Anders Sondén

Syftet med vår forskning är att utveckla utbildningen av kliniska handledare. Den kliniska handledaren har en fundamental betydelse för verksamhetsförlagd utbildning. Att vara klinisk handledare är en komplicerad uppgift och kvaliteten på handledningen är avgörande för studenternas lärande. De många utmaningar som kliniska handledare står inför har beskrivits i ett flertal studier, men det finns fortfarande stora kunskapsluckor. Inom ramen för två doktorandprojekt fokuserar vår grupp på två områden där forskningen tidigare varit mycket begränsad. Det första projektet syftar till att öka förståelsen för övergången från medicinstudent till klinisk handledare. Att axla rollen som junior läkare innebär att anta en helt ny roll som handledare, oftast med minimala förberedelser. De utmaningar som beskrivits för seniora handledare är sannolikt mer uttalade för yngre läkare. Samtidigt finns det tänkbara fördelar pga mindre hierarkiska barriärer mellan handledare och student, men kunskaper saknas. Det andra projektet syftar till att utforska kompetenser som behövs när handledningen inte är begränsad till en studentprofession - interprofessionell handledning. Trots att interprofessionell handledning bedrivits på kliniska utbildningsavdelningar sedan 90-talet saknas det ännu studier om hur interprofessionell handledning bör utföras, möjligheter och hinder för lärande. Behovet av kunskap inom projektets fokusområden är stort och våra resultat har förutsättningar att direkt appliceras i KI:s handledarutbildningar.

Globalt är ADHD en av de vanligaste orsakerna till att läkarstudenter ansöker om anpassningar av sin utbildning. Bland studenter med ADHD rapporteras flera hinder i utbildningsmiljön samt högre förekomst av psykisk ohälsa jämfört med övriga studenter. Stigmatisering kring funktionsnedsättningar bidrar samtidigt till en tveksamhet att öppet dela sin diagnos, vilket försvårar möjlighet till stöd. Färska rapporter från Karolinska Institutet (KI) bekräftar att studenter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar stöter på betydande hinder i utbildningen, ofta förstärkta av faktorer som etnicitet och kön. Trots att gruppen utgör den snabbast växande bland läkarstudenter med funktionsnedsättningar, saknas det fortfarande studier om deras erfarenheter och behov av stöd. Vårt projekt ämnar fylla rådande kunskapslucka och bidraga till en mer inkluderande, tillgänglig och hälsosam läkarutbildning, i linje med KI:s övergripande strategier, målen i Agenda 2030 och rådande lagstiftning, genom att bidra till en ökad förståelse för de hinder, utmaningar och framgångsfaktorer som omger läkarstudenter med ADHD. Vår vetenskapliga metod bygger på kvalitativa intervjuer med läkarstudenter och deras lärare. Med hjälp av fenomenografisk analys inom ett normkritiskt och intersektionellt ramverk, ämnar vi fånga variationen av studenternas erfarenheter och hur dessa samverkar med olika normer och identiteter. Vår målsättning är att resultatet ska utmynna i en utbildningsinsats samt ligga till grund för strategier för en mer inkluderande läkarutbildning, ett ökat välmående bland studenter och - i förlängningen – en stärkt kvalitet på den framtida hälso- och sjukvården. Projektet är banbrytande i sitt slag i Sverige och har potential att forma framtida läraktiviteter på läkarutbildningen. Detta gagnar inte bara nuvarande och framtida studenter, utan även lärarkåren och det bredare hälso- och sjukvårdssystemet

Syftet med projektet är att förbättra studenters lärande inom verksamhetsförlagd utbildning genom ökad förståelse för patientens roll i lärandet. Patienter involveras idag i många aspekter av hälso- och sjukvården, och även inom utbildning. Detta har dock företrädesvis skett i formella utbildningsaktiviteter utanför klinisk praktik. Tidigare forskning har också fokuserat på just organiserade, campus-baserade initiativ. Vi vet betydligt mindre om hur patienter bidrar till studenters lärande i kliniska miljöer, trots att patienten är grunden för all verksamhetsförlagd utbildning. Den centrala forskningsfrågan för projektet är hur studenter lär från patienter i kliniken och hur ett sådant lärande kan stöttas och utvecklas. I delstudie 1 intervjuas studenter, patienter och kliniska handledare om hur de förstår patienternas roll i studenters lärande. I delstudie 2 observeras patient-studentinteraktioner för att undersöka hur dessa interaktioner ser ut och hur de påverkas av omgivande kontext. Avslutningsvis undersöker vi överförbarheten av resultaten till andra utbildningsprogram. En av huvudutmaningarna inom klinisk utbildning är att balansera vård och utbildning i en pressad klinisk miljö. Genom ökad kunskap kring hur studenter lär från patienter hoppas vi kunna öka studenternas lärande och personcentrering, stötta handledare samt öka patienternas delaktighet i utbildningen och på så vis kunna erbjuda rikare lärmöjligheter och en mer medskapande roll för patienterna i deras vård.