Transkribering av #81: Dricker du för mycket?

Det kan räcka med att dra ner på drickandet för att stoppa ett beroende. I snitt krävs två försök. Och det finns flera olika effektiva läkemedel som kan vara till hjälp. Det är tre exempel på resultat från forskningen om alkoholberoende som många inte känner till, menar psykologen och forskaren Sara Wallhed Finn. Poddavsnittet publicerades 17 november 2021. Här kan du läsa intervjun i textform istället för lyssna.

Andreas Andersson: Sara Wallhed Finn är psykolog och forskare vid institutionen för global folkhälsa vid Karolinska institutet. Hennes forskning handlar om utveckling, effekter och långtidsutfall av insatser med syfte att förebygga och behandla alkoholproblem och främst med fokus på individer med måttlig svårighetsgrad av beroendetillstånd. Hon arbetar också vid Riddargatan 1, som är en mottagning för alkohol och hälsa vid Beroendecentrum Stockholm. Första frågan till henne lyder: Vad innebär det att riskbruka alkohol?

Sara Wallhed Finn: Riskbruk eller lågriskkonsumtion är inte en diagnos, utan ett begrepp vi brukar använda för att beskriva när man dricker på en nivå som vi vet kan vara skadlig för hälsan över längre tid. Det har kommit nya råd nu kring lågriskkonsumtion som säger att man bör hålla sig under tio standardglas i veckan som kvinna och man. Ett standardglas motsvarar tolv gram alkohol. I en vinflaska går ungefär sex standardglas.

Cecilia Odlind: Lite drygt en och en halv vinflaska.

Sara Wallhed Finn: Per vecka. Man bör heller inte överskrida att dricka mer än fyra glas per tillfälle. Det brukar vi kalla intensivkonsumtion som också är associerat med viss förhöjd skaderisk.

Cecilia Odlind: Nu gör man alltså ingen skillnad mellan män och kvinnor längre?

Sara Wallhed Finn: Nej, man gör inte det. Man har tittat över forskningsrönen som har kommit och kommit till slutsatsen att det ska vara samma rekommendationer för båda könen.

Cecilia Odlind: Vilka effekter har alkohol på vår hälsa?

Sara Wallhed Finn: Alkohol är en liten molekyl som är både vatten- och fettlöslig. Den har ett väldigt brett skadepanorama och är associerat med ett sextiotal olika diagnoser, faktiskt, som antingen direkt orsakar eller kan förvärra när man dricker över de här nivåerna.

Cecilia Odlind: Ett sextiotal?

Sara Wallhed Finn: Precis. Alkohol är och stökar i ganska stora delar av kroppen.

Cecilia Odlind: Till exempel?

Sara Wallhed Finn: Levern brukar vara mest känt, hjärnan, blodtryck, vi blir infektionskänsliga. Det som det har kommit mycket ny forskning kring senaste åren är en högre cancerrisk även vid ganska måttliga konsumtionsnivåer.

Cecilia Odlind: Alla möjlig cancrar, eller?

Sara Wallhed Finn: Egentligen där alkohol passerar kroppen. Från mun, svalg, tarm, mage och liknande.

Cecilia Odlind: Vad sa du om blodtrycket?

Sara Wallhed Finn: Man kan få förhöjt blodtryck av att dricka mycket alkohol.

Cecilia Odlind: Man har ju också hört att det kan ge bättre hälsa att dricka en måttlig mängd alkohol.

Sara Wallhed Finn: Det har rapporterats historiskt att man kan se en viss minskad sjuklighet och dödlighet bland de som dricker måttligt. Här kan vi också ha svårigheter med att vi inte kan kontrollera alla faktorer, så det kanske inte är just att man dricker alkohol som är den skyddande effekten. Det finns vissa rön fortfarande kvar kring skyddande effekter kring hjärt- och kärlsjukdomar. Då är det alkoholkonsumtion på en väldigt låg nivå. Det kom en stor studie i The Lancet för några år sedan där man också slog fast väldigt tydligt att väger man de skadliga effekterna av alkohol mot de här tänkta skyddande effekterna så väger de skadade effekterna över så mycket så att man inte kan rekommendera alkohol på någon nivå som skyddande. Man tänker sig att för varje glas man dricker är det en ökad skaderisk för hälsan, men att risken är ganska låg om man är fullt frisk och håller sig under tio standardglasen i veckan.

