Transkribering av #99: Rädd för svamp?

Medicinvetarna 99

Cecilia Odlind: Du har intervjuat Lena Klingspor som är docent vid Karolinska Institutet, institutionen för laboratoriemedicin och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset. Hon har länge forskat kring och behandlat svampinfektioner och din första fråga till henne var i all enkelhet vad är svampar?

Lena Klingspor: Ja, svampar bildar ett eget rike bland alla organismer. Man räknar med att det finns ungefär mellan hundratusen till 150000 arter, men att det kanske finns betydligt flera som ännu inte har upptäckts. Ungefär 5-600 som kan ge upphov till sjukdom och cirka 100 arter kan infektera en frisk person. Man kan göra en grov uppdelning av svamparna. Den är väldigt grov. Man kan prata om storsvampar med synlig fruktkropp, som sådana som man plockar i skogen. Och under ytan Så finns det då ett mycel, alltså ett nätverk av trådar. Och så har vi mikrosvampar som är alla under en millimeter eller ännu mindre, alltså mikrometer stora, och de här grupperna som finns av svampar baseras på släktskap. Dels finns det basidiesvampar och så finns det sporsäckssvampar. De flesta är sporsäckssvampar som orsakar sjukdom hos människa som mögel, svamp och jästsvamp. Vidare är då svampar en eukaryot organism. Det gör att de påminner väldigt mycket om oss människor.

Andreas Andersson: Vad betyder det där eukaryota?

Lena Klingspor: Jo, den har kärna. Den här organismen, den har cellmembran och i cellmembranet så har svampar ergosterol där djur och människor har kolesterol. De har cellväggar av Kitin, polypeptider med glukaner och mannan som gör att de är väldigt motståndskraftiga mot omgivningens påverkan. Det finns encelliga och flercelliga svampar och en del är saprofyter och en del är parasiter.

Andreas Andersson: Och saprofyt är?

Lena Klingspor: Ja, den kan man säga lever på död. Dött material.

Andreas Andersson: Ja.

Lena Klingspor: Den orsakar inte någons död. Men det är otroligt viktigt i skogen till exempel att det finns saprofyter som bryter ner till exempel döda träd.

Andreas Andersson: Men förstod är dig rätt att svamparna, liksom deras celler påminner mer om däggdjur än om växters?

Lena Klingspor: Absolut. Och om människans celler. Och det här har, kan vi komma till Senare då, betydelse När man ska behandla patienter som har svampsjukdomar.

Andreas Andersson: Så de är verkligen varken växter eller djur.

Lena Klingspor: Precis. De har ett eget rike, men de liknar alltså betydligt mera människors celler än bakterier.

Andreas Andersson: Men vad är en svampsjukdom då?

Lena Klingspor: Ja, svampar kan ge upphov till ett spektrum av sjukdomar. Man kan prata om allergier och förgiftning: det man kallar för toxikos. Och när det gäller infektion av svampar så kallas det för mykos. Om vi pratar om infektioner kan svampar dels ge upphov till ytliga infektioner, men en del kan också orsaka svåra invasiva infektioner. Man räknar med att svampinfektioner uppskattas döda ungefär en och en halv miljon människor i världen per år.

Andreas Andersson: Det är otroligt många i förhållande till att medvetenheten om det här inte är så stor.

Lena Klingspor: Nej, det stämmer. Man kan ju säga att den största dödligheten finns i tredje världen där man inte har möjlighet att behandla och inte heller diagnostisera de här sjukdomarna.

Andreas Andersson: Du nämnda ytliga svampinfektioner

Lena Klingspor: Ja

Andreas Andersson: Är det sådant där som man kan få på tånageln eller kanske i armhålan eller så.

Lena Klingspor: Ja den vanligaste ytliga infektionen. Det är dermatofyter. Det är en typ av mögelsvamp och de drabbar framför allt hud, nagel och hår och det beror på att de är helt keratin beroende alltså beroende av hornämne. Och de är smittsamma. Och smitta kan överföras från både människa och djur. Vi har en svamp som heter Trichophyton rubrum. Den som ger upphov till nagelsvamp och fotsvamp. Den kan överföras från människa till människa och ge upphov till problem. Och det är framför allt när det är fuktiga miljöer som badhus och liknande. För svamparna trivs där det finns fukt.

Andreas Andersson: Men var kommer de ifrån, De här svamparna som attackerar våra fötter, från början?

