Transkribering av #139: Styr hormonerna humöret?

CECILIA

Helena Kopp Kallner är docent och lektor på Karolinska institutet och överläkare på kvinnokliniken vid Danderyds sjukhus. Hon är ansvarig för den kliniska prövningsenheten och forskargruppsledare för forskargruppen på kvinnokliniken. Hennes forskning kretsar främst kring preventivmetoder, abort och myom. Hennes forskningsmetoder spänner från translationell forskning, alltså vårdnära, till kliniska studier och registerforskning.

ANDREAS

Om det är så att ni känner igen Helena, förutom då från avsnitt 11 av den här podcasten, så kan det vara för att hon ganska ofta förekommer i olika medier, särskilt när det gäller att skjuta ner olika vetenskapligt ej prövade metoder. Det cirkulerar ju en hel del mytbildning kring kvinnans underliv, kan man säga. Vi kommer in på det lite i intervjun strax också.

CECILIA

Och din första fråga till henne var: Hur definieras PMS och PMDS?

HELENA

Alltså, PMS är ju egentligen bara att man upplever att man mår sämre veckan innan mens, kan man säga. Så det är ju ingen allvarlighetsgradering i det begreppet. Premenstruellt dysforiskt syndrom, däremot, alltså PMDS, det är ju egentligen en psykiatrisk diagnos faktiskt. Och då är det ju så att alla såna här psykiatriska diagnoser, det som gör då att man kvalar in, det är ju att man har såna besvär, att det påverkar det dagliga livet påtagligt. Så att kan man hantera sina besvär utan att de påverkar livet påtagligt, då får man ingen diagnos, medan däremot kan man inte hantera det, att det går överstyr, så att det påverkar relationer eller arbete, mängder med sådana saker, att man helt enkelt mår så dåligt att man inte kan sköta sig - Då kvalar man in, så då blir det istället premenstruellt dysforiskt syndrom man har.

ANDREAS

Det kanske är en dum fråga, men vi pratar ändå om en process hos kvinnor som är i högsta grad fysiologisk, det handlar om ägglossning och så vidare. Är det inte lite märkligt att det då ska definieras in i någon slags psykiatrisk diagnosmodell?

HELENA

Jag tror att det är för att det är psykiatriska symptom, det är inte fysiska symptom, utan det är ju just nedstämdhet, oro, ångest, irritabilitet, humörsvängningar. Så det är ju inte fysiska symptom och då blir det så att läkarvetenskapen är ju lite indelad, tråkigt nog måste jag säga, för det finns ju väldigt mycket samband mellan hur man mår fysiskt och hur man mår psykiskt, men i det vi kallar för somatiken som är fysiska symptom och sedan psykiatrin som liksom är psykiska symptom. Och i och med då att premenstruellt dysforiskt syndrom handlar om psykiska symptom så blir det en psykiatrisk diagnos. Sen kan man tycka att det här är en fysiologisk process, absolut, att man liksom har ägglossning och man har mens och så, det är absolut en fysiologisk process. Men jag brukar säga att jag tror att det evolutionära trycket, alltså att säga att man ska må bra under alla tider av menscykeln, det har varit väldigt lågt. Därför att från det att kvinnor har börjat menstruera, här går vi ju liksom tillbaka till när vi var människoapor och blev homo erectus liksom, alltså det är ju flera tiotusentals, hundratusentals år tillbaka som vi har liksom menstruerat och så, Då var det ju inte så att man att man menstruerade i hela sitt liv, utan det var ju tvärtom så att man menstruerade väldigt lite tid av sitt liv, i den mesta tiden av livet så var man gravid eller ammade. Så att det har inte funnits något evolutionärt tryck på att man ska må bra just veckan innan mens, därför att det har varit så kort tid av ens liv.

ANDREAS

Jag drar mig osökt i minnes första gången du var med i den här podden för nästan fem år sedan, när vi pratade om mens och om man kan slippa mens tack vare p-piller, men där du också just påpekade att, apropå att folk tycker att det är onaturligt att ta p-piller, att det naturliga är egentligen att vara gravid eller att amma, punkt.

HELENA

Ja, vi måste komma ihåg att den moderna mänskligheten är oerhört kort ur ett evolutionärt perspektiv liksom, så att vi har funnits väldigt, väldigt kort tid och tror på något vis att den moderna människan är evolutionens krona. Det har jag väldigt svårt för, utan evolutionen pågår liksom hela tiden runt omkring oss och det är mycket möjligt att om liksom tusen år till, då kanske vi har liksom avlat bort det här med PMDS, men i nuläget är vi där vi är.

ANDREAS

De flesta av oss som har släktforskat lite kan ju också se att man behöver inte backa så många hundra år för att inse just det här med att det naturliga var att vara gravid eller att amma. Kvinnorna födde otroligt många fler barn förr.

HELENA

Verkligen.

ANDREAS

Och levde otroligt mycket kortare också.

HELENA

Exakt.

ANDREAS

Du var inne på det lite, men om vi skulle borra i det, hur upplever de som har stora problem med framförallt PMDS, hur ser deras tillvaro ut?

HELENA

Ja, de flesta kvinnor då som jag träffar, jag träffar ganska mycket kvinnor med verkligen svåra premenstruella besvär som verkligen har PMDS. Det är ju på något vis att de upplever att de är två personer. De är dels det de upplever är “de själva”. Och sedan så är det då den här tiden innan menstruation. Då upplever de att de är “någon annan”. En person som man inte vill vara, en person som man oftast inte tycker om. En person som kanske ingen annan heller tycker om, så man tycker att det är väldigt jobbigt då att man inte är omtyckt. Men det gör också att man inte tycker om sig själv den veckan. Och att den här andra personen då som man blir då eller som tar över en, som många beskriver, ställer ju till väldigt mycket då för den här andra personen som man upplever att man är. Genom att då försätta sig i situationer, alltså att gräla mycket. Att få utbrott, att inte kunna prestera på den nivån som man vill. Man kanske ska hålla någon viktig presentation på jobbet och man känner sig gråtfärdig hela tiden eller man har jättemycket ångest inför det eller så. Så att jag tycker att det är det som verkligen dominerar de här kvinnornas berättelser. Det är att “du måste hjälpa mig så att jag kan bli den jag är hela tiden”. Så det är nog ungefär exakt så jobbigt som jag tycker att det låter. Och de här kvinnorna är ju ofta desperata. De har sökt hjälp i många år. Många kanske också har tagit tid liksom att förstå att det är det här som är problemet. Att man har tänkt att man är deprimerad eller att man är onormal eller man kanske till och med har sökt hjälp och man har fått fel hjälp för att folk tror att det är en depression det rör sig om. Många berättar också att den här tiden innan menstruation när man ställer till det för sig själv, man kanske gör andra människor ledsna och familjen och man säger att man ska skilja sig eller man säger till barnen “är du dum i hela huvudet?” Alltså det är mycket sånt. Och sen då efteråt, när man liksom börjar bli sig själv igen då präglas den tiden också ofta av väldigt dåligt samvete. Så att man känner att då mår man dåligt då också men av andra orsaker så att säga. Så att i slutändan så blir det att det är väldigt kort tid i livet när man faktiskt känner att man har så att säga gottgjort det onda man har gjort och att man mår bra och sen är det liksom dags för nästa dåligt mående period.

