”Nu kan vi äntligen ge unga hjälp i tid”

”Man kan nog beskriva honom som typisk för den generationens män – inte särskilt van att tala om sitt själsliv, att sätta ord på känslor. Men med mig talade han om hur hans tandvårdsrädsla uppstått under barndomen, att han mobbats i skolan och hur han upplevt besöken hos en barsk skoltandläkare som en fortsättning på den mobbningen. I hans huvud hade tandvården utvecklats till en supermobbare som skulle undvikas till varje pris. Mannen hade gått genom livet med denna fobi. Först som pensionär fick han nu träffa en psykolog – mig – för att få hjälp.

När han fick i hemuppgift att rita den onda cirkel av reaktioner som drabbade honom när han tänkte på att ringa tandläkaren kom han tillbaka med ett helt kopplingsschema! I sitt yrkesliv hade han tillverkat kretskort, och nu tog han hjälp av sina fackkunskaper för att noggrant reda ut hur olika tankar, känslor och beteenden hängde ihop.

Han blev så produktiv i vår terapi att det faktiskt resulterade i en teaterpjäs också. Även den började som en hemuppgift: att beskriva mardröms- respektive drömversionen av ett tandvårdsbesök. De blev två mycket målande scener och med mannens tillåtelse anlitade vi elever från en scenskola för att spela upp dem, bland annat på ett antal kurser. Han kom på premiären, trots sin skröplighet, och han strålade.

Mannen blev av med sin rädsla, men tyvärr för sent – de flesta av hans tänder gick inte att rädda. Han ville gärna att andra skulle få hjälp tidigare. Det är vad mycket av min forskning har handlat om under de nästan två decennier som förflutit sedan dess. Nu finns äntligen både en vanlig och en internetbaserad version av kognitiv beteendeterapi för barn och ungdomar med tandvårdsfobi. I de studier vi genomfört visar de mycket goda resultat.”

Text: Anders Nilsson, först publicerad i tidningen Medicinsk Vetenskap nr 1/2018.