Lena Klingspor: Ja från början? Det är svårt, då får man nog gå tillbaka miljontals år. Jag kan inte svara på exakt när dermatofyterna utvecklades. Men länge, Jag menar de har ju funnits under århundradet sådana här infektioner.

Andreas Andersson: Det jag far efter är att jag vet att sådana här svampsporer finns i miljoner miljarder överallt runt omkring oss hela tiden. Eller hur?

Lena Klingspor: Ja, det beror på vilken typ av svamp du menar. När det gäller just de här så finns de ofta på golvet i de våta utrymmen där de trivs. Och på djur kan det finnas i pälsen, och det är också en vanlig orsak till att barn som har kaniner och sitter med dem i knät kan få också hudinfektioner på magen och liknande. Så det kan smitta från djur till människa och mellan djur och djur och från människa till människa. Framför allt då när det gäller de här fot- eller nagelsvamparna.

Andreas Andersson: Men de här sporerna då? Kan de liksom överleva i fria luften?

Lena Klingspor: Ja, de här kan överleva, framför allt då det är fuktigt. Det är därför som det är så viktigt också när man går på badhus att ha skor på sig. När det gäller jästsvampar så är Candida den vanligaste. Och det är en svamp som kan dela sig genom knoppning. Candida finns i magtarmkanalen på de flesta friska individer och vi koloniseras väldigt tidigt i samband med födseln med Candida. Men hos vissa patienter eller vissa människor så kan Candida orsaka ytliga infektioner. Jag tänker på bland de vanligaste som är just Candidavaginit, alltså infektioner i underlivet. Det orsakas oftast av Candida albicans och där räknar man med att cirka 75 procent av kvinnor drabbas minst en gång i livet och 40 till 50 procent drabbas ytterligare en gång. Det är vanligare också under graviditet och återkommande infektioner i underlivet. Mer än fyra gånger per år är ett stort problem för de kvinnor som drabbas och det kräver då gynekologisk specialistvård.

Andreas Andersson: Vilka är symptomen?

Lena Klingspor: Symptomen är klåda och flytningar, ofta vitaktiga flytningar och irritation och sveda. Det påverkar även det sexuella livet.

Andreas Andersson: Det är klart.

Lena Klingspor: Man räknar med att cirka 80 miljoner kvinnor i världen drabbas årligen. Ett jätteproblem.

Andreas Andersson: Hur behandlar man det?

Lena Klingspor: Man behandlar med svampmedel, antimykotika. Och då finns det både i tablettform och det finns i krämer och vagitorier och dessa kan fungera på lite olika sätt. De slår mot cellmembran eller mot cellvägg.

Andreas Andersson: Vet man varför vissa drabbas av det här så himla återkommande medans andra inte.

Lena Klingspor: Nej, det vet man inte och man tror att det kan vara att vissa kvinnor har någon lokal defekt i vagina. Men man vet inte säkert vad det beror på.

Andreas Andersson: Du nämnde att alla har Candida i tarmen oftast, och där finns det ju också bakterier som vi vet gör nytta för oss. De är till och med väldigt viktiga. När det gäller matsmältning och sådant, vet man vilken nytta de här Candidasvamparna gör eller om de gör någon nytta?

Lena Klingspor: Ja, men jag kan inte svara på vad för nytta exakt de gör, men det är viktigt att det finns en balans mellan bakterier och svampar. Till exempel om man behandlar en patient med antibakteriella medel, ja då kan svamparna växa till för då får de mera utrymme. Så det gäller att man håller den här balansen så att det är de här snälla bakterierna och svamparna som kommunicerar i magtarmkanalen.

Andreas Andersson: Men är det rentav så att de käkar på varandra därinne?

Lena Klingspor: Ja, käkar på varandra kanske de inte gör, men däremot så kan de samarbeta kan man säga. De kan bilda bland annat biofilm och där kan de dra nytta av varandra. Men de kan också utföra små krig mot varandra genom att ta kål på varandra. Men de äter inte upp varandra. Man kan säga att biofilm är vanligare i typ lungor och andra som drabbas av infektioner med biofilm. Kan de här svamparna bilda alla fall? Ibland lever de tillsammans med bakterier.

Andreas Andersson: Vi har fått in en lyssnarfråga som handlar om varför man kan få svampinfektioner samtidigt som man äter antibiotika. Den frågan har du liksom redan svarat på tror jag.

Lena Klingspor: Jo.

