Tvångsvård inget för patienter med borderline personlighetssyndrom

Den huvudsakliga slutsatsen är att tvångsvård i regel inte bör användas för patienter med borderline personlighetssyndrom. Anledningen är att sådan vård, som ofta ges i förebyggande syfte, inte har visat sig skydda mot suicid utan tvärtom kan öka risken. 

-Dessutom verkar tvångsvård för patientgruppen medföra andra negativa effekter, såsom att patienterna tappar egen förmåga att hantera livets motgångar och frustrationer, säger Antoinette Lundahl. 

I de empiriska studierna framkom att psykiatriker har skilda åsikter om när det är försvarbart att tvångsvårda patienter med borderline personlighetssyndrom. Det råder således ingen samsyn. Detta kan leda till ojämlik vård för patienterna. 

-Det framkom även att tvångsvård verkar användas av andra skäl än rent medicinska, och inte alltid med patientens bästa för ögonen. Exempel på motiv till sådan tvångsvård är att vårdpersonalen vill skydda sig mot anmälningar eller att tvångsvård används för att ordna med patientens sociala problem.

När vårdpersonal tillfrågades om sina erfarenheter av att tvångsvårda patienterna visade det sig att mer än två tredjedelar, 69 procent tyckte att tvångsvården pågick för länge på den avdelning där de arbetade, så att patienterna blev försämrade. Dessutom svarade 94 procent av de tillfrågade att patienternas självskadebeteende, det vill säga självskador med eller utan suicidal avsikt, antingen ökade eller inte förbättrades av mer än en veckas tvångsvård. Flera beskrev att det ökade självskadebeteendet kunde märkas redan efter enstaka dagars vårdtid under tvång. 

-För att minska användandet av skadlig tvångsvård föreslog personalen bland annat att patienterna bör erbjudas korta frivilliga inläggningar, omkring tre dagar, när de är i kris och att man bör bestämma utskrivningsdatum i vårdplanen från vårdtidens start, och att det bör satsas mera på öppenvård för patienterna, säger Antoinette Lundahl.