Transkribering av #76: Hur får vi sundare skolbarn?

Övervikt och stillasittande ökar sedan länge i hela befolkningen, inte minst bland barnen. Ett försök att vända utvecklingen är projektet "En frisk skolstart" där forskare från Karolinska Institutet arbetat tillsammans med skolor och skolhälsovård för att öka kunskapen om hälsofrågor hos både elever, föräldrar och skolpersonal. Professor Liselotte Schäfer Elinder berättar mer om hur det kan förbättra barns levnadsvanor. Här kan du läsa intervjun i textform istället för att lyssna.

Detta är en transkribering av intervjun i avsnitt 76 av Karolinska Institutets podcast Medicinvetarna. 

Cecilia Odlind: Liselotte Schäfer Elinder är adjungerad professor vid Institutionen för global folkhälsa här på Karolinska Institutet, och hon är också anställd vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin Region Stockholm, där hon arbetar med hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. Hon har bland annat arbetat i ett projekt som heter "En frisk skolstart", och första frågan till Liselotte blev helt enkelt, vad är det för ett projekt?

Liselotte Schäfer Elinder: En frisk skolstart är ett familjestödsprogram som syftar till att förbättra matvanor, öka fysisk aktivitet, förebygga övervikt och fetma bland barn som börjar skolan, det vill säga sexåringar, eller i årskurs 1, 6-7 åringar. Och det är själva interventionen. Och sedan gör vi en studie på interventionen, det vill säga det vi försöker ta reda på i improve-studien är hur man bäst kan implementera en frisk skolstart i skolan.

Andreas Andersson: Ni forskar medan ni springer på ett sätt?

Liselotte Schäfer Elinder: Ja, vi har testat "En frisk skolstart" tre gånger tidigare, så det är ett väl utvärderat familjestödsprogram där vi har sett att vi kan förbättra matvanorna hos de här barnen, delvis öka deras fysiska aktivitet och det finns även en tendens till att barn som har fetma från början går ner lite i BMI, så det finns lovande resultat från de här tre studierna. Tillräckligt lovande för att vi nu vill implementera det här i större skala. Det är väldigt efterfrågat, eftersom det inte finns något liknande program i dagsläget för skolan att ta till. Och när det gäller lite yngre barn har vi barnhälsovården som gör saker och ting och där man också når föräldrarna förstås, för barnen är så små, men när det gäller skolbarn så är det genom elevhälsan och skolan som vi kan nå alla barn. Så det är därför skolan är viktig, men att vi ändå försöker nå föräldrarna och familjen via skolan.

Andreas Andersson: Och hur länge har ni hållit på med det här?

Liselotte Schäfer Elinder: Det har vi hållit på med i tio år nu. Vi började den första studien 2010 och har kört tre omgångar med totalt sett 1000 familjer så här långt. Vi ser ungefär samma resultat, alltså det är inga jättestora resultat, för det är friska barn, det är ett universellt program som riktar sig till alla familjer med barn som börjar skolan. Sen har vi väl utvecklat det i områden med stora hälsobehov. För vi ser väldigt starka gradienter när det gäller matvanor, fysisk aktivitet och övervikt, fetma, till nackdel kopplad till låg inkomst och låg utbildning. Så vi har försökt att fokusera det här programmet på områden där det finns stora behov. Och det är där vi ser effekterna.

Andreas Andersson: Och hur ser de här effekterna ut, även om de inte är jättestarka som du sa?

Liselotte Schäfer Elinder: Vi har sett att familjer som går igenom det här programmet minskar konsumtionen av ohälsosamma livsmedel, och det är framför allt de söta feta livsmedlen. Läsken är en bov i dramat. Så där har vi sett klara förbättringar när det gäller ohälsosamma livsmedel. Och sedan har vi också sett i någon av de här studierna att de ökar sitt intag av frukt och grönt, som är en annan riktigt viktig hälsofaktor. Så det är väl det, och vi har också sett vissa minskningar i BMI som är på gränsen till signifikanta. Men det tyder ju ändå på att det ligger någonting i det här, för aktiviteten mäter vi objektivt med sådana här mätare, accelerometrar, medan vi vid matvanor är beroende av att föräldrarna svarar på vad barnet äter, så att säga. Men i den tredje studien har vi faktiskt använt en fotometod för att titta på vad barnen äter. Det vill säga att föräldrarna i hemmet fotograferar allt som barnet konsumerar. Där såg vi faktiskt i den här tredje studien, en ganska tydlig minskning i läskkonsumtion, bland annat. Men det finns alltid utmaningar med att mäta vad du äter. Det kan ju vara så att man inte fotograferar just den där extra läsken, det vet vi ju inte. Men vi får ändå lita på att föräldrarna svarar någorlunda ärligt på gruppnivå. På individnivå blir det väldigt skakigt, men på gruppnivå där har vi haft interventionskolor och vi har haft kontrollskolor. Så i jämförelse med kontrollskolan har vi sett en tydlig minskning i läskkonsumtion och vissa andra ohälsosamma produkter.