Andreas Andersson: Kan det gälla andra ställen på kroppen också?

Lena Klingspor: Absolut. Det gör det. Riskfaktorer för att få en svampinfektion: det är framför allt att man har någon underliggande sjukdom som man får behandlad med antibiotika eller också kortison som nedsätter immunförsvaret. Att man kanske ligger i respirator. Då kan de här svamparna passa på och växa till och orsaka infektioner, inte minst efter stora bukkirurgiska ingrepp där man kanske sytt ihop tarmar. Då kan det läcka ut svampar, ut i bukhålan och även ut i blodbanan.

Andreas Andersson: Vi ska återkomma till det med de riktigt Allvarliga sjukdomarna som finns, men en tanke bara som dyker upp här: Jag har tidigare i podden berättat att jag just blev diagnostiserad med en svampinfektion i armhålan. Jag proppar också i mig ganska mycket, inte minst under vår och sommarhalvåret, Kortison mot de allergier jag har. Kan det där hänga ihop på nåt vis?

Lena Klingspor: Det beror lite grann på vad för slags kortisonpreparat du tar?

Andreas Andersson: Spray framför allt.

Lena Klingspor: Nej, då påverkar det inte. på huden. Utan det är snarare så att du kanske bedriver någon sport eller liknande. Exempelvis Om man håller på med brottning, då kan en person smitta den andra Med dermatofyt-infektion via närkontakt. Eller att man har väldigt fuktiga områden på huden där, antingen då dermatofyterna trivs eller Candida.

Andreas Andersson: Att brottas gör jag inte, men det [armhålan] är typiskt sett ett ganska Fuktigt och varmt ställe på kroppen. Men jag kan fortsätta att ta mina kortisonsprayer i alla fall Utan att vara rädd för svampar?

Lena Klingspor: Absolut.

Andreas Andersson:  Just det, vi var inne på det: att det är större problem i varmare och kanske lite mindre utvecklade delar av världen. Men vilka vilka svampar är vanligast i Sverige då?

Lena Klingspor: De svampar som kan ge upphov till invasiva svampinfektioner i Sverige: De vanligaste är jästsvampinfektioner med Candida och mögelsvampinfektioner med Aspergillus fumigatus och Candida, den här jästsvampen kan då ge upphov till blodförgiftning. Det är det vanligaste. Och ibland kan de här svamparna också sprida sig till inre organ. När det gäller Aspergillus så finns det i jorden, I lövhögar och liknande. Så sporer som man kan inhalera och då få ett spektrum av sjukdomar. Men när det gäller infektioner så är det framför allt lung- och bihåleinflammation beroende på att vi andas in de här sporerna. Och det drabbar inte helt friska människor utan man måste ha någon form av underliggande sjukdom.

Andreas Andersson: Och vad kan det tänkas vara för sjukdom? Räcker det med att man råkar vara lite förkyld en dag eller?

Lena Klingspor: Nej, nej. Det gäller en invasiv infektion det är framför allt att man är immunsupprimerad. Då tänker jag på patienter som behandlats för cancer som leukemipatienter. De är riskpatienter. Men det förekommer också att svårt sjuka patienter som ligger på IVA på grund av influensa också får lunginfektion med Aspergillus.

Andreas Andersson: Det låter allvarligt.

Lena Klingspor: Det är allvarligt och det komplicerar förloppet och ökar dödligheten.

Andreas Andersson: Du nämnde tidigare att det inte funkar med antibiotika förstås när man ska behandla det här. Skulle du säga att det finns en bristande kunskap kanske rentav inom vården när det gäller just sådana svampinfektioner? Att man tolkar det som en bakteriell infektion?

Lena Klingspor: Svampinfektioner är väldigt svåra att diagnostisera många gånger. Det gäller ju främst att läkarna tänker på att patienten eventuellt kan ha en svampinfektion och när det gäller patienter som då behandlas för cancer, framför allt leukemi eller efter transplantationer och även de som ligger på intensiven: Då har ju kunskaperna ökat enormt. Och när det gäller till exempel vissa patientgrupper, som stamcell-transplanterade, så sätts de ofta på förebyggande behandling, alltså profylax mot svampar. Så det finns kunskap, men kunskapen behöver ökas.

Andreas Andersson: Vad gör man i de här miljöerna (Jag tänker på till exempel IVA avdelningar) för att minska risken för infektioner.

