Professor emeritus Torgny Svenberg

Professor emeritus i kirurgi vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi

Torgny Svenberg är född i Göteborg 1941. Han läste medicin vid Karolinska Institutet, blev medicine licentiat 1968, disputerade 1978 och blev docent i kirurgi 1983.

Han forskade ett år vid Hammersmith Hospital i London 1980-81 och var visiting professor vid Yale University i USA hösten 1989. Sedan 1990 har Torgny Svenberg varit lektor i kirurgi på Karolinska sjukhuset, kliniskt verksam som kolorektalkirurg. Han har lagt ner stort arbete på att reformera grundutbildningen och bl a initierat s.k. core curriculum för att begränsa den svällande mängden fakta som studenterna exponeras för. Sin forskning om tarmens fysiologi, mikrobiologi och immunologi bedriver han sedan många år tillsammans med olika forskargrupper på KI.

Torgny Svenberg utnämndes att från den 1 juli 2000 vara professor i kirurgi vid Karolinska Institutet. Sedan 2006 är han verksam som emeritus.

Kirurg på 1300-talet?

Torgny Svenberg har sedan flera år sysslat med en av skatterna på Kungliga biblioteket, John Arderne's Practica (X118), en handskrift som handlar om medicin och kirurgi på 1300-talet. Bitvis rolig och fängslande text på latin och ca 130 illustrationer av olika krämpor och deras bot. Arbetet har resulterat i en bok med lite förkortad text och alla bilder.

När kan bakterierna i tarmen bli farliga?

_{(Text från Cell till Samhälle 2000)}

Efter större operationer eller svåra olycksfall är det inte ovanligt att patienterna får svåra infektioner. Skälen till detta är ofta uppenbara men ibland letar läkarna förgäves efter orsaken till infektionen. Inte sällan betingas den då av tarmbakterier utan att någon skada på tarmen föreligger. En teori som har många forskares stöd är att bakterier från patientens tarm tränger in i kroppen och förorsakar skada, framför allt infektioner. Detta kallas bakteriell translokation och är just vad som sker hos råttor som utsätts för blödning, något som patienter ibland råkar ut för vid operation eller olycksfall.

Torgny Svenberg och hans grupp har sedan tio år i djurexperiment undersökt vad som sker med tjocktarmens bakterier efter större blödning. Försöken har utförts på sövda råttor som avlivats efteråt. Studierna har också omfattat vad som sker om råttorna utsätts för fasta. Patienter får ju fasta under många timmar inför operation för att minska risken för kräkning när de sövs.

Blödningsförsöken gick till så att de sövda djuren tappades på blod, motsvarande en större blödning på människa i samband med stor operation eller allvarlig trafikolycka. Detta fick stora konsekvenser för tarmfloran. Dels sågs en cirka 1000-faldig ökning av antalet colibakterier inom ett dygn. Dels uppvisade många av djuren bakteriell translokation, växt av colibakterier i tarmens lymfkörtlar.

Djur som bara fastade före provtagningen uppvisade liknande om än inte så uttalade fenomen i tarmfloran som de som blödde, samt ökad vidhäftning av colibakterier till tarmens slemhinna och ökad translokation, jämfört med kontrolldjur som inte fastat.

- Sammantaget talar våra fynd för att fasta och blödning, var för sig eller tillsammans, ger upphov till stora effekter i tarmfloran. Bakterierna kan ta sig in i kroppen och förorsaka skada, men långtifrån alla bakterier i tarmen har denna potentiellt farliga egenskap.

Torgny Svenbergs grupp har ännu inte systematiskt undersökt om bakteriell translokation förekommer hos människa. Hos en patient med svår blodförgiftning kunde konstateras att colibakterierna som växte i blodet och i tarmens lymfkörtlar var av exakt samma sort som en bakterie i tjocktarmen. Patienten avled i sin svåra infektion.

Forskare i England har helt nyligen visat att patienter som vid större operationer uppvisar bakteriell translokation, d v s växt av bakterier i tarmens lymfkörtlar, löper mycket större risk än andra att drabbas av infektioner efter operation.

Ännu återstår att klara ut sambandet mellan fasta/blödning och de translokerande bakteriernas beteende. Är det förändringar i tarmslemhinnan i kombination med upproret i tarmens bakterieflora som ligger bakom? Torgny Svenberg och hans medarbetare har det senaste året också börjat studera så kallade kroppsegna antibiotika, antibakteriella peptider, och deras roll i försvaret mot bakterierna i tarmen. Dessa ämnen finns på många håll i kroppen, i cirkulerande vita blodkroppar och i olika vävnader som slemhinnorna. De har mycket stor förmåga att döda bakterier.

Förutom djurförsök pågår arbete med att identifiera de normalt förekommande antibakteriella peptiderna i människans tjocktarm.

- När det arbetet är genomfört ska vi undersöka om till exempel nedsatt halt av dessa ämnen i tarmslemhinnan kan förklara varför bakteriell translokation uppstår. Kanske kan vi också bidra till att kasta ljus över uppkomsten av gåtfulla tarmsjukdomar som ulcerös kolit och Crohns sjukdom.

En gigantisk uppgift är också att kartlägga vilka bakterier vi egentligen har i vår tjocktarm. Torgny Svenberg ingår i en nybildad tvärvetenskaplig forskargrupp på KI som kallas "2-kilosgruppen" efter den s.k. tarmflorans samlade vikt. Gruppens målsättning är att från ett avföringsprov kunna avgöra vilka bakterier en patient har i sin tarm och försöka relatera dessa till sjukdom eller symtom.

Framför sig har gruppen ett arbete väl i klass med det omtalade HUGO-projektet som snart i detalj har kartlagt människans DNA. Den samlade arvsmassan hos tarmflorans flera tusen olika slags bakterier är många gånger större än människans.

- Det är en fantastisk mängd aktiva bakterier som dväljs där nere, och vars roll för hälsa och sjukdom man ännu vet mycket lite om.

publicerad i Cell till Samhälle 2000