Andreas Andersson: Rent konkret då, hur går den här interventionen till?

Liselotte Schäfer Elinder: Ja, det är ett program som består av fyra delar. Det är tre av delarna, eller komponenterna som vi kallar dem, som riktar sig till föräldrarna. Och en komponent riktar sig direkt till barnen. Och de här föräldrarkomponenterna är först hälsoinformation, det vill säga att föräldrarna får en broschyr med evidensbaserade råd, men som också handlar väldigt mycket om hur jag ska påverka mitt barn. Inte bara vad det är för rekommendation som gäller, men också hur jag rent faktisk i konkreta situationer ska påverka mitt barn. Och en sak som vi trycker hårt på är det här med rollmodell, att man är rollmodell för sitt barn, det vill säga att barnet inte nödvändigtvis gör som du säger, men barnet gör som du gör. Och det är väldigt viktigt för föräldrarna att förstå det. Och sedan handlar det om matmiljön i hemmet. Alltså, vad köper man hem? Och det allra bästa är att inte köpa hem de här produkterna som man ska äta mindre av. Så den här hälsoinformationen handlar väldigt mycket om det, och den informationen är väldigt efterfrågad. Vi trodde att, jamen folk vet väl? Men det gör de ofta inte och just alla dessa tips som huret, hur man kan påverka sitt barn är väldigt uppskattat. Så det är del ett. Sedan har vi del två som är elevhälsan som har sina samtal med familjerna eller föräldrarna. Och vi har då utbildat skolsköterskorna i motiverande samtalsteknik, och inte det här vanliga MI-samtalet som handlar om behandling, för de här är ju friska. Utan MI i förebyggande syfte. Och det är en liten speciell variant av motiverande samtal som vi har utvecklat i det här projektet.

Andreas Andersson: Vad står MI för?

Liselotte Schäfer Elinder: Motivational interviewing.

Andreas Andersson: Okej.

Liselotte Schäfer Elinder: Så det är komponent två då, det här hälsosamtalet som är personcentrerat. Alltså, det är inte bara så att skolsköterskan ger en massa råd, men man utgår ifrån föräldern. På basis av den här hälsoinformationen du har läst, vad ser du som behöver förändra sig hemma hos er och med ditt barn? Eller om det är så att de tycker att allt är bra och vi äter som vi ska och vi rör oss och har ingen övervikt eller fetma eller något sådant, då bekräftas det. Så det är antingen att bekräfta det som är bra eller att försöka förändra det som är mindre bra. Och den komponenten ingår redan i skolans rutinverksamhet, dock inte med den här specialinriktningen. Och komponent nummer tre till föräldrarna, är att de gör ett eget hälsotest. För vi vet också att i många av de här familjerna där de ohälsosamma levnadsvanorna finns, där är det oftast hela familjen som har det. Och då är det väldigt viktigt, också med tanke på att föräldrarna ska vara rollmodeller, att de får en inblick i sin egen hälsa, hur det ser ut. Där använder vi det här FINDRISC-testet som är ett etablerat test för att se din risk att utveckla typ 2-diabetes. Det är ofta fråga som precis handlar om, hur ofta äter frukt och grönt? Hur mycket rör du dig? Vad är ditt BMI? Har du ärftlig disposition att få typ 2-diabetes. Så det testet är etablerat, det finns på Vårdguiden. Har du över ett visst antal riskpoäng rekommenderas du att gå och uppsöka vården och få en rådgivning. Så det är också redan etablerat i hälso-och sjukvården det här testet, så det tycker vi är bra att föräldrarna gör det för egen del. Det var del tre, och sedan är det en fjärde komponent där vi riktar oss till barnen. Och det är läraren i klassrummet. Där har vi utvecklat ett hälsomaterial bestående av nio lektioner som läraren går igenom. Och det handlar om exakt samma ämnen igen. Matvanor, fysisk aktivitet, sömn, rörelse, skärmtid, som är viktig i dagens läge, och så har vi faktiskt även lagt till en komponent om marknadsföring. För vi vet att det är en otrolig stark påverkansfaktor, att de som säljer de här ohälsosamma produkterna inte håller tillbaka för att rikta sig direkt till barn genom alla möjliga kanaler som finns idag. Och det är en fråga som WHO speciellt har uppmärksammat, det här med marknadsföring riktad till barn, så där tyckte vi också att det var viktigt att få med den här aspekten. Inte bara så att föräldrarna blir uppmärksammade på den, men att barnet själv, en sexåring faktiskt lär sig att se skillnaden mellan reklam och vanlig information, så att säga. Så vi tycker att redan sexåringar kan börja diskutera, vad är reklam? Och varför utsätts jag för reklam? Vad ska det vara bra för? Det har vi lagt till lite i den här sista omgången. Så det är de här fyra delarna, tre till föräldrarna och en komponent som riktar sig till barnen. Och sedan är tanken att de ska diskutera det hemma. Så det som gås igenom i skolan med barnen, där får barnen en hemuppgift som de ska göra tillsammans med föräldrarna. Och det kan vara så enkla saker som att de ska gå ut och handla livsmedel med nyckelhålet på. Och då är det faktiskt många som inte riktigt känner till nyckelhålet och aldrig tittar efter det. Och till slut blir barnen som små poliser gentemot föräldrarna, nej det där får vi inte köpa för det finns inget nyckelhål på. Och det kan väcka viss irritation ibland, men vi tycker att det är ganska roligt när det uppstår sådana situationer. Och sedan har barnen en liten arbetsbok där de ska rita. Och så ritar de alla möjliga roliga grejer som läraren sedan sätter upp i klassrummet, och det blir väldigt bra diskussioner av det här har vi hört när vi har intervjuat lärarna.