Lena Klingspor: Ja, dels är det ju väldigt viktigt med handhygien. Hygien överhuvud taget. När det gäller Candida till exempel, så gäller då att en sköterska eller läkare kan smitta från en patient till en annan om man inte har en bra handhygien och använder handskar och så vidare eller lägger om katetrar. Men det är väldigt ovanligt numera i Sverige. Däremot förekommer det i länder där man inte har så stora resurser och inte kan ta hand om patienterna optimalt. Och när det gäller Aspergillus, till exempel på vissa avdelningar där man har de gravast immunsupprimerade patienterna som stamcell-transplanterade så kan man ha något som kallas för laminar air flow room. Man har en slags filtrering där man filtrerar bort alla de här sporerna ur luften.

Andreas Andersson: tar man hand om annat då också i de där filtren?

Lena Klingspor: Ja.

Andreas Andersson: Det jag far lite efter är att Du var inne på hur små, Men hur små är sporerna?

Lena Klingspor: Sporerna är ungefär 2 mikrometer, så det är HEPA-filter som gäller. I väldigt många såna här intensivvårdsavdelningar har man HEPA-filter i luften för att man inte ska få in en massa sporer?

Andreas Andersson: två mikrometer. Det är pyttelitet, det förstår alla. Men jag har lite svårt att visualisera det. Men om man jämför det med hur stor en typisk bakterie är och hur stort ett virus är?

Lena Klingspor: Ja, om du jämför med bakterier så finns det stora bakterier, men de [svampar] är för det mesta alltså mycket större. Svampar är generellt mycket större. Om vi säger att en bakterie är en mikrometer eller två mikrometer på sin höjd så kan svampar, när de växer ut i långa trådar som de här svamparna kan göra, då kan de bli upp till 500 mikrometer, medan sporerna då är ungefär 2 mikrometer. När det gäller Candida celler så är de kanske mellan 5 och 7 mikrometer. det är kanske mycket?

Andreas Andersson: En mikrometer är alltså en miljondels meter. Så det är små grejer som ska filtreras bort. Det kan vi slå fast.

Lena Klingspor: Så vanliga filter räcker inte, utan det ska vara just sådana här HEPA-filter.

Andreas Andersson: Vi har varit inne på det lite, men vilka farliga svampsjukdomar finns? Finns det sådana som tar livet av en?

Lena Klingspor: Ja, Candida är den vanligaste svampen som kan ge upphov till blodförgiftning och blodförgiftning förekommer ungefär 400-500 patienter per år i Sverige. Man räknar med att det förekommer ungefär mellan 2 och 11 per hundra tusen individer beroende på vilket land man tittar på och mortaliteten ligger mellan 30 och 55 procent ungefär. Men alla de här patienterna har ju också andra underliggande sjukdomar som bidrar.

Andreas Andersson: Och allvarliga sådana.

Lena Klingspor: Ja, de vanligaste svamparna som orsakas av Candida är Candida albicans följt av Candida glabrata hos äldre personer, framför allt de över 60 år. Därefter Candida parapsilosis, som är vanligare hos barn. De som drabbas är framför allt de som är kritiskt sjuka, de som ligger på IVA och speciellt efter stora bukkirurgiska ingrepp men också patienter med nedsatt immunförsvar som cancer- och transplanterade patienter.

Andreas Andersson: Har det kommit några nya svampar som man upptäckt som kan ge upphov till infektioner.

Lena Klingspor: Ja, det har kommit en svamp som heter Candida auris som upptäcktes första gången 2009 i Japan. Den hittar man i hörselgången på en patient. Och sedan dess så har det rapporterats från olika delar av världen samtidigt, alltifrån Sydostasien och Sydafrika och Sydamerika och så vidare. Och det har varit fyra lite olika varianter av samma svamp. Sen har den här spridit sig så att nu är det minst 42 olika länder som har drabbats av den här svampen. Den orsakar bland annat livshotande blodförgiftning och är ofta resistent mot flera läkemedel. Och den sprider sig väldigt lätt i sjukhusmiljö och drabbar främst svårt sjuka patienter på IVA avdelningar. Varför, var och hur Candida auris kommer ifrån är oklart. Och vilka omgivningsfaktorer som driver spridningen och resistensen är också oklar. Det finns alltså flera teorier om att Candida auris har utvecklat thermo-tolerans. De kan växa i varmare temperaturer på grund av den ökade globala uppvärmningen, vilket gör att den kan infektera människor. Men det finns också teorier- det kan ju vara flera orsaker- att användningen av svampmedel, så kallade fungicider, i jordbruk och fisk- och räkodlingar ökar har orsakat resistens hos Candida auris och också gjort att den kan sprida sig.