ANDREAS

Svaret är möjligen självklart men kvinnor som har upplevt det här, när de väl kommer i klimakteriet blir det liksom en revolutionerande förbättring i deras liv då?

HELENA

För en del blir det ju det och andra inser att då tar ju klimakteriet och klimakteriebesvär över så att då mår man dåligt psykiskt i klimakteriet också så att säga. Och då är ju ofta de här kvinnorna väldigt rädda för att börja med hormoner och hur ska det gå nu och så där. De hade trott att allting skulle så att säga vara helt över när man kommer i klimakteriet men det blev inte så. Utan då får man liksom andra besvär. Så att det kan vara både det ena och det andra. En del är ju så att bara “äntligen!” och så har man lite vallningar och svettningar men man mår bra humörmässigt och då är det toppen. Men många får då istället klimakteriebesvär.

ANDREAS

Det finns ett helt avsnitt om det också med Angelica Lindén Hirschberg. Jag minns inte vilket nummer men det letar ni lätt upp i er poddapp om ni vill lyssna på det. Ska vi reda ut vilka faser som ingår i menscykeln? Vi kommer att prata mer om det sen. Men vilka är faserna?

HELENA

Ja, jag brukar säga det att det enklaste då när man pratar om menscykeln är liksom att utgå ifrån ägget, från äggstocken. Så det som börjar hända i varje cykel är ju att kroppen börjar göra ett ägg. Eller egentligen så börjar man inte göra ett ägg utan man gör många, många ägg. Och inuti de här äggblåsorna så finns det celler som heter granulosaceller och de tillverkar östrogen. Så att ju längre menscykeln liksom fortskrider och ju mer ägg kroppen gör, desto högre blir östrogennivåerna. Det som händer till slut då det är ju att kroppen väljer ut ett ägg som man ska satsa på. Och det är ju därför vi oftast bara föder ett barn. Ibland blir det två, men oftast blir det bara ett. Så att det är en äggblåsa som kroppen satsar på. Den här äggblåsan tar då liksom över och producerar mängder med östrogen. Till slut då när östrogennivån blir tillräckligt hög, då är det som att det är någon slags relä eller droppen som får koppen att rinna över eller vad man ska säga. Och då blir det en signal upp till hjärnan att nu ska du ägglossa kroppen. Och då går signalen ner från hjärnan till en liten körtel i hjärnan och sen ner till äggstockarna och säger “Ägglossa!”. Och så långt så är ju de allra flesta människor med. Man pratar med folk på gynakuten och på mottagningen och de säger “ja, det där har vi koll på ägg och sen ägglossning”. Och sedan då, efter ägglossningen så omvandlas den här äggblåsan till någonting som kallas för en gulkropp. Eller på latin en corpus luteum som betyder gul kropp faktiskt. Och då har man liksom tappat de flesta svenska människor där någonstans mellan ägglossningen och gulkroppen. För gulkroppen, trots att den påverkar halva kvinnans fertila liv, förutom när hon är gravid då och ammar, så är inte det här någonting som man pratar särskilt mycket om i skolan. Och den här gulkroppen den producerar då både östrogen men också gulkroppshormon och gulkroppshormon heter då på latin progesteron. Så att under tiden då som vi har den här gulkroppen så får vi båda de här nivåerna. Så det är lite lägre östrogen än vad det är under den första fasen, äggblåsefasen. Men det är fortfarande ganska hög nivå av östrogen och så har vi då gulkroppshormonet. Så gulkroppshormon har vi bara under den här fasen. Det har vi inte under den här äggblåsefasen. Och sedan då, gulkroppen är jätteviktig och producerar progesteron och utan progesteron så kan man inte bli gravid. Därför att den omvandlar slemhinnan i livmodern så att ett ägg kan fästa.

ANDREAS

Var befinner sig ägget under tiden?

HELENA

Ja, det befinner sig ute i äggledaren där det ligger och väntar på spermierna och så rullar det långsamt, långsamt, långsamt ner mot livmodern. Det finns ju bara under ett dygn, sedan försvinner det. Så att just när man har jättehöga nivåer progesteron, då finns det inget ägg där. Utan då är det liksom en förskjutning då så att kroppen går och väntar på att man ska bli gravid. Den kan ju inte veta om ägget och spermien har träffat varandra utan den vet det först när ägget fastnar i livmodern och börjar producera en moderkaka. Då förstår kroppen att du är gravid. Så de här hormonerna ligger bara och väntar. Gulkroppen ligger bara och väntar. Ska hon bli gravid eller inte? Nu undrar jag lite vad som händer. Det är bäst att jag fortsätter att producera lite till, men efter ett tag så ger den upp. Det blir aldrig någon graviditet och då dör gulkroppen. Och då sjunker hormonmängderna ganska drastiskt snabbt faktiskt. Så det är dramatiska förändringar i hormonerna under menscykeln. Och när hormonerna då sjunker, då är det en signal till kroppen att man ska stöta av den här livmoderslemhinnan som man inte använder och då kommer mensen. Och då är det ju under just den här gulkroppsfasen med några dagars förskjutning kan man säga, som kvinnor mår dåligt.

ANDREAS

Det här fönstret när ägget faktiskt ligger där och bara väntar på en spermie. Hur förhåller sig den perioden till den gulkroppsintensiva perioden?

HELENA

Ja, det är innan. Så det är bara precis när ägget ligger och väntar. Då har östrogennivåerna sjunkit lite grann och så väntar man på att gulkroppen ska komma igång.

ANDREAS

Man har hört den tropen på något vis med kvinnor som är precis i ägglossningsstadiet. De upplever någon särskild känsla i kroppen som möjligen skulle kunna översättas till någon slags kåthet kanske på svenska.

HELENA

Ja, det där har man ju gjort en del studier på. Det visar sig ju att det är väldigt svårt att bevisa det hos kvinnor så att säga. Att man är liksom mera upphetsad eller så just precis innan ägglossningen. Däremot så är det ju precis innan ägglossningen som kvinnor upplever att man mår som allra bäst. Och det är ju därför att man mår bra när man har lite högre östrogennivåer. Man mår bra för att man inte har något gulkroppshormon i kroppen. Men däremot så tror jag inte att det har att göra med östrogennivåerna per se, utan det har att göra med att man kanske mår sämre under andra tider i menscykeln. Man mår sämre under mensen och man mår sämre under sin PMS. Och då är det ju så att man har ju visat det att just att kvinnor mår bra, det är väldigt viktigt för deras sexliv.