Andreas Andersson: Jag har funderat på flera saker. Men en sak som jag kom att tänka på, apropå det här med marknadsföring. Under fotbolls-EM i år var det än en uppmärksammad situation där portugisen Cristiano Ronaldo i samband med en presskonferens flyttade undan några läskflaskor som stod där, och inte av en slump naturligtvis, och så ställde han dit en vattenflaska i stället. Hur mycket påverkar sådant tror du?

Liselotte Schäfer Elinder: Jag tror att det är oerhört viktigt att sådana förebilder faktiskt uppmärksammar det här. För har du tänkt på hur mycket marknadsföring av hälsokost som sker under fotbolls-EM?

Andreas Andersson: Jag har nog inte sett någon.

Liselotte Schäfer Elinder: Nej, så det är precis det det handlar om. Att det är sådana skräpsaker som marknadsförs. Det var ju någon som gjorde det med en ölflaska också, alkohol. Så jag tycker att det är otroligt viktigt och jag har hört att just Ronaldo är hälsointresserad, och nu vet jag inte om han har barn själv, men det är verkligen någonting som man som föräldrar utsätts för. Det här med läsken. Och läsk är det livsmedlet som verkligen har evidens för att det främjar fetma. Så jag tycker att det vara otroligt starkt gjort att han gjorde det. Jag skulle önska att det var flera av de här förebilderna, och speciellt de som är hälsoförebilder som är fysiskt aktiva. Jag tycker att det var otroligt starkt gjort att han flyttade de där läskflaskorna.

Andreas Andersson: Sedan kom UEFA tillbaka och sa att de där ska inte röras över huvud taget.

Liselotte Schäfer Elinder: Nähä.

Andreas Andersson: Man får inte peta på dem, de ska bara stå där. Det handlar förstås om ganska stora belopp.

Liselotte Schäfer Elinder: Ja det är det ju så det är, och det tycker jag att barn ska bli uppmärksammade på. Jag hoppas att det var några ban som såg det där och tänkte på det, att det gav en diskussion i hemmet. För det är det som behövs, att de diskuterar det här i hemmet och att man som föräldrar inser att vi inte behöver köpa hem den där läsken. Vad ska vi göra det för? Det kan vara läsk vid utvalda tillfällen. Men man ska inte ha ett lager hemma.

Andreas Andersson: Men du, ni ser resultat när det gäller barnen. Men ser har ni kollat hur föräldrarna påverkas av det här projektet?