Andreas Andersson: Och i så fall skulle den i själva verket ha kunnat funnits längre, men att den nu har utvecklat en resistens som gör att den blir vanligare. Är det en troligare förklaring tycker du än att det skulle vara någon slags ny mutation eller något sådant?

Lena Klingspor: Nej, det är inte en ny mutation utan jag tror att det kan vara en kombination av omgivningens faktorer, värmen och också ökad användning av fungicider.

Andreas Andersson: ska vi spara på den? Vi kommer vilja prata om överanvändning av fungicider och resistens men Nu har vi ändå rört oss ut ifrån det svenska perspektivet.

Lena Klingspor: Ja, inte riktigt.

Andreas Andersson: Nej?

Lena Klingspor: Man kan säga så här att den här har faktiskt fram till 2021 inte rapporterats i Sverige, men den har funnits i Norge och då har det varit import-fall: människor som har varit ute och rest. Så att än länge har vi inte sett den här, även om de i både England och Tyskland och närliggande länder har haft fall. I Spanien har de haft stora utbrott. Så vi vet inte ännu, men Vi hoppas på att vi klarar oss här.

Andreas Andersson: Men det är fortfarande, om jag tolkar det rätt, bara de som har en svår underliggande sjukdom som behöver oroa sig för det här.

Lena Klingspor: Ja, den kan alltså finnas i och även kolonisera kan man säga, patienter. Alla behöver inte bli sjuka. Man kan hitta det i näsan eller urinvägar och liknande, så alla får inte någon livshotande sjukdom utan det är de svårast sjuka som kan drabbas.

Andreas Andersson: Och kan det ha med temperaturer att göra det här att de trivs i varmare klimat än här?

Lena Klingspor: Ja, nu har de anpassat sig att kunna leva i mänsklig värme. Det är en förutsättning för att kunna orsaka infektion.

Andreas Andersson: Men nu har vi uppehållit oss mest kring jästsvampar, mögelsvampar. Hur skiljer de sig?

Lena Klingspor: Ja, den vanligaste mögelsvampen som ger upphov till sjukdom, det är Aspergillus fumigatus och den kan ge upphov till ett spektrum av sjukdomar som framförallt drabbar lungor men även ibland bihålor. Det beror på att man andas in de här sporerna och sen kan de växa till i mänsklig värme. Och det är framför allt de patienter som har svåra underliggande sjukdomar som leukemi och är transplanterade och så vidare, som kan få svåra lunginfektioner. Men även på senare tid också IVA patienter med influensa A och Covid.

Andreas Andersson: Så det är samma riskgrupp igen här.

Lena Klingspor: Ja, det är inte så att man får en en invasiv sjukdom som drabbar lungorna, utan man kan få bland annat andra sjukdomar som astma, till exempel om man är allergisk. Och också om man har en gammal tbc kavern, då kan Aspergillus sporer komma dit och börja växa till och bilda lite svamp.

Andreas Andersson: Vad är det som du pratar om?

Lena Klingspor: en kavern? Det är ett hålrum kan man säga. Som har uppstått efter man har haft tuberkulos, där fungerar inte lungan längre på samma sätt. Den har inte Cilie funktion och liknande, Utan de kan samlas där och ligga och växa till och många gånger gör de ingen skada, men i vissa fall kan de börja växa kärl-invasivt och då orsakar de lungblödning.

Andreas Andersson: Det låter Allvarligt.

Lena Klingspor: Ja då måste man operera och går det inte operera så måste man använda sig av svampbehandling, antimykotika. Jo, när det gäller då Aspergillus och när det gäller patienter med nedsatt immunförsvar så ska de undvika att vistas i miljöer med mycket svampsporer. Och mycket svampsporer blir det i samband med ombyggnader och sprängningar och reparationer och också när man håller på med trädgårdsarbete. De här patienterna ska inte heller ha blomkrukor hemma.

Andreas Andersson: Det verkar vara en dålig idé att ha det på IVA avdelningen också.

Lena Klingspor: Det får man inte ha. Man får inte ha blomkrukor på IVA avdelningarna.

Andreas Andersson: Och det är av precis det här skälet.

