Transkribering av #115: Hur åldersbestämma mordoffer?

Cecilia Odlind: Kanar Alkass är docent vid institutionen för onkologi/patologi vid Karolinska Institutet och även verksam vid Rättsmedicinalverket, och hennes forskning handlar om förbättringar av metoder som används för att identifiera avlidna människor. Hon har framförallt jobbat med en variant av Kol-14-metoden som togs fram vid Karolinska Institutet av professor Jonas Frisén och hans team.

Andreas Andersson: Kol-14 är ett radioaktivt ämne som finns i atmosfären och alltid har funnits såvitt man vet, men det har funnits i förhöjda nivåer efter atombombsproven som var på 1950-talet och efter de här atombombsproven så har nivåerna minskat, med en viss känd hastighet precis.

Cecilia Odlind: Och kol-14 tar sig upp från kosten och lagras i DNA varje gång en ny cell bildas, så genom att mäta hur mycket kol-14 en viss cell innehåller så kan man få en slags datummärkning på när den har bildats.

Andreas Andersson: Och ungefär vid tolv års ålder så bildas tandemaljen i visdomständerna, de man får allra längst bak. Forskarna kan därför analysera visdomständer från avlidna födda efter 1943, alltså tolv år innan de här sprängningarna inleddes 1955, och det var då kol-14 nivåerna gick upp så kraftigt.

Cecilia Odlind: Precis, Kanar Alkass förklarar mer när du intervjuar henne här och din första fråga till henne löd: Hur skiljer sig den här metoden mot traditionell Kol-14-datering?

Kanar Alkass: Precis, den traditionella kol-14-dateringen är en gammal metod. Den upptäcktes på slutet av 1940 talet av Frank Libby som fick Nobelpriset 1960 för metoden. Och det var väldigt stort för arkeologin. Datering av arkeologin. Där är skillnaden att åldersbedöma, bestämma gamla saker, liksom riktigt, riktigt gamla som har gått 3000 år eller 2000 år: då tar man hänsyn till halveringstiden. För att kol-14, den är ett radioaktivt isotop som sönderfaller och genom att man mäter och tar hänsyn till halveringstiden kan man åldersbestämma. Men när det kommer till människan, lever vi inte så länge. Då utnyttjar vi den så kallade bombpulskurvan.

Andreas Andersson: Kol-14-metoden är bra om man ska bedöma om till exempel en kvarleva är från vikingatiden eller från 500 talet. Men om det är en person som är född 1972 eller 1968, då har vi ingen hjälp av kol-14.

Kanar Alkass: Då har man modernt material. Du använder den här kurvan som mera specifikt kan säga med säkerhet 1,5 plus/minus år. Genom att eftersom kol-14-halterna har varit stabila i flera decennier fram till 1955, när kärnvapensprängningar skedde under kalla kriget mellan 55 och 63.

Andreas Andersson: Provsprängningar helt enkelt.

Kanar Alkass: Ja, och man kan säga, om jag får en tand från en individ som är född 1920. Jag kan säga med säkerhet att den är född innan 55, men när innan 55 kan vi inte pricka in. Visst, vi kan få, genom att slå in det här värdet som vi får ungefär var det matchar i kol-14-halterna, men det är så stort intervall så att det är kanske inte till stor hjälp till polisen. Då säger man att den är född innan 55.

Andreas Andersson: Vi kan uppehålla oss lite vid själva metoden då, den här bombpulskurvan. För det var ju en forskare på Karolinska Institutet som kläckte den här idén, eller hur?

Kanar Alkass: Ja, Jonas Frisén han är stamcellsforskare och Jonas har jobbat med att titta på nybildning av nervceller och då tänkte han liksom hud. Det har han sett i djur, djurförsöksstudier. Och det blev en central fråga för honom. Hur ser det egentligen ut i mänskliga nervsystemet? Och då tänkte han om man kunde använda sig av kol-14-metoden. Men eftersom människan lever inte så länge, celler liksom en cell. Om man har tur lever man hundra år i sitt liv. Men sen berättar han att han råkade se att man kunde datera viner genom att man utnyttjade bombpulskurvan. Och där kom idén. Den briljanta idén att utnyttja den här metoden för att kunna datera nervceller, liksom organ, alla typer av celler. Och då har han kört den här metoden, både hjärna, hjärta, fett, många olika, muskel.

