Institutionens historia


Den akademiska laboratoriemedicinens särart ligger i integrationen mellan å ena sidan den kliniska laboratorieverksamheten med dess ansvar för diagnostik, konsultation och utveckling av vården och å andra sidan den medicinska, naturvetenskapliga och teknologiska forskningen och undervisningen. Framgångsfaktorerna finns i tillgången till patientprover, högt kompetens-, metod- och teknikinnehåll, naturlig miljö för preklinisk, translationell och klinisk forskning och systematiskt kvalitetsarbete.

- Karolinska Institutets rektor i ett brev till Landstingsdirektören 2010 -

Före den stora institutionsreformen 1993, KI-93, utgjorde institutionens olika avdelningar egna, självständiga institutioner och KI bestod av mer än 120 institutioner. Den struktur som Institutionen har idag är ett resultat av ett stegvis, målmedvetet organisationsarbete med syftet att samla de laboratoriemedicinska verksamhetsområdena i en och samma institution och därvid få en struktur som närmar sig den kliniska partnerns, Karolinska Universitetslaboratoriets, KUL. Divisionsprefekt inom laboratoriemedicin var från 2004 till och med 2011 Lennart Eriksson och från och med 2012 Matti Sällberg.

Några viktiga steg på vägen:

1993

Institutionen för medicinsk laboratorievetenskap och teknik (MLoT, H3) bildas under ledning av prefekt Lennart Kaiser. Denna bestod av de verksamhetsområden som huvudsakligen var lokaliserade till Huddinge sjukhus C-hus (kemi, farmakologi, fysiologi, neurofysiologi och medicinsk teknik (Novum)).

Verksamheterna i F-huset (Immunologi, transfusionsmedicin, bakteriologi, virologi, patologi, dermatologi och infektionsmedicin (I-huset)) bildade Institutionen för immunologi, mikrobiologi, patologi och infektion (IMPI, H5) under ledning av prefekt Carl Erik Nord.

Detta år genomfördes också en annan betydelsefull strategisk förändring av de nybildade storinstitutionernas ledning och organisation genom införandet av administrativa chefer (AC). Prefekten hade det övergripande strategiska ansvaret för verksamheten, men AC kunde väsentligt avlasta prefekten det administrativa ansvaret för att institutionen förvaltades på rätt sätt vad gällde personal och ekonomi. Allt sedan 1993 har Kim von Schoultz haft detta uppdrag för den laboratoriemedicinska verksamheten i Huddinge.

1998

Karolinska Institutet övertar ansvaret för den medellånga vårdutbildningen, som hittills legat på Lindhagensgatan och drivits av Stockholms Läns Landsting (SLL). Ansvaret för utbildningen av biomedicinska analytiker (BMA) fördes därvid över till H3 och H5 där det på vardera institutionen bildades en avdelning för Biomedicinsk laboratorievetenskap under ledning av Vivi-Anne Sundqvist.

2000

Lennart Eriksson tillträder som prefekt för Institutionen för immunologi, mikrobiologi, patologi och infektion (IMPI).

Infektion och dermatologi lämnar IMPI.  

Avdelningarna för biomedicinsk laboratorievetenskap integreras med övriga avdelningar med uppdrag att inom respektive område utveckla och anpassa biomedicinska metoder och teknik till standardiserad, ackrediterad applikation.

2003

Institutionen för laboratoriemedicin bildas genom sammanslagning av H3 och H5 under ledning av Prefekt Lennart Eriksson (tidigare prefekt på IMPI). Alla verksamhetsområden kom att utgöra egna avdelningar inom institutionen.

2004

Lennart Eriksson tillträder som divisionsprefekt.

Institutionens prefekt ingår i KULs ledningsgrupp som divisionsprefekt. Uppdraget som divisionsprefekt definierades i Karolinska Institutets och Karolinska Universitetssjukhusets ledningsorganisation.

Institutionen Kliniskt Forskningscentrum integreras med Laboratoriemedicin.

2005

Neurofysiologi lämnar institutionen.

2007

Avdelningen för Metabola sjukdomar genom Nils-Göran Larsson, flyttar över med sin grupp Medicinsk Näringslära.

2010

Medicinsk teknik lämnar Labmed.

2011

Matti Sällberg tillträder som prefekt.

2012 

Avdelningen för Terapeutisk immunologi (TIM) bildas, vilket är den akademiska spegeln av Centrum för Allogen Stamcells Transplantation (CAST).

Institutionen utgör idag en av KIs stora institutioner med mycket aktiv forskning och ett betydande utbildningsuppdrag. Institutionens roll som strategisk FOUU-resurs utgör en drivande motor för utvecklingen av laboratoriemedicinen och vården. För att ytterligare förstärka denna roll har diskuterats att föra över de motsvarande laboratorieverksamheterna i Solna, som idag finns inom 4 olika institutioner till Labmed, vilket ytterligare skulle stärka institutionens strategiska roll. 

Ursprungstext: Lennart Eriksson

2014

Birgitta Agerberth flyttar över med sin forskargrupp från Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik (MBB) och slås ihop med Peter Bergmans grupp (Forskargrupp Bergman/Agerberth - AMP-gruppen).

Jonas Mattssons forskargrupp lämnar LabMed och flyttar över till Institutionen för onkologi-patologi.

2015

Christian Giske flyttar över med sin forskargrupp från Institutionen för mikrobiologi, tumör och cellbiologi (MTC).

Institutionens AC sedan 23 år, Kim von Schoultz, går i pension. Jenny Degerholm Langsmo tillträder.

2016

1 januari - Avdelningen för Metabola Sjukdomar lämnar LabMed och går över till Institutionen för Medicinsk biokemi och biofysik (MBB).

Jaakko Patrakka flyttar över med sin forskargrupp från Institutionen för Medicin, Huddinge (MedH).

Historia