Lena Klingspor: Och just på sjukhus är det ofta väldigt mycket ombyggnationer och liknande och då försöker man flytta de svagaste patienterna, de som är mest immunsupprimerade till andra avdelningar eller andra ställen där det inte pågår så mycket ombyggnader. Eller också får man sätta dem på förebyggande svampbehandling: Profylax.

Andreas Andersson: Vi hade ett avsnitt om antibiotikaresistens här för ett tag sedan, men vi var lite inne på det. Det verkar vara ett problem också med resistens och överanvändning av sådana preparat även i svamparnas rike.

Lena Klingspor: Den ökande användningen av fungicider, som svampmedel i till exempel jordbruk och fiskodlingar och räkodlingar har gjort att man fått en ökande resistent mot en grupp av svampmediciner som kallas azoler. Detta gör att det finns resistenta isolat i naturen som kan orsaka svårbehandlade infektioner om de drabbar just en immunsupprimerad individ. detta gäller framför allt Aspergillus fumigatus. Den där mögelsvampen som kunde ge upphov till lunginflammation och bihåleinflammation. Som bakgrund: alltså ett problem vid behandlingen av svampsjukdomar är att svampceller är så pass lika människors celler att effektiva läkemedel kan ge så svåra biverkningar eftersom de även skadar våra egna celler. De påverkar svampens cellmembran och cellväggar, men även den mänskliga cellen. Vissa svamparter uppvisar resistens mot antimykotika alltså läkemedel mot svamp. En orsak är användningen av fungicider som bidrar till resistensutveckling hos sjukdomsframkallande svampar, som till exempel Aspergillus fumigatus som finns i jorden. Man har hittat resistenta isolat i jorden. Kommer en patient som har nedsatt immunförsvar och inhalerar de sporerna så kan de alltså drabbas av en infektion som blir oerhört svårbehandlad. Sen finns det också att om man har behandlat patienter så kan man selektera fram resistenta arter. Sen finns det också sådana svampar som från början har en nedsatt resistens mot vissa svampmedel. Man kan säga också att det finns en viss oro på hur klimatförändringarna kommer att påverka hur svamparna sprids framöver.

Andreas Andersson: På vilket sätt då?

Lena Klingspor: Ja, att de kanske kommer flytta sig längre norrut på grund att det blir varmare. Och också som vi sa om Candida auris, Att de kanske utvecklar en förmåga att växa i mänsklig kroppsvärme.

Andreas Andersson: Skulle det kunna bli ett problem på allvar även för människor som inte redan är svårt sjuka?

Lena Klingspor: Ja, det finns endemiska mykoser alltså svampinfektioner som kan ge upphov till sjukdom hos friska. Och nu när vi reser väldigt mycket så ökar risken att man kan drabbas av de här infektionerna. Histoplasma förekommer i vissa geografiska områden och den kan orsaka sjukdom hos friska individer, men allvarligare sjukdom hos patienter med nedsatt immunförsvar. Och där inhalerar man också svampen, så därför är också det vanligaste att man får en infektion i lungorna. Och hos de som är svårt sjuka så kan det förekomma en spridning till övriga organ. Både nya infektioner och reaktivering kan förekomma. När det gäller Histoplasma så hittar man dem i de här endemiska områdena i Nord och Sydamerika och framför allt i Ohio och Mississippi området. Den naturliga reservoaren för dem är förmultnande träd och grottor med fladdermöss och fågelspillning. Gör man hudtest på befolkningen i USA så har ungefär 20 procent haft en subklinisk histoplasmos. Det betyder att de har varit lite sjuka, men de har inte behövt söka läkarvård överhuvudtaget.

Andreas Andersson: Jag hade en sådan fråga från en kollega också, jag tar den här. Jag undrar mer konkret över en svamp som ska finnas i träskmark i USA (det låter lite som den här) som ger en dödlig infektion som sprider sig på några timmar i kroppen om ingenting görs. Är det Histoplasman?

Lena Klingspor: Nej, det kan det nog inte vara. Jag vet fortfarande inte vilken svamp de tänker på faktiskt. För jag menar att den här går inte så fort.

Andreas Andersson: Jag förstår.

