Philippe A. Melas

Som huvudforskare vid Centrum för psykiatriforskning (CPF) fascineras jag av komplexiteten och de underliggande molekylära och genetiska mekanismerna som bidrar till beroendesjukdomar. Min akademiska resa började med en kandidatexamen i molekylärbiologi och genetik från Democritus universitet i Grekland, följt av en masterexamen i genetisk vägledning vid Uppsala universitet. Under min doktorandutbildning vid Karolinska Institutet fokuserade jag på att använda molekylära och epigenetiska metoder för att undersöka psykiatriska störningar såsom depression och schizofreni. Efter att ha avslutat min doktorandutbildning genomförde jag en postdoktortjänst i Dr. Eric Kandels laboratorium vid Columbia University i USA, där jag fick värdefulla insikter om hjärnans belöningssystem och deras dysreglering vid substansbruk och beroende. Sedan jag återvände till Karolinska Institutet som huvudforskare 2020 har min forskning utvidgats till att även omfatta studier av epitranskriptomik och proteomik vid beroendesjukdomar. Genom min forskning hoppas jag bidra till en ökad förståelse av de underliggande molekylära mekanismerna bakom beroende och bidra till utvecklingen av nya, personanpassade behandlingar.

Översikt
Min forskning är dedikerad till att förstå de molekylära, genetiska, epigenetiska och epitranskriptomiska komponenterna som driver beroendesjukdomar. Mitt senaste arbete har främst fokuserat på alkoholberoende, som påverkar cirka 5% av världens befolkning och är en av de främsta riskfaktorer för sjukdom och tidig död som går att förebygga. I Sverige uppskattas över 300 000 personer att ha ett alkoholberoende. Trots många års forskning har vi fortfarande inte fullständig förståelse för de molekylära processerna som bidrar till att beroendet utvecklas. Nyligen har forskare gjort en viktig upptäckt genom genetiska studier, så kallade GWAS, som visar att FTO-genen har en stark koppling till alkoholberoende.
FTO-genen ger upphov till FTO-enzymet, som påverkar hur RNA-molekyler modifieras genom m6A RNA-metylering. RNA är en central molekyl som omvandlar genetisk information från DNA till proteiner. Även om GWAS-studier kan visa en koppling mellan en gen och ett sjukdomstillstånd, kan de inte fastställa det exakta sambandet eller hur genen fungerar i sjukdomsutvecklingen. Därför behövs ytterligare studier med olika metoder och modeller. Vår banbrytande forskning syftar till att undersöka FTO-genen och m6A RNA-metyleringens roll i alkoholberoende genom en kombination av beteendeneurovetenskap, molekylärbiologi och bioinformatiska metoder. Parallellt leder jag en andra, självständig forskningslinje inom subcellulär hjärnproteomik, där vi kartlägger proteomiska sjukdomssignaturer i human insula (cytosol, kärna, synaps) och kopplar dem till läkemedelsompositionering; en strategi som redan har identifierat flera lovande kandidater för preklinisk validering. Genom att bedriva en tvärvetenskaplig satsning med djurmodeller, primära neuroner och postmortem hjärnvävnad från människa vill vi fördjupa förståelsen för de molekylära mekanismer som bidrar till beroendesjukdomar. Vi har satt samman ett team av experter inom varje område och etablerat internationella samarbeten med andra huvudansvariga forskare (PI:er) för att säkerställa tillgång till den senaste tekniken och metodiken. Målet är att generera ny kunskap som kan bana väg för nya, riktade behandlingar mot AUD med potential att avsevärt förbättra kliniska utfall.

Projektstöd
Som huvudforskare är jag tacksam att ha haft förmånen att få projektstöd från olika finansiärer, inklusive Vetenskapsrådet, Hjärnfonden, Systembolagets Alkoholforskningsråd, Åke Wibergs Stiftelse, Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund, Petrus och Augusta Hedlunds Stiftelse, Sigurd och Elsa Goljes Minnesfond, Magnus Bergvalls Stiftelse, Lars Hiertas Minne Stiftelse, Karolinska Institutets forskningsbidrag, Loo och Hans Ostermans Stiftelse och Längmanska Stiftelsen. Dessa projektbidrag har möjliggjort mitt vetenskapliga arbete och har bidragit till framsteg inom beroendeforskningen.

Utmärkelser och akademiska bidrag
Jag har också haft äran att få postdokstipendier och andra utmärkelser i min tidiga akademiska karriär. Dessa inkluderar internationella postdokbidraget från Vetenskapsrådet, postdokstipendium från Sverige-Amerika stiftelsen, Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund, och Fernströms Stiftelse, samt doktorandfinansiering från Karolinska Institutet (KID) och Bodossaki Foundation i Grekland. Jag har också fått forsknings- och/eller konferensresestipendier från Karolinska Institutet, Roche Continents, och National Institute on Drug Abuse (NIDA) i USA. Dessa stipendier har gett mig möjlighet att följa mina akademiska intressen och har inspirerat mig att fortsätta bidra till forskning inom molekylärpsykiatri.