Cecilia Odlind: Du har fått en lyssnarfråga: I många fall är det som att hjärnan blir kidnappad när den drabbade dricker och konsekvenserna kan bli svårare och svårare både för den drabbade och dess omgivning. Vad är det som händer i hjärnan när det kickar till?

Sara Wallhed Finn: Det som händer när vi dricker alkohol är ju att belöningssystemet aktiveras så att man får ett initialt välbefinnande och liknande, när man dricker.

Cecilia Odlind: En annan lyssnarfråga: Är alkoholriskbruk en sjukdom?

Sara Wallhed Finn: Det är det inte som jag sa från början så är ju alkoholriskbruk eller det som brukar kallas lågriskkonsumtion, inte en sjukdom och inte en diagnos, utan ett begrepp som beskriver en konsumtionsnivå som vi vet på sikt kan leda till skadliga hälsokonsekvenser

Cecilia Odlind: Kan alkoholmissbruk vara en sjukdom?

Sara Wallhed Finn: Den termen försöker vi sluta använda. Missbruk finns kvar som term inom socialtjänsten i nuläget. Men även där diskuterar man att försöka sluta använda den för att det är en så stigmatiserad term. I hälso- och sjukvården finns diagnosen är skadligt bruk och beroende och det är de vi vill använda.

Cecilia Odlind: Är alkoholberoende en sjukdom?

Sara Wallhed Finn: Alkoholberoende är en sjukdom.

Cecilia Odlind: Okej. Får det några konsekvenser att man skiljer på när det är en sjukdom och inte?

Sara Wallhed Finn: Tänker du i relation till att det skulle vara ett missbruk eller?

Cecilia Odlind: Nu tänkte jag väl kanske mer på att man gör den här skillnaden, men det kanske bara en definitionsfråga att man har ett riskbruk som kan leda till ett beroende.

Sara Wallhed Finn: Beroendet har ju i ICD-10 kriterierna, som är den diagnosmanual vi använder i hälso- och sjukvården i Sverige, definierats enligt sex olika kriterier. Bland annat att man dricker mer än man tänkt sig, man har utvecklat tolerans till alkohol, man kanske känner abstinens när man skär ner eller avstår, man dricker också på ett sätt som är skadligt för en. Uppfyller man minst tre av de här kriterierna under det senaste året, då uppfyller man diagnosen för alkoholberoende. Sedan kan alkoholberoende se väldigt olika ut för olika personer. En del har en mer måttlig grad av beroendeutveckling och andra har en svårare grad.

Cecilia Odlind: Ens drickande drabbar även omgivningen, men vilka andra problem kan härledas till riskbruk av alkohol? Vilka är de typiska varningssignalerna?

Sara Wallhed Finn: Det som många rapporterar som de brukar oroa sig för är kontrollförlust av olika slag. Att man dricker mer än man har tänkt sig eller att det är svårt att avstå. Man tänker sig att man vill avstå en kväll, men det är svårt. Många kan också rapportera att man tänker mycket på alkohol, man har en längtan efter att dricka, men att sug efter att dricka. Plus att det börjar oftast orsaka olika negativa konsekvenser för en, som att omgivningen reagerar eller liknande.

Cecilia Odlind: Visst är det så att unga i dag dricker betydligt mindre än tidigare?

Sara Wallhed Finn: Det gör de. Där har trenden vänt faktiskt. Bland niondeklassare idag är det en majoritet som inte dricker alkohol

Cecilia Odlind: Vet man vad det beror på?

Sara Wallhed Finn: Det är till väldigt stor del fortfarande en gåta. Det som forskare här vid KI, Jonas Raninen, bland annat bedriver forskning kring är för att försöka klarlägga vad det här kan höra ihop med. Det man har sett är att föräldrars ändrade inställning till ungas drickande kan påverka att föräldrar är mer restriktiva. Sen är det i stort väldigt okänt. Man ser samma fenomen över stora delar av västvärlden, men vi vet inte riktigt varför unga dricker mindre.

Cecilia Odlind: Skulle vara uppmuntrande om det var så att det berodde på att vi har informerat och att vi vet mer om de skadliga effekterna och att det är kommunikation som har lett till att unga avstår.