Liselotte Schäfer Elinder: Ja, vi har intervjuat föräldrarna. Och de tycker att det är jättepositivt, de flesta. De som ställer upp på intervjuerna i alla fall. Så det har fått dem att tänka till väldigt mycket. Och speciellt i den här tredje studien där vi hade med det här risktestet för typ 2-diabetes för första gången. Det var verkligen, nu var den inte så väl använd för vi hade inte gjort tillräckligt för att de skulle uppmärksamma det så att säga, men de som faktiskt gjorde det tyckte att det var enormt bra att göra det här testet. För egen del, så att säga. Och i den här nya studien, som är en implementeringsstudie, där har vi faktiskt sökt extra medel för att just titta på hur föräldrarnas egen hälsa påverkas. Vi har hittills bara intervjuat dem, men vi skulle verkligen vilja utvärdera om vi faktiskt ser en förbättring i det här risktestet. Och vi kommer även att titta på det man kallar för parenting feeding practices. Alltså hur föräldrarnas förhållningssätt till mat och måltider, som vi översätter det med, påverkas av den här interventionen.

Andreas Andersson: Hur kan man mäta det?

Liselotte Schäfer Elinder: Vi har frågeformulär om det som är etablerade frågeformulär. Så det ska bli intressant. Så vi har faktiskt i den nya studien ett ökat fokus på föräldrarna själva. För det är en målgrupp som är lite svår att nå annars för vården. För en ung förälder, du brukar inte gå till vården om du är en 35-åring och i övrigt friska förälder. Men på det här sättet kan man faktiskt få dem att fundera över sin egen hälsa i alla fall. Och om det tidigt är någonting som går åt fel håll, till exempel att vikten går uppåt, så får man dem att fundera på det, och eventuellt om de har en ökad risk, att uppsöka hälso-och sjukvården tidigt i livet. Så för vården är det en ny målgrupp att försöka nå.

Andreas Andersson: Ni har hållit på med det här sedan 2010.

Liselotte Schäfer Elinder: Ja.

Andreas Andersson: Har ni gjort några långtidsuppföljningar? De som var med första gången, hur har de påverkats fram till idag?

Liselotte Schäfer Elinder: Exakt, i gjorde faktiskt en fyraårs-uppföljning på den första studien. Det vi såg där, det var att effekterna försvinner efter hand. Men vi såg faktiskt en liten effekt på dem där föräldrarna hade kommit på de här hälsosamtal, vi följer ja följsamheten så att säga. Läser de broschyren? Kommer de på hälsosamtalet? Och så vidare. Och då såg vi att de familjerna som hade hög följsamhet, där såg vi faktiskt kvarvarande effekter på just det här med ohälsosamma livsmedel. Men det var en liten subgrupp. Men det vi konkluderade från den studien är att, för det första, man kan inte bara göra det ett år och sedan tro att det här håller livet ut. Så är det inte. Så insatserna måste fortsätta. Så i den nya studien är vi väldigt tydliga gentemot skolorna att det här första året med det här programmet, det är jättebra att genomföra det, men sedan får ni inte släppa de här barnen och familjerna. Det måste finnas någon, vad ska man säga, hela skolan måste jobba mycket mer med de här frågorna och inte bara släppa det efter det första året utan kontinuerligt fortsätta. Och där är det så bra att den här utbildningen som skolsköterskan får, den kan hon ha glädje av under hela skolgången, inte bara för det här projektet. Så vi hoppas att vi får i gång ett mycket tydligare hälsotänk i skolan, för vi märker nu när vi är ute och har rekryterat skolor och kommuner till att vara med i det här att, att det finns ett jättestort behov. Och det finns inget liknande program att ta till för de. Så de blir jättelyckliga. Så det är nästan varje dag som de ringer från alla möjliga håll och kanter och undrar om de kan vara med. Och nej, tyvärr, vi kan inte fortsätta släppa in. Men det vi gör nu är att vi försöker lägga upp det hela, vi har skapat en hemsida, vi har material som vi trycker upp, så att ändå andra kan beställa materialet. Men vi kommer inte att kunna följa dem och ge dem den uppmärksamhet som de som är med i studien får. Men vi har utvärderat det här tre gånger nu. Vi har sett samma resultat. Vi kan inte säga till dem som ringer nu, ursäkta men om fyra år är vi klara med den här studien, så då får vi se. Vi måste släppa in kommuner och skolor, så det gör vi nu. Men vi måste tänka på vår egen hälsa också.