Lena Klingspor: Men om man tittar på histoplasmos så har det ökat. Dels för att patienter som då får Immunsuppresiv behandling och sedan också de som har HIV-infektion som inte har blivit behandlade för sin hiv kan få svåra infektioner. Så Histoplasma finns inte bara i de här områdena, även i Indonesien och liknande. Så i sådana områden där man inte har råd eller kunskap och kan behandla så kan de drabbas av Histoplasma. Man räknar, Tidigare då, innan man kunde behandla hiv infekterade patienter, att cirka 55 procent drabbades i de här områdena och att där var det 97 procent av dem som utvecklade en spridning till inre organ. Så är det inte längre nu när man kan behandla. Men i de länder där man inte har möjlighet att behandla. Där finns det en hög risk att patienterna dör.

Andreas Andersson: Finns det andra sådana här svampinfektioner som är påtagligt obehagliga.

Lena Klingspor: Ja, det finns många som är påtagligt obehagliga kan man säga. Det finns en mögelsvampsinfektion Mucor mykos, som det har skrivits om en hel del under senare tid. I samband med bland annat utbrott av covid i Indien och i Indien har man också väldigt många patienter med diabetes som är dåligt inställda och kombinationen med dåligt inställd diabetes, covid och kortisonbehandling framför allt har gjort att många patienter drabbats av just Mucor mykos som orsakar lunginfektion och även bihåleinflammation eller bihåleinfektion. Och där har mortaliteten varit väldigt hög.

Andreas Andersson: är det den som går väldigt fort?

Lena Klingspor: Ja, ofta så kan den växa till väldigt fort i en patient, om den kommer i rätt patient som inte har ett fungerande immunförsvar och speciellt patienter med covid som redan har en sjukdom i lungan.

Andreas Andersson: Hur fort är fort i det här fallet?

Lena Klingspor: Ja, det beror lite grann på vilken patient. Den kan växa flera centimeter hos en patient som är gravt immunsupprimerad som efter en stamcellstransplantation.

Andreas Andersson: Flera centimeter. Hur fort?

Lena Klingspor: Under ett dygn. Och om den då växer i bihålorna så kan den också väldigt snabbt växa in och förstöra även ögat. Så att den här infektionen över huvud taget är väldigt svår att behandla med bara läkemedel, utan man måste också, om det är möjligt, göra stora kirurgiska ingrepp och ta bort all infekterad vävnad och behandla med svampmedel.

Andreas Andersson: Det betyder alltså, som du beskriver det nu, att om man då har fått det här under de här omständigheterna och i just bihålorna och ögat, då försvinner ögat också.

Lena Klingspor: Ja, så kan det vara.

Andreas Andersson: Och halva ansiktet nästan.

Lena Klingspor: I de värsta fallen. Men jag tycker inte vi ska skrämma upp folk

Andreas Andersson: Nej, det ska vi inte. Och det gäller som sagt en liten grupp redan hårt drabbade patienter långt bort.

Lena Klingspor: Ja, absolut men det förekommer också i Sverige. Men man ska komma ihåg att dessa patienter är väldigt svårt sjuka och skulle ha dött i sin underliggande sjukdom och på grund av att de har nedsatt immunförsvar så får de både virus- och bakterieinfektioner och, i värsta fall kan man säga då, svårbehandlade svampinfektioner. Därför är det så oerhört viktigt, eftersom de här växer så snabbt, att man har en snabb diagnostik. Och det här är ju lite mera problematiskt därför att alla labb har inte såna här kunskaper om svåra svampinfektioner i Sverige.

Andreas Andersson: Det finns även ett program som Sveriges Radio gör som heter P3 Dystopia. Jag vet att de hade ett avsnitt om just svampar, men hela det programmets idé är ju lite grann att skrämmas eller att reda i saker som skulle kunna bli väldigt farligt.

Lena Klingspor: Jag tycker inte om det, därför att det finns så väldigt många människor som kan bli väldigt skrämda. Och jag vet det därför att jag får väldigt mycket email nuförtiden, Förut brev. Med folk som tror att de har en svampinfektion. De har hört någonting på radio eller läst något i tidningen så att jag vill absolut inte skrämma upp folk, men för de som då drabbas av en svår svampinfektion är det viktigt med en tidig diagnostik och det är det som jag har sysslat med mycket. Och också att man åtgärdar problemet väldigt snabbt, att man kommer in med behandling snabbt.

Andreas Andersson: Att du får de här mejlen och fick de här breven, är det också, Tänker du, ett resultat av att kunskapsläget inte är så himla gott inom just svampar, vare sig kanske hos allmänheten eller hos professionen?