Sara Wallhed Finn: Ja och det verkar kanske inte vara hela svaret, att skolinformation eller liknande skulle påverka eftersom det är en sådan trend som man ser över så många olika länder. Det verkar vara någonting annat som har hänt i den här generationen.

Cecilia Odlind: Man får en känsla av att det inte är riktigt lika coolt.

Sara Wallhed Finn: Jag håller med. Där tänker jag att förhoppningsvis får vi reda på mer kring det över över tid och också få veta hur de här ungdomarna, hur det blir när de går in i vuxenlivet.

Cecilia Odlind: Man skulle hoppas att de tar med sig den låga alkoholkonsumtionen hela livet.

Sara Wallhed Finn: Verkligen. Det man har sett är att det har skett en viss polarisering. De som avstår verkar det gå ganska bra för. De mår bra psykiskt och de klarar skolan på ett bra sätt. De verkar inte heller använda narkotika i större utsträckning än andra.

Cecilia Odlind: Hur ser det ut i världen då?

Sara Wallhed Finn: I Europa har vi den högsta alkoholkonsumtionen i världen. Det man ser ofta som händer är när länder går från att ha varit låginkomstländer till att få ett ökat ekonomiskt välstånd är det väldigt viktigt att komma in med alkoholpolicy. Höga priser vet vi är effektivt för att hålla nere alkoholkonsumtionen, minska tillgängligheten till alkohol som vi har i Sverige med Systembolaget, till exempel. Det är en känslig period när det ekonomiska välståndet ökar så brukar också alkoholkonsumtionen öka i populationer.

Cecilia Odlind: Men ökar det eller minskar i världen?

Sara Wallhed Finn: Generellt skulle jag säga att jag faktiskt inte vet. I Sverige har ju alkoholkonsumtionen minskat om man jämför med 90-talets början. Nu dricker vi mindre än vad vi har gjort tidigare. Det kom just en rapport igår från CAN där man såg att konsumtionen fortsätter minska i alla åldersgrupper, undantaget de äldre. Där kan man tänka sig att en viss kohorteffekt. Det här är den första generationen äldre som har druckit och haft tillgång till alkohol genom hela sina liv, vilket de också tar med sig in i ålderdomen

Cecilia Odlind: Är det mer att de behåller sitt drickande livet ut, så att säga?

Sara Wallhed Finn: Precis.

Cecilia Odlind: Hur har Coronapandemin påverkat vårt drickande?

Sara Wallhed Finn: I Sverige har man sett att Systembolagets försäljning har ökat ganska dramatiskt under restriktionstiden. Däremot har direktinförseln minskat i och med minskat resande. Man ser att försäljningen på restauranger och liknande har också minskat. Den totala alkoholkonsumtionen förra året minskade faktiskt med sex procent i den totala populationen. Sedan kan man tänka sig att det finns olika underkategorier i det här, att det kan finnas sårbara grupper där konsumtionen har ökat. Men det vet vi inte än.

Cecilia Odlind: Är vissa mer benägna att hamna i ett riskbruk än andra?

Sara Wallhed Finn: Så är det. I övergången från ett riskbruk till ett beroende är vi olika känsliga. Där vet vi att tidig debutålder är en sådan riskfaktor. Får man också en väldigt belönande effekt när man dricker, uppskattar man effekten av alkohol så är det en större risk att man fortsätter dricka och också utveckla ett beroende. Sedan vet vi att det finns biologiska sårbarhetersfaktorer. Man brukar säga att det är ungefär 50 procent biologi och 50 procent sociala och psykologiska faktorer som spelar in. Har man förstagradssläktingar, om mamma eller pappa hade ett alkoholberoende, så är man i större risk själv också att drabbas. Av de psykologiska faktorerna vet vi att impulsivitet är en riskfaktor. Också spänningssökande, sensationssökande är en sådan riskfaktor. Socialt vet vi att vi påverkas väldigt mycket av hur vår omgivning beter sig. Umgås vi med andra som dricker mycket tenderar vi att dricka mycket själva. Också hur alkoholpolitiken ser ut i landet. Har man en restriktiv alkoholpolitik med höga priser och liten tillgänglighet så är det färre som dricker mycket. Det är mångfaktoriellt.

Cecilia Odlind: Om man mår väldig dåligt dagen efter, kan det påverka?

Sara Wallhed Finn: Precis. Då är det ju sannolikt mindre chans att man fortsätter dricka om man får väldigt mycket negativa konsekvenser tidigt.