Andreas Andersson: Om vi ska vara ärliga, det här är inte rocket science, så att säga. Att prata med barnen och deras föräldrar om att det är vettigt att inte dricka så mycket läsk är en ganska enkel sak att göra om man säger så. Att prata med barn och föräldrar och skolor om vikten att röra lite mer på sig, det är inte heller jättekonstigt. Ändå, och rätta mig om jag har fel, ser vi att övervikt och stillasittande ökar. Varför gör det det?

Liselotte Schäfer Elinder: Ja, där får vi titta på det samhälle vi lever i idag. Det går ju emot alltmer stillasittande skärmtid. Och det är som en jättevåg, vem kan stoppa den? Det enda vi kan göra i det läget är att uppmärksamma föräldrarna på sitt ansvar och även barnen tidigt på betydelsen av det här. Och sedan har vi en annan jättevåg som är industrin som producerar de här ohälsosamma produkterna. Och den är också nästan omöjlig att stoppa. Det går ju, med tobaken har vi lyckats väldigt bra. Där har vi lyckats stoppa vågen genom reglering och lagstiftning. Och till exempel WHO vill inget hellre än att det sker en reglering av den här marknadsföringen. Men vi lever i en demokrati, det är politikerna som bestämmer sådana här saker. Det är vi som väljer våra politiker. Så det är en stor fråga inom det här området, ska man försöka reglera det här lite mer? Använda skatter och subventioner och sådana här saker. Det har varit en fråga de senaste tjugo åren, så det är ingen ny fråga. Och då har man hittills tyckt att det är bättre att samverka med industrin kring de här frågorna och diskutera hur de själva kan reglera sig själva. Forskningen visar att det inte funkar. Så ingen är förvånad över att fetman fortsätter att öka. Men som sagt, det är politiska beslut som måste till om vi vill angripa det här med lite hårdare styrmedel. Det är många speciellt inom forskningen som förespråkar det nu. Hur ska vi annars lyckas vända det här? Och här kommer ju även hållbarhetsfrågorna in, där man också börjar förespråka hårdare styrmedel. Så när det gäller fysisk aktivitet har vi inga tydliga motkrafter riktigt. Alla tycker att det är bra att gå ut och promenera, cykla och allt möjligt. Så där är det stillasittandet som är det stora problemet, och vi har starka krafter som påverkar oss till mer stillasittande. Så det är inte lätt för den lilla människan att stå emot de här jättevågorna som finns i samhällsutvecklingen. Och de som har lägre utbildning och lägre inkomster, det är de som klarar sig sämst. Och så är det tyvärr. Vi ser dessa enorma sociala hälsoskillnader idag.

Andreas Andersson: Men är det inte märkligt, kan jag tycka, att vi har skolan och hur den utformas har varit en väldigt stor politisk fråga i Sverige de senaste tjugo åren och det känns som att det från politiskt håll har varit, så att säga, opportunt att kräva mer matte i skolan. Men det är ingen som pratar om att det kanske vore bättre att ha en timme extra idrott i veckan i skolan.

Liselotte Schäfer Elinder: Faktum är faktiskt att högstadiet fick en timmes extra idrott, nu kommer jag inte exakt ihåg hur mycket det var, men det blev faktiskt med idrott i högstadiet för ett-två år sedan. Så där har man faktiskt gjort saker och ting. Men sedan ska man också säga att skolan idag är otroligt bra i Sverige. Vi har väldigt bra skolmåltider, de flesta uppfyller näringsrekommendationerna. Vi ser också att för de grupper som har sämre matvanor hemifrån, för dem är skolmaten extra viktig. Så jag tycker att den svenska skolan i dag, det är klart att man sitter stilla i skolan annars ska man kanske inte lära sig så mycket, men jag tycker ändå att skolan gör väldigt bra ifrån sig i stort. Jag skulle säga att den svenska skolan på många ställen är hälsofrämjande. Så där vi ser problemen, det är i hemmet. Det är därför vi satsar på det här familjestödet. För det är där som insatserna behöver förstärkas. Just föräldrars förhållningssätt till sina barn, där ser vi förbättringspotential.

Andreas Andersson: Det är väl inte kontroversiellt att anta att i många utsatta områden, kort sagt folk som ursprungligen kanske kommer någon annanstans ifrån och som inte har svenska som modersmål, att de har en ökad risk för att det där är sämre ekonomi, sämre utbildning, ofta. Hur jobbar ni för att nå dem föräldrarna som kanske inte har så lätt att ta till sig en broschyr på svenska?

