Olof Akre

Jag är professor i onkologisk kirurgi vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi (MMK) vid Karolinska Institutet och överläkare i urologi vid Karolinska Universitetssjukhuset. Sedan 2024 är jag även FoUUI-direktör vid Karolinska Universitetssjukhuset med ansvar för att utveckla och stärka samverkan mellan forskning, utbildning, innovation och hälso- och sjukvård.

Min forskning utgår från kliniska frågeställningar inom prostatacancer och annan urologisk cancer. Fokus ligger på hur epidemiologiska metoder, nationella kvalitetsregister, hälsodata och molekylära markörer kan användas för att förbättra diagnostik, riskstratifiering, behandlingsval och långtidsuppföljning. Ett övergripande mål är att skapa evidens som leder till mer individanpassad vård och bättre behandlingsresultat för patienter.

Under många år har jag arbetat med populationsbaserad klinisk forskning och registerbaserade studier, ofta i nära samverkan med nationella och internationella forskningsnätverk. Jag har också varit engagerad i utvecklingen av kliniska prövningar, forskningsinfrastruktur och forskarutbildning samt medverkat till att bygga upp forskarskolor för kliniskt verksamma medarbetare.

I min roll som FoUUI-direktör arbetar jag strategiskt för att stärka universitetssjukhusets tre uppdrag – vård, forskning och utbildning – och för att skapa goda förutsättningar för klinisk forskning och innovation. Särskilda fokusområden är att förenkla forskningsprocesser, utveckla användningen av hälsodata och artificiell intelligens samt stärka utbildningskulturen och den akademiska miljön vid Karolinska Universitetssjukhuset. Jag ser ett starkt samspel mellan Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset som en avgörande förutsättning för att omsätta forskning till bättre vård och samtidigt utbilda framtidens hälso- och sjukvårdspersonal.

Parallellt med mina uppdrag fortsätter jag att arbeta kliniskt som urologisk kirurg. Den nära kontakten med patienter och den kliniska verksamheten är en viktig drivkraft i min forskning och bidrar till att forskningsfrågorna förblir relevanta och förankrade i vårdens behov.