Cecilia Odlind: Många av de här personerna söker inte vård, stämmer det?

Sara Wallhed Finn: Det stämmer. Alkoholberoende är faktiskt den psykiatriska diagnos som har det största glappet mellan hur många som är drabbade i den allmänna befolkningen i jämförelse med hur få personer vi ser som söker vård.

Cecilia Odlind: Hur ser de siffrorna ut?

Sara Wallhed Finn:I Sverige är det ungefär en av fem med alkoholberoende som söker vård. Det finns mycket att göra för att nå fler med behandling

Cecilia Odlind: Hur många är det som har det här problemet i Sverige?

Sara Wallhed Finn: Fyra procent i den vuxna befolkningen. Alkoholberoende är ett folkhälsoproblem.

Cecilia Odlind: Vad finns det för hjälp att få för de som söker?

Sara Wallhed Finn: Det finns mycket bra hjälp att få. Det finns dels psykologiska behandlingsmetoder. De som vi vet fungerar bygger oftast på motivationshöjande behandlingar eller på KBT. De är oftast ganska korta och ger goda resultat. Sedan finns det också en rad med olika läkemedel som inte brukar vara så välkända, men som är effektiva och kan hjälpa folk antingen att skära ner eller att avstå helt och hållet.

Cecilia Odlind: Hur funkar de då?

Sara Wallhed Finn: Antabus, som är det som folk brukar känna till, hindrar nedbrytningen av alkohol. Man får en allergisk reaktion när man dricker, vilket bidrar till att man avstår helt och hållet. Den är ett jättebra stöd ifall man vill avstå helt och hållet.

Cecilia Odlind: Påverkar den alls suget eller kan man fortfarande vara sugen, men sedan när du väl dricker så mår du direkt väldigt dåligt, eller?

Sara Wallhed Finn: Precis. Antabus har inte någon farmakologisk effekt på suget, utan hindrar bara nedbrytning av alkohol. Sedan är det många som jag träffar kliniskt som rapporterar att suget minskar med bara kunskapen och att man vet att man inte kan dricka. Tyvärr så uppfattar många antabus som en stigmatiserad medicin som man bara ska ta om man har väldigt, väldigt svårt beroende. När folk väl prövar den så brukar de vara väldigt positiva och uppleva att det är en bra hjälp, ett bra stöd.

Cecilia Odlind: Finns det något negativt med det?

Sara Wallhed Finn: Den har ju vissa biverkningar, men ganska milda. Jag tänker att man skulle kunna vara mycket mer generös med att förskriva det än vad man är idag.

Cecilia Odlind: Fungerar lite som Stopp & Väx, nagellack som man tar och om man biter på naglarna så smakar det väldigt illa.

Sara Wallhed Finn: Precis, så är det.

Cecilia Odlind: Kan man få hjälp digitalt? Du nämnde psykologiska behandlingar, finns de att få över nätet?

Sara Wallhed Finn: Ja, det gör det. Och där har dethänt väldigt mycket de senaste åren. Här på Beroendecentrum i Stockholm finns det en enhet som heter e-stöd, som erbjuder enbart internetbehandling. Där har vi också sett i studier att det är lika effektivt som traditionell behandling för vissa grupper.

Cecilia Odlind: Det är ett sätt att tillgängliggöra den här behandlingen till fler.

Sara Wallhed Finn: Verkligen. Och också för många kanske ett litet mindre steg att ta när man ska söka vård.

Cecilia Odlind: Hur gör man om man vill ha den typen av vård?

Sara Wallhed Finn: Man kan anmäla sig via 1177

Cecilia Odlind: Visst söks det också just nu försökspersoner till studier på Karolinska institutet?

Sara Wallhed Finn: De gör det. Det finns dels en studie som jämför olika appar. Det är också någonting som vi är nyfikna på och vill veta mer om hur de fungerar, om de kan vara ett effektivt tillägg till behandling. Det finns lite olika varianter, antingen sådana där man själv registrerar sin konsumtion, det finns också sådana där man kan blåsa så att man får sin promillehalt rakt ner i en app. Det är en pågående studie där man lottas till olika typer av appar.

Cecilia Odlind:Det här med att man inte söker hjälp, det menar du delvis är för att det kanske är stigmatiserat. Kan också vara så att man inte själv förstår att man har ett problem, eller?