ANDREAS

Jag tror också att jag kan ha hört det här i samband med folk som väldigt gärna vill bli gravida, som är väldigt uppmärksamma, som har olika appar och allt vad det finns för att maximera chansen att bli gravid.

HELENA

Ja, då är det förväntningar och spänning. Det vet man ju också att det leder till ökat sexuellt intresse så att säga. Att det finns ett spänningselement. Nu ska vi egentligen göra en bebis och så där. Och det är ju rimligt tycker jag.

ANDREAS

Men du, hur många är det som är drabbade av PMDS om man skulle kvantifiera? Hur stor procent av alla kvinnor?

HELENA

Det där är ju jättesvårt att veta och studier visar ganska olika resultat och det beror ju lite på också hur man definierar, i vilken kontext och vilken ålder man frågar kvinnor. Men man kan väl säga någonstans mellan 2 och 15 procent och det är ju ganska vitt så att säga. Så det beror ju lite på hur man hittar de här kvinnorna och hur man gör de här undersökningarna. Men det är ju inte 15 procent av alla kvinnor som söker hjälp för premenstruellt  dysforiskt syndrom i Sverige i alla fall. Det kan vi ju konstatera. Så svårt att veta exakt hur vanligt det är faktiskt. Då skulle man ju behöva fråga 10 000 kvinnor på stan i olika åldrar och den undersökningen är inte riktigt gjord.

ANDREAS

Men du är ju forskare.

HELENA

Ja, jag får ställa mig där på Sergels torg, det blir selection bias bara - alla som är på Sergels torg. Man måste hitta bra sätt att hitta de här. Och mycket är ju då att man gör såna här frågeformulär som man skickar ut och så där. Men det är ju inte vem som helst som svarar på ett frågeformulär, så det är alltid väldigt svårt att göra såna här stora studier.

ANDREAS

Nej, men att jag ändå blir väldigt nyfiken är ju för att som du beskriver det liksom så är det ju ändå de som har stora besvär, de får ju väldigt stor påverkan på sina liv. Jag tänker att det borde vara en ganska stor grupp då, eller det borde finnas ett stort intresse av att ta reda på hur många det är egentligen som skulle ha nytta av olika typer av behandlingar som vi ska komma till alldeles strax.

HELENA

Ja, verkligen. Jag håller med. Jag tror att det viktiga är ju kanske inte hur många som har det, utan det viktiga är att man vet att det finns hjälp att få, att man söker hjälp och att man förstår att det inte är stigmatiserat att söka hjälp för det här. Det tycker jag är det allra viktigaste och jag tycker att det är många kvinnor som liksom lider av sin menstruationscykel i tysthet på något vis. “Ja, det här är kvinnans lott. Vi skulle aldrig ätit det där äpplet liksom”. Alltså lite så där liksom Adam och Eva, “det här goes way back”, och “så här är det att vara kvinna” och liksom “håll inte på och förhäv dig”. “Det är bara så här det är” och såna där saker. Det gillar ju jag förstås inte alls, utan jag tycker ju att kvinnor har rätt att må bra och mår man inte bra och inte kan reda ut det själv, då behöver man i allmänhet hjälp. Och då tycker jag att man ska ha rätt att få den hjälpen. Så jag vill ju framförallt öka kunskapen, sedan exakt hur många som har det eller inte. Kanske inte jätteintressant, men däremot att de som har det vet att de kan få hjälp. Det är viktigt för mig.

ANDREAS

Och det är därför du är här.

HELENA

Just det.

ANDREAS

Det finns ett stort intresse för det här ämnet och inte minst genom ditt Instagramkonto, där vi har fått in massor med frågor. Men jag tror att jag vill ställa en allmän fråga innan vi gör det här. Det är helt enkelt: vad finns det för någonting att tillgå för att komma ifrån det här?

HELENA

Du menar de olika behandlingarna som vi har? Ja, behandlingarna utgår ju på något vis då samtliga ifrån att det är någonting som händer mellan hormonerna och hjärnan. Och vi har ju då dels läkemedel som påverkar så att säga hjärnan och hur hjärnan reagerar på hormoner. Och det är ju då antidepressiva läkemedel, såna här selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI, som man då kan ge. Och det finns ju till och med ett registrerat preparat på den här indikationen då. Då modulerar man ju inte alls hormonernas mängd, utan det man modulerar är hur hjärnan svarar på hormoner. Och då ska man inte ta det här antidepressiva preparatet som man gör när man tar antidepressiva för att man är deprimerad. För deprimerad är man ju varje dag hela tiden. Och de effekterna då, att få effekt på depressionen av SSRI, det kan ta ganska lång tid, flera veckor, till och med månader. Medans när man tar det här för PMDS, då tar man det bara under de dagarna man har besvär. Och då får man faktiskt konstigt nog en omedelbar effekt på hjärnan och hur hjärnan modellerar effekterna av hormonerna. Så att en del tar det då liksom tio dagar varje månad, andra tar det sju, så man tar det liksom olika tid. Och sedan ska man då inte ta det under de dagarna när man mår bra. Och det här är ju en evidensbaserad behandling. Så den kan man använda, och den är då icke-hormonell. Det är också den enda behandling vi har att tillgå om man faktiskt vill bli gravid och har PMDS. Då får man den behandlingen.

ANDREAS

Alltså, hur ser förklaringsmodellen ut, att det får omedelbar effekt i just de här fallen, när allmänt deprimerade som sagt kan vänta i veckor eller månader på att få effekt av samma preparat?

HELENA

Ja, det måste ju vara att preparatet har olika typer av effekter på något vis. Jag kan inte exakta molekylära mekanismerna bakom, jag undrar om någon egentligen kan, men man vet att det fungerar. Jag tycker att det är väldigt intressant och man önskar ju på något vis att man kanske skulle komma fram med ännu fler läkemedel med de här snabba effekterna, som vid behovsmedicinering för PMDS i och med att man inte har det hela tiden då.

ANDREAS

Men om man nu kanske inte vill bli gravid, det vill de flesta inte den större delen av tiden. Vi har i ett tidigare avsnitt konstraterat att om man inte vill ha mens så behöver man inte. Men slipper man PMDS också om man börjar med p-piller då?

HELENA

Ja, och då kommer vi till de här andra behandlingstyperna då. Och då utgår de istället då från menscykeln, och att ägglossningen är problemet, för det är efter ägglossningen de här besvären kommer. Och då tänker man sig ju att om man tar bort ägglossningen då får man ju inte heller någon gulkropp. Och då hamnar vi ofta på det här med lite paradoxala pedagogiska utmaningar tycker jag. Och det är då att när man tar bort ägglossningen, då gör man det med ett konstgjord gulkroppshormon. Och då börjar man ju fundera så här, men var det inte gulkroppshormonet som gjorde att jag mådde dåligt och nu vill du ge mig det alltså. Det blir ju lite skumt. Och då är det konstigt nog så att våra konstgjorda gulkroppshormon verkar vara snällare mot hjärnan än kroppens naturliga. Så att när vi ersätter kroppens egna gulkroppshormon med ett konstgjort som man ger hela tiden så att man hämmar ägglossningen, då mår folk bättre. Och då finns det ju en del preparat då, man har testat ganska många olika, framför allt p-piller då. Och ser då att man har effekt av de här p-pillerna, så att kvinnor mår bättre. 