Liselotte Schäfer Elinder: Dels så, hittills i de här tre första studierna, har vi specifikt varit i sådana områden där det finns stora hälsobehov. Och det är också så att hälsoinformationen även finns på andra språk. Engelska, arabiska och somaliska. Och vi kommer förmodligen att köra med de där språken även framåt. Sedan finns det, när vi pratar med skolan, hur många språk som helst som vi skulle vilja översätta materialet till men vi har begränsningar när det gäller det här. Så vi är väldigt mycket i de områden där det finns människor från andra kulturer som dels har andra matvanor. Där vi också ser att det finns en högre sockerkonsumtion. Samtidigt är de bättre än svenskarna på att äta grönsaker. Så det finns både plus och minus, så att säga. Men om vi kan lära svenskarna att äta med frukt och grönt och de med annan bakgrund att äta mindre socker så skulle vi komma ganska långt. Så vi försöker verkligen att även nå familjer med annan kulturell bakgrund. Och när det gäller typ 2-diabetes har vi också en viss ökad ärftlighet i många av de här icke-nordiska grupperna att få typ 2-diabetes. Så det är komplext. Och vi har en artikel där vi har skrivit "one size does not fit all", och så är det ju. Men vi försöker ändå att anpassa oss så gott det går till de här olika befolkningsgrupperna, språken och så vidare.

Andreas Andersson: Om du fick vara allsmäktig i Sverige för ett år, hur skulle du vilja förändra arbetet med de här frågorna?

Liselotte Schäfer Elinder: Jag skulle nog ta i lite hårdare med politiska styrmedel. Det skulle jag nog göra. För forskning visar att det skulle fungera.

Andreas Andersson: Sockerskatt typ, eller?

Liselotte Schäfer Elinder: Typ ja. Och kanske subventioner på frukt och grönt. Sådana här saker. Reglera marknadsföring riktad till barn. Jag tycker att politikerna skulle kunna ta i lite hårdare också med forskning som utgångspunkt, de skulle ha stöd i forskningen för att göra det. Och vi kan ju bara fundera på, vad händer? Fetman ökar bland den vuxna befolkningen. Den är 60 procent bland sextioåringar, övervikt och fetma. Den ökar med åldern väldigt starkt fetma, 2 procent hos fyraåringar, 20 procent hos sextioåringar. Så det går stadigt uppåt och det går ju ut över hälsan. Det är en väldigt stor sjukdomsbörda som detta skapar.

Andreas Andersson: Och nu skojade jag till det här genom att göra dig allsmäktig, men jag kanske kan tänka mig att det inte skulle vara jättelätt att bli vald som politiker om man gick till val på att man vill införa sockerskatt och subventionera morötter.

Liselotte Schäfer Elinder: Nej.

Andreas Andersson: För vi är ju inte alltid rationella, vi människor.

Liselotte Schäfer Elinder: Alltså problemet med de här frågorna är att de alltid ligger lite under ytan, det är inte den frågan som ligger högst. Just nu är det pandemin som ligger högst. Inte för att den tar livet av fler människor än fetma och övervikt, men bara för att det är akuta problem. Så de här frågorna ligger alltid på plats nummer två eller plats nummer tre. Så jag tror inte heller att du som politiker blev vald på att subventionera morötter. Det känns inte som en tillräckligt viktig fråga, men när du tittar på sjukdomsbörden så är det ju en viktig fråga. Alltså, det handlar ju inte bara om att de blir fysiskt, så att säga, de får en sämre hälsa, det handlar också om att det leder till psykisk ohälsa. Och det är ganska mycket stigma kring det här med övervikt och fetma. Så psykisk ohälsa är en stor fråga i samhället idag. Och inte minst av det skälet finns det en anledning att verkligen försöka främja goda matvanor och rörelse och förebygga det här tillståndet. För det leder ofta till sämre psykisk hälsa, som sagt. och lidande för barn och även för vuxna förstås.

Andreas Andersson: Är det något ni har tittat på specifikt?

Liselotte Schäfer Elinder: Nej, vi har inte tittat på det men det finns andra studier som visar det väldigt tydligt. Att de mår sämre och de har sämre skolresultat. Sedan är frågan, vad är hönan eller ägget här? Men det är klart ett individuellt lidande som det här tillståndet medför, och det är nog så viktigt att förebygga det. Och det går att förebygga. Så det är det som är grejen med det här, det här är ett onödigt tillstånd som försämrar både fysisk och psykisk hälsa.