Sara Wallhed Finn: Så kan det vara. Sedan är det många som själva vet med sig att de har ett problem, men man uppfattar inte riktigt vården som attraktivt. Det är inte den typen av vård som man skulle vilja ha. Där har jag själv gjort en del studier som visar att man är rädd för att man ska bli avtvingad någon sorts helnykterhetslöfte för resten av sitt liv och itvingad Antabus och ganska påtvingande åtgärder. Man är mer öppen för att i första hand skära ner sin alkoholkonsumtion. Man är också mer öppen för de här andra läkemedlen som Naltrexon och Akamprosat som dämpar suget och merbegäret efter att fortsätta dricka. Jag skulle säga att det för en del personer kan klart vara så att man kanske inte uppfattar att alkoholen ställer till med så mycket besvär att man vill söka hjälp. För en del så kan det också vara så att man inte uppfattar att vården kan ge den hjälp som man skulle vilja ha. Där hoppas jag att vi kan nå ut med kunskapen om att det finns bra vård och få som kan ges på ens egna villkor.

Cecilia Odlind: Att den kan vara individanpassad, så att säga.

Sara Wallhed Finn: Verkligen.

Cecilia Odlind: Varför tror du att den där uppfattningen har blivit spridd?

Sara Wallhed Finn: Jag tror att det finns ganska mycket okunskap och ganska lite beroendelära med oss från grundutbildningar. Om jag tittar på hälso- och sjukvårdsyrkena i populärvetenskap och när man tittar det som rapporteras i media och faktiskt i skönlitterära verk också, så är det mycket berättelsen av människor med väldigt svåra alkoholberoenden. Ofta att man når någon typ av rock bottom och sedan vänder det och man avstår helt och hållet resten av sitt liv, inte sällan med hjälp av AA. Det tänker jag är en berättelse om ett alkoholberoende och hur man kan återhämta sig. Men det är inte hela berättelsen, utan alkoholberoende ser väldigt olika ut för olika personer och det finns väldigt olika sätt att återhämta sig från det. Jag tänker att det finns en stor okunskap om bredden.

Cecilia Odlind: AA står för Anonyma Alkoholister.

Sara Wallhed Finn: Precis.

Cecilia Odlind: Vad är det?

Sara Wallhed Finn: Det är en självhjälpsorganisation där människor med egen erfarenhet hjälper andra. Det är väldigt många som har otroligt god hjälp av AA och de gör ett fantastiskt fint jobb. Men det finns också människor som känner att det inte riktigt passar för dem och vill en annan typ av hjälp. Jag tänker att AA är ett alternativ bland många.

Cecilia Odlind: Du har nu sagt flera gånger att man inte behöver sluta dricka helt. Det har även forskningen visat.

Sara Wallhed Finn: Det är egentligen gammal kunskap. Det gjordes behandlingsstudier på 70-talet som blev väldigt omdebatterade och ansågs som väldigt kontroversiella just för att man hade tanken om att alkoholberoende var det här kroniska tillståndet, som också oftast var förenat med en allt sämre, tyngre drickande. När man då visade att vissa personer kunde skära ner och inte slutade helt och hållet och faktiskt också kunde moderera sin konsumtion över tid, så var det otroligt kontroversiellt. Den kunskapen har inte riktigt nått ut än.

Cecilia Odlind: Jag tänker på det du sa att i till exempel filmer och skönlitterärt, skildras det ofta som att det är ganska extrema situationer. Också misslyckanden. Man försöker om och om igen. Hur vanligt är det att man har problem? Att man försöker sluta och så lyckas man inte och så återfaller man igen och igen.

Sara Wallhed Finn: Jag läste ganska nyligen en amerikansk studie som hade tittat på det och då var medianen för antalet försök innan man lyckades två. Den visade också på att vi har en föreställning om just många misslyckande. Det finns de som har väldigt svårt att förändra sina alkoholvanor och som har ett svårt beroende och som kan behöva många försök, men för andra så är det inte så, utan det är något som man hamnar i under en period i livet och som man också lyckas rätta till.

Cecilia Odlind: Jag kan passa på att ställa en lyssnarfråga: Kan det vara så att det finns olika former av alkoholism och de kräver olika typer av behandlingar?

