den centrala forskningsfrågan för projektet är hur studenter lär från patienter i kliniken och hur ett sådant lärande kan stöttas och utvecklas. I delstudie 1 intervjuas studenter, patienter och kliniska handledare om hur de förstår patienternas roll i studenters lärande. I delstudie 2 observeras patient-studentinteraktioner för att undersöka hur dessa interaktioner ser ut och hur de påverkas av omgivande kontext. Avslutningsvis undersöker vi överförbarheten av resultaten till andra utbildningsprogram. En av huvudutmaningarna inom klinisk utbildning är att balansera vård och utbildning i en pressad klinisk miljö. Genom ökad kunskap kring hur studenter lär från patienter hoppas vi kunna öka studenternas lärande och personcentrering, stötta handledare samt öka patienternas delaktighet i utbildningen och på så vis kunna erbjuda rikare lärmöjligheter och en mer medskapande roll för patienterna i deras vård.