Andreas Andersson: Så det var egentligen folk som försökte fuska med att märka om gamla viner och påstå att de var äldre än de var.

Kanar Alkass: Exakt, och det var en studie som var i Australien tror jag. Det var liksom viner med etiketter som var tillverkade i 1959. Varje flaska vin skulle kosta 30 000 eller något sånt och sedan när de daterade och märkningen på flaskan stämde inte.

Andreas Andersson: Det är klart. Man kan förstå att det är frestande om man kan få så mycket för en flaska vin. Ta en flaska Vino Tinto och klistra på en äldre etikett. Den hade ingen gått på. Men hur ofta använder du den här metoden?

Kanar Alkass: Hur ofta? Alltså, jag disputerade 2011 och efter det kunde vi liksom tillämpa den mer och mer i våra, jag kallar det för skarpa fall, rättsmedicinska fall, forskning. Då börjar liksom folk veta mer om den och den börjar bli känd och antal fall har ökats år efter år. Så att jag tittade på det förra året från att det var fem fall 2011 upp till 25 fall.

Andreas Andersson: Det är ganska många.

Kanar Alkass: Ja, och det är väldigt bra och kul att polisen blir mer och mer intresserade av metoden och att använda den så att så fort man får något fall som man inte vet riktigt vem det är, så är ett födelseår ganska stor information för polisen och att kunna liksom leta mera smalt i området istället. Oftast en liksom rättsantropolog eller rättsläkarna kan titta och ser mellan 40, 30 och i ett försvinnande register. Det kan vara flera tusen fall i den intervallet. Och när man kör kol-14 om man ger med plus/minus ett och ett halvt år, två år, ett födelseår, då minskar man verkligen fönstret för sökandet.

Andreas Andersson: Ska vi gå in på intressanta case där du har varit inblandad? Ska vi börja med det norska fallet Isdalskvinnan? Vad vet vi om det fallet?

Kanar Alkass: Ja, det som är intressant med det här fallet är att den kvinnan hittades död i bergen 1970 och ingen kände till kvinnan. Ingen anmälde henne som saknad. Så bestämde norska polisen och myndigheten där att bara begrava kroppen. Så den som valde begravningen var en präst och en polis och någon som hade jobbat med ärendet.

Andreas Andersson: Man kunde inte ens fastställa dödsorsaken, eller hur?

Kanar Alkass: Hon var bränd. Kroppen var bränd. Men sedan när den här metoden kom och blev väldigt intressant för polis. Och det intressanta är att man tog upp ärendet igen och grävde upp kroppen och tog till vara ben, skelett och tänder där. Och polisen personligen åkte ända hit till Karolinska rättsmedicinska enheten med tänderna för att köra kol-14-datering och NRK var väldigt intresserade och se hur arbetet med det här går till. Och de ville gärna filma och spela in och de var här i våran källare och spelade in när jag preppade med Isdalskvinnans tänder. Men fallet är fortfarande oidentifierat. Ingen har sagt ja, det här är min syster, mamma. Hon är fortfarande okänd. Jättetråkigt att ingen anmäler liksom. Det var väldigt konstiga omständigheter då hon hade låst in en resväska precis den dagen i stationen. Och  på den tiden kunde man förvara sina saker i ett skåp i 24 timmar och när hon inte dök upp och hämtade sin väska efter 24 timmar, då öppnade de väskan och där hittar man olika pass, olika identitet, olika peruker. Hon hade salva som man har skrapat bort namn, vart det var köpt ifrån. Alla kläder, deras märkning var klippt. Så det var väldigt konstiga omständigheter runt hela fallet.

Andreas Andersson: I Norge, Ska vi säga så är det här ett väldigt, väldigt känt fall. Det kan man förstå just för att det är ett mysterium och jag tror att jag kommer ihåg att man också hittade typ sömntabletter i hennes maginnehåll. Så det var väldigt märkligt alltihopa. Det att ingen saknar henne är ju märkligt i sig, så det har varit mycket spekulationer om att hon skulle vara kanske en spion eller något sånt.

Kanar Alkass: Exakt, exakt.