Sara Wallhed Finn: Jag skulle säga att det finns ju olika svårighetsgrader. När DSM-5 kom, det är det amerikanska diagnossystemet, så gjorde man en gradering. Tidigare i DSM-4 hade man bara beroende ja eller nej, men i och med DSM-5 så graderad man beroende i låg måttligt och svårt beroende. Nu är det oklart ifall ICD-11 i sin nya version också kommer överföra det. Det ser inte ut som det.

Cecilia Odlind: Är det den som kommer nu?

Sara Wallhed Finn: Precis, den uppdaterade. Jag skulle säga att det finns olika svårighetsgrader av alkoholberoende och där kan det behövas olika behandlingar. Om man har en låg till måttlig grad av beroende så krävs det oftast kortare behandlingar. Det är en större sannolikhet att man lyckas skära ner och kanske inte avstår helt och hållet. Har man ett svårare beroende så är det oftast helt nykterhet som är den enklaste vägen. Där kan man också behöva mer hjälp för att man har ett svårare tillstånd.

Cecilia Odlind: Vilken behandling man föredrar, det kan också ha att göra med vem man är som person?

Sara Wallhed Finn: Där vet vi väldigt lite om vem som skulle matchas till vilken typ av behandling. Det har man studerat väldigt noggrant, men där verkar faktiskt den bästa matchningen vara att fråga patienten själv vilken typ av behandling de föredrar.

Cecilia Odlind: Verkar rimligt

Sara Wallhed Finn: Helt rimligt.

Cecilia Odlind: En lyssnarfråga: Jag undrar om fokuset på alkoholen i behandlingen kan göra att man förenklar problemen. Den gängse bilden av alkoholmissbruk brukar vara att om man slutar med sitt missbruk eller riskbruk så upphör problemen. Så kan det säkert vara i vissa fall, men min erfarenhet är att alkoholen är ett symptom på andra problem och eller används som en slags självmedicinering. Det kan väl i och för sig vara så att de andra problemen får fungera som alibi för drickandet, vilket i sin tur skapar ett slags incitament till att försätta sig själv i jobbiga situationer. Vad är hönan och ägget tror jag att den här lyssnaren undrar. Hur ska man kunna veta det?

Sara Wallhed Finn: Där tänker jag återigen att det inte finns en sanning som passar för alla med alkoholberoende. Vi vet att en majoritet av alla med beroende har en måttlig grad av beroendeutveckling. Man har en stabil social situation, man har ordnat boende, man har ett arbete, man har inte så mycket psykiatrisk samsjuklighet. Sedan vet vi att i gruppen där vi har svårare beroendetillstånd finns det fler människor som också har psykiatrisk samsjuklighet. Också sociala problem i form av hemlöshet, arbetslöshet och liknande. Jag tänker att att bilden är mycket mer komplex. Det finns människor där alkoholen kanske är ett symptom på andra saker och man kan behöva en integrerad behandling om man har till exempel en PTSD och ett alkoholberoende så behöver vi adressera båda tillstånden samtidigt i behandlingen. Men det finns också väldigt många som har ett alkoholberoende och det är det som är bekymret.

Cecilia Odlind: Du behandlar också personer, så om kommer till dig och försöker reda ut det där om det finns fler problem som måste åtgärdas samtidigt.

Sara Wallhed Finn: Precis det gör man via en initial bedömning. Oftast är det så att om man kommer till rätta med alkohol och lyckas skära ner den så har man ju andra resurser att hantera andra saker i livet också.

Cecilia Odlind: Om man har mycket oro och ångest, är det förknippat med ökad risk för alkoholriskbruk?

Sara Wallhed Finn: Det är det, och sedan vet vi att det är det omvända också. Hög alkoholkonsumtion kan ju också leda till ökad oro och ångest. Där är det viktigt att ta reda på lite mer hur det sett ut genom livet och vad som kom först och vad som har kommit till lite senare.

Cecilia Odlind: En annan lyssnarfråga: Hur påverkar normer vårt drickande och möjligheten för riskbrukare att sluta dricka?

