FyFas historia

Vi börjar i den äldre fysiologin och farmakologin. När Karolinska Institutet bildades 1810 fanns ingen specifik undervisning i dessa ämnen. Förutom för anatomiämnet fanns då inga formella institutioner på KI utan sådana skapades efterhand. År 1866 grundades institutionen för farmakologi och 1874 grundades institutionen för fysiologi då också Christian Lovén blev ämnets första professor.  

År 1895 tillsattes Carl Gustaf Santesson som professor inom farmakodynamik och farmakognosi, senare farmakologi.  

Forskningen under 1900-talets första hälft

Göran Liljestrand, professor från 1917 i såväl fysiologi som farmakologi under olika perioder, framstår som en speciellt viktig person när det gäller utvecklingen av FyFas ämnen under tiden fram till andra världskriget. Han skapade experimentell forskning baserad på djurmodeller och kom att fostra flera forskare som exempelvis Ulf von Euler, senare professor i fysiologi, och Leonard Goldberg, professor i teoretisk alkoholforskning. Liljestrand var ända till 1952 professor i farmakologi. 

Flytten från Norr Mälarstrand till Solna 

Fram till mitten av 1940-talet var KI beläget på Kungsholmen, nära Stockholms stadshus och dåvarande Serafimerlasarettet.  

Under senare delen av 1940-talet började nuvarande campus i Solna att byggas och 1948/1949 stod byggnader klara för institutionerna för fysiologi och farmakologi. Med viss pompa invigdes de bägge institutionerna gemensamt den 23 april 1949. Under 2024 firar alltså FyFa sitt 75-årsjubileum. Vid invigningen 1949 deltog kronprins Gustaf Adolf senare Kung Gustaf VI Adolf, Nobelpristagare och andra framstående personer.  

Forskningen expanderar efter andra världskriget

Eftersom Sverige var förskonat från kriget kunde forskningen under 1940- och 1950-talet och senare bedrivas under stabila förhållanden. Tack vare bidrag från framför allt USA samt bildandet av det Medicinska forskningsrådet 1945 kunde forskningen expandera.  

Den fysiologisk forskningen  

Ulf von Euler blev 1939 professor i fysiologi och genomförde banbrytande studier av adrenalin och noradrenalin. Han kunde slutligen 1946 bevisa att noradrenalin var den transmittor som förkommer i nervändsluten och inte adrenalin. Han initierade forskning om prostaglandiner och leukotriener som sedan drevs vidare av andra forskare på fysiologen och på KI. År 1970 tilldelades Ulf von Euler Nobelpriset i fysiologi eller medicin.  

Professuren i fysiologi dubblerades senare och Carl Gustaf Bernhard fick 1948 den andra professuren. Han fortsatte med framför allt undersökningar av synsystemet och utvecklingen av det centrala nervsystemet tillsammans med flera medarbetare. Under 1970-talet tillträdde Bengt Andersson och David Ottoson professurerna och under 1980-talet Per Hedqvist och Åke Flock. 

Den farmakologiska forskningen 

Börje Uvnäs, farmakolog från Lund, tillträdde 1952 professuren efter Liljestrand. Han bedrev initialt studier av neuronal kontroll av vasodilatation men forskningen breddades snabbt till att omfatta histaminfrisättning och allergiska reaktioner, magsaftsekretion, prostaglandiner, med mera. Professorerna Sune Rosell, Bertil Fredholm och Urban Ungerstedt etablerade egna grupper under 70-talet. Senare kom intresset för neuropeptiderna att öka, där bland andra professor Jan Lundberg studerade dessa peptiders roll i det autonoma nervsystemet. Under 80-talet etablerade Torgny Svensson, som fick professuren efter Uvnäs, forskning inom neuropsykofarmakologi. 

Den nya institutionen FyFa skapas 1993 

Vid omorganisationen av KI 1993, då 150 institutioner blev 30, bildades institutionen för fysiologi och farmakologi (FyFa). Detta kan ses som en återspegling av institutionernas tidigare nära relation på Kungsholmen och av förhållandena som rådde redan under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal då många forskare ömsom hade tjänst inom fysiologi och ömsom inom farmakologi. Prefekt för den nya institutionen blev professor Per Hedqvist. Man omorganiserade administrationen med en administrativ chef och rekryterade efterhand personal med olika specialkompetenser.  

Inom den nya institutionen bedrevs vid starten forskning i närmare 30 forskargrupper inom områden som signaltransduktion, neurotransmission, neuropsykofarmakologi, smärta, mikrovaskulära mekanismer, vätskebalans, inflammation, kardiovasulär och respiratorisk kontroll samt olika aspekter på muskelfysiologi och mekanoreceptorer, hörsel, med mera. Mediatorer och transmittorer som ägnades särskilt intresse i olika sammanhang i dessa studier inkluderade adenosin, neuropeptider, monoaminer, prostaglandiner, leukotriener, kväveoxid (NO), med flera.  

Nya grupper rekryteras från 1993 och framåt 

Under början på 2000-talet rekryterades flera nya grupper inom bland annat diabetes, cirkulation, smärta, muskel- och träningsfysiologi och flera större och mindre grupper flyttade till FyFa. Harriet Wallberg Henriksson fick 1998 en professur i fysiologi och etablerade en grupp för studier av diabetessjukdomen. År 2005 flyttade Magnus Ingelman Sundbergs grupp med inriktning på farmakogenetik från IMM till FyFa och samtidigt anslöt också den akademiska delen av Anestesi- och Intensivvårdskliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, till institutionen. Ytterligare grupper har de senaste åren rekryterats till FyFa med forskning inom varierande fält. År 2018 flyttade samtliga prekliniska institutioner in i Biomedicum. 

År 2022 tillträdde institutionens nuvarande prefekt, professor Sophie Erhardt. För närvarande finns på institutionen cirka 400 aktiva och anknutna medarbetare i cirka 50 forskargrupper.