Andreas Andersson: Sömn kanske vi inte har pratat så mycket om, men har ni sett någonting där? Just när det gäller sömn och sömnkvalitet, att det påverkas, när ni har intervenerat.

Liselotte Schäfer Elinder: Nej, vi har inte tittat specifikt på det. Men det vet man också från forskningen, att sömn är otroligt viktig, och där kommer vi in på det här med skärmtid, att man tittar på skärmen för sent och sover för lite. Barn sover lite mindre i dag än vad de gjorde förr. Så det är vi också noga med att påpeka i hälsoinformationen, hur länge barn egentligen ska sova, att de inte har sina skärmar på för sent.

Andreas Andersson: Sen tänker jag också på att det faktiskt finns sätt att ha hög skärmtid, men ändå gå ut och röra sig. Jag håller på med ett spel som heter Turf till exempel, där man ska köra runt och ta digitala zoner. Så man har mobilen och så cyklar man. Så jag har cyklat totalt två varv runt jorden sedan jag upptäckte det i spelet.

Liselotte Schäfer Elinder: Oj! Jaha. Nej, men skärmar är absolut inte bara dåligt. Det finns ju både bra och dåliga sidor som med det mesta. Och hela internetkulturen är också en jättevåg som inte går att stoppa. Så det gäller att hitta rätt väg för föräldrarna att styra upp det där. Så att man tar de goda sidorna men undviker de negativa effekterna av det här. Så det är inte lätt att vara förälder idag, med alla de utmaningar som finns i samhället. Och där är det här ett försök att guida föräldrar, för de behöver verkligen guidning, är vår känsla. Och det är det som skolan också säger, vi måste veta vad vi ska säga till föräldrarna och vad finns det stöd för att säga. Inte bara en massa tyckande. För det är också en risk, när skolpersonal har en massa personliga åsikter. Det gäller inte minst i matsalen, har vi märkt, där får man vara professionell och ta reda på vad forskningen säger, att vara evidensbaserad och säga. Och det är det vi hjälper skolpersonalen med i det är.

Andreas Andersson: Vad är det de säger som är tokigt?

Liselotte Schäfer Elinder: Jamen vi har varit med om situationer när det blir lite mer vegetarisk mat i matsalen, att det har hänt att lärare har uttalat sig negativt så att barnen faktiskt hör det, att vad är det här för mat? Det ska vi väl inte behöva äta. Återigen, det är inte bara föräldrarna som måste vara förebilder, det är också skolpersonal. Och det är de flesta. Men sedan har det väl också hänt när det gäller hälsa, och speciellt mat, det finns så många inriktningar och rörelser när det gäller matvanor. Men vi är väldigt noga med att vi håller oss till de nordiska näringsrekommendationerna och ingen extremkost, det finns en massa kost som man påstår en massa saker kring. Och sådant där ska inte skolpersonal hålla på med gentemot barnen. För egen del får de göra det men inte när det gäller bemötandet av barnen. Så där måste de hålla en professionell roll.

Andreas Andersson: Nu pratar vi mycket om att ni i första hand har bedrivit den här forskningen och de här interventionerna på ställen där behovet har varit stort. Finns det inte en risk att det blir stigmatiserande?

Liselotte Schäfer Elinder: Det är därför vi nu i den här nya studien, i två kommuner jobbar i alla kommunala skolor oberoende av socioekonomi. Och det som är bra med det här programmet är också att det kan anpassas till olika behov, i och med att det här MI-samtalet ju anpassas efter vad föräldrarnas behov är. Det som de läser i klassen kan också till viss del anpassas till där eleverna är. Så det finns en stor flexibilitet i det här programmet. Och det är just därför det är ett universellt program, det vill säga, det riktar sig till alla barn i den här skolan som börjar i förskoleklass eller årskurs ett. Och i alla områden. Tidigare var vi mest i resurssvaga områden, men nu är det i två kommuner i alla kommunala skolor. Så det känns ju bra att det blir en sorts likvärdighet i det här, och det är också så att skolan ska ha en likvärdighet. Så det känns jättebra att vi nu har hela kommunen med oss. Och nu har vi faktiskt två kommuner där vi ska göra studien nu, den här improve-studien. Nu var det faktiskt tre kommuner till som har frågat om de fick vara med. Nu kan de inte vara med i studien, men vi ska ändå försöka hjälpa dem så gott vi kan.