Sara Wallhed Finn: Det påverkar väldigt mycket. Vi vet när vi har intervjuat människor med alkoholberoende att deras drickande styrs mycket av sociala normer och vilka de umgås med. Vi vet också att de som umgås mycket med andra som dricker mycket har ett sämre utfall i behandlingen. Alkoholkonsumtion är ett starkt socialt normerat beteende. För många som vill förändra sina alkoholvanor så är det här någonting som man behöver fundera över. För en del kan det handla om att avstå vissa sociala situationer, för andra så kan det vara att öva på att tacka nej eller att öva på att välja alkoholfria alternativ eller dricka långsammare till exempel. Men vi vet att alkoholens romantiserade bild i samhället i stort kan göra att det blir lite svårare för människor att få till en förändring.

Cecilia Odlind: När vi samlas i sociala grupper är det inte så sällan som det bjuds på alkohol som en after work eller när man firar någonting då korkar man upp champagnen. På det viset kanske det är svårt att undvika.

Sara Wallhed Finn: Det är det. Där tänker jag att vi alla kan bidra genom att se till att det också finns alkoholfria alternativ och se till att det kanske inte är alkohol som vi behöver samlas kring alltid, utan att man kan samlas kring andra aktiviteter.

Cecilia Odlind: Jag har också tänkt på att vi äter ju väldigt ofta när man träffar människor. Man kanske borde träffas och ha en fysisk aktivitet.

Sara Wallhed Finn: Eller gå ut i naturen.

Cecilia Odlind: Gärna för mig. Vad skulle hända med samhället om vi tog bort alkoholen?

Sara Wallhed Finn: Vilken spännande fråga. Vi skulle ju frigöra ganska mycket, både ekonomiska och andra resurser som vi skulle kunna lägga på annat. Alkohol kostar oss väldigt mycket lidande i samhället. Det kostar oss väldigt mycket pengar. Det är faktiskt gruppen med riskbruk för att den är så stor. Det väldigt mycket av alkoholens konsekvenser som faktiskt inte orsakas av gruppen som är beroende som samhällsekonomiskt får stora konsekvenser. Våld i samhället, till exempel, besök på akutmottagningar på helger för att man har trillat och annat. Den typen av kostnader skulle vi ju få bort och kunna lägga resurser på annat.

Cecilia Odlind: Jag tror att det var någon studie från Karolinska institutet, det var ganska många år sedan, men som just tittade på hur många av alla akutbesök på helgen som är relaterade till alkohol. Det var en absolut majoritet. Men det är kanske ändå är inget som kommer hända.

Sara Wallhed Finn: Det tror jag inte. Alkohol har också en väldigt romantiserade och positiv syn i samhället. Lite av en särställning om man tänker sig hur mycket negativt det också orsakar.

Cecilia Odlind: Så är det kanske. Många tycker att det smakar gott att det passar till mat och förhöjer en matupplevelse. Ni har ju nyligen kommit med en studie som visar att det är få som får de här läkemedlen föreskrivna till sig, eller hur

Sara Wallhed Finn: Precis. Det är en stor underförskrivning av alkoholläkemedlen i Sverige. Det har inte skett någon förändring över en nioårsperiod som vi har tittat på heller.

Cecilia Odlind: Hur ser förskrivningen ut?

Sara Wallhed Finn: Förskrivningen är väldigt låg och vi ser också att det är stora skillnader mellan olika grupper i samhället. Dels utifrån socioekonomi där vi ser att människor med högre inkomster och längre utbildningar har en större sannolikhet att få de här läkemedlen föreskrivna. Men människor med lägre inkomst och kortare utbildningsnivå har en lägre sannolikhet att få läkemedlen. Vi ser också att det är stora skillnader över landet där människor, särskilt som bor i storstadsregionerna, har en större sannolikhet att få läkemedlen föreskrivna till sig. Det som var nytt som vi också bidrar med är att vi har tittat på somatisk eller fysisk samsjuklighet, när man har andra sjukdomar tillsammans med sitt alkoholberoende, vilket är väldigt vanligt. I den gruppen ser vi att det också är en väldigt låg sannolikhet att man får de här alkoholläkemedlen. Här vet vi inte varför. Det är inte sjukdomar som gör att man inte borde förskriva alkoholläkemedlen, utan det måste vi ta reda på mer om.

Cecilia Odlind: Men har du någon idé om varför det är så här?

Sara Wallhed Finn: Om man tittar på internationella studier, så är det lite gjort och då finns det ju brister kring kunskapen om alkoholläkemedlen, vilket gör att läkare då inte förskriver dem

Cecilia Odlind: Bland vårdpersonal alltså?