Sen de här få vinflaskorna som jag har fått i mina dagar, det var någon tjej som jag hjälpte, hon kom för att göra någonting helt annat kirurgiskt ingrepp och så passade hon bara på att haffa mig och prata om det här. Så gav jag henne p-piller, sen stod det en vinflaska, då hade jag räddat hennes äktenskap. Så det är ju jättekul att höra. Och det är ju ett väldigt enkelt sätt då. Så att det är p-piller. Men sen så är det ju ändå så då att de här konstgjorda gulkroppshormonerna, att vissa kvinnor reagerar på dem och mår dåligt på dem också. Det vet vi ju i många, många studier. Jag får ju ofta höra så här, men du tycker att alla ska käka p-piller, men det tycker jag verkligen inte och det har jag aldrig sagt i hela mitt liv. Så det är en utmaning att hitta att jag har sagt det. Det är ju verkligen så att vi vet att en del kvinnor mår dåligt eller får ett sämre psykiskt mående när de står på konstgjorda gulkroppshormoner också. Och då är ju inte det rätt metod. Så de kommer ju tillbaka och säger så här, “okej doktorn, nu var det ju så här att jag skulle ju bli av med min PMDS, men nu har jag det varje dag istället, och det tyckte inte jag var så bra!” Nej, säger jag, det var inte bra heller. Då är det inte rätt behandling, då måste man byta. 

Och då kommer vi till ytterligare en sån här konstig sak som egentligen har ganska lite vetenskaplig grund. Så här är jag liksom lite ute och simmar på djupt vatten, här blir det då den andra delen av att vara läkare. Antingen ska man ju vila på vetenskap eller så ska man vila på beprövad erfarenhet. Och nu rör vi oss liksom mera från vetenskapen till den beprövade erfarenheten då. Och då är det så att man ser att det är de här mellandoserna med gulkroppshormon och kroppseget progesteron som är problemet. Det är de som är bekymret. Och då verkar det som att låga doser gulkroppshormon, det är inte alls samma bekymmer. Så om man till exempel står på en hormonspiral så är det många färre som upplever biverkningar med hormonspiral än med p-piller. Just humörbiverkningar menar jag nu. Så låga doser verkar vara okej. Och så har vi de där mellandoserna, de är det största bekymret. Men sen när man höjer dosen gulkroppshormon ganska kraftigt faktiskt, som nästan under en graviditet, då mår kvinnor bättre igen. Så att höga doser är bra, låga doser är bra, mellandoser verkar sämst. Och då kan vi ge både det som heter p-spruta men också tabletter som man ger då, ofta ger vi en tablett som heter Provera. Och då kan man ge sådana tabletter istället i lite högre doser och då är det väldigt många som kommer tillbaka och säger att jamen det här var bra, nu mår jag bra. Och det är ju lite paradoxalt då. Men det finns en del experimentella studier där man har just tittat på nedbrytningsprodukter av progesteron och ser just att det är de här mellannivåerna som folk reagerar dåligt på. Så vi har en vetenskaplig teori som stämmer bra ihop med det vi ser i praktiken. Så det är också ett alternativ då.

ANDREAS

Bara som min plikt här att påpeka att man kan ge även alkoholfria alternativ till läkare som man vill belöna för god insats. Socialstyrelsens nya rekommendationer.

HELENA

Jag sa väl aldrig att det var alkohol i vinet. 

ANDREAS

Det sa du faktiskt inte. 

HELENA

Mer avancerade behandlingar då, det handlar ju framförallt om de här kvinnorna då som absolut inte mår bra på några av de här doserna av gulkroppshormon som vi ger och som inte tycker att SSRI fungerar. Och då pratade vi just om det här då att när man kommer in i klimakteriet, vad händer då? Jo, då kanske man får klimakteriebesvär, men man kan ju inte ha premenstruellt dysforiskt syndrom. För man har ju ingen gulkropp i klimakteriet utan då mår man dåligt av andra orsaker. Och då kan man ju tänka sig så här att om man då försätter kvinnan i klimakteriet då skulle hon väl då må bra då från sin PMDS och det stämmer ju. Men då får hon då klimakteriebesvär. Och då är frågan hur behandlar vi då klimakteriebesvär? Jo, det gör vi genom att ge tillbaka en låg dos östrogen så att man blir av med sina klimakteriebesvär. Och det är ju då också ett behandlingsalternativ då för premenstruellt dysforiskt syndrom att man helt enkelt försätter kvinnan i ett helt konstgjort tillfälligt medicinskt klimakterium med läkemedel. Och sedan ger man tillbaka då en låg dos östrogen så att hon inte har några klimakteriesymptom. Och då ska ju den dosen östrogen vara tillräcklig för att skydda kärlen, för att skydda benmassan och se till att hon inte har klimakteriesymptom. Men då är det ytterligare en grej som gör det lite mer komplicerat och det är att ger man bara östrogen hela tiden till någon som har sin livmoder kvar, då får man en ökad risk för cancer i livmodern. Så okej, då kanske inte det var så lyckat då. Utan då måste man då konstigt nog ändå ge gulkroppshormon. Men då kan vi ge det på lite olika sätt. Vi kan ge det i en väldigt, väldigt låg dos i piller faktiskt, Och det är ganska dumt då tycker jag, därför att det blir ändå en så pass hög dos att en del får besvär. Vi kan ge det som en väldigt låg dos i form av en hormonspiral och det är det många kvinnor som väljer. Eller så kan vi ge det i en hög dos under en kort tid, ungefär 12 dagar, var tredje månad. Och då får kvinnorna ofta en blödning i samband med det här, då var tredje månad. Så när de har slutat med sina tabletter, då blir det en bortfallsblödning, precis som med mensen då när gulkroppen dör varje månad, då kommer mensen. När vi slutar med vår konstgjorda gulkropp så att säga, då kommer en blödning. Då kan det ju vara så att man får PMD-symptom när man tar den här höga dosen gulkroppshormon, men då är det i alla fall bara fyra gånger om året, istället för som det är för de flesta, 13 då. Så att det här är någonting som man kan hålla på och mixtra och mickla med. Och det är ju liksom ganska avancerade behandlingar som inte ens sköts av många gynekologer, men jag håller på med det och vi är några fler som håller på med det och ofta kan man då ställa in kvinnan så att man hittar rätt dos östrogen, man hittar ett bra sätt att ge gulkroppshormonet och sedan när kvinnan väl är inställd på det här så kan man liksom remittera ut det till någon annan som bara fortsätter att sköta behandlingen. Och då har man inga ökade risker för någonting alls. Och det är ganska intressant, det kom en artikel för inte så länge sedan från en forskargrupp i USA som tycker då att det här är en väldigt underanvänd metod och undrar varför vi inte använder det mera just på den här gruppen kvinnor. Och det är ju någonting som jag också tycker, varför använder vi inte det här mera? Men många tycker att det är en ren behandling, antingen ska man ta en massa nässprayer varje dag eller så ska man ta en spruta varje månad eller var tredje månad för att komma in i klimakteriet. Men för de här kvinnorna som verkligen har mycket symptom så är det här definitivt värt det. Och som sagt, blir man inte frisk av den metoden då har man inte premenstruellt dysforiskt syndrom. Ibland kommer det en del kvinnor som säger att jag tror jag fortfarande har det, det går upp och ner och det är jättesvårt och alltihopa. Då brukar jag säga att ta då den tiden när du verkligen tror att nu har jag definitivt haft ägglossning, nu är jag helt övertygad om att jag haft ägglossning, nu har jag PMDS. Och så kan man då mäta nivån av progesteron i blodet och är den då noll, då går livet upp och ner av andra orsaker hos den här kvinnan. Då var det inte premenstruellt dysforiskt syndrom, då har man någonting annat i botten. Och många av de kvinnorna har ju då kanske en depression eller en ADHD med väldigt stark emotionell instabilitet som kan förklara varför livet går upp och ner i alla fall. Så allt är ju inte hormoner när livet går upp och ner.

