Elisabet Stener-Victorin

Jag är professor i reproduktionsfysiologi vid Karolinska Institutet sedan 2017 och öeder forskargruppen Reproduktiv Endokrinologi och Metabolism vid institutionen för fysiologi och farmakologi. Jag disputerade 2000 vid Göteborgs universitet och gjorde senare postdoc i Japan följt av en VR finansierad forskarassistent meriteringsanställning. 2015 flyttade jag min forskargrupp till Karolinska Institutet.

Min forskningsgrupp, Reproductive Endocrinology and Metabolism, bedriver translationell forskning om polyendokrint metabolt ovariesyndrom (PMOS), tidigare kallat polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). Målet är att i detalj klarlägga sjukdomens patofysiologi: hur den uppstår, hur den nedärvs och hur den bidrar till samsjuklighet över generationer. Ett centralt fokus är att kartlägga de molekylära mekanismer och kausala samband som kopplar PMOS till reproduktiva komplikationer, som implantationssvikt, tidiga missfall och endometriecancer. Vi studerar också kopplingen till metabola störningar, särskilt insulinresistens och typ 2-diabetes.

För att identifiera sjukdomens primära drivkrafter använder vi flera väletablerade PMOS-liknande musmodeller. I dessa modeller ger exponeringar under kritiska utvecklingsfönster upphov till fenotyper som efterliknar PMOS hos människa. Parallellt bedriver vi kliniska studier där kvinnor med och utan PMOS genomgår detaljerad fenotypning av metabola parametrar, hormonprofiler och reproduktiv funktion. Biologiskt material samlas systematiskt in, dels blod och serum, dels vävnadsbiopsier från endometrium, subkutan fettvävnad och skelettmuskulatur. Proverna används både för att karakterisera sjukdomens heterogenitet och för att studera effekter av olika behandlingar, inklusive livsstilsinterventioner och farmakologisk behandling.

På molekylär nivå analyserar vi proverna med högupplösta tekniker som single-nucleus RNA-sekvensering och spatial transkriptomik. Det gör det möjligt att kartlägga genuttryck celltypspecifikt och rumsligt i komplexa vävnader. För att funktionellt testa de mekanismer vi identifierar etablerar vi även primära humana in vitro-modeller, till exempel organoider och sfäroider från patienternas vävnader. I dessa system kan vi experimentellt manipulera signalvägar och cellulära processer. Vi använder dem också för att studera samspelet mellan olika vävnader och cirkulerande faktorer.

Genom att integrera djurmodeller, avancerade molekylära analyser och patientnära studier vill vi skapa en mekanistiskt förankrad förståelse av PMOS, med målet att identifiera nya biomarkörer och målinriktade behandlingsstrategier.

Jag är bland annat ansvarig för undervisning inom endokrinologi, reproduktion och metabolism på kurserna basvetenskap (BV) 1, BV4 och BV5 på läkarprogrammet (modulansvar),   tandläkare och fysioterapeuter.