Andreas Andersson: Du kunde i alla fall flytta tillbaka tidpunkten för hennes födelse med ett antal år, eller hur?

Kanar Alkass: Det är så här tänderna formas olika tider, bildas olika tider efter födelsen, framtänderna kommer först och sedan fortsätter det bakåt. Sen har hon visdomstanden som bildas 12 eller 13 år efter. Så om jag har en individ som fötts 1942 och analyserar visdomstanden, du kan få indikation på kol-14. Men fortfarande med Isdalskvinnan hade vi, vi kunde inte få kol halt på visdomstanden men jag hade jobbat med en annan metod som heter aspartat racemisering. Och den här metoden bygger på att du tittar på Asparaginsyra. Genom att du analyserar det här ger det dig hur gammal du var när du dog. Inte födelseår, men åldern på individen när den har dött. Och här kände vi hennes dödsår och sen fick vi med aspartaten hur gammal hon var när hon dog. Då subtraherar vi det. Då fick vi födelseåret och jag kommer inte ihåg riktigt exakt nu. Men jag skulle gissa att hon var född runt 1936. Plus/minus något år som vi rapporterade till norska polisen.

Andreas Andersson: Bara en idé som kommer upp i mitt huvud nu: jag vet ju att man kan göra strontiumanalyser och på så vis få reda på var en individ har växt upp. Men det är ju en annan sån här isotop. Vet du om man har gjort det i det här fallet.

Kanar Alkass: Det har de gjort på Isdalskvinnan. De hade skickat till ett labb i Kanada och analyserat det och med hjälp av stabila isotoper kan du se ursprung var man växte upp. I alla fall när du tittar på tänder. Och själv har vi kört väldigt mycket i mina studier: Kol 13 en annan typ av stabil isotop och där kan man se den geografiska ursprungen. Och vi har tittat på ganska många länder, vart man har växt upp. Vi har även tittat på O-18, syre, också kunde man se. Så att det är ett projekt som man har i huvudet att man utökar de här stabila isotoperna, framtida studier så att man mer liksom ser exakt var man kommer ifrån. För att de här stabila Isotoperna varierar i halterna från land till land, kontinent till annat.

Andreas Andersson: Men vet du om man hittade något ursprung på Isdalskvinnan, var hon var uppvuxen?

Kanar Alkass: Ja, de hade hittat att hon var från Tyskland, gränsen Holland, Frankrike där mittemellan. Så det är väldigt mycket spekulationer var hon har kommit ifrån. Och det är tragiskt att ingen saknar henne.

Andreas Andersson: För den som är väldigt intresserad av arkeologi och såna här saker, så kan jag rekommendera en bok som heter Bronsåldernsmordet av Jonathan Lindström där han analyserar delar av ett skelett som man hittade på 30 talet-40 talet utanför Stockholm som visade sig vara en individ från bronsåldern som hade blivit mördad eller ihjälslagen, fallit i strid. Kanske svårt att veta, men han hade uppenbara skador på de delar av skelettet som fanns. Och det fascinerande med just den här kroppen, det var att han med stor sannolikhet flöt ut i vattnet. Det var en havsvik då. Och sedan sjönk till botten och där blev han liggande. Så han var inte begravd, vilket är det normala om man hittar såna här, utan han låg så som han hade fallit där bland annat, utan att spoila för mycket så kunde man visa just med sådana strontiumanalyser att han i själva verket var uppvuxen i Skåne.

Kanar Alkass: Precis.

Andreas Andersson: Det är en intressant inblick i hur mycket folk reste redan på bronsåldern. Men du, jag vet att du har varit inblandad i fler fall där den här metoden har kommit till användning, berätta!

Kanar Alkass: Jag var faktiskt inblandat i ett annat norskt fall som heter Plaza-kvinnan. Det var också en kvinna som hittades skjuten i ett hotellrum och likadan där. En kvinna som hade checkat in i olika hotell med olika identitet, olika utseende. Och skjuten i rummet. Det var också väldigt konstiga omständigheter med maten som fanns där som man inte hittat riktigt i hennes magsäck och likadant alla hennes kläder. Märkena var klippta och det var på 90-talet och hon bodde i Plaza-Hotel, vilket var ett rätt dyrt hotell på den tiden. Och hon reste. Man kunde se att hon reste in och ut i landet. Jag kommer inte ihåg riktigt siffran där, men mer än tio gånger till Norge. Och att flytta från Oslo, Bergen, Trondheim. Väldigt konstigt fall också där. Och rättsläkarna gjorde obduktion och hade bedömt hennes ålder till 30 nånting. Och när vi körde kol-14 där kom vi till att hon var 23 år. Och det är också någon som ingen har anmält saknad. Så det är också ett tragiskt fall också ett mysterium.