Andreas Andersson: Och vilka är de här två kommunerna?

Liselotte Schäfer Elinder: Det är Huddinge och Sigtuna. Så de stod först i kön och ville vara med. Och det vi kommer göra i den här nya studien är att alla skolorna får programmet, men vi implementerar det på två olika sätt. Och frågan nu är inte, vad är effekten av programmet? Det är också frågan men vi kommer framför allt titta på hur man implementerar det på bästa sätt, så att det ger hög följsamhet till programmet till de här fyra delarna. Förr vad det interventionsforskning, nu är det implementeringsforskning vi håller på med, alltså hur genomför man det på bästa sätt? Och frågan, hur mycket externt stöd behöver skolorna för att kunna göra det här? Forskningen visar att om du bara lägger upp ett program på en hemsida och sedan låter dem sköta det, då funkar det inte. Det krävs ett visst stöd. Och det har vi märkt i uppstartsfasen. Vi har pratat med alla personalgrupper och har haft massor med möten för att förklara, för det finns ett stort behov av att förstå vad det här är för någonting och folk är osäkra. Hur ska vi göra? Så frågan i den nya studien är hur mycket externt stöd behöver de för att komma i gång med det här?

Andreas Andersson: Intressant också, tänker jag, med just de här kommunerna Huddinge och Sigtuna. Det finns verkligen väldigt olika typer av miljöer och områden i de här båda kommunerna,

Liselotte Schäfer Elinder: Exakt.

Andreas Andersson: Från bland det mest höginkomsttagar-aktiga som vi har i Stockholmsområdet till kanske bland de mest utsatta områdena.

Liselotte Schäfer Elinder: Ja. Så det ska bli jätteintressant och följa och det kommer vi också att titta på. Är effekterna av följsamheten beroende av områdets socioekonomi? Sådana här saker kommer vi förstås att titta på. Så det finns många saker vi kommer att titta på i den här nya studien som vi inte har kunnat titta på tidigare.

Andreas Andersson: När kommer ni att ha resultaten?

Liselotte Schäfer Elinder: Ja du. Det här är ett fyraårigt anslag vi har fått från Forte. Vi har haft ett års förberedelser nu. Nu ska vi sätta i gång, så nu kör vi programmet i två år. Och sedan det sista året kommer vi rapportera. Så 2024 eller 2025. Men vi vet ju redan att programmet fungerar i sig, så så mycket kan vi redan säga. Men exakt det här med hur man bäst implementerade det, det svaret kommer vi inte att ha förrän om några år.

Andreas Andersson: Och om den som nu lyssnar kanske råkar vara skolpolitiken i någon annan kommun eller kanske lärare eller kanske rektor eller kanske bara en intresserad förälder. Hur kan man bära sig åt för att ta till sig av de här idéerna i sin egen närmiljö?

Liselotte Schäfer Elinder: Allt vårt skriftliga material ligger på projektets hemsida, så där kan man gå in och läsa och faktiskt också ladda ner det. Vi rekommenderar att man använder den tryckta formen av material för att det ska bli enklare för familjen att hantera. Men allt material ligger öppet på vår hemsida. Och det är manual, arbetsböcker, lärarhandledning, hälsoinformation, allting. Och där finns också en brevlåda som man kan kontakta oss, om man har frågor om det här. Och vi har redan tre kommuner till som vill implementera det här som vi ska försöka hjälpa lite grann i alla fall. Men det är klart att vi måste fokusera på den här studien som vi har fått pengar för.

Andreas Andersson: Men egentligen är det bara att sätta i gång?

Liselotte Schäfer Elinder: Ja, och de kommuner, tre kommuner till som vill sätta i gång med det här, de är väldigt motiverade. Och det betyder väldigt mycket. Ibland har det varit en enstaka skolsköterska som tycker att, vi måste göra det här, då är det ju svårt för henne att få i gång kanske en hel kommun. Men i de här fallen har det varit hela kommunen, vi behöver det här. Och det är ett väldigt stort steg på vägen att det ska lyckas.

Cecilia Odlind: Professor Liselotte Schäfer Elinder hörde vi där.

Andreas Andersson: Och projektets hemsida som hon pratade om hittar ni enklast genom att gå in på ki.se, alltså Karolinska Institutets hemsida. Längst uppe till höger där står det "Sök”, klicka där och skriv sedan in "frisk skolstart" i sökfönstret, tryck på return och så kommer ni att hamna på precis rätt ställe.