Maria Wilcke

Böjsenskador behandlas inom specialiserad handkirurgi på grund av höga krav på stark kirurgisk reparation av senan och kontrollerad rehabilitering efter operation. Det är mycket vanligare att en reparerad tumböjsena går av (upp till 17%) jämfört med samma skada i fingrarna (ca 3%). Skillnaden kan bero på olika anatomi och biomekanik. I nuvarande klinisk praxis rehabiliteras alla senskador med tidig aktiv rörelseträning som startar några dagar efter operation. Syfte Studiens syfte är att undersöka om andelen rupturer efter böjsenskada i tummen kan minskas genom att tummen gipsas de första 4 veckorna efter operationen och först efter denna tid börjar rörelseträningen. Genomförande Alla patienter i Sverige med böjsenskada följs upp avseende funktion och patientnöjdhet efter 3 och 12 månader i HAKIR, det nationella kvalitetsregistret för handkirurgi, där samtliga 7 specialistkliniker deltar. I studien ska vi skapa en funktion i kvalitetsregistret som gör att patienterna kan lottas (randomiseras) mellan tidig aktiv rörelseträning respektive gips av tummen i 4 veckor. Totalt 380 patienter kommer att inkluderas i studien som beräknas ta 6 - 7 år. Förväntat resultat Vi förväntar oss att kunna fastställa om ingipsning av tummen en månad efter operation för böjsenskada kan minska risken för att senan rupturerar och om det leder till ökad stelhet i tummen och om så - om det påverkan handfunktionen. Nyttiggörande Om vi kan minska andelen senrupturer är det en stor vinst för patienten och samhället eftersom reoperation medför mer lidande och arbetsoförmåga för patienten, ofta ett sämre slutresultat och ökade kostnader för vården. En viktig vinst med denna studien är att vi kommer skapa ett system i kvalitetsregistret för att utföra randomiserade registerstudier vilket sen kan användas på andra medicinska frågeställningar inom handkirurgin.