Andreas Andersson: Det är märkligt att två fall med då 25 år emellan, men som ändå har så stora likheter.

Kanar Alkass: Jätte- jättemärkligt. Och Isdalskvinnan till exempel, det finns en facebook sida där så folk går in och skriver och lämnar om de har sett någonting eller misstänker någonting. Och det är en podd också som BBC var och spelade in.

Andreas Andersson: Vad tror du?

Kanar Alkass: Jag vet inte.

Andreas Andersson: Finns det några svenska fall där den här metoden har kommit till användning?

Kanar Alkass: Ja, vi har tittat på de fallen som vi har kört och sen när facit kom och jämfört att det var faktiskt väldigt bra precision där också. Under ett år till och med. Och det var ett fall i södra Sverige som var jättespännande, hittat skelettdelar. Då hade vi analyserat tänderna och den här killen var född på sent 80-tal, 86-87. Och ingen i Sverige var anmäld försvunnen. Sedan lägger man det på Interpol, söker, och det var någon från Tyskland faktiskt. Men Kol-13 stabila isotopen gav mig att han hade skandinaviska nivåer. Sedan tyska polisen kontaktade svenska polisen och sa att det finns en mamma som saknar sin son i den åldern. Vi vet inte om det är han. Då för att bekräfta det då gör man DNA-analys, och det visar sig att det var sonen. Och där diffade det knappt ett år mellan den beräknade och sanna åldern. Och polisen ringde mig och berättade att de var helt chockade eftersom jag sa svensk uppväxt, nivåerna när det gällde den stabila isotopen. Och det visade sig att när mamman var gravid och första tre åren, uppväxten av hans år, då bodde de i Stockholm och pappan var tyskalärare. Så att den här killen liksom växte upp sina första år här, och det var liksom anledningen till att han hade de här svenska nivåerna. Så det var lite fascinerande, Tyskland, men ändå.

Andreas Andersson: Just ja, men bra att få ett facit och veta att det faktiskt stämmer.

Kanar Alkass: Exakt, exakt. Det är det som är kul och man känner att man har varit till hjälp.

Andreas Andersson: Nu pratar du om att i princip pulverisera tänder, men bortsett från det, skulle man kunna använda den här metoden för att åldersbestämma levande individer? Inte minst så har det varit väldigt mycket snack om ensamkommande flyktingar som påstås ljuga om sin ålder. Men man kan också tänka sig och inte minst i dessa dagar när vi har haft väldigt mycket våldsbrottslighet och skjutningar och sånt här i Stockholm och vi vet att det är väldigt unga individer som skickas fram och då kan det vara väldigt avgörande om en individ är 15 år eller inte när brottet begås för hur man ska kunna lagföra dem.

Kanar Alkass: Absolut, Det går att använda men av etiska skäl får vi inte göra det så att det är något slags övergrepp mot individen.

Andreas Andersson: Man skulle behöva rycka ut en tand på de här individerna?

Kanar Alkass: Ja, det skulle ha kunnat ta egentligen bara en bit av en tand att köra. Så det behövs inte så mycket material.

Andreas Andersson: Och man skulle inte kunna använda naglar eller hår eller så där?

Kanar Alkass: Jo men eftersom naglar och hår, omsättningen av kolet sker kontinuerligt där så att du får inte födelseåret. Det var liksom nyligen, när har det bildats? De atmosfäriska nivåer som stämmer med dagens liksom.

Andreas Andersson: Ja, men mjölktänder då? Om det finns sådana bevarade från den här individen?

Kanar Alkass: Mjölktänder har vi inte analyserat, så vi har inte direkt facit på det faktiskt.

Andreas Andersson: Mer forskning krävs?

Kanar Alkass: Ja, det skulle man kunna titta på, hur mjölktänderna ser ut.