ANDREAS

Du har beskrivit här ganska olika behandlingsstrategier och sådär och vissa funkar för vissa och vissa för andra. Du med din erfarenhet, om vi håller oss till erfarenhet snarare än evidens, kan du se någon gemensam nämnare för de här olika kategorierna kvinnor med de här problemen? När en patient kommer till dig första gången och har problem med det här, kan du då direkt känna att du kommer att svara på den här behandlingen eller den här behandlingen? Baserat på erfarenhet tänker jag?

HELENA

Ja, lite så är det ju att man bygger upp en erfarenhetsbas. Men jag känner att nu är jag verkligen ute på djupt vatten och det är ju det här som jag skulle vilja kunna besvara mera genom forskning. Att vi verkligen kan visa att vi skulle kunna skräddarsy behandlingar beroende på olika bakgrundsfaktorer. Men jag tycker att de kvinnor som kommer till mig skiljer sig väldigt mycket åt. En del kvinnor är välfungerande. De beskriver oerhört tydligt att den här tiden i livet är allting perfekt och så är det exakt de här fyra dagarna när allting är dåligt. Och då är det jättejättedåligt. Och de kvinnorna, de svarar ofta bra på vilken behandling man än ger dem. Klockrent. Men det är ganska sällan det är så där klockrent utan ofta är det ju kvinnor som har olika utmaningar i livet. Att man kanske har gått igenom en skilsmässa eller man har psykiska stressorer eller om man ska säga att man har andra saker i livet som också gör att man har det tufft. Det kan vara att man har barn med neuropsykiatriska handikapp eller andra typer av utmaningar. Det kan vara att det är dåligt i äktenskapet, det kan vara att det är en extremt krävande period på jobbet. Det kan vara att man har sjuka föräldrar man ska ta hand om. Alla såna här grejer som samverkar då och som gör att man känner att just nu kan jag inte hantera min PMS eller min premenstruella dysforiska syndrom. Annars brukar det gå, men nu har det gått överstyr. Där kan det vara svårare att hitta rätt metod. Ofta kan inte jag fixa det. Jag kan inte styra upp hela deras liv med min behandling. Då är det jätteviktigt, tycker jag, att jag är väldigt tydlig med det. Att säga att det är möjligt att jag kan hjälpa dig så det blir bättre. Men jag tror inte att du kan förvänta dig att bara vi fixar det här så kommer ditt liv att bli toppen. Ibland har man ju också annan psykisk ohälsa i botten. Att man själv har en ADHD eller att man själv har en depression eller att man har en utmattningsdiagnos eller någonting sånt där med sig också. Och då gäller det ju att ha realistiska förväntningar. Vad kan jag hjälpa till med? Jag kan sannolikt hjälpa till med en liten del av allt det här, den här lilla delen kanske är det som gör att det blir tillräckligt bra. Även om det inte blir perfekt.

ANDREAS

Borde det vara mer av tvärdisciplinära samarbeten när det gäller just den här patientgruppen? Jag tänker på att så som du beskriver det så skulle det kanske vara himla nyttigt att ha någon med psykiatrisk bakgrund med vid det här första mötet.

HELENA

Ja, absolut. Jag skulle ju önska på något vis att vi hade någon slags behandlingskonferens runt de här individerna eller att det fanns ett större intresse. I nuläget så är det väl jag då som har ett intresse för psykiatri. Jag har ju ett team med vissa psykiatriker runt mig som skickar sina patienter och som också jag kan skicka patienter till. När jag upplever att nu kommer jag inte längre här eller att jag åtminstone kan remittera till öppenvården och rekommendera annan typ av behandling och så där. Men det är klart, jag tror liksom att det här är ju på något vis utmaningen i sjukvården över huvud taget att vi arbetar i så mycket stuprör så att säga. Det är ju sin grundutbildning man har att luta sig tillbaka på, att man läser på mycket och så där. Det är klart att jag träffar ju patienter också som kommer till mig på grund av det här problemet och så känner jag att det här är ju din diagnos. Och då är frågan hur kan jag säga det till den individen? Jag skulle nog rekommendera att du liksom… Men det är klart att man får försöka öppna ögonen på dem också. Många vill ju då kunna hänga upp sitt mående på något slags kroppsligt. Och säga så här att bara vi kan fixa det här kroppsliga problemet som jag har, den här min PMDS som ju beror på de här äggstockarna, bara vi kan ordna det, då kommer jag att vara frisk. Och själv så kanske jag tänker att det här, här kommer jag bara att kunna göra en väldigt, väldigt liten del. Här finns det en grav annan problematik. Så att ja, det där är svårt alltså. Man kan bara göra sitt bästa.

ANDREAS

Jag har inte tänkt på det men det är klart, som lekman då, även om jag sedan vi sågs senast har skaffat mig 7,5 högskolepoäng i kursen medicin för journalister.

HELENA

Se där ja.

ANDREAS

Men någonstans ändå, bland oss som inte är medicinskt skolade så är det ju ändå ett väldigt, ska jag säga, populärt samtalsämne. “Det fattar ju alla att personen X, det måste ju vara någon autism eller ADHD." Så man sitter och gissar och så där. Att det måste ju vara si eller så. Men jag har nog inte tänkt på att om man är ett medicinproffs inom en viss del så kan det ju vara så att man närmar sig den här gissningen kanske när det gäller en massa andra medicinska spektrum. Men att man ändå gissar då eventuellt med någon slags läkarrock på sig.

