Sinan Dehrab

Medfödd agenesi av laterala incisiver i överkäken innebär betydande funktionella och estetiska utmaningar, och det saknas evidens för vilken behandlingsstrategi som är mest effektiv och långsiktigt hållbar. Detta forskningsprojekt syftar till att utvärdera ortodontisk luckslutning med skelettal förankring från två temporära gomimplantat (mesialslider) och jämföra denna metod med lucköppning i kombination med protetiska ersättningar. Studien undersöker effektivitet, förändringar i ansiktsprofil, hälsoekonomiska konsekvenser samt mekaniska egenskaper hos de använda gomimplantaten. Projektet genomförs som en randomiserad kontrollerad studie där patienter med agenesi av lateraler behandlas med antingen aktiv eller passiv mesialslider under en sexmånadersperiod. Behandlingsresultat utvärderas med intraoral skanning, 3D‑fotografering och patientrapporterade utfall vid flera tidpunkter. Dentala och mjukvävnadsförändringar analyseras genom digital superponering. En hälsoekonomisk analys jämför kostnadseffektivitet mellan mesialsliderbehandling och traditionell lucköppning följt av protetiska ersättningar. En kompletterande in vitro‑studie analyserar hållfasthet och frakturmönster hos gomimplantaten genom mätning av insättningsmoment och elektronmikroskopi. Projektet adresserar en kliniskt relevant kunskapslucka och kräver tvärvetenskaplig kompetens inom ortodonti, oral radiologi, klinisk genetik, hållfasthetslära och hälsoekonomi. Resultaten förväntas bidra till evidensbaserad behandlingsplanering, ökad kostnadseffektivitet och förbättrad patientvård samt stärka forskarutbildningen och undervisningen vid tandläkar-, tandhygienist- och KUT‑programmen.

Medfödd avsaknad av laterala incisiver i överkäken innebär både funktionella och estetiska utmaningar, särskilt hos växande individer där protetiska behandlingar kan vara olämpliga. Detta forskningsprojekt undersöker en alternativ, minimalinvasiv metod för luckslutning med hjälp av skelettal förankring (Mesialslider), en apparatur förankrad i den främre gommen som möjliggör kontrollerad mesialförflyttning av molarer och premolarer utan behov av dental förankring. Studien genomförs i samarbete mellan Karolinska Institutet och Region Stockholm, med oralkirurgisk handledning vid insättning av förankringsskruvar. Projektet utvärderar effektivitet, förutsägbarhet och estetiska resultat av denna behandlingsmetod genom integrering av tredimensionell avbildning och intraoral scanning för att mäta tandförflyttning, förankringsstabilitet och mjukvävnadsförändringar. Samarbetet med enheterna för käkkirurgi, radiologi och biomekanik säkerställer hög metodologisk precision. Förväntade resultat är förbättrad evidens kring behandlingsplanering vid agenesi i fronten, minskat behov av protetiska ersättningar samt ökad långsiktig stabilitet hos unga patienter. Projektet bidrar även till utveckling av utbildningen vid tandläkar- och tandhygienistprogrammen, med särskilt fokus på ortodonti, pedodonti och oral protetik, samt stärker kunskapen inom dentala material och biomekanik genom samarbete med hållfasthetslära.

Bakgrund: Agenesi av maxillära laterala incisiver är en vanlig kraniofacial utvecklingsstörning. Kliniskt vägs två strategier: luckslutning eller lucköppning följt av protetisk ersättning. Temporära ortodontiska förankringsskruvar (miniskruvar) möjliggör kontrollerad tandförflyttning men kunskapsluckor kvarstår kring säkerhet, hållfasthet och kostnadseffektivitet. Syfte: Att utvärdera klinisk effektivitet, profil-/estetiska effekter och kostnadseffektivitet vid miniskruv‑assisterad luckslutning (mesialslider) hos ungdomar med agenesi, samt klarlägga miniskruvarnas mekaniska egenskaper och påverkan av förborrning, böjning och korrosion. Metod: Projektet omfattar (A) in vitro‑studier: mätning av insättnings- och frakturvridmoment i flerskikts artificiellt ben, samt korrosions-/slitageanalys efter exponering i artificiell saliv (metalljonfrisättning med AAS). (B) Klinisk RCT: aktiv vs. initialt passiv mesialslider (aktivering efter 6 månader). Utfall: intraoral skanning och 3D‑ansiktsfoto (0, 3, 6 månader) med digital superponering av tandförflyttningar och mjukvävnadsförändringar, samt patientrapporterad smärta/obehag. Kompletterande hälsoekonomisk jämförelse mot lucköppning + protetiska ersättningar. Förväntad betydelse: Studien kan definiera när minimalinvasiv luckslutning är att föredra, minska behovet av protetik och dess långtidseffekter, samt ge säkra, standardiserade insättningsprotokoll för miniskruvar. Resultaten väntas stärka evidensbaserad behandlingsplanering och resursanvändning samt bidra till utbildning inom ortodonti, pedodonti, oral protetik och biomekanik.