Lena Klingspor: Jag tror att det beror delvis på att många patienter kanske inte har blivit hjälpta i vården för sina problem. Det innebär inte att de har en svampinfektion. Då söker de vidare själva och läser och går in på nätet. Och om man läser på nätet så kan i stort sett om man har huvudvärk eller om man har besvär med magen eller liknande så kan det vara en svampinfektion, och det kan ju bero på väldigt mycket. Men de här patienterna, eftersom de inte fått någon hjälp och ingen har hittat något, blir övertygade själva om att de har en svampinfektion.

Andreas Andersson: Man kan säga att det pratas ganska mycket om det, om utmaningen som läkare med att ha patienter som som har googlat hela natten innan de kommer på läkarbesöket och känner sig oerhört övertygade om vad det är för någonting de har. Det är en del av det så att säga.

Lena Klingspor: Ja, framför allt så tror jag att det är de patienter som inte har blivit hjälpta i vården som försöker hitta en lösning själva på detta och det kan vara alltifrån svampinfektioner till elallergi och så vidare. Däremot är det svårt för de här patienterna att hitta någon som vill utreda dem med tanke på svamp. För det är ju inte något som allmänläkare direkt håller på med.

Andreas Andersson: Så hur ser beredskapen ut om det gäller just svampinfektioner? Du nämnde att diagnostiken är en utmaning och att inte alla labb håller på med det här.

Lena Klingspor: Här på Karolinska i Stockholm, där jag tidigare var medicinskt ansvarig för de här svamplabben. Det är ett referenslaboratorium som man kan skicka prover från hela landet till. För resistensbestämningar och för molekylär diagnostik, så det finns möjligheter att göra detta.

Andreas Andersson: Men du nämnde tidigare att tiden är viktig i det här sammanhanget.

Lena Klingspor: Ja.

Andreas Andersson: Det låter inte jätteeffektivt att man ska behöva skicka prover kors och tvärs över hela Sverige.

Lena Klingspor: Nej, men de här patienterna vårdas ju oftast på universitetskliniker, de här svårast sjuka. Och på de sjukhus där man har IVA, där man har transplantationsavdelning eller liknande: Där har man ju också kunskap. Det finns ju labb i Sverige. I Göteborg, i Lund, i Umeå, i Uppsala, Linköping till exempel.

Andreas Andersson: Det låter ju betryggande. Varför pratas det inte mer om svampsjukdomar egentligen?

Lena Klingspor: Ja, jag tror att svampsjukdomar har man inte haft så stort intresse av tidigare. Det är först, kan man säga, i mitten på 80 talet som HIV kom och det drog med sig en massa problem med svampinfektioner. Både med svåra candida infektioner men också hjärnhinneinflammation med kryptokocker och sen så börjar man kunna behandla allt sjukare patienter. Inte minst att man kunde göra transplantationer. Då har det här ökat det här behovet av både bättre diagnostik och kunskap om sjukdomsläget. Och sen har det varit under flera år nu covid-problematik som man har fokuserat på. Men med anledning av den här globala ökningen av svampinfektioner så har Världshälsoorganisationen nu utsett en expertgrupp som ska identifiera vilka sjukdomsframkallande svampar som hotar folkhälsan och vilka prioriteringar som behöver göras vad gäller diagnostik, behandling och resistensproblematik. Och det här tror jag kommer leda till en mycket bättre kunskap och att vi får nya behandlingsmetoder.

Andreas Andersson: Om man ska dra ut linjerna från det du just sa så kan man säga att anledningen till att det här är ett ökande problem är i själva verket att vården och mänskligheten har blivit mycket bättre på att faktiskt vårda mycket svårt sjuka personer.

Lena Klingspor: precis.

Andreas Andersson: Så för hundra år sedan var det här inget problem för att den som fick leukemi avled innan det blev ett problem så att säga.

Lena Klingspor: Inte bara hundra år sedan, när jag började läsa medicin så dog i stort sett alla barn med leukemi och nu så kan man då bota kanske 70 80 procent. Så det har ju hänt otroligt mycket under tiden som de då får behandlingar med cellgifter och liknande så är det en ökad risk för infektioner.

Andreas Andersson: Och samma saker med transplantationer, de förekom inte så ofta för.

Lena Klingspor: Absolut inte. Det är därför som det ökar. Det är allt fler patienter som nu är ute och rör på sig på våra gator som är immunsupprimerade. De har gått igenom transplantationer och står kanske på immunhämmande medel.