Sara Wallhed Finn: Precis. Låg kunskap bland vårdpersonal och också okunskap om att de faktiskt är effektiva. Sedan vet vi från svensk forskning som jag själv har gjort att kunskapen bland människor med beroende om att de här läkemedlen finns är väldigt låg. Man har hört talas om antabus och det gör man inte så positiv till, utan det är ofta något man inte vill prova i första läget. De här nyare alkoholläkemedlen är väldigt okända.

Cecilia Odlind: Dum fråga kanske men kan du skriva ut sådana läkemedel?

Sara Wallhed Finn: Nej jag är psykolog, så jag får inte skriva ut läkemedel.

Cecilia Odlind: Då kan någon komma till dig och säga: Jag behöver hjälp. Hur kommer du fram till ifall den här personen skulle behöva läkemedel eller om det räcker med psykologisk behandling?

Sara Wallhed Finn: Vid mottagningen där jag arbetar, Riddargatan 1, som är en del av Beroendecentrum Stockholm så genomför alla patienter initialt en beroendeutredning där man får svara på en del frågor och lämna labbprover. Man får en informationsbroschyr om de behandlingar som vi har. Både de psykologiska och läkemedelsbehandlingarna. Sedan får patienten tillsammans med läkaren fatta ett beslut om vilken behandlingsinriktning som de vill pröva. Här har vi väldigt lite stöd för att vi som behandlade kan matcha människor till en viss typ av behandling, utan det viktiga är att patienten känner att de får den behandling som de har tilltro till kan hjälpa dem. Ofta så handlar det om att fråga patienten själv vilken typ av behandling som de skulle vilja prova. Sedan får man utvärdera. Så får man inte effekt med psykologisk behandling så kan det vara läge att pröva läkemedel eller tvärtom.

Cecilia Odlind: Det där låter ju smidigt att man kommer att får göra en startundersökning, är det så överallt? Eller?

Sara Wallhed Finn: På många ställen arbetar man så. Som tillägg så finns det också effektiv beroendebehandling i primärvården. Det är inte så att man måste söka till specialistvård heller, utan man kan få god hjälp av sin husläkare.

Cecilia Odlind:Varför ägnar du dig åt det här forskningsfältet?

Sara Wallhed Finn: Jag började av en slump jobba kliniskt på Beroendecentrum när jag flyttade ner till Stockholm och märkte då att jag tyckte väldigt mycket om att jobba med den här patientgruppen och att det finns väldigt mycket som man kan göra som psykolog. Genom att hjälpa människor att dricka mindre så mår de ganska snabbt bättre psykiskt och får bättre fysisk hälsa och bättre relationer. Man ser de positiva effekterna väldigt fort, vilket är väldigt tacksamt som behandlare. Rent forskningsmässigt tycker jag också att det är spännande att å ena sidan så är alkoholkonsumtion så socialt accepterat och romantiserat i samhället och det är ett beteende som väldigt många ägnar sig åt. Å andra sidan, att ha problem med sitt drickande och alkoholberoende är otroligt stigmatiserat och det vet vi bidrar till att människor tyvärr inte söker hjälp, fastän det finns effektiv hjälp att få. Den spänningsytan tycker jag är väldigt spännande. Jag hoppas kunna bidra till att fler människor får effektiv hjälp för sina alkoholvanor.

Cecilia Odlind: Vad är ditt bästa tips till någon som har en anhörig som den tycker dricker för mycket?

Sara Wallhed Finn: Det skulle vara att ta upp frågan med den man är orolig för. Vi vet att många som söker hjälp gör det på grund av att någon som de bryr sig om har uttryckt oro för dem. Uttryckt oron och omsorgen om den som som ni tror dricker mycket.

Cecilia Odlind: Hur viktigt är det att man gör det här så fort som möjligt eller i god tid?

Sara Wallhed Finn: Det är viktigt. Vi vet att prognosen är bättre ifall man söker hjälp tidigt eller om man börjar försöka förändra sina alkoholvanor tidigt. Sedan tänker jag att det är bra att vänta till, i alla fall dagen efter. Apropå tidigt, det är bättre att man samtalar i lugn och ro på en trygg plats i en trygg miljö, istället för att ta det just när någonting negativt har hänt när personen är berusad. Det är bra att ta det tidigt.