Gunilla Pousette Lundgren

Informationsbrev – Gunilla Pousette Lundgren

Mitt forskningsområde handlar om tidigt insatt behandling av emaljstörningen Amelogenesis imperfecta (AI). Detta område har intresserat mig ända sedan jag som tandläkarstudent arbetade som amanuens vid oral histopatologi. Under min första tjänstgöring på en enmansklinik mötte jag en ung flicka med grav AI och totalt karierade tandstumpar under plastkronor på framtänderna. Detta ökade mitt intresse ytterligare för att finna lösningar på problemen.

Som nybliven pedodontist, utbildad i Örebro och i tjänst i region Dalarna, mötte jag återigen unga patienter med AI. Vid denna tid rekommenderade protetiker att behandla med akrylatkronor. Det ansågs i alla riktlinjer vara olämpligt att sätta permanenta kronor i tidig ålder, och man förespråkade därför att vänta tills patienten nått vuxen ålder.

Med materialutveckling och möjligheten att framställa allt tunnare och mer hållbara permanenta kronor, dessutom utan synliga metallkanter, såg jag ökade möjligheter att kunna hjälpa dessa patienter. Därför startade jag, i samarbete med professor Göran Dahllöf, ett forskningsprojekt för att undersöka om grav AI skulle kunna behandlas med permanent kronterapi redan i tonåren. Vi studerade kvalitet och hållbarhet av behandlingar före och efter tidigt insatt kronterapi, samt hur detta påverkade patienternas upplevda oral hälsorelaterade livskvalitet (OHIP).

Resultaten visade att den behandling som tidigare erbjöds patienterna medförde många omgörningar och inte löste vare sig smärtproblematiken, de estetiska bekymren eller problemen med OHIP. Enkätundersökningen fångade dock inte hela patientperspektivet, och därför genomförde psykolog Tove Hasselblad intervjustudier med både patienter och föräldrar kring deras upplevelser av att ha, eller ha ett barn med, AI. OHIP‑påverkan visade sig vara betydande, och en tydlig förbättring sågs efter insatt kronterapi.

Det framfördes invändningar om att behandlingen var kostsam och sannolikt behövde göras om i vuxen ålder. Därför genomförde vi en kostnadsanalys. Resultatet visade att tidig kronterapi var billigare för både patient och samhälle.

För att undersöka om kronorna faktiskt behöver göras om i vuxen ålder har vi nu en uppföljande studie i manus. Efter 13 år visar kronterapin fortfarande få komplikationer och inget behov av omgörningar. De få endodontiska komplikationer som observerades sågs hos patienter som var 19 år eller äldre vid cementeringen av kronorna – alltså i den ålder då permanent behandling tidigare ansågs lämplig.

Arbetet med att publicera artikeln pågår nu, liksom ett manus rörande OHIP‑data 13 år efter behandlingen. Vi citeras numera ofta i artiklar om terapi vid grav AI, och rekommendationerna i litteraturen håller nu på att ändras till att stödja tidigt insatt kronterapi vid grav AI.