Andreas Andersson: Och kan man utvinna DNA ur mjölktänder också? Så att man kan säkerställa att det är rätt individs mjölktänder?

Kanar Alkass: Ja, det kan man. Så att med en enda tand kan du köra både födelseår, ursprung/Kol-13. Du kan få kön med DNA. Om tanden inte är bränd eller helt förstörd. Så att med en liten tand du kan få all den här informationen.

Andreas Andersson: Där fick du ett uppslag på någonting att kolla på. Om man tänker i framtiden då? Hur skulle man kunna utveckla den här metoden tänker du?

Kanar Alkass: Den här metoden, alltså när det gäller tänder, vi har gjort ganska mycket för att kunna bestämma, bedöma födelseår. Jag skulle gärna vilja köra mer stabila isotoper, liksom kolla på svensk population och andra individer från olika delar av världen. Och många gånger när du hittar skelettdelar: tänder kan saknas. Skallen kan saknas. Även om det finns skallen, att det inte finns tänder. Så blev det en fråga hur ska vi fortsätta med det här, ifall det inte finns. Då är det ben som är kvar. Och nu handleder jag en doktorand. Medarbetare från rättsmedicinska enheten i Solna här, som faktiskt tittar på ben.

Andreas Andersson: Alltså alla andra ben i kroppen?

Kanar Alkass: Ja precis. Och vi försöker titta på ben som är mest normal att hitta ute. Benen är lite svårare än tänder eftersom de har annan typ av anatomi. Du har den mjuka delen, trabekulär och kortikala, den hårda delen. Sen finns det mycket andra typer av proteiner, lipider så att det är mycket jobb där. Och sen är det olika ben har olika typ av hastighet när de byter ut det här kolet så att vi måste vara smarta där och väljer de ben som blir mest hittade ute. Något ben där det kanske sker utbyte av kolet snabbt eller i låg takt. Så det är ett stort projekt som pågår just nu tillsammans med en doktorand.

Andreas Andersson: Vilka ben är det man hittar om det bara finns några kvar, oftast?

Kanar Alkass: Lårben har vi upptäckt. Armben, skallben.

Andreas Andersson: De lite större benen i kroppen kan man säga?

Kanar Alkass: Exakt.

Andreas Andersson: Kan man använda den här metoden på djur om man skulle vilja?

Kanar Alkass: Det kan man göra och det har vi testat faktiskt. Vi har fått lite ben delar från SVA, älg och en uggla. Och vi har daterat dem och de gav oss väldigt bra precision. Och även vi har kört tänder på fladdermus och det var helt otroligt eftersom hela fladdermusen väger sex gram och att dissekera tänderna från ett litet djur, det var inte lätt och tänkte vi vi kommer aldrig få någonting, men det fick vi. Så det är väldigt fascinerande att det går.

Andreas Andersson: Jag sitter och försöker fundera på varför man skulle vilja undersöka djur, men det finns säkert fall med kanske tjuvjakt som ska utredas.

Kanar Alkass: Ja, det är möjligt och det finns studier där jag tror det var någon flygolycka där en duva som flög in i flygmotorn där och orsakade olyckan och de hittade fjädrar där som de skulle titta på, vad är det för fågel? Storleken och så, så daterar man det.

Andreas Andersson: Det är haverikommissionen som får utreda. Finns det andra fält tänker du? Där den här forskningen som du bedriver på Rättsmedicinalverket har liksom andra tillämpningar än just rättsmedicinska.

Kanar Alkass: Ja, alltså kol-14-datering går på många projekt. Jonas Frisén kör fortfarande. Sedan har vi kollegan Kirsty Spalding, kollegan Olof Bergman. Som utnyttjar, och de kör på olika typer av vävnader och organ mest för att kunna förbättra den framtida kliniska metoder.

Andreas Andersson: För att förbättra sjukvården?

Kanar Alkass: Exakt, man försöker kartlägga, liksom hur de här cellerna förnyas, i vilken takt? Vad kan man göra ifall det är låg takt? Kan man stimulera dem? Om man tänker hjärtinfarkt, då får man ett ärr där skadan är. Och om det finns någon metod där man kan stimulera hjärtmuskelcellerna så att de delar sig mer.