HELENA

Ja, men alltså alla läkare i Sverige har ju gjort sex månader psykiatri och har ju jobbat på vårdcentraler, ganska mycket psykiatri faktiskt. Och jag vill ju ändå tro att vi läkare inom alla specialiteter kan gissa lite bättre kanske än gemene man. Men det är ju ändå så att det krävs ju utredningar. Och det man kan göra så att säga, det är ju bara att uppmana till en utredning och sen får ju utredningen visa sitt. Och sen är ju också så att många av de här psykiatriska sjukdomarna har ju mycket överlapp också. Så att det beror ju lite på. Men när man får den här känslan av att det har varit mycket genom hela livet, då kan man ju försöka ta upp det med patienten och säga, har du övervägt att det skulle kunna vara det här eller det här? Jag säger inte att det är så, jag frågar bara om du har liksom övervägt det. För det du säger väcker de här tankarna hos mig. Sen jobbar jag nu otroligt mycket med kvinnor med ADHD som har olika bekymmer. Och det är väldigt mycket PMS alltså. Och det har ju att göra med att kvinnlig ADHD präglas väldigt mycket av emotionell instabilitet. Och min teori, och det är ju inte bara min teori utan det är väl många andra som har samma teorier också, det är att man helt enkelt, precis som att man blir argare eller gladare eller ledsnare när det gäller mycket annat i livet när man har ADHD, så har man också, när man blir ledsen på grund av PMDS, då blir man jätteledsen på grund av PMDS. Och när man blir glad på grund av PMDS eller irritabel eller alltihopa, känslan förstärks då. Och det skulle ju då kunna innebära då att kvinnor med ADHD har mera premenstruellt dysforiskt syndrom än andra kvinnor. Det finns det en del mindre studier som visar. Så att det är liksom ytterligare en utmaning som kvinnor med ADHD har.

ANDREAS

Och dessutom så är ju ADHD underdiagnostiserat hos kvinnor. Det är det flera KI-företrädare som anser och som argumenterar för. 

Det har kommit in massor med lyssnarfrågor, inte minst på ditt Instagram, om PMDS, PMS och mens och menscykeln och så där. Jag tänkte också att vi skulle hinna prata lite grann om all desinformation eller alla märkliga teorier som cirkulerar där ute som är baserade på allt annat än vetenskap. Men vi kan väl ta den här till exempel, en lyssnare som hörde av sig angående ett recept på Facebook som lanserats som hormonvänliga, det här är på riktigt, hormonvänliga kanelbullar. De här bullarna ska enligt inlägget passa perfekt i fas 2 när vi ofta har ett högre tempo eftersom både kanel och kardemumma kan hjälpa till att balansera blodsockret ytterligare. Hur skulle du vilja kommentera detta?

HELENA

Ja, det bästa ordet är väl humbug tror jag eller någonting. Dravel, nej jag vet inte. Det är jättesvårt. Det finns ju jättemycket kostideologier där ute som förespråkar att kosten kan påverka både det ena och det andra. Men man har aldrig kunnat visa att kosten påverkar premenstruellt dysforiskt syndrom. Det finns mycket andra teorier också, som att man ska undvika koffein och sådana saker. Det har man aldrig heller kunnat visa. Men om man känner att man blir mer stressad i kroppen och blir alldeles darrig när man äter koffein och samtidigt är väldigt irritabel och har PMDS, då kan jag tycka att det verkar logiskt att undvika den typen av preparat. Men att man till exempel är väldigt nedstämd i sin PMDS och man har mer av den symptomatologin och känner sig väldigt trött och orkeslös, då kanske det är tvärtom. Då kanske koffein hjälper mot PMDS. Så att säga att den ena kosten eller den andra kosten skulle passa alla och bara... Att man kan bli av med sin PMDS bara genom att äta rätt, det tycker jag är att lägga en oerhörd börda på kvinnor. Då ska man ha väldigt mycket på fötterna, tycker jag, om man ska slänga ut sådana råd. Då blir det så här att jag ska inte bara må dåligt för att jag har PMDS. Nu ska jag också, när jag mår som allra sämst, sköta min kost. Och så finns det jättemycket så här att “du ska motionera extra mycket”, du ska göra det ena och det andra. Du ska liksom self-heal, läka dig själv, ta din säng och gå. Genom att göra massa besvärliga saker som du inte alls känner för. Jag tycker att det är att lägga en väldigt stor börda på kvinnor. Jag tror att kommer man med den typen av råd, då måste de vara vetenskapligt baserade. Annars skadar det kvinnor mer än vad det hjälper dem.

ANDREAS

Du hävdar att det inte finns mycket vetenskap som handlar om kost och menscykeln.

HELENA

Nej, ingen när det gäller premenstruellt dysforiskt syndrom, som har visat att det hjälper i alla fall.

ANDREAS

Finns det nånting att säga om kosten i olika faser i menscykeln?

HELENA

Nej, det finns ju inte det faktiskt. Att det ena skulle vara bättre än det andra. Allt det här bygger på konstiga teorier som man har gjort på råttmuskler och såna där saker. Jag tror att det kan återigen bevisas att det som skiljer människan från djuren är att vi har en hjärna som är annorlunda funtad, att vi har ett medvetande. Och att vår personlighet och våra egenskaper och hur vi modulerar kroppsliga impulser via vår hjärna skiljer sig väldigt mycket mellan olika individer. Och skiljer oss också väldigt mycket från djuren. Och jag tror att det innebär ju liksom på något vis att om du gör studier på en råtta så är inte en råtta ledsen en dag eller har haft en tuff dag på jobbet en dag och det är därför råttan presterar sämre. Medan så är det ju för människor. Att vi påverkas ju väldigt mycket i vår prestation och vårt psyke på ett sätt som djur inte gör. Och därför är det väldigt svårt att översätta saker och ting när det gäller prestationer och såna saker. Att översätta det från djurvärlden till människovärlden och säga att om djuren äter bättre i den här mensfasen, för djur har inte så mycket mens heller utan det är alltid konstgjorda mensfaser hos djur. Det är väldigt få djur som menstruerar. Det är ju egentligen bara apor och fladdermöss. Inte ens alla apor. De flesta djur, de löper ju.

ANDREAS

Ja eller hur, jag tänkte på hundar som löper.

HELENA

Ja precis, och löpning det är ju inte alls menstruation. Det är ju en blödning som tecken på att man är högfertil. Så att det är något helt annat. Så att menstruation är väldigt unikt för människor och vissa människoapor och någon enstaka fladdermus som jag har förstått det. Men annars så är det alltid väldigt svårt att göra studier när det gäller mensfas på djur. Så när man tittar på prestation och sådana saker och så gör man djurstudier och så ska man översätta det till människa, då blir det alltid väldigt komplicerat.

ANDREAS

Men jag gissar att du, liksom de flesta andra som jag känner till här på Karolinska Institutet ändå, håller med om att placebo har visat sig ha god effekt i vissa fall.

HELENA

Väldigt god effekt.

ANDREAS

Om det nu är så att man upplever själv att man blir botad i sin PMS eller PMDS genom att äta just en kanel eller en kardemummabulle om dagen, då måste väl det ändå vara en ganska bra idé om man inte lägger på sig alldeles för mycket övervikt.

HELENA

Ja, exakt. Jag tänker så här att det verkar ofarligt såvida man inte har någon typ 2 diabetes eller någonting sånt där. Jag är ju en väldigt förespråkare för det. Jag har ju väldigt många patienter som kommer just och säger att jag läste på den här sajten att man kan göra så här. Och vad tycker du om det? Och så säger jag så här, ja, vad tycker du själv? Fungerade det? Ja, kanske lite. Jag bara, ja men fortsätt med det då. Det låter ofarligt. Det som är problemet för mig, det är ju när folk börjar göra saker som är väldigt omvälvande och övergripande och verkar jättebesvärligt och får dem att må dåligt. Och så säger jag så här, men vet du vad, det där, du behöver inte hålla på med det där för det har man aldrig kunnat visa att det har någon effekt. Så att om du känner att det där är jobbigt eller att du mår dåligt av det, då ska du verkligen inte hålla på med det. Och det kan också vara en trygghet för de här kvinnorna, för de griper ofta efter halmstrån. Och det är också det som är så otäckt där ute, att det finns den här rovdjursjournalistiken och olika sajter som tjänar jättemycket pengar på att sälja kosttillskott som ska vara bra för dig som har PMDS. Och folk lägger jättemycket pengar och resurser och engagemang i det här och så leder det inte till någonting. Det tycker jag är lite jobbigt att se ibland. Så då tänker jag att jag får vara någon slags motvikt.

ANDREAS

Vi ska återgå till lyssnarfrågorna generellt, men jag noterade att du i höstas, vi spelar inte här i januari 2024, i höstas så hörde jag dig på Sveriges Radio P1 där du uttryckte en ganska omfattande irritation. I det fallet så handlade det om rekommendationer som Fotbollförbundet hade gett ut om hur tjejer som spelar fotboll borde träna, om jag minns rätt nu i minnet, hur de borde träna beroende på olika faser i menscykeln.

HELENA

Ja, de skulle både äta och träna efter olika faser i menscykeln.

ANDREAS

Och varför var du så grinig på det här?

HELENA

Nej, men därför att det är icke-evidensbaserat och det lägger som sagt, det lägger sten på börda, tycker jag, för kvinnor. Inte nog med att man ska vara kvinna och man ska ha mens och man ska träna mycket och man ska vara elitidrottare, utan nu ska man också äta rätt och killarna, de kan bara gå till fotbollsträningen varje dag och göra precis det de vill på den där fotbollsträningen. Men som kvinna, då ska man också äta rätt och träna rätt och så har man dessutom ingenting på fötterna när man säger det. Nej, men sånt där får mig att gå i taket. Alltså ska man göra genomgripande förändringar i människors liv, då måste man ha på fötterna att det fungerar. Annars måste man lägga ner det, tycker jag.

ANDREAS

Och det hade inte de alltså, på fötterna?

HELENA

Nej, det hade de verkligen inte. Och det finns ingen som har på fötterna när man säger såna saker. Än ska jag säga. För det behövs bättre studier i sådana fall som visar att det har effekt. De studierna finns inte idag.

ANDREAS

Med det sagt, jag tror mig minnas, har läst att typ, du nämnde elitidrottare, men kan det ha varit skidlandslaget eller någonting där de kvinnliga skidåkarna ändå försökte ta in någon slags hänsyn till menscykeln i sin försäsongsträning? Någonting sånt. Kan det finnas någonting i det just när vi pratar om en extrem elitsatsning?

HELENA

Nej, det finns ingenting visat där heller faktiskt. Så jag säger nej på den frågan idag med det kunskapsläge vi har idag. Och det var bara precis här i dagarna, som sagt nu är det januari 2024, det var bara för några dagar sedan en artikel i en av våra stora dagstidningar med Charlotte Kalla som då berättade att hon hade slutat med p-piller för att börja träna efter mensen. Och då tänker jag så här: Oj, vem kan ha rekommenderat det? När det inte finns någon som helst evidens för det.

ANDREAS

Ja, men om vi återvänder till alla lyssnarfrågor som kommit in, vi kommer inte att hinna ta alla, men ett par av dem nämner någonting som heter YAZ, vad är det för någonting?

HELENA

YAZ är ett p-piller som innehåller ett visst gulkroppshormon då. Det är inte bara YAZ som innehåller det här gulkroppshormonet utan det är flera andra p-piller också. Men där har man gjort studier som visar att just det här gulkroppshormonet verkar bra mot PMS. Så det är väl det vi skriver ut mest. Men som sagt, det finns inte bara i det här preparatet utan det finns i många andra också.

ANDREAS

Just det, det är en som skriver in här att hon har fått svettningar och undrar om det är ett ytterligare PMD-symptom eller om det är ett tecken på förklimakteriet. Den här lyssnaren, eller snarare det här fanet till dig på Instagram, har käkat just det här preparatet, det fungerar kanon. Hur ska man veta det? Om det är ett förklimakterium eller om det är en biverkning?

HELENA

Ja, alltså för det första när man äter YAZ så har man ju ingen menscykel så då kan man varken känna av förklimakteriet eller PMDS. Det måste man bara vara jättetydlig med för då har man ingen ägglossning. Men däremot så är det många kvinnor som beskriver att just när de har PMDS att de kan uppleva mycket svettningar så att det kan vara en del av det hela. Sen är det så att i förklimakterier så är det också många kvinnor som upplever svettningar kanske precis innan mensen kommer. Och det är ju därför att då sjunker ju hormonnivåerna som allra mest och då kommer man ner i väldigt låga östrogennivåer. Och då kan man få svettningar kanske en, två dagar och sen kommer mensen som är tecken på att hormonerna sjönk för två dagar sedan. Men effekten på hjärnan kommer då. Så kan det också vara.

ANDREAS

Den här då, en inskrivare som undrar om korrelationen mellan ångest, PMS och IBS. Hon undrar just om den här hormonella balansen i kroppen. Och är det en brist på balans som gör att man upplever de här sakerna?

HELENA

Ja, det här är en jättebra fråga. Och begreppet hormonell obalans är sjukt poppis nu alltså. Då kommer vi åter tillbaka till de här människorna som liksom vill tjäna pengar på konstiga hälsopåståenden. Så hormonell obalans är ju liksom något slags begrepp som får oss forskande gynekologer mer eller mindre se knallrött alltså. Det blir som något slags skynke som man håller framför oss. Rött skynke som vi rusar mot som nån tjur på en tjurfäktningsarena. Nej men, då är det ju så att många hävdar att ja det är antingen för låga eller för höga progesteronivåer som gör att man får PMDS och då ska man behandla det med det ena eller andra sättet eller att det är för lite östrogen i förhållande till progesteronet eller för mycket östrogen i förhållande till progesteron. Det är liksom olika var man än läser. Och det ska man ha klart för sig att man har gjort ganska många studier där man har tittat på hormonella nivåer hos kvinnor med PMDS och tittat på korrelationen mellan östrogen och progesteron och hitan och ditan. De här studierna visar väldigt olika saker. Så sammanfattningsvis kan man säga att det här är ingenting som man kan säga att så här är det. Utan det är väl inte avgjort än. Men i nuläget så kan man inte säga att PMDS beror på en hormonell obalans och att du kan justera det genom att ta det ena eller ta ett östrogenpreparat eller ta ett progesteronpreparat. Och sen måste man också komma ihåg att östrogen och progesteron, de samverkar i kroppen. Så att när du tar östrogen, då ökar du känsligheten för progesteron. För att östrogen ökar då de här receptorerna eller mottagarna för progesteron. Så höjer du östrogenet, då ökar du effekten av det progesteron du har. Tvärtom, höjer du progesteronet, då minskar du effekten av östrogen. För då får man färre östrogenmottagare. Så att när du liksom ökar på östrogenet, då ökar du också effekten av progesteronet. Och tvärtom, när du ökar progesteronet, då sänker du effekten av östrogenet. Så att allt det här hänger ju ihop. Och när man tittar på kvinnor så förstår man ju själv att det kan inte bara ha med exakta hormonnivåer att göra. Eftersom en del kvinnor har besvär i två dagar och andra kvinnor har besvär i tio, kanske tolv dagar i sin menscykel. Utan sannolikt så är ju det här precis som med allt annat, att vi är individer och vi har olika känsligheter i våra kroppar. Så att jag är mera inne på det här, den individuella känsligheten-spåret. Precis som att en del kvinnor kräks under graviditet, andra gör det inte. En del kvinnor har jättemycket hår på kroppen och andra har det inte. En del kvinnor blöder mera, andra gör det inte. Alltså att vi reagerar olika på hormoner i våra kroppar. Så jag är mera inne på den modellen och jag tror på att man måste skräddarsy behandlingen utifrån kvinnan och de symptom hon har och vad hon upplever för biverkningar och justera det här för den individuella kvinnan. Så jag tror inte på en “one size fits all” och det är också jättepoppis att man ska smörja in kroppen med progesteronkrämer och sådana grejer. Då ska man ha klart för sig att just progesteronkräm tas upp extremt dåligt av kroppen. Du måste liksom typ smörja in hela kroppen för att du ska få någon tillräcklig effekt. Utan ska man ge naturligt progesteron och det ska tas upp av kroppen via huden, då måste man göra det via en alkoholbaserad gel. Så det finns jättemycket, jag skulle sträcka mig så långt som att kalla det för charlataner där ute faktiskt, som profiterar rovdjursmässigt på kvinnor som har de här besvären och lanserar icke-evidensbaserade teorier som sanningar. Och det stämmer ju förstås inte.

ANDREAS

IBS nämndes här, finns någon samvariation där och också när du nämnde det här med att vissa kvinnor har mycket kroppsbehåring, då tänker jag också på PCOS. På vilket sätt spelar det in när det gäller svåra…

HELENA

Det har man egentligen inte sett något så här direkt samband mellan faktiskt och inte IBS heller. Däremot så kan man ju säga så här att olika mag-tarm-besvär, framför allt om man blir hård i magen eller lös i magen, det hänger mera samman med mensen som sådan och också lite PMS. Att just progesteron verkar avslappnande på glatt muskulatur. Så man kan bli lite mer förstoppad under den här gulkroppsfasen, glutealfasen, gulkroppsfasen i menscykeln. Och sedan är det till och med många kvinnor som faktiskt reagerar med diarré när man får mens. Och det har att göra med att mensen är en inflammatorisk process. Och då utsöndras det en massa ämnen som kallas för prostaglandiner. Och prostaglandiner ger faktiskt diarré och lös mage. Och en del kvinnor upplever också mycket sura uppstötningar under den här gulkroppsfasen. Och det är samma sak där då, att den övre magmunnen slappnar av på grund av progesteronet. Så absolut så finns det. Det finns ju ett samband med allting. Bröstspänningar också. Jättemånga kvinnor som upplever jättemycket bröstspänningar under gulkroppsfasen. Och det är ju också progesteronet som gör att brösten liksom växer till sig.

ANDREAS

Vad skulle vara ditt drömprojekt att ägna dig åt i framtiden?

HELENA

Det är klart att jag skulle jättegärna vilja rekrytera jättemånga kvinnor och fråga dels om deras psykiska hälsa och deras barndom. Och lite mer liksom hur länge de verkligen haft besvär och följa dem över tid. Men det är jättesvårt att få kvinnor att fylla i massa, massa frågeformulär och så över tid. Jag känner också att man skulle vilja göra bättre och fler behandlingsstudier på kvinnor. Och också framför allt göra stora behandlingsstudier och sedan titta på vad är det som förutsäger om en kvinna - lite det vi pratade om där med min erfarenhet - Vad är det som förutsäger om en kvinna passar bäst på den här behandlingen eller på den här behandlingen och så. Vi har ju en del forskning på gång nu, men det är ju mer registerstudier och då omfattar det bara de kvinnor som faktiskt har sökt vård. Och det är ju inte så jättemånga som söker vård. Men jag skulle vilja säga till alla de som verkligen upplever att man har besvär med det här att man för en bra loggbok. Under två cykler att man verkligen skriver ner dag för dag. Hur mår jag och vad har jag för symptom? Och det finns till och med frågeformulär man kan ladda ner på nätet. Väldigt detaljerade saker. Det finns en validerad skala som heter Daily rating of severity of problems till exempel. Den är väldigt omfattande. Men där man liksom får lite känsla för vilka symptom kan det faktiskt vara som är PMDS och hur allvarliga är mina sådana symptom. Och så föra en slags loggbok över det som man tar med sig till sin doktor och så säger man så här men titta, det här är jag. Det här är de dagar jag har besvär. Jag vill ha hjälp och är det så att ens allmänläkare inte kan styra upp det där så begär en remiss till en gynekolog. Nu finns det ju också gynekologiska mottagningar på nätet. Ofta behöver vi ju inte gynundersöka kvinnor som kommer med premenstruellt dysforiskt syndrom. Det är ju inget fysiskt fel på dem här utan det vi behöver göra är att prata. Så där är det inte fel med en nätläkargynekolog faktiskt tycker jag. Så det är min högsta önskan. Det är att de kvinnor som har mycket besvär, att de faktiskt får hjälp